Idag har ARVID namnsdag :-) Min vitnosade haj som numera inte bara är vit i ansiktet utan även fått en massa gråvita hårstrån i öronen, i rumpan (!?) och långt upp på benen, har firat sin namnsdag med att träna lite nya trix i köket, sno en bit ost från köksbänken och busa med de andra hundarna. Ut är han inte vidare pigg på att gå när det spöregnar som idag, med ålderns rätt anser han att det faktiskt FINNS dåligt väder... Regn kan dessutom betyda åska och då går man inte längre ut om man heter Arvid. Pensionärsfasoner men det är väl precis det som en pensionär ska få lägga sig till med?

Arvid är nu 9,5 år gammal. Inte mycket för en border collie och han är pigg i huvudet och frisk i kroppen med ett stort undantag: vänster framben. Arvids dåliga & olycksdrabbade ben där han först opererades för OCD som liten, senare skadade en tå så illa att vi efter ett års rehab var tvugna att amputera den och som en följd av det har han numera problem även i armbågsleden. Bra dagar far han fram genom livet som en unghund, fortfarande med ett jäkla klipp i steget, och dåliga dagar struttar han som en gammal gubbe eller vill inte använda benet alls bitvis. Arvid har också med tiden blivit extremt väderkänslig, det märks direkt i lederna i hans dåliga ben om det är ett omslag på gång och kyla och fukt gör honom garanterat halt numera. Arvid säger att han har hört att pensionärer skaffar sig små hus i Spanien och han förstår varför!

Det är både roligt och sorgligt när man ser sin hund bli gammal. Roligt för att en gammal hund har så mycket charm, man känner varandra utan och innan och så är det något med allt det där kravlösa i relationen när de blivit gamla -man har inte längre mål och ambitioner, inte längre saker som ska uppnås eller rutiner som man bör hålla på. En efter en smyger sig nya vanor in och man kan fnissa ganska gott åt de nya friheterna som vips blir självklara med en gammal hund. När Loppan var husets äldsta hund, kunde jag ibland titta förvånat på hennes grå, nästan vita nos, stryka över det gammelhundsmjuka ansiktet och häpet säga "men, tänk att du och jag en gång i tiden tävlade!?" Loppan plirade då lite med sina kolsvarta ögon och slängde sedan ofelaktigt ut sin myrslokslånga tunga träffsäkert i mitt ansikte som för att säga "så, så, hetsa inte upp dig nu, kom ihåg att det var då, nu är nu och nu behöver jag faktiskt inte lyssna på annat än ordet mat så det så". Att den hunden en gång i tiden kunde en massa lydnadsmoment kändes helt bissart även om hon som pensionär ibland kunde ställa upp på att visa upp ett och annat. Gå fot tyckte hon absolut att hon gjort tillräckligt av i sina dagar, bad jag henne om det suckade hon och såg ut som 100 år gammal. Däremot behöll hon hela livet en positiv inställning till att någon gång ibland få springa till en ruta eller apportera. Man sätter onekligen sin egen signatur på hundarna man tränar!

Jag hoppas att Arvid får vara pigg nog för att även han bli lika gammal och grå som Loppan. Så länge han har roligt och så länge de bra dagarna långt överväger de dåliga så blir han kvar. Med alla sina egenheter och stökigheter och pensionärsfasoner så är det bara att konstatera -det finns bara EN Arvid.

Nu har Mörkötävlingarna del 1 lagts till handa :-) Jag & Krille åkte till Anneli på fredagen för att fixa det sista inför tävlingen. Efteråt, lagom när vi ätit en god middag och hunnit halvvägs genom vinet, så visade det sig att Annelis lamm hade rymt... Border collies to the rescue! Flynn, Race & Ids fick rycka ut och samla ihop 105 lamm och sen vidtog en promenad med flocken på ca fyra kilometer. Det är inte mycket om man flyttar tackor, men unga lamm... Lamm utan tackor är vimsiga varelser som inte har någon uppfattning om vart de vill gå, ingen vill gå först, de snurrar runt runt (bokstavligt talat) och ser ut att leva efter devisen "följ rumpan före dig" -oavsett om den rumpan bara går i en cirkel... Att få dem att traska på över fält och längs vägar (och förbi ett gäng ystra kor) krävde mycket mera jobb av hundarna. Nu hade vi ju dessutom tiden emot oss, om vi skulle hinna fram innan det blev becksvart eller ej. Men shit så roligt det var att se hur hundarna jobbade! Anneli & Krille gick först och jag gick sist efter flocken och kunde gå och bara studera hur hundarna delade upp jobbet sinsemellan, hur de kunde se något som behövde rättas till men snabbt ställa om till en annan uppgift om någon annan av hundarna var före med att placera sig där. Jäkligt intressant och jag kan inte låta bli att gång på gång imponeras av dessa hundars förmåga att läsa djur och agera på egen hand. Så coolt!

  Här börjar det skymma på... ännu en bra bit kvar att gå...

Vi hann precis komma hem med lammen och stänga grindarna när det blev så svart att man inte så hundarna längre :-) Garvade lite åt att detta skulle vara det sista Flynn & Race gjorde innan tävlingen, inte precis den optimala uppladdningen men kul hade det varit så vad tusan.

Lördagen bjöd överraskande nog på strålande sol, wow! Jag & Krille jobbade i djurhanteringen och jag måste säga att är det bra folk där & bra utställare, då finns det möjlighet att lära sig massor så att inte fler personer erbjuder sig att hoppa in och jobba där på tävlingar fattar jag inte, mig har det gett massor i alla fall. Nu hade vi dessutom en himla bra placering av fållan så vi såg hela banan fint och inte minst såg vi upptagen bättre än någon annan på hela tävlingen. OJ vad det är skillnad i hur hundarna ser ut när de kommer upp sista biten i utgången och när de påbörjar upptaget! Hett tips för den som vill veta mer om sin hund (för nej, du ser inte detta från förarens plats ens i IK I) är att antingen fråga utställaren/utställarna hur hunden jobbade eller -på träning- be någon filma upptagen. Jag kan till 99% säga att hundarna skapade sina egna flockar och att fåren läser hundarna såååå mycket fortare än vi tror. De hundar som beter sig fel på olika sätt i sista delen av utgången får inga upptag (om fåren är som Annelis i alla fall), de som kom in heta, spända, rädda eller för försiktiga avslöjas också direkt av fåren och det blir därefter. Jag såg både hundar som jag blev glatt överraskade över och hundar som jag hade hoppats mer på i det avseendet. Men det är ju med djur alltid dagsformen man ser också, viktigt att minnas. Men, summa sumarum, jag har från både Gotlands och nu Mörkötävlingarna blivit än mer nerdigt intresserad av vad hundarna faktiskt själva säger till djuren. Vore jättespännande om domarna hade dömt upptagen från utställarens plats egentligen, jag undrar om det alltid hade blivit samma siffror då?

Jag hade ju bestämt mig för att stå kvar vid stolpen och träna oss på det den här helgen. Första dagen gick det sisådär :-) Flynn fick 20p på utgången, 10p på upptaget men sen hade vi vår sämsta framdrivning på mycket länge, bara 8p kvar! 38p på hämtet. "Fösningen" (dvs fråndrivningen då) kändes det som om vi aldrig tränat på avstånd, han chansade på kommandon och kändes både trött och förvirrad och vi fick fåren tillbaka genom grinden + missade crossgrinden och strulade så mkt att vi bara hade 3p kvar. Räddade upp det hela med 10p på sista benet hem till mig och sen var han grym i delningen 10p och fållan 10p som vi gjorde snabbast av alla :-) Summa 71p från stolpen och på det kom vi på 10:e plats.

Race & Krille ville ha in ett resultat till så Krille gick med honom på banan. Race fick 20p utgång, 10p upptag, 16p framdrvning = 46p hämtet. 16p på fösningen, 5p på drivningen, 10p på en skitsnygg delning ("Snyggt! Proffsigt!" skrev domaren) och 7p på fållan med lite strul. Summa: 84p och på det kom de tvåa! Det roliga var att de slogs av kullbrorsan Rookie & Meril som fick 86p, fiiina R-bröder!!!

Efter att ha byggt om banan inför nästa tävlingsdag, åkte vi hem till Anneli och hjälpte till att riva ner den gamla plasten + pressenningarna på hennes bågväxthus (fårhuset). Mitt i allt rymde alla korna som går i sin hage bredvid Annelis hus! haha, vilda western! My God, efter detta kraschade jag i sängen ett tag på min spikmatta för då var min nacke & skalle slut. Sen blev det god mat, lite vin och -pang så sov man :-)

Söndagen var det oväder... Regn, mera regn och ännu mera regn toppat med åska och hagel! Gissa HUR blöt man blir av att jobba med blöta får en hel dag!? Jag & Krille såg ut som två dränkta katter och jag tänker inte lägga ut bild på det ;-) Men SuperFlynn hade sovit på saken och kom på att klart att han kunde både styra upp fåren själv OCH ta in mina kommandon. I allafall de flesta :-) Så denna dag såg det helt annorlunda ut: Från stolpen fick vi:

Utgång: 20p upptag 10p framdrivning 18p = 48p i hämtet. "Fösning" 11p (vi missade crossgrinden även denna gång, det var där vi tappade nästan all, första grinden satte vi däremot en supertight sväng på!), "drivning" 10p (så 21p på "fråndrivningen"), sen var han lika grym i delning 10p och tratten 10p. SuperFlynn: 89p och SEGRARE trots att jag stod kvar och körde honom från stolpen!!! Hade vi fixat crossgrinden hade det blivit vårt högsta någonsin i IK I, festligt! :-)

Krille valde att köra Race från stolpen också, Race var inte riktigt lika på hugget denna dag och de fick en del strul + tiden ute i tratten gav 68p. Men bra & nyttig träning!

När allt var klart, banan riven, toan bortmonterad, skyltar borttagna och allt småfix klart var det sköööönt att börja rulla hemmåt. Herre gud, det är kul att arrangera tävlingar men det är mycket som ska fixas och det går i ett i ett. Nu är det en månad kvar tills nästa gång... (Det är helt OK att anmäla ditt intresse redan nu för att hjälpa till!)

Förra året debuterade Flynn i vallningen, då blev han gk vallhund och tog två 1:a pris (90p bägge gångerna komiskt nog) innan han fyllde 2 år. Detta år har han plockat fyra förstapris till på 88-89-90-91p och ett av dem med matte vid stolpen + debuterat och gått runt i IK II. Känns som fin utveckling på en hanhund som inte fyller tre år förrän den 23:e november! Susanne säger att hanarna från Flynns linjer mognar långsamt, så vi får se nästa år hur "vuxen" han börjar kännas då. Än så länge är han nog rätt mycket unghund :-)

Hemma igen efter fyra mycket intensiva tävlingsdagar på Gotland! Gotlandsveckan var ett sammarbete mellan Gotlands VK (som arrangerade de första två dagarnas tävlingar) och min klubb Sörmlands VK som tog hand om de sista två tävlingsdagarna. Vi hade förmånen att vara på två stora och mycket fina djurbesättningar. Alla fyra dagarna arrangerades både IK I och IK II så jag och Krille hade beslutat oss för att låta detta bli Flynn & Race debut i IK II. Sammanlagt gjorde grabbarna åtta starter och jag är otroligt nöjd med hur fint de jobbade alla dagarna. Ibland gav det höga poäng och ibland valde vi att bryta men de hade en kalasfin djurhantering i allt och det är viktigast för mig.

Flynn lyckades bäst i IK I; han knep en 3:e placering på 88p andra tävlingsdagen och sen dammade han in en 1:a placering på 90p den näst sista tävlingsdagen! Jätteroligt!!! Vi tog oss runt två av våra IK II-starter, som bäst fick vi 76p utan fålla (som vi inte hann med att göra innan tiden var ute) och jag är mycket nöjd med hur Flynn skötte sig.

  Två segrare firar! Jag som vann IK I och Monika Lindblom som vann IK II ! :-)

Race kom 4:a på sin ena IK I-start och sen gjorde han två fina rundor i IK II, den bästa gav trots grindmiss där Krille såg helt fel, 79p ochjag tycker han är kalasfin i sitt sätt att jobba för att vara helt grön på denna nivå! Så här såg den rundan ut:

Nu räknar vi kallt med att bägge grabbarna med råge är klara för Unghundscupen. Vi har två starter kvar dock, nästa helg hos Anneli, men jag är mer sugen på att utnyttja de starterna till att stå kvar vid stolpen, vi får se :-)

Efter unghundscupen kommer jag inte tävla någon mer IK I med Flynn, det var så galet mycket roligare att köra honom i IK II även om vi har massor kvar att lära oss, så nästa år blir det i den klassen vi kommer att tävla.

Jag tappade dock en del av sugen att tävla riktigt mycket efter Gotland, då jag såg vad tävlingshetsen kan göra med människor när det får gå över styr. Där vill jag inte hamna! Mitt största mål är och förblir att utveckla Flynn till en grymt bra vallhund, en hund som jag har praktisk nytta av, som jag kan lita på och som jag vill ska kunna sköta så mycket som bara möjligt på egen hand. Får vi sen bra resultat på tävlingar är det en trevlig bonus. Min och Flynns relation går också före alla placeringar och cuper, sånt ska bara vara en extra krydda, inte ett självändamål.

Men det är självklart bara min filosofi.