I helgen har vi varit och tävlat agility på Kumla BK. Dag ett var det dubbla agilityklass I och dag två dubbla hoppklass II för Fonzie. Första agilityloppet gick kalasfint, vi startade som nummer 1 och det passade både mig och Fonzie fint, loppet kändes mycket bra rakt igenom, vi nollade och placerade oss som 4:a av 67 startande och fick vår andra pinne i agilityklass 1. Härligt!

   Fonzie fotad på en tidigare tävling.

Tyvärr blev det sedan "stolpe ut" i de övriga klasserna men jag är mycket nöjd med hur Fonzie skötte sig, många delar av loppen var riktigt bra och tävlingen gav mig mer idéer och tankar om hans fortsatta träning. Nu har vi bara två starter till vi kan åka på det här året, en i oktober och en i december. Vore väldigt roligt om vi kunde lyckas knipa en pinne till i någon av klasserna innan året är slut.

Under helgen han vi också med att åka emellan och titta på "Fårfor" eller numera Canami Cup i vallning på Lekeberga gård. Vi såg när Ids och Anneli tävlade och jag blir allt mer övertygad om att jag måste ha en valp efter Ids när rätt tik dyker upp. Jag gillar verkligen hur han jobbar!

Krilles hundar han under helgen få sig ett par träningspass på Fanny & Thomas får också och så avgav han i ett svagt ögonblick ett löfte om att om jag bara lär in grunderna så skulle han börja köra agility med Race. Haha, nu får jag sätta fart!

I morgon ska Flynn ta blodprov för att gentestas för CEA, vet inte hur lång tid det tar innan man får svar sen men det visar sig väl.

Lägger ut uppföljaren av vallningsartiklarna i bloggen också, så den som är nyfiken på hur det går till när man tävla i vallning -varsågod, här kommer en introduktion till världens roligaste gren inom hunderiet! Varning utfärdas dock, det ÄR beroendeframkallande!

Tävla i vallning -hur går det till? 

Den här artikeln är tänkt som en introduktion till vallhundstävlingar. Jag kommer att ta upp vilka moment som ingår och varför, hur de bedöms samt vilka klasser som finns. Jag kommer även inledningsvis att kort beröra historiken bakom vallhundstävlingarna.

Jag är medveten om att det i olika länder finns långt fler typer av tävlingar än de jag beskriver här, tex arrangerar rasklubbar i USA ofta specifika prov utifrån sin ras användningsområden. Min artikel kommer dock att begränsa sig till de slags vallhundsprov och tävlingar på får som SVaK -Svenska Vallhundsklubben- arrangerar.

Arbetsuppgifter som blev moment

Den nionde oktober 1873 arrangerades den allra första vallhundstävlingen i Bala i norra Wales. Tävlingen hade bara tio deltagare men lockade ändå trehundra åskådare sägs det! Idag finns det en sten rest på tävlingsplatsen till minne av händelsen. Det första vallhundsprovet i Sverige hölls 1941. Det hade dock få likheter med dagens tävlingar, för utöver vallning ingick då också lydnadsprov och karaktärsprov! I takt med att kunskapen om border collien och vallning ökat, har även våra svenska tävlingar utvecklats och successivt kommit att likna de brittiska tävlingarna allt mer. Intresset för att tävla med vallhundar har bara ökat de senaste åren.

Alla momenten som ingår på tävling speglar de arbetsuppgifter som en vallhund kan ställas inför och som man anser är viktiga för att border collien som ras ska bibehålla sin kvalité som en arbetande hund till gagn för djurägare. Tävlingarna ska testa hundens förmåga att, i samarbete med sin förare, hantera djur effektivt och med ett minimum av stress. Detta betyder att nästan alla fall av bitningar leder till att hunden blir diskvalificerad. Undantaget är om djuren anfaller hunden. Då får hunden försvara sig men den får aldrig gå efter djuren när den gjort sin markering. En hund som uppträder aggressivt mot djuren kan diskas även utan att ha bitit.

Av praktiska skäl, för att kunna ta emot många deltagare, sker tävlandet i regel på små flockar (4-5 djur) men bedömningen utgår alltid ifrån tanken att det är en större flock hunden och herden arbetar med. Border colliens ursprungliga arbetsuppgifter består i att hämta, förflytta och hantera djur och det är dessa uppgifter som, uppdelade i olika moment, testas på tävlingarna.

Kort om klasserna.

Den enklaste av klasserna är vallhundsprov (VP) som är en officiell klass som stamboksförs. Blir hunden godkänd i denna klass, och är tillgänglig, får den titeln godkänd vallhund. VP är en klass som är öppen för alla hundar att deltaga i. Den andra officiella klassen är certifikatklass (CK). För att få starta i CK måste hunden vara godkänd vallhund. Det är i denna klass som man kan ta certifikat och bli champion.

Det finns också två inofficiella klasser som det arrangeras mycket av: internationell klass-1 (IK I) samt den svårare klassen internationell klass-2 (IK II). Dessa klasser är öppna för alla registrerade hundar, helt oavsett om de har officiella meriter eller ej, och man får hoppa mellan klasserna hur man vill.

Både CK och IK II är kvalificerande till SM.

Att hämta djuren

Det första som sker på tävling är att hunden ska hämta djuren. I alla klasser ligger hälften, eller snudd på hälften, av alla poäng i just detta moment. Det beror på att det för border collien har ansetts mycket viktigt att behålla dess utpräglade egenskaper i att just hämta djur. Hämtningen är uppdelat i tre olika delar -utgång, upptag och framdrivning som alla bedöms och poängsätts var för sig. Under hela hämtningen står föraren kvar vid startstolpen. I VP hämtas djuren från ca 100m, i IK I ca 150m och i de högre klasserna allt ifrån ca 200-400m, ibland ännu längre.

   Arvid -full fart i utgången!

Utgång -hunden ska på förarens kommando effektivt och målmedvetet förflytta sig till balanspunkten av djuren. Hunden får varken tappa kontakten med fåren eller påverka (störa) dessa under utgången. Behöver du ge stödkommandon under utgången, dras det poäng. (I övrigt är det fri kommendering under resten av banan.) Skulle hunden korsa banan under utgången är det ett grovt fel och du tappar nästan alla poängen på utgången.

Upptag -detta är när hunden möter fåren och startar dem. Det viktigaste är att hunden genom sitt uppträdande får bra kontroll över fåren och startar dem i rätt riktning. För att lyckas med det bör hunden agera lugnt och bestämt med väl avvägt tryck. Upptaget ger fåren det första intrycket av hunden och sätter ofta standarden för hur resten av banan kommer att gå. För långsamma, för snabba eller sneda upptag leder till poängavdrag. Upptaget är klart så snart fåren börjat röra sig.

 Fogs upptag filmat av en av utställarna på en IK II-tävling för 2 år sedan. Det här är den biten man som förare inte kan se själv!

Framdrivning -framdrivningen ska ske i ett stadigt och effektivt tempo på den tänkta linjen. I IK I och IK II finns framdrivningsgrind som fåren ska passera igenom. Flocken drivs slutligen runt föraren/startstolpen och riktas mot första grinden på fråndrivningen.

Att driva djuren

I praktiskt arbete är det självklart en fördel om hunden på egen hand kan flytta fåren långa sträckor utan att herden behöver vara med bredvid den. Att hantera och flytta djur är det absolut vanligaste arbetet för en vallhund. Den förmågan testas på tävling i momenten fråndrivning, fösning samt drivning. Fösning & drivning ingår i VP & IK I, men i de högre klasserna ersätts dessa moment av fråndrivningen.

Vid fråndrivning står föraren kvar vid startstolpen och hunden ska själv, på kommando från föraren, kunna förflytta djuren längs den tänkta vägen. Oftast innebär detta att hunden ska driva flocken i en triangelformad bana där varje ben är ca 100 meter och där fåren ska passera igenom två grindpar. Man vill se god djurhantering och ett stadigt, effektivt tempo och raka linjer i drivningen.

Vid fösning ( VP/ IK I ) får föraren gå med, men skall befinna sig i sådan position att han/hon inte påverkar djuren. I VP finns även drivning, ett moment där föraren får ha valfri position och kan gå efter, vid sidan eller före flocken. Man behöver inte hålla samma position genom hela momentet men eftersom fållan är nästa moment i VP vill de flesta gå före för att hinna placera sig bra till momentet fålla in.

   Fog föser på en av sina tidiga IK I-tävlingar.


Att dela flocken

I praktiskt arbete behöver man ofta kunna dela flocken, eller sortera ut vissa djur, eller med hundens hjälp hålla och fånga ett enskilt djur. Dessa uppgifter prövas på tävling genom momenten delning och singling. I IK I ingår delning och i de högre klasserna antingen delning eller singling eller både och.

I momentet delning ska ett par får delas av från de resterande. Det kan vara två valfria, eller två märkta eller på annat sätt specificerade får (tex en tacka och ett lamm) som ska delas av. I IK I sker delningen på en anvisad plats och i de högre klasserna inom den så kallade delningsringen. Föraren skapar luckan, kommenderar hunden att komma in i luckan och sedan är det hunden som ska göra arbetet med att ta kontroll över de fåren som delats av. Hunden måste uppnå kontroll över fåren innan delningen kan godkännas. Efter delningen samlas fåren ihop inför nästa moment.

Singling innebär i praktiken att man delar av ett får. Här prövas hundens förmåga att kontrollera djur ytterligare.

Att ta in fåren i fållan

   Arvid & jag vid fållan för några år sedan.

Fållan på tävlingen symboliserar de situationer i praktiska arbetet när hunden ska ta fåren in i en hanteringsfålla, ett fårhus, in i en transport eller liknande. Man vill att hunden gör den största delen av arbetet vid fållan och föraren får därför från att han/hon öppnat fållan bara hålla i grinden eller det rep som är fäst vid grinden. Man kan som förare alltså bara röra sig på en rätt begränsad yta. Avdrag kan ske bland annat om fåren tar sig förbi fållan innan de går in.

I IK I och de högre klasserna bedöms bara hur hunden tar in fåren i fållan (valfritt hur man sedan tar ut dem igen, oftast lägger man bara hunden bakom fållan och öppnar den), medan det på VP även bedöms hur hunden tar ut dem ur fållan igen. Då är fållan större och hunden måste gå in i fållan och driva ut djuren.

Istället för fålla kan det på vissa tävlingar vara en öppen fålla (fålla utan grind) som fåren ska tas in i, eller en ränna som fåren ska tas igenom. Dessa moment symboliserar hur man arbetar för att få in får i en transport, respektive i en sorteringsanläggning.

Så går det till på tävlingsdagen

Tävlingen brukar inledas med att arrangören hälsar de tävlande & domaren välkomna. Sedan hålls en kortare eller längre domargenomgång där banan gås igenom, maxtiden berättas och där man som tävlande har möjlighet att ställa frågor. En enkel skiss över banan sitter också alltid uppe. Vilket startnummer din hund har är lottat redan långt innan tävlingsdagen och vill du som tävlande få dig en sovmorgon, räcker det att du är på plats och anmäler dig i sekretariatet i god tid innan din egen start. Domargenomgången är alltså en service till de tävlande men inget du måste vara med på.

När den tävlande före dig gått av banan, är det dags för dig att (med lös hund) gå in på banan och gå direkt till startstolpen. Den flock som din hund ska hämta kan då redan stå utplacerad eller vara på väg ut på banan. Vid domargenomgången har du fått reda på om du får skicka direkt då du tycker att det är lämpligt, eller om domaren först vill ge klartecken. Tiden börjar tas när din hund lämnar dig och avslutas när sista momentet är genomfört. Skulle du inte hinna med alla moment, får du behålla de poäng du hunnit samla på dig fram tills tiden gick ut.

När du utfört sista momentet på banan är tävlingen slut. Du och din hund hjälper till att ta av fåren från banan och så kan du andas ut! På vallhundstävlingar kan du oftast se ditt resultat på resultatlistan bara en kort stund efter att du gått av banan. På så sätt vet man snabbt hur många poäng man fick och hur man för stunden ligger till i placeringen. Ditt protokoll med dina poäng och eventuella domarkommentarer får du sedan vid prisutdelningen efter tävlingen. Resultaten läggs senare också ut på vallreg -Svaks stora vallhundsdatabas- och är tillgängliga för alla som besöker hemsidan.

En varning ska dock utfärdas! Mer än en flitig agility/lydnads/bruksförare har lite oskyldigt börjat med vallning, bara för att en dag upptäcka att vallningen plötsligt tagit över all annan hundträning! Det unika samspelet mellan tre parter -föraren-hunden och fåren- är vad som gör vallning så fascinerande. Mellan mig, hunden & fåren måste finnas både en ömsesidig förståelse och respekt. Tre olika arter måste läsa och förstå varandras kroppsspråk och intentioner och hitta ett fungerande samspel. Lyckas vi med det, ja då blir vallningen lätt beroendeframkallande!

   Fog -trött & nöjd efter ett race! (och ett svalkande bad efteråt)

/Anna Larsson, Canis Sörmland

Flynn lyckades tyvärr skada sig i tisdags när vi tränade agility. Han kom antingen snett in eller halkade på vägen in i slutna tunneln, jag hörde bara en väldigt hög smäll, att han gnällde till och ut kom han på tre ben med vänster bakben hängande efter sig...   

Igår var vi hos veterinären som konstaterade att han hade ingen instabilitet i knäet så förhoppningsvis ingen korsbandsskada, men det fanns en viss svullnad i knäet och han ömmar i lårmuskulaturen. Han är mer stel och avlastar än att han har en riktig hälta. Nu i första skedet kommer han få vila (koppelpromenader & kontrollerade rehabövningar). Sedan får vi se hur benet ser ut efter det och ta nästa steg därifrån.

Tyvärr innebär detta att vi kommer få ta åtminstone en månads tävlings- och träningsvila, så valltävlingarna i oktober är bara att stryka. Jaja, blir han bara helt bra så har vi ju tiden framför oss att träna & ha kul ihop sedan. Men just nu känns det trist och deppigt, inte minst för att jag på sista tiden sett en sån himla fin utveckling i vallningen. Å andra sidan brukar ju unga hundar må bra av att få perioder av vila och mognad också, får försöka se på avbrottet som ett planerat sådant och hoppas på en snöfri vinter då vi kan ta igen det vi missar i erfarenheter och träning nu. Hinner vi inte tävla något mer i år, avslutade vi i allafall vår första tävlingsäsong med flaggan i topp -2:a placering i vallningen och seger i lydnaden! Vi har med råge uppnått det jag hoppades på under de tre månader som Flynn tävlat.

Nu har jag planerat in lite nya kurser under hösten, det blir bland annat en inkallningskurs, en vardagslydnadskurs öppen för både valpar & vuxna hundar, en grundfärdighetskurs och en tävlingslydnadskurs.  Finns också plats kvar på valpkursen som startar på onsdag nästa vecka! Som alltid går det bra att boka in mig för externa kurser, nu senast var jag på Norsborgs KK och höll kurs i agility.

Något som kanske inte alla vet är att förutom vallhundar så har jag en soft spot i hjärtat för staffar, amstaffar och pit bulls. Tyvärr tycks det som om dessa hundar än mer än andra raser drabbas av människans allra värsta sidor. Det skrivs ofta om kamphundar i negativa ordalag och det har i perioder varit populärt i kvällspressen att lyfta fram dessa hundar som några slags monster, men jag undrar jag, vem vågar skriva om monstret i andra änden av kopplet...?

Följande filmer och länkar ÄR obehagliga att se, men tankeväckande. Vad är det för människor som kan bete sig så här mot andra levande varelser? Mot hundar?

En sida om kamphundar och en text med autentiska exempel på vad folk utsatt hundar för, tex "En ungefär tio veckor gammal pitbullkorsning hittas liggande i en park med svåra brännskador, bruten käke och avslagna tänder. I en del av såren fanns mask och larver. Hunden överlevde. Gärningsmannen är okänd. " hittar du här: Hundkampen.

Människan är tyvärr långt ifrån alltid hundens bästa vän...

Jag klurar fortfarande på olika uppslag som jag fått efter den respons som blev på inlägget "http://3vallare.bloggplatsen.se/2011/09/16/6248871-fungerar-det-pa-riktigt-om-inte-vad-ar-det-da-for-vallning/ ", så håll ut, det kommer nog snart en fortsättning med mer funderingar! Tills dess att tankarna samlat sig, bjuder jag på den artikel jag skrev för något år sedan om border collie. Här tar jag upp vad en border collie är för slags vallhund, vilka egenskaper som krävs i dess arbete etc. Håll till godo så länge!

Border collien -en vallhund

Min målsättning med den här artikeln är att ge den nyfikne läsaren en första inblick i hur en border collie arbetar och fungerar. Det är inte ovanligt att på hundforum och frågespalter läsa att folk letar efter hundar med ”mindre vallning”, eller att hudar som låser sig och fixerar föremål i vardagen sägs ha ”mycket vallning” i sig. Man utgår vid sådana resonemang ifrån att vallning är ett beteende/anlag som den enskilda hunden sedan har i större eller mindre mängd. Så är inte fallet. Vallanlagen är flera olika anlag och hur mycket hunden har av de olika anlagen, samt självklart hur den fått en chans att utvecklas, är vad som kommer att avgöra hur den blir som vallhund. Jag hoppas att på ett enkelt sätt kunna ge lite mer inblick i vad vallning är, dvs hur relationen mellan vallhunden och djuren fungerar. För att göra det enklare har jag valt att enbart skriva om får eftersom det var som fårhund rasen uppstod. Men en border collie kan även användas till att valla många andra djurslag även om den i praktiskt arbete används framför allt till att hantera får & nöt.

Vad är en vallhund?

En vallhund används för att kontrollera och flytta djur. Olika djurslag och olika raser inom de djurslagen, ställer olika krav på den hund som hanterar dem. Vilka djur man haft och hur man har hållit dessa, har runt om i världen skapat olika vallhundsraser som anpassats efter dessa behov. Av dessa raser är border collien den i särklass mest spridda, använda och allsidiga vallhunden.

Ursprunget till dagens border collies finns i de hundar som herdarna på de brittiska öarna avlade fram. Får hölls på de stora områden som inte gick att odla upp -de skotska högländerna, på hedarna i gränstrakten mellan England och Skottland och i Skottland och Wales bergstrakter. Det var stora hjordar med förvildade får som betade på enorma ytor.

Border collien är främst avlad för att hämta djur. På de stora områdena som de brittiska herdarna arbetade på krävdes det en hund som på egen hand kunde hämta djur på flera kilometers avstånd, samla ihop dem och driva dem över svår terräng tillbaka till herden. Hundarna måste kunna arbeta självständigt samtidigt som de skulle vara samarbetsvilliga nog att ta styrning och kommandon på mycket långa avstånd. Eftersom fåren var mer vilda än tama och lätt tog till flykten, avlade man fram en hund som naturligt gick ut i en vid båge, tog sig runt fåren utan att störa dem, dök upp på lagom avstånd bakom flocken och därifrån började driva dem tillbaka mot herden. Den stora, naturliga utgången hos hunden var ett måste för att man inte skulle missa några av de vitt utspridda fåren.

Vilka egenskaper krävs?

En bra vallhund måste ha en god känsla för att läsa får, dvs kunna förutse deras rörelser och placera sig och agera utifrån detta. Den måste kunna anpassa sina rörelser och sin attityd gentemot djuren beroende på vad uppgiften kräver. Den ska vara totalt fokuserad och koncentrerad på djuren och på egen hand kunna sköta sin del av arbetet, men måste ändå samtidigt vara öppen att ta in förarens kommandon och reagera ögonblickligen på dessa. Den idealiska vallhunden ska ha mod och styrka nog att övertyga och flytta motsträviga och aggressiva djur, samtidigt som den ska vara lugn och hålla sig tillbaka för att inte skrämma lättfotade djur på flykten. Ovan på allt detta ska den ha en fysik och uthållighet som gör den lämpad för många timmars hårt arbete. Den ska kunna hämta djur på långt håll, flytta stora flockar eller hålla upp och parera en enskild tacka. Det är sannerligen inte lite vi kräver av en bra vallhund! En väl grundtränad vallhund ska kunna användas i alla situationer i djurhanteringen, ifrån att hämta djur på mycket långa avstånd till att arbeta inne i fårstallet vid lammningen. Några av de bitarna som ingår i en bra vallhund är balans, tryck, eye, koncentration och förutseende.

Balans -att uppnå jämnvikt.

Balans brukar ofta förenklat beskrivas med hjälp av liknelsen vid en klocka. Om fåren befinner sig mitt i urtavlan och föraren är placerad klockan sex, tänker man sig att hunden för att uppnå balans ska befinna sig klockan tolv. Om föraren i detta läge börjar röra sig mot klockan fyra, kommer hunden att vilja röra sig mot klockan tio för att upprätthålla balansen. Liknelsen är inte fel men den lurar lätt läsaren att tro att balans är något som måste inbegripa föraren och att hunden alltid är placerad mitt emot denne. Så är det inte alls. Balans handlar om hundens placering i förhållande till djuren och inte till föraren.

Balans är hundens förmåga att hålla flocken i jämnvikt och baserar sig på fårens rörelser och hundens respons på dessa. Man brukar tala om att hunden strävar efter att nå balanspunkten, den placering som ger den bäst kontroll över djuren oavsett om dessa står still eller befinner sig i rörelse. Vi kan tänka oss följande scenario:

Rörelse (eller intention till rörelse) hos fåren åt ett visst håll, kommer att skapa vad vi kan kalla ett drag eller tryck som hunden känner av. Hundens reaktion på fåren blir att försöka placera sig så att den återtar kontrollen över djurens rörelse och motverkar det tryck som fåren skapat. När hunden nått balanspunkten har jämvikt åter etablerats mellan fårens tryck och hundens tryck. Hunden arbetar med sin balans både när den håller får orörliga, när den håller fåren balanserade mot föraren och när hunden driver fåren bort från föraren. I det sista fallet är det balansen som hjälper hunden att hålla fåren på en rak linje. Förutsättningen för att hunden ska kunna balansera flocken är att den har tillräckligt med koncentration, förutseende och djurkänsla.

Tryck -att få fåren i rörelse

Tryck är en term som man ofta talar om i vallning. Tryck (eller press) skapas som jag skrev ovan både från fårens rörelser och från hundens rörelser, men också från föraren. Förarens placering och rörelser kan också skapa ett tryck gentemot fåren, något som används bland annat när fåren ska tas in i fålla (föraren kan med sitt tryck, på sin sida av fållan, påverka var fåren vill gå eller inte vill gå) eller när man delar en flock med får (förarens tryck på djuren skapar en lucka i flocken). Är vi inte medvetna om det tryck vi själva lägger på fåren, kan vi ofrivilligt komma att pressa dem mot hunden istället för att hjälpa hunden att balansera upp dem. Termen tryck (eller press) används också ofta för att beskriva förarens tryck gentemot hunden. Då oftast i fråga om röst, kroppsrörelser eller placering som en hjälp att få hunden att agera på ett visst sätt i en viss situation.

Tryck hos själva hunden är dess förmåga att sätta djur i rörelse. Om vi tänker oss att hunden har uppnått balanspunkten och jämnvikt etablerats, måste sedan hundens tryck på fåren öka för att den ska kunna sätta dem i rörelse. Har inte hunden tryck nog att flytta djuren, kommer dessa inte att röra sig. Trycker hunden på för kraftigt, kan den komma att skrämma djuren och kanske splittra flocken. En bra hund anpassar självmant sitt tryck utifrån vad de olika djuren och situationerna kräver. Ibland måste hunden släppa en del på sitt tryck för att djuren ska våga gå undan från den.

När man talar om olika hundars tryck nämns ofta hur långt ifrån hunden arbetar, dvs på vilket avstånd hunden kan befinna sig från flocken och ändå påverka den. En hund som kan kontrollera och flytta djur på långt avstånd sägs ha stort tryck och en hund som måste komma mycket närmare innan djuren reagerar, menar man har ett mindre tryck.

Men avståndet till fåren handlar inte bara om det tryck hunden utövar, utan styrs också av fler faktorer så som hundens arbetssätt, rörelser, erfarenhet samt de svår definierade egenskaperna som mod och pondus. Många som sett en ung, oerfaren hund valla, vet att de ofta kan påverka fåren på ett rätt långt avstånd så länge de är på en öppen plats. Unghundens ofta hetsiga rörelser, överarbetande och spända uppträdande, får lätt djuren att ta det säkra före det osäkra och de ser till att hålla ett stort avstånd till den heta hunden. Om samma hund däremot måste pressa in fåren i ett litet utrymme, kan det visa sig att fåren inte alls kommer att gå undan för hunden som nu kanske kommer att bli attackerad av fåren istället. På samma sätt kan en lugn, trygg hund som har självförtroende och pondus, arbeta nära djur utan att störa eller oroa dem, och fåren kommer ändå att flytta sig för hunden i svåra situationer.

Eye, koncentration och förutseende.

En arbetande vallhund måste ha åtminstone en viss mängd ”eye” och det är något han måste vara född med. Eye innebär inte enbart att hunden stirrar på djuren, det är mycket mer än så. Vad vi kan se utifrån hos en hund som visar eye är en mer eller mindre hukad kroppsställning, smygande rörelser, en sänkt svans, en blick och attityd som utstrålar stark koncentration. Man brukar säga att hundens eye till viss del har en hypnotisk effekt på fåren. Hundens eye är också vad som håller den tillbaka och skapar avstånd till djuren och får den att känna av gränsen där dess rörelser påverkar men inte skrämmer djuren. Utan eye skulle hunden inte kunna känna av den optimala placeringen i förhållande till djuren.

Mängden eye varierar mycket mellan olika individer och hundens grad av eye likställs ofta med dess grad av koncentration i arbetet. I aveln är det inget mål att uppnå så mycket eye som möjligt, utan man strävar efter en optimal nivå av egenskapen. En hund med för mycket eye kan låsa sig och bli orörlig. Riktigt extrema eyehundar har så mycket koncentration och så mycket överdriven djurkänsla att de inte vill flytta djuren utan helst bara ligger still och fixerar dem med blicken. En vallhundsförare jag lyssnade på en gång beskrev de extrema eyehundarna som ”hundar som hellre kryper runt i dikena än riskerar att störa djuren”. En hund med så mycket eye är självklart svår att arbeta med och inget man önskar sig och det är just därför mycket sällan man stöter på dessa hundar idag i rasen. Hundar som ligger åt den för höga graden av eye kan vara långsamma att reagera på förarens kommandon och de kan vara svåra att få att sätta igång orörliga får.

Hundar med för lite eye har lättare att tappa koncentrationen på sitt arbete. De kommer också att få använda sin kropp mer och röra sig mer för att flytta och styra djuren vilket inte är optimalt. Hunden kommer ha mycket svårare att med små medel flytta och kontrollera djuren och när det kommer till att hålla upp enskilda djur, kan hunden inte klara av det om den inte har eye, koncentration och djurkänsla nog. En hund med för lite eye kommer att kräva mycket mer kompensation från förarens sida (hur vi hjälper hunden genom att styra den) för att samma arbete ska kunna utföras.

Förutseende är enkelt beskrivet hur bra hunden är på att läsa fårens intentioner redan innan de rör sig. En hund med väldigt stort förutseende eller stor djurkänsla kan vara svårare att få att lyssna på förarens kommandon i situationer när dessa kommer att gå emot vad hundens instinkt säger den. En hund med för lite förutseende kommer att placera sig fel, tappa djur och orsaka en massa onödigt extraarbete.

Hur testas egenskaperna?

Den som läst så här långt undrar kanske nu -men hur testas och utvärderas alla de här egenskaperna? Självklart främst i praktiskt arbete, men ända sedan ISDS -the International Sheep Dog Society- skapades i början av 1900-talet har tävlingar med vallhundar ansetts vara en viktig del i utvecklandet av border collien som ras. Det är vad nästa artikel ska handla om -hur det går till på vallhundstävlingar!

/Anna Larsson, Canis Sörmland

Idag var det dags för Flynns debut i lydnadsklass I! Vi var anmälda till Västerås KK en ny bekantskap för mig som inte varit på den klubben tidigare. Tävlingen var dubblerad klass I & II, dvs man kunde starta både på förmiddagen och på eftermiddagen. Det var också olika domare och olika planer på för- respektive eftermiddag.

Det var 17 ekipage anmälda i klass I och det blev tre platsliggningar. Jag hade dragit nr 11 och hade turen att hamna i en grupp där alla hundarna låg lugnt och stilla. Flynn skötte sig strålande, var cool och lugn innan, la sig snabbt ned, låg helt stilla och bara såg på mig och hade sen ett snabbt aktivt uppsitt när vi var klara. Sen satt han som en bildstod under hela tiden som domaren kollade de andras tänder o lika blickstilla när det var vår tur.

Jag kunde sen inte vara mer nöjd med hur Flynn skötte sig under det enskilda programet. Han hade full fokus på mig, en underbar attityd och gick långt bättre än han någonsin gjort på träning faktiskt! Det var bara för mig att sköta mina bitar och hänga med! Jag tror vi bägge två strålade som små solar i regnet, iallafall kände jag det så mellan varje moment.

Så här blev betygen:

Platsliggning: 10

Tandvisning: 10

Linförighet: 9

Läggande: 9

Inkallande: 10

Ställande: 9

Apportering: 9,5

Hopp: 9,5

Helhetsintryck: 9 "Bra ämne! Bygg på"

Summa: 188,5 p 1:a pris och det skulle visa sig att vi dessutom vann klassen med god marginal! När jag gick av planen sa domaren "Du har ett riktigt lydnadsämne i den hunden!" efter det såg vi om möjligt ännu gladare ut :-)

   SuperFlynn! Nu har han tävlat inom 4 olika grenar under sitt debutår!

   Team Flynn vet att ha roligt ihop! Foto från Epic & Wins födelsedagsfest (på Obedience Rules 2011) där Flynn (och jag) var inbjudna. Lika barn leka bäst ;-)

Titt som tätt när jag läser på olika forum, dyker det upp frågor och diskussioner kring vallning och olika vallhundsraser. Inte helt sällan ser man uttryck som "ska inte valla som en BC" och att man letar instruktörer som förstår sig på hur den udda rasen XX ska valla och tränas. Eller att man vill ha rasspecifika prov utifrån rasens unika arbetssätt eftersom det tydligen är för svårt/fel för XX att gå ett vanligt VP (vallhundsprov). Jag brukar bli allt mer konfunderad en bit in i texterna. Jag trodde nämligen att vi hade hunden som hjälp för att sköta djuren, inte att skötseln av djuren skulle ändras utifrån hundens ras!? Det hade varit mer rimligt att ställa frågan -kräver det här djurslaget, den här rasen av får eller nöt, en viss typ av hund, snarare än att utgå från en hundras och sedan försöka skräddarsy någon slags "vallning" till hunden.

  Vi använder inte border collies för att de är "vackra" utan för att de fungerar.

Jag vet inte vad dessa som vill ha rasspecifika prov anser vara för svårt eller onödigt i de prov och tävlingar som vi har inom Svak, men jag kan istället beskriva vad jag och två vänner gjorde i onsdags:

Det var dags för blodprovstagning & träckprover på Annelis djur. Jag kom först till hagen så jag tog ut Flynn och samlade ihop djuren. Det innebar att få ihop ca 80 djur (tackor & lamm) som var spridda över en stor yta (fältet fåren går på är kanske 6-700 meter långt?). När Flynn samlat fåren, skulle de flyttas till en hanteringsanläggning i bortre änden av hagen, enklaste sättet att lösa det var att låta honom fösa dem långt framför mig, det av mig bra överblick och är betydligt trevligare för en själv än att gå framför en stor djurflock tycker jag. När vi kommit dit hade Kicki & Anneli också anslutit, de hade tidigare hämtat Annelis tre baggar från en annan hage så veterinären skulle slippa åka runt vid provtagningen. Alla fåren fållades in i den stora hanteringsanläggningen (en oval stor fålla som sedan övergår i en "ränna" med tre fållor i som djuren slussas frammåt genom, grupp för grupp.

  Ids i vintras, han & Anneli har inne i fårhuset delat av o sorterat ut ett gäng ungtackor som Ids sedan tar ut utanför stallet för att jag & Flynn ska få träna.

Veterinären kom, han & Anneli sysslade med provtagningen i den sista fållan och jag och Kicki sorteradeoch flyttade fram får så det hela tiden fanns nya färdiga grupper i de tre fållorna. Annelis hund Ids släpptes in i den stora uppsamlingsfållan och där skötte han sig sedan helt och hållet på egen hand under den timme som arbetet tog, han puttade utan kommandon på fåren när vi behövde få fram fler djur men höll sig så snart det var paus stilla och kopplade av i bakgrunden. Kickis hund Lexi låg utanför sorteringsanläggningen och var redo att fånga in eventuella djur som försökte smita. När proven var klara, släpptes fåren ut igen och strosade på egen hand ut i hagen igen.

Provtagningen rullade på bra, fram till en av de sista tackorna, där det efter att provet tagits och tackan släppts ut, plötsligt uppstod en tveksamhet om de sett rätt nummer på öronmärkningen. Tackan hade då ensam hunnit kanske 50-60 meter bort och var raskt på väg mot de andra fåren som betade ytterligare ca 100 meter längre ner i hagen. Fort som tusan skickade Kicki sin hund Lexi att stoppa den enskilda tackan och han lyckades hålla den så länge så Kicki kunde hinna fram och se öronmärkningen och så var det frågetecknet utrett! Hade inte hunden kunnat singla & låsa ett enda djur (som verkligen ville till sina kompisar!) hade vi haft ett tidsödande jobb framför oss att få fatt på rätt tacka i den stora flocken!

  Flynns mamma Jill, en klippa på att fånga upp och hålla enskilda djur! Här 10 år gammal och fortfarande i arbete!

När all provtagning var klar och samtliga får utsläppta i hagen igen, skulle de tre baggarna hämtas in för att åter flyttas till sin egen hage. Anneli skickade ut Ids som hämtade hela flocken och så sorterade hon med hjälp av sin hund ut de tre baggarna från de övriga 80 djuren. Ids höll baggarna och Lexi drev iväg resten av fåren. Sedan lastades baggarna upp i fårsläpet av hundarna och vips var allt klart.

Även under det här lilla rutinjobbet, behövde vi hundar som kunde hämta och samla djur, flytta en större flock, fålla in dem, sköta sig lugnt & klokt och självständigt i närarbete, kunna dela, singla och hjälpa till vid sortering och lastning. Hundarna var helt klart en förutsättning för att undersökningen skulle löpa smidigt och med minimal stress i hanteringen av djuren och det de utförde var praktiska moment som, i standardiserad form, alla ingår i de prov och tävlingar som finns inom Svak!

Vilket av alla dessa moment behöver man INTE att en vallhund klarar av? Vilken av dessa kvalitéer kan man plocka bort och ändå påstå att det är vallhundar man har i snöret? Det undrar jag över idag.

 Fog får här illustrera nyttan av att ha en vallhund. Hämtar in får på Gessie strandängar i Skåne förra sommaren.

Flynns syster Kate får illustrera träningen av en ung hund i att singla, en kunskap som kommer behövas i det framtida praktiska arbetet med fåren.

Jag kommer att starta nästa valpkurs här i Stallarholmen den 28/9 och det finns platser kvar! Valpkursen är på 6 tillfällen och vi kommer att gå igenom de viktigaste färdigheterna som en bra familjehund behöver till vardags. Vill du veta mer om den kommande kursen och anmäla dig, gör du det via denna länk: VALPKURS.

På den valpkurs som redan är igång, har vi hitills (utöver teori om inlärning & klickerträning) hunnit med att öva inkallningar på olika sätt (och med olika störningar), att vänja valparna vid att koppla av bredvid sin ägare medan andra valpar tränar, att följa efter ägaren, att erbjuda på olika frivilliga beteenden (sitta, stå, ligga etc), omvänt lockande, att vänta på "varsågod" när något frestande finns, inlärning av target etc. Vi har gått igenom hur man kan forma fram beteenden och hur man sätter på signal på frivilliga beteenden. Nästa gång kommer vi bland annat börja jobba med att lära valparna hälsa fint på folk!

Apropå valpar, så här såg det ut när jag själv hämtade hem min valp Flynn i januari 2010:

Kan inte låta bli att lägga ut en till valpfilm, här är Flynn när han åtta veckor gammal leker med kompisens hund Skorpan: