Nytt år igen! Dags för en liten tillbakablick på vad som hände under 2010:

JANUARI:

Världens Bästa Valp, Strandängens Flynn, flyttar hem till mig! Vi åkte ner till Susanne i Skåne och hämtade hem honom och coolare valp att klara av en så lång resa har jag aldrig stött på. Jag hade ju bara sett Flynn på film & foton innan leveransdagen så det var mkt spänd förväntan. Och vet ni vad! Flynn gillade mig INTE!   (Men han gillade alla de andra valpköparna som var där, inklusive Krille!) Det höll dock bara i sig tills vi skulle åka, så snart jag lyfte upp honom i mitt knä o satte mig i bilen så bestämde han sig för at OK, detta är nog min matte ändå, och från det ögonblicket har jag varit rent larvigt förälskad i honom.   

Övrigt: jag höll kurs på Norrköping Hundcenter & Flynn var med och skötte sig strålande så liten han var!

FEBRUARI:

Nästa valp flyttar in! Krilles lille huligan, Kronvallaren Race, kommer till Södertorpet! Han och Flynn blev snabbt goda vänner och hade mkt roligt även om de skillde (och gör så än) mkt i storlek.

I februari får Flynn, 10 veckor gammal, träffa får för första gången och han visar direkt att han vet att han ska bli vallhund när han blir stor:

MARS:

I mars tar jag det tunga beslutet att min älskade Birka ska få somna in 12,5 år gammal. Drottningen av Södertorpet lämnar ett stort tomrum efter sig som känts till och från under hela 2010. Här är lite av allt vi gjorde under Loppans långa liv:

 I mars drog efter den seega vintern en massa kurser igång; valpkurser, fortsättningskurser, agility, tävlingslydnad och ny tränarutbildning. Valparna växer och tränar.

APRIL:

Kommer äntligen iväg till andra träffen på agilitytränarutbildningen hos Fanny & Thomas. Jobbar bla med running på Fonzie och det såg då ut så här:

Övrigt: startar upp en tränarutbildning på Köpings BK och avslutar en annan tränarutbildning (som löpt över vinterhalvåret). Kurserna rullar på och träningen likaså.

MAJ:

Tävlar agility två dagar på raken med Fonzie i Västerås och första dagen vinner han i agilityklass I (första pinnen) och nästa dag vinner han i hoppklass I och tar sin tredje & sista pinne i den klassen! Känns som vi verkligen är på G! MEN bara tre dagar efter tävlingen så trillar Fonzie från balansbommen under ett träningspass (jag tror iallafall att det är då skadan uppkommer) och han skadar sig så pass att det blir vila hela maj & nästan hela juni.   Får ställa in flera tävlingar både i agility & i vallning. Tur att man har valparna att trösta sig med! I maj lärde sig Race bla detta söta trick:

JUNI:

I juni deltar jag & Arvid på Silverstaven, en lagtävling i vallning. Mycket roligt även om Sörmlandslaget tyvärr inte lyckades vinna detta år. Tränar en del vallning med Arvid men får pga hans ben hålla nere passen rätt mkt.  Fonzie är tack och lov bra nog att kunna vara med på agilitytränarträffen där även Flynn får träna en del. På jobbfronten är jag inhyrd som instruktör hos Klickerklok på deras valpläger och även här hemma blir det bla valpläger, agilityläger och olika temadagar i lydnad. Månaden juni får illustreras av Arvid som här utför ett litet trick:

JULI:

Äntligen lite tävlande igen! I den mest extrema hettan tävlar jag vallning först 4 dagar på raken på Eknäs, sedan i Sparreholm i nästan samma hetta. Fonzie fick prova att köra en IK I:a från stolpen och det gick fint, 84p och kom 6:a. Provar en IK II men den blev för svår när han inte hörde mig. Arvid sköter sig bra även om det märks att vi inte kan träna nog för att kunna konkurera. Så här såg ett av träningspassen ut under juli:

I juli åker Fonzie med Fanny & tävlar i Fagersta, kommer 3:a och tar sin 1:a pinne i hoppklass II! Jag & Fanny åker till Gotland i slutet av månaden men där hade jag stolpe ut hela tiden, som bäst 5:a i hoppklass II blev jag men tyvärr ej nollat lopp. Av någon anledning börjar jag nu bli jättenervös när jag ska tävla och det strular till det för mig hela hösten.

AUGUSTI:

Startar Arvid 2 ggr i IK II men får bryta. Hans dåliga ben visar sig bli allt sämre och jag tvingas inse att jag måste pensionera honom. Ett mycket hårt beslut för mig som gör att jag hamnar mkt under isen. Fonzie & jag tävlar agility i Dalarna, fortsatt stolpe ut med som bäst en 4:e placering i agility 1 men åter igen med 5 fel... Man får gå ut och leka med hundarna för att pigga upp sig:

SEPTEMBER:

Bestämmer mig för att träna om Fonzies running till 2 på 2 av efter att ha sett hur hans svårigheter med avståndsbedömningen fått honom att ibland krascha in i hindret efter bommen och ibland missa nedfarten pga att han redan då började förbereda sig för nästa hinder. Jag har brottats med Fonzies "klumpighet" hela hans agilityträning, i perioder blir det bättre men trots mitt arbete med hoppteknik så är han den hund av de jag haft som har svårast att läsa avstånd rätt. För att se om ett stopp skulle hjälpa honom med detta tränade jag i september om kontaktfälten. Så här såg hans andra pass ut:

De nya KF testades efter bara 2 veckor på Kumlas tävling. Tyvärr åter igen stolpe ut i alla klasser, Fonzies tider hade gett oss pinnar med råge men det förargliga 5:an fortsatte att förfölja oss! Så här såg agilityloppen ut:

OKTOBER:

Äntligen har både jag & Krille gemensam semester!!! Vi åker först till Gotland där Fog & Fonzie tävlar vallning på kvicka får på en svår tävlingsplats. Fog fick inte riktigt till det i IK II men Fonzie går i IK I riktigt bra trots svårigheterna och vinner andra dagens tävling på 88p och blir också den enda hund som tar 1:a pris i IK I under tävlingehelgen! Duktiga Fonzie!

Vi semestrar några dagar hos min bror i Guldrupe och åker runt lite, bla till Fårö som jag inte besökt tidigare. Otroligt vackert och mäktigt!

Sedan drar vi vidare till Skåne för en valpträff hos Susanne (kennel Strandängens). Med på träffen är alla syskonen utom en hane, jättekul att se de andra! Dessutom får jag se en morbror och en halvbror till Flynn och jag inser att vissa släktdrag är väldigt framträdande både i utseende och i sättet. Vänliga, coola hundar med mycket arbetslust. Alla hundarna utvecklas mkt under de dagarna i är i Skåne och alla finns filmade på min youtubekanal: http://www.youtube.com/user/arvidfonzie Här kommer ett smakprov på det jobb som Fog fick göra:

Och så här såg Flynn ut när han tränade, 10 månader gammal:

 Och Race!

NOVEMBER:

Jag jobbade på Mälarmårdens tävling (VP & IK I) med att hjälpa till i djurhanteringen och att ställa ut. Hade sån tur att jag kom med på en reservplats med Fonzie i IK I (fick veta det vid lunchtid halvvägs in i tävlingen!) och vi gick in och knep en 2:a placering med 89p! Mycket nöjd med honom!

Direkt efter tävlingen åkte vi till Lekeberga för att gå kurs för Jo-Agnar Hansen i tre dagar. Jag gick bara med Flynn & Krille växlade mellan Race & Fog. Mycket bra tips & tankar fick vi med oss och Flynn fick mkt fina omdömen.

Helgen därpå var jag skrivare två dagar när Sörmlands VK hade tävlingar (VP, IK I IK II), jag han starta Fonzie i IK I men denna gång tog tiden slut innan vi hunnit dela (jag var otaktiskt & insåg inte hur tight tiden var satt), trots att vi missade både delningen & fållan räckte våra poäng till en 5:a placering. Det blev årets sista start för oss.

Flynn fyllde 1 år i november och jag bjöd in alla som ville komma på kalas! Tyvärr sammanföll det med en mindre snöstorm så några tvingades tacka nej men Flynn blev mkt firad & bortskämd!   

Flynn med några av sina presenter!

Det blev mest träning inomhus eftersom kylan & snön kom så tidigt i år. Men man kan ju göra mkt inne också, tex träna stadga:

DECEMBER:

En månad som mest gått åt till att skotta undan snö känns det som! Jag åkte upp och tittade på NM i lydnad (lördagen) och jag åkte på flera ridhusträningar i lydnad & agility med Fonzie & Flynn. Men mest har jag längtat efter att det ska bli ljusare på kvällarna igen och så småningom vår! Jag är ingen vintermänniska och denna höst/vinter har jag varit mer sliten, trött, sjuk och deppad än på väldigt läng. Bitvis så illa att jag varken velat träna hundarna eller orkat träffa folk. Jag hoppas det vänder men tar en dag i taget och förväntar mig just nu inga stordåd i den egna träningen (hålla kurser & instruera har fungerat då instruktörsrollen på något sätt är något helt annat än att träna själv). När det var som värst började jag gråta av blotta tanken på allt jag inte orkade/klarade av att göra, eller när jag läste på folks hemsidor/bloggar hur ambitiösa och aktiva alla tycktes vara. Räddningen har som alltid varit hundarna -och bra filmer, bra böcker & bästa Krille.

En som bidragit stort till att vända dåliga dagar till bra dagar är Flynn, man blir glad av att träna en hund som honom! Nu när han är 13 månader har han fått starta upp slalomträningen och gjorde idag sitt tredje pass. Om jag hinner kommer det ut en film på det så småningom.

Ikväll kommer några goda vänner över och vi ska äta gott och ha roligt! Ser fram emot det och att det snart är ett nytt år!

Idag körde jag vidare med slalominlärningen. Nu hade vi mindre snö på planen men marken var stenhård, så det första jag fick göra var att ta en hammare och en skruvmejsel och med de eminenta verktygen skapa hål för slalompinnarna! Fick ändå bara ner dem en liten bit men de satt fast nog för dagens övning iallafall.

För att försöka göra beskrivningen av övningarna begriplig: tänk dig att ett rakt skick (som det första som syns på filmen längre ner här på sidan) går från "klockan 6" (på filmen skickas Flynn mellan "klockan 5 och 6" på första skicket), dvs om det hade varit en vanlig slalom som stod där hade 1:a pinnen markerat klockan 6 och sista pinnen markerat klockan 12. En helt öppen port står då klockan 3 och 9 och belöningslinjen = den tänkta fortsättningen på slalomen går mitt emellan pinnarna. När jag börjar "stänga" porten, flyttas pinnarna från 3-9 till klockan 2-8 istället = hamnar närmare mittlinjen. Senare i träningen kommer de att placeras klockan 1-7 och till sist "stängs" porten och då står pinnarna 6-12 precis som en normal slalom.

Idag började jag stänga porten, dvs vinkla pinnarna mer, så att de hamnade närmare klockan 2 & 8 i förhållande till mittlinjen. Jag började med några enkla, rätt raka skick för att se vad han mindes från första passet. De gick finfint! Sedan varierade jag med att skicka ur svårare positioner och han satte alla försök när han kom från klockan 3-4-5 (så där måste jag nästa gång utmana mer -springa fortare kanske?). Men från andra sidan, dvs 9-8-7 , inser jag nu, när jag tittat på filmen i efterhand, att jag gav honom nästan bara svåra vinklar o många skick i den vinkeln han hade svårt för första passet.  Jag tror också att jag gav honom för lite utrymme i sidled för att han skulle ha en fair chans att sätta ingången bra med tanke på var vi är i träningen & med tanke på underlaget. Men det blev allt bättre! (Eftersom jag måste förborra hål i marken orkade jag inte avbryta o flytta porten mitt i träningspasset...)

Så här såg det ut idag:

Nu kommer han att få minst 2 dagars vila från slalomträningen. Nästa gång vi övar ska jag testa att ge honom mer utrymme på den svåra sidan samt att på de enklare ingångarna springa mer och även komma allt längre ifrån porten. Jag vill att han ska bli säkrare på de svåra ingångarna från 9-8 innan jag stänger porten mer och innan vi går vidare med andra övningar. Som helhet är jag grymt nöjd med Flynns framsteg, i träningspass räknat tror jag vi snabbt kan vara uppe i en riktigt 4-pinnars slalom men eftersom han är ung tänker jag som sagt inte låta honom öva mer än max varannan - var tredje dag.

Jag sa att Flynn, som julklapp, skulle få börja träna slalom och i morse startade så projekt super-slalom! Flynn är nu 13 månader, välmusklad, rör sig bra och känns väldigt stark och färdig i kroppen så jag tyckte han var redo att få börja sin slalomträning. Tyvärr hade det kommit 1 dm nysnö på min träningsplan vilket gjorde förutsättningarna lite sämre -hade tänkt börja med kastade (stora) godisbelöningar men den tanken var ju bara att släppa. Även lekbelöningen blev faktiskt sämre i snön, när leksaken blir täckt av snö vill Flynn först nagga av all snö innan han lämnar tillbaka leksaken, hm, där har jag något att jobba på!

Nåja, det jag inte kan klaga på var Flynns snabba utveckling & förståelse för övningen. Nu fick jag se vad goda förkunskaper betyder; direkt Flynn såg pinnarna siktade han mot dem och började interagera med dem. Efter endast ett rakt skick så kunde jag (som har en liten daredevil i mig!) på andra skicket sända honom i vinkel och han satte porten! Grymt bra! Flynns förkunskaper i att kunna sändas rakt fram (mot ingenting), att sändas ut och runda föremål (sin foderhink), att skickas mellan koner (sändandet till rutan) på långt håll och självklart hans olika andra target- och shejpingkunskaper gjorde att jag kunde göra skick redan detta första pass som jag inte alls hade förväntat mig. Vet inte hur bra man uppfattar avstånd & vinklar på filmen då det var svårt ljus (och mycket snö!) som gjorde att jag inte kunde placera kameran så bra, men jag kunde stå långt nedanför porten redan nu på första passet! Duktiga Flynn!

Så här såg passet ut:

Det jag måste få till om jag ska kunna köra vidare nu är att förborra hål i backen för pinnarna. De satt för löst nu och jag såg att han en gång strök sig mot pinnen redan nu så om jag ska kunna gå vidare måste pinnarna sitta bättre fast i marken. Tyvärr har jag inga riktiga portar för 2x2-slalom utan får köra på lösa pinnar fram tills han kan springa en riktig 4-pinnars slalom. Men det ska nog lösa sig ändå!

Tänkte mig att nästa pass i morgon eller på tisdag. Sedan kanske ett pass varannan dag, beror lite på vädret också.

I morgon är det julafton! En julklapp som mina hundar ska få, är en matte som inte stirrar på sin laptop på ett par dagar, så nu går jag faktiskt offline över julhelgen! Hoppas vädret blir lite mildare (vi har haft -20 två dagar på raken nu!) så promenaderna blir trevligare. I övrigt ska jag käka gott, koppla av och titta på en eller annan bra film och mysa ihop med hundarna i soffan. God Jul på er!

Tänkte idag ge ett kort tips på en enkel övning för att vidareutveckla hundens apportering och samtidigt få lite enkel hjärngympa när man har ont om tid; välj ut udda föremål och låt din hund apportera dem! Du får både en massa övning på att gripa, hålla och avlämna föremål, du får finfin träning inför eventuella "konstiga" föremål i uppletanderutan, och om du ger hunden lite mer utmaningar i valet av föremål så kan det bli en bra aktivering också, att klura ut hur man får grepp om svårfångade föremål tröttade iallafall Flynn på ett sätt som jag inte sett i annan träning tidigare.

Enkelt beskrivet kör du enligt "Kajsa Warg-metoden", dvs "man tager vad man haver"! Jag brukar roa mig med att dra ut kökslådorna, leta i skåpen och se vilka nya föremål jag kan hitta som kan vara en utmaning antingen i sin form, storlek eller material. Varje nytt föremål ökar på hundens erfarenhet och du kommer att märka att hunden blir allt snabbare att chansa på att ett nytt föremål som presenteras, även om det skulle vara lite avvikande från vad hunden tidigare apporterat, säkert också går att gripa på något sätt. När jag jobbar med vanliga apporten vill jag att hunden håller den precis bakom huggtänderna, men jobbar man med olika föremål får hunden dessutom mycket träning i att även (på de föremål som kräver det) hålla med ett pincettgrepp, dvs nypa åt med de främsta tänderna bara.

För att ge lite idéer om vad man kan testa på följer här ur minnet en liten lista på vad Flynn idag, under "intjänandet" av sitt morgonmål mat, apporterade till mig i köket:

• Tjock spritpenna
• Liten påsklämma i plast
• En tung, stor silversked
• En liten, platt stålsax (mycket hal & svår för honom att få upp från golvet)
• En stor plastrulle med julklappssnöre, han kunde inte gripa om mitten av rullen utan var tvungen att nypa hårt om ena kanten.
• En pepparkaksform
• En liten kakform i plåt
• Tre olika bakformar i papper, från stora muffins ner till liten knäckform samt en ischokladform
• En klicker
• Ett stearinljus
• Ett leksakssvärd, smalt men långt
• Ett fodermått
• En stor plastmatskål
• En hundmatskål i plåt
• En foderprovspåse (med foder i)
• En liten tejprulle
• En tändsticka (gick mkt lättare än jag trodde)
• En liten klämma som man sätter ihop kompostgaller med
• En plastslev
• En gammal mobiltelefon
• En 5-krona (gick mycket lättare att lyfta än saxen trots att den var så platt!?)
• Ett tungt hålslag i plåt (absolut svåraste föremålet idag)
• En petflaska
• En stor kaffemugg (från en mack) svår att greppa runt
• Ett par gamla hörlurar till en walkman
• Ett DVD-omslag

Tänk bara på att riktigt små föremål kan ofrivilligt glida bakåt i munnen på hunden, så det kan vara en idé att fästa en liten tråd i dem innan så du har en säkerhetslina och kan stoppa innan föremålet glider ner i svalget. I övrigt är det bara fantasin som sätter gränser -ena gången kanske du fokuserar på små föremål, nästa på så udda former och material som du kan hitta, och en annan gång på stora, otympliga föremål. Har man gott om plats kan man ju testa på att apportera riktigt stora föremål som kanske en hink, en stövel, en ryggsäck eller som jag såg en gång på en uppvisning -en åra! (Kanske inte föremål som man hittar i sitt kök dock!)

Så, vad har din hund apporterat idag?

Nu i juletider dyker det ju upp ett och annat julkort över mailen eller på FB, inte helt sällan innehållandes någon söt bild på avsändarens hund eller hundar. Om hunden ifråga har en liten tomteluva på sig brukar nog inte väcka så mycket upprörda känslor hos betraktaren, man fnissar kanske lite på sin höjd. Extravaganta halsband, scarfs eller liknande brukar sällan heller provocera någon (möjligtvis blir man provocerad över priset på halsbanden!). Till och med i den tämligen osentimentala boken "Din hund fortsätter" (Sven Järverud & Gunvor af Klinteberg-Järverud) står det; "Sätt gärna en röd rosett i halsbandet på julafton och låt hunden få tårta på sin födelsedag, det tar den ingen skada av! Bara du vet var gränsen går för det som är plågsamt för hunden." Bilden intill texten visar också en hund som tar för sig av något gott från en tallrik på bordet, iförd en rosett (visserligen fastsatt i den obligatoriska strypkedjan, men ändock!).

Inte så upprörande...

Här börjar gränsen gå för en del hur mkt man får "spöka ut" en hund!

Men om man nu tar steget längre och börjar prata om hundkläder, då är det inte så säkert att åskådaren längre tycker att det är gulligt och OK. Jag menar nu inte funktionella täcken (det är väl bara de riktigt matchostinna gamla gubbarna som fortfarande droppar kommentarer som "Har den ingen päls!?" till de ansvarsfulla hundägare som satt täcke på sin hund för att inte riskera att kyla ner den i pauserna vid träningen), utan just kläder. Kanske en joggingdress, eller en t-shirt, eller en kjol...

Detta får de flesta (inklusive bloggaren;-)) att rynka på näsan, det är fjolligt eller kanske till och med skadligt för hunden anser många hundägare.

Jag tror att en anledning till varför det blir så provocerande med kläder på hundar är dels att det modet kom i och med miniatyrhundarnas genomslag. Hundar visades upp, inte som djur, utan som accessoarer, precis som en dyr handväska eller ett dyrt smycke. Dels tror jag att kläderna i sig kan provocera människor.  Om hundar (eller andra djur) bär kläder, blir de på sätt och vis mer lika oss människor och det kan vara upprörande för dem som är rädda för att djuren då kommer att drabbas negativt av antropomorfism. Men hundar i kläder provocerar också de människor som vill upprätthålla en stark distinktion mellan människor och djur med hänvisning till människans högre värde. 

Säkerligen levde många av dessa kändishundar ett allt annat än bra och sunt hundliv och säkerligen finns det gott om hundar som avskyr att bli påklädda -precis som det finns hundar som aldrig lär sig uppskatta att få klorna klippta eller ens att få på sig ett halsband eller en sele. Men kan man verkligen säga att en hund som någon gång ibland får ha en tröja på sig lider? Bara för att den bär en tröja? Handlar det inte mer om att åsynen av tröjan ger oss en massa idéer om hur den hunden får leva -vad den får aktivera sig med, vart den får promenera, hur dess ägare behandlar den, osv? Vet vi verkligen att hunden i tröjan lever ett mer "onaturligt" hundliv än min hund (iförd sitt funktionella täcke)?

Jag har själv varit väldigt negativ till allt vad kläder på hundar heter. (Utöver de funktionella täckena). När jag hade djurbutik slog jag fast att "Det kommer aldrig in några jäkla hundkläder i min butik!" (Nåja, det var ett ganska lätt ställningstagande att göra eftersom jag bor i Stallarholmen och trenden att klä på hundarna hade knappast tagit sig ut hit till landet...) Jag tyckte kläder var förlöjligande, tramsiga, gav fel signaler och ja -jag tyckte synd om hundarna som bar dem! Glitter på halsbanden, en liten scarf, kanske en tomteluva på julafton men sen fick det räcka, var min åsikt.

Men så läste jag en bok av en av mina favoritförfattare, Jean Donaldson. Jean Donaldson har skrivit bla den mycket välrenommerade boken "The Culture Clash" och om det är något som Jean Donaldson propagerat för i sina böcker så är det att få bort den mycket utbredda antropomorfism som råder i hundvärlden och som drabbar hundarna när vi tillskriver dem moral och mänskliga värderingar och sedan rättfärdigar vårt straffande av dem just på grund av samma felaktiga projektioner. Jag blev därför mycket förvånad (och först provocerad!) av att i hennes bok "Dogs Are From Neptune" läsa kapitlet "Dogs in Drag". Hur kunde en så kunnig människa skriva i positiva ordalag om att klä ut hundar i maskeradkläder och ha det som en del av sin valpkurs!?

Jo, för att vad Jean Donaldson hade upptäckt var att hur mycket hon än påpekade vikten av att öva hantering med valparna -särskilt för dem vars valpar redan visade tendenser till att få problem med detta- så var gensvaret väldigt svagt. Valpägarna övade helt enklet inte på de "tråkiga" hanteringsövningarna. Och det man inte övar på, det blir man ju som bekant sällan bra på... Jag vet inte om samma teknik skulle fungera här i Sverige, men vad Jean Donaldson kom på för att se till att eleverna faktiskt gjorde sin hemläxa med hanteringen var att köpa in ett stort antal utklädningskostymer till valpkursen! Deltagarna fick sedan välja ut en kostym till sin valp och läxan innebar att valparna veckan därpå skulle kunna visa sig i sin kostym -men inte bara det, de gilla att bli påklädda och de skulle bära kostymen glatt och villigt och vilja visa upp sig i den! För att uppnå det, menade författaren att ägarna skulle vara tvugna att öva mycket hantering och att ge massor av bra belöningar till valparna vid övningarna. Veckan därpå visade det sig att hemläxan varit en succé -familjemedlemmar som tidigare aldrig deltagit följde med till kursen, folk var engagerade och arbetade som aldrig förr och valparna hade fått en massa positiv hanteringsträning!

Wow, tänkte jag när jag slog ihop boken, vilket extremt udda men smart och roligt sätt att få folk att faktiskt öva med sin valp! Jag tror som sagt att det kanske hade varit svårare här i Sverige (eller är det kanske jag som fortfarande är lite för stelbent och kvar i "bara funktionella täcken"-tänket!?), men som idé är "hundparaden" helt underbar, snacka om att våga gå utanför gängse normer för att uppnå något viktigt som faktiskt ger hundarna ett bättre liv = trygghet vid hantering.

Jag tycker fortfarande att "kläder" för hundar är fjolligt. Men... jag ska erkänna att sedan jag hittade sidor med riktiga maskeradkläder för hundar så kan jag inte låta bli att tycka att det vore festligt att någon gång få klä ut Flynn (som älskar all hantering och är en exemplarisk modell). Kanske i någon sån här kreation...

Visst kan man se SuperFlynn bära denna dräkt!?

Den sötaste jag sett är nog ändå denna:

Flitig som ett bi!? Eller är det en humla kanske?

Jag tror dock att det lär stanna vid att fnissa och titta på bilder, för priserna på kostymerna kan onekligen få en att snabbt komma tillbaka ner på jorden och vilja utbrista -Sånt larv! Stackars hundar, vilken plåga!

En sista bild på Flynn tagen idag, mer glamoröst (eller plågsamt) än så här blir det inte (men jag är mäkta nöjd med att han hela sessionen satt så stilla att jag kunde vända & vrida och arrangera mössorna precis hur jag ville -det är en hanterings- och stadgevan hund det!):

Trygg hund sitter avslappnat trots att matte tar lång tid på sig att fota & trots att mösstofsen skymmer sikten!

Titeln kanske var lite missvisande, jag menade inte att lydnaden som sport tagit två steg bakåt, utan det syftar på stegförflyttningarna som på NM utfördes tämligen nära en stolsrad. Så nära faktiskt att när första ekipaget (har jag för mig att det var) kommenderades att ta "Två steg bakåt" så gick det ett sus genom publiken -för det såg ut som om hunden skulle backa rakt in i närmsta stolen! Nu gick det bra, men jag måste säga att det kändes som om man lite väl mkt ville pressa hundarna upp mot stolsraderna, in mot podiet, ut ur ringen osv. Visst kan det vara en extra svårighet att gå nästan rakt in i föremål eller utföra vändningar extra nära olika slags naturliga kanter, men att styra in förarna så hela tiden? Det kändes lite onödigt för det hade nog gått att skilja agnarna från vetet ändå tänker jag. Men det kan ju vara en kul utmaning att ta med sig i tävlings- & störningsträningen -öva på att gå mycket nära väggar, stolsrader, andra föremål, öva på att gå nästan ut ur ringen, och kanske om man har lyxen att ha många att träna ihop med -öva på att ha 5 personer gåendes runt omkring dig & hunden när ni går ert fria följ. NM dömdes av fyra domare så de personerna pluss tävlingsledaren cirklade runt ekipagen hela tiden. Något att börja förbereda sig på om man en dag skulle stå inför ett mästerskap!

Idag var första dagen på NM så momenten som visades upp var: sittande i grupp, fritt följ, inkallande med ställande & läggande, sändande till rutan och vittringsapporteringen. Jag såg nästan alla hundar, missade några av de första grupperna i sittande i grupp och så såg jag inte de två sista hundarnas individuella program, men annars såg jag nästan hela startfältet inklusive alla de svenska ekipagen. Det var inte så mkt publik (synd för man såg bra, festligt inredd tävlingsring & snabbt & tydliga resultatredovisningar så det borde kunnat locka fler åskådare) men en fin hejarklack til Sverige & trevligt med folk som applåderar efter momenten oavsett vilken nationalitet som gått. Resultaten visades löpande på en skärm på väggen bredvid ringen, trevligt!

Intrycken från fria följet var över lag att många av hundarna verkade mkt laddade för flera hade en position som var ganska långt fram och/eller inte så rak som man kanske annars förväntar sig på den här nivån. Ett ekipage som imponerade mkt på mig där var Mona Kjernholm med sin Marvin, det var en STOR hund som höll en mycket snygg position! Över lag var det roligt att se att det var flera stora, långbenta hundar som presterade fint, ett tag kändes det ju som de flesta lydnadshundarna var små snabba vesslor. En liten hund med kvicka rörelser kan ju lätt se ärtigare ut (och det ser lätt ut som om det går fortare när en mindre hund utför vissa rörelser, än en stor hund med stor steglängd rör sig) så för mig med 20 kg långbent Flynn kändes det inspirerande och hoppfullt att det inte bara var "flashiga" hundar som var på NM. En av de allra bästa prestationerna (ekipaget ledde när jag åkte) stod tex norska Line Fatland Froystad med Harry Pepper, en just stor, långbent (och korthårig!) hund för! Roligt!

Det var genomgående, som jag upplevde det från publikplats på läktaren, en rätt hård bedömning. Jag såg ingen 10:a delas ut individuellt (vet ej om någon fick det i sittande i grupp men även där drogs betygen snabbt ner om hundarna såg sig om för mkt) och många låg kanske runt 7 i snitt på flera moment.

Inkallande med ställande är alltid svårt att bedömma kvaliten på inomhus på matta tycker jag. Sprang hundarna i smart fart, kunde de sprungit forta´re men ändå klarat av att stanna? Kunde de stannat bättre eller var det så bra som underlaget tillät? Svårt at veta! Läggandet på inkallningen hade några hundar en jättefin teknik på men över lag var betygen rätt låga på inkallningen tyckte jag. Men jag är inte van vid att titta på mästerskap heller, kanske brukar det vara så hårt trots förutsättningarna? Jag tycker den finska hunden Tending Bluey med föraren Elina Niemi hade dagens snyggaste inkallning (av de ekipage jag såg), den hunden tog i både för att få fart & för att utföra ställande & läggande snabbt. Härlig hund!

Sändande till rutan såg jag många fina utföranden av, men både i det momentet och i inkallningen var det några hundar som tjuvstartade och blev nollade (eller fick någon nolla beroende på hur de olika domarna upplevt det). Annars var riktning & fart snyggt på de allra flesta hundarna och många ställdes prick i mitten av rutan.

Sista momentet idag var vittringsapporteringen. Jag satt mitt framför den och det var intressant att se hur hundarna tog sig fram till pinnarna (inte helt ovanligt att hundarna går över dem o några lyckades trampa på dem också) och hur de sökte av dem. Flera hundar sökte med öppen mun och nuddade vid pinnarna men ingen plockade upp någon annan än rätt pinne, men även här blev det få som fick några högre betyg. Ett jäkla svårt moment att få ihop alla delarna bra på! Några hundar imponerade med bra fart in och en, men jag minns inte vilken, med att verkligen "klippa" pinnen lika kvickt som om den plockat upp en vanlig apport. Det var snyggt!

Jag såg ingenting av uppvärmningen tyvärr, hade annars varit intressant att se hur de olika ekipagen förberedde sig strax innan de gick in. Kanske det ska bli mitt mål på nästa tävling jag tittar på, att studera mer innan (och kanske efter?) än just under själva bedömningen.

I morgon går resten av momenten! HEJA SVERIGE!!!! Tyvärr kan jag inte vara där men jag hoppas någon rapporterar på FB allt eftersom!

Ibland snigar sig tiden fram och ibland går det tokfort! Valptiden tycker jag bitvis går galet fort, ena dagen får man hem sin lilla luddtuss och vips nästa dag så är de långbenta och kvicka unghundar istället känns det som!

Ena dagen är de bara små luddtussar...

Husses Race fyller idag 1 år. Borta är den lilla (pyttelilla!) valpen och nu finns här istället en högbent, vinthundsliknande, strömlinjeformad Race som tar sig fram lika kvickt som sitt namn. Utseendet har han i mångt och mycket från sin mamma Emma. Vi håller självklart tummarna för att han en dag ska bli en lika framgångsrik vallhund som sin mamma också!

Men så vips har valpen förvandlats till en gänglig unghund!

 Flynn & Race -tre veckors åldersskillnad och 20 respektive 14 kg :-)

Ser fram emot när våren kommer och vallningen kan startas upp på allvar igen, det ska bli så spännande att se hur Race & Flynn kommer att utvecklas under nästa år! Valptiden må vara gullig & rolig -men inget går upp emot när valpen blivit mogen nog för att börja tränas på riktigt i vallningen! Nästa år kommer förhoppningsvis att bjuda på många härliga upplevelser med unghundarna i fårhagarna.