Jag har legat mer eller mindre däckad av en skum förkylning senaste veckan. Hundarna är tack och lov duktiga på att koppla av så det har också i princip bara sovit, ätit och rastat sig på tomten när deras matte varit sjuk. Men en liten grej som man ju kan träna på även om man inte är på topp själv, är proofing av sitt och ligg, lite gammal hederlig störningsträning helt enkelt!

Jag utnyttjade gamle Arvid som störning och lät honom arbeta sig till sin mat under tiden som Flynn fick öva på sitt & ligg. Han fick leta upp kastade godisar, utföra olika små tricks, gå fot, kallas in etc medan Flynn fick hålla positionen i antingen sittande eller liggande. Tyvärr har jag inte första dagen med den träningen filmad för där var de roligaste händelserna: Arvid backade upp på Flynn, hoppade över hans huvud (med inte allt för nogrannt uppdragna tassar...), rivstartade på inkallningen och sprang PÅ Flynns framben etc. Lite liknande sekvenser finns dock på filmerna!

När jag försvinner ur bild på filmen, har jag gått in i ett annat rum och kallar därifrån in Arvid (notera att han tjuvstartar hehe medan Flynn däremot är duktig!). Tränar man själv är det lite så som man får lägga upp störningarna om man ska få öva på att hunden är lämnad i sittande i grupp eller platsliggning och det när föraren är utom synhåll far upp en hund. Är man flera som tränar ihop kan man ju låta en annan person kalla in sin hund, men nu var jag ju själv hemma och då får man utnyttja pensionärshunden istället. Kan ju vara både lättare och svårare att det är den egna matten som ropar för den hunden som ska stanna kvar.

Här är filmen på sitt med störning:

och den på ligg med störning:

På filmerna och under den här träningen öht använder jag bara Arvids namn istället för olika kommandon, eftersom han & Flynn har samma kommandoord för tex gå fot, sitta, ligga, hoppa, fri-signal etc. Hade man tränat ihop med en annan förare hade denne självklart kunnat ge olika kommandoord (Flynn ska ju bara gå på mina signaler, inte på en annan förares) men när jag tränade ensam så löste jag det med att bara använda Arvids namn + handtarget. Det är ju egentligen inte Arvid som tränar utan Flynn så att Arvid ibland chansar eller hittar på egna saker spelade inte så stor roll. Han var aktiverad och glad efter varje sånt här störningspass och Flynn fick många nya erfarenheter!

Lägger även in ett par äldre filmklipp som kanske kan ge idéer till störningsträning, först ett på Flynn när han var 11 månader och övade sig på att stå och ligga stilla trots mattes störningar:

Och sen ett klipp på proofing av "pressa tassarna mot marken" (inför frysta bakben i fjärren): om Flynn trycker ner tassarna när jag försöker dra i benet eller lyfta benet så blir det belöning!

Men när det gäller proofing så är det viktigt att komma ihåg att det svåraste i slutänden är att hunden ska prestera lika bra när det inte händer något alls. Det är nämligen lätt hänt att våra störningar efter en tid övergår till att bli hjälper, dvs så länge vi far runt och lockar och frestar så har hunden lätt att fokusera på sin uppgift men blir vi stilla långa stunder så visar det sig vara värre med stadgan! Målet är att en totalt händelselös platsliggning ska vara lika lätt för hunden att utföra som den där föraren försöker "störa ut" hunden. Så här kan en totalt händelselös platsliggning se ut (jag är dold i rummet intill):

I mål är man kanske när 2,5 minut sett ut som ovan och sen PLÖTSLIGT far en annan hund förbi/över ens egen hund som i första filmen -och hunden ändå ligger lika coolt den resterande tiden! Träna på!

Som kanske några av er minns så skulle Flynn parat en tik för snart ett år sedan, men vid den ögonspegling som vi då gjorde så hittade veterinären en liten prick i Flynns ena öga och jag valde att avstå från att låta honom gå i avel tills de kunde säga mer vad detta kunde innebära. Vad de då kunde säga var ju bara att det INTE var CEA (vilket är genetiskt omöjligt för Flynn att utveckla), PRA eller retinopati och att det inte såg ut som någon av border colliens ögonsjukdomar, men att man behövde se tiden ann och spegla igen om 6-12 månader för att kunna säga mer än så. (Hela resonemanget då går att läsa i detta blogginlägg: http://3vallare.bloggplatsen.se/2011/12/15/6874325-det-blir-inte-alltid-som-man-tankt-sig/ )

Nu när det gått nästan ett år sedan förra speglingen åkte jag för att kolla upp Flynns ögon igen och förhoppningsvis få bättre besked. Jag valde att åka till Arboga Djurklinik för att få Flynn undersökt av Erik Kjellgren, en av landets första auktoriserade ögonspecialister, som speglade Race tidigare i år och som jag då fick mkt bra förtroende för. Jag hade även med resultatet från Flynns tidigare ögonundersökning för att kunna diskutera och jämföra.

Först undersöks ögonbottnarna och de var, citat, "Helt perfekta". Sedan undersöks linserna och där är vänster öga åter igen helt perfekt, medan höger öga så hittade Erik samma pyttelilla prick som syntes för ett år sedan. Redan vid speglingen i december 2011 sa dåvarande specialister (det var två veterinärer som tittade på Flynns ögon den gången så han verkligen nogrannt undersökt!) att den pyttelilla pricken INTE påverkade Flynns syn ("han vet inte om att han har den"). Det glädjande nu var att nu kunde vi konstatera att pricken hade INTE förändrats efter ett års tid,

och Erik Kjellgren fastslog med kraft att "Detta är INTE någon av border colliens sjukdomar". Han menade att Flynns ögon borde stå som, citat: "Ögon UA", men att SKKs blankett (vars utformning lämnar mycket att önska...) är så utformad att det på Flynn i och med pricken tyvärr måste stå "visar symtom på katarakt" MEN den bedöms helt klart av Erik som INTE ärftlig och det fanns ingen som helst anledning att INTE låta Flynn gå i avel på grund av pricken i ögat! "Det vore dumt att slå ut en bra vallhund ur avel bara för att SKK tvingar mig att kryssa i en viss ruta på blanketten" :-)

Så på Flynns officiella resultat kommer det stå "katarakt, partiell, cortex, främre, punktformig" och den klassas som "lindrig" dvs absolut lägsta graden. Men den bedöms alltså nu efter två ögonspeglingar med nästan ett års mellanrum som "Ej ärftig".

För mig är det fortfarande självklart prio ett att veta att Flynns syn är perfekt. Om han kommer att användas i avel eller ej vet jag inte, det är ju som bekant inte hanhundsägaren som väljer   men om rätt tik (med bra härstamning, som själv en bra vallhund och meriterad, är frisk, friröntgad och gentestad normal för CEA) dyker upp så kan jag absolut tänka mig att låta Flynn gå i avel. De som känner mig vet att jag har hårda krav på mina egna hundar och har lättare för att fälla än fria när frågan om avel dyker upp, men Flynn tycker jag har så många goda egenskaper att där tvekar jag inte om rätt tik hos en seriös uppfödare dyker upp. Vi får se. Kanske hittar jag till och med en vacker dag en tik som faller mig själv i smaken och som jag kan tänka mig att ta en egen kull på även om jag sagt att jag aldrig ska bli uppfödare. Viktigast nu är hur som helst att jag & Flynn kan fortsätta med allt roligt vi gör ihop. I vått och torrt, jobb och tävling, är han verkligen min SuperFlynn!   

Flynn är en mycket apporteringsglad herre och under hans uppväxt har han fått mycket belöningar för att apportera alla möjliga slags föremål. Däremot har jag inte jobbat alls mycket med att utveckla hans nosarbete, vi har spårat lite sporadiskt ibland men inte tränat in något uppletande och inte heller jobbat med luktdiskriminering. Så när jag nu börjat fila på momenten i lydnadsklass III blev det efter ett tag uppenbart att jag var tvungen att backa och träna in vittringsapporteringen ordentligt om jag inte skulle riskera att Flynn, efter momenten hopp-apport och metallapport på tävling, bara skulle dundra ut och apportera fel pinne eller åtminstone plocka med dem innan han valde rätt.

Vittringsapporteringen är verkligen ett känslomoment, är hunden i rätt aktivitetsnivå så går det bra, är hunden för taggad så kan den vips göra tokfel! Att hitta vilken pinne som doftar av ägaren är självklart i sig inte alls svårt för en hund med tanke på deras suveräna luktsinne, utmaningen i momentet ligger däremot i att det just kommer efter två snabba apporteringar och att hunden ska kunna växla mellan "hög fart ut" för att direkt sen slå på nosen för ett koncentrerat letande och sen vips slå om igen till hög fart in!

Jag har backat till början och nu valt att lära in en frystarget för att separera letande, markering och apportering tydligare än när han fick leta upp rätt pinne och gripa direkt. Jag har inte redigerat träningsfilmerna utan de är prick som träningen sett ut, inklusive missar, pauser etc. Vi började med att träna in frysmarkering i handen:

När frystargeten kändes OK la jag till att han skulle frysmarkera på post-it i handen:

Efter det gick jag vidare till att sätta lappen på en skåpsdörr i köket. Jag släppte nu igenom korta markeringar, jag hade säkert kunnat vara petigare med att han verkligen skulle frysa även nu men det festliga är att följer ni filmerna kommer ni att se att frysmarkeringen också utvecklas trots att jag slarvade med den.

 När han började markera på lappen på väggen så gjorde jag lappen allt mindre så Flynn till slut skulle bli tvungen att leta efter den med nosen och inte bara kunde gå på synintrycket för att hitta lappen. Jag körde ett pass med tejp men annars har det varit enklare att använda post-it som jag rivit i småbitar.

När jag la till fler lappar satte jag stora post-it (utan doft) så högt upp att Flynn skulle se dem men inte ha så lätt för att markera på dem, dvs jag ville bara "smyga in" dem i träningen. Fortfarande var den riktiga lappen med min doft på liten. (De utan doft har jag använt plasthandskar när jag satt upp dem)

Passet efter åkte lapparna ner och passet efter det såg ut så här:

 Efter det fick alla lapparna bli lika stora men fortfarande satte jag dem på skåpsdörren:

Första passet med lappar på marken! Här kunde jag gjort många saker mycket bättre. Flynn kommer in med för hög aktivitetsnivå (jag kunde flyttat honom lugnt ätandes godis eller ännu bättre haft godis på marken bredvid/framför lapparna som han först fått nosa upp och äta) och jag har ingen plan för hur jag ska introducera att "nu finns de på marken". Men det visar sig efter ett tag att förarbetet på väggen gör at han kommer igång men som sagt, jag hade kunnat göra övergången klokare! Så här såg det ut:

Två pass senare har Flynn fattat detta med att lapparna nu finns på golvet och då ser det ut så här:

Det senaste vi gjort är att jag fick till ett träningspass med ofrivillig proofing / överträning av markeringarna :-) Jag satte nämligen ut lapparna, hämtade Flynn och precis när han får sätta igång så inser jag att shit, jag har inte satt doft på någon lapp! Vimsig matte! Hellre än at avbryta tänkte jag att "jag ser vad han gör och om han INTE markerar så får han belöning för det" och japp, Flynn söker över hela raden av lappar utan att markera, jag belönar när han sätter upp nosen och så fick han en godis för "bra letat där inget finns" så att säga! Längre fram i passet skedde en till proofing; jag hade satt doft på första lappen (den längst bort i bild på filmen) och Flynn markerar också den mycket tydligt och länge men av någon anledning fick jag hjärnsläpp och klickade inte. Då söker Flynn lugnt vidare över resterande lappar men återkommer sedan och markerar lika tydligt igen. DET gillade jag! 

Detta är så långt vi hunnit fram till dags datum, jag kommer filma resterande träningspass och återkomma till dem här i bloggen när vi börjat introducera pinnar i det hela.

Eftersom jag beslutat mig för att ta tävlingsvila nu så passar jag på att titta tillbaka och sumerar Flynns tävlingsår 2012. Skriver upp grenarna i den ordning vi startade i dem under året.

LYDNAD -tävlingsåret inleddes den 11/2 en svinkall morgon (-20 visade termometern när vi satt i bilen på väg till tävlingen!) med att Flynn debuterade i lydnadsklass II i Viksbergs ridhus. Han skötte sig strålande och minus lite småmissar kunde jag inte vara mera nöjd med honom. Resultatet blev 184p och seger!

RALLYLYDNAD -Flynn fick haka på när Fonzie fick en ny tävlingsgren och det gjorde han med besked :-) Debuten i nybörjarklass var i februari veckan efter lydnadsprovet, där tog vi 98p och placerade oss som 4/35. Tävlingen efter (en för- och eftermiddagstävling) fick Flynn full pott (100p) och stod som segrare bägge starterna och hade vips fått första rallytiteln, RLD N. I mars startade vi i fortsättningsklassen, han plockade på tre starter nästa titel (RLD F) med poängen 98-99-100 (plac 4, 2, 1). Lika så bra att köra på, i maj startade vi i avancerade klassen och på tre starter hade han tagit den titeln (RLD A) med summorna 97-86-90 (plac 4,4,3). Där fick det räcka tyckte jag och startade sen inget mer i rallylydnaden.

VALLNING -Målet detta år var att vi skulle kvala in till Unghundscupen och att vi skulle starta i och gå runt IK II. Vår första start för året blev i månadsskiftet juni/juli och på första tävlingsdagen var Flynn storstilad, slog till med 91p i IK I och placerade sig som nr 2 av 50 startande. På våra starter under året fick vi sen in både flera första pris och flera pallplaceringar samt två segrar i IK I. På kvallistan till Unghundscupen (30 högst rankade unghundarna under 3 år) slutade Flynn på plats nr 6 om jag minns rätt. Vi startade och gick runt på Unghundscupen och vi uppfyllde även vårt andra mål -att starta och gå runt i IK II. Debuten i IK II blev på Gotland och där tog Flynn 76p som bäst.

     Världens bästa SuperFlynn med 2012 års priser. (och nej, vallningen ger sällan något att ställa i prisskåpet ;-))

Vad jag hade hoppats hinna med under året var att debutera i lydnadsklass III. Jag hade en tävling inplanerad nu på hösten men insåg att om jag skulle starta då så skulle jag få slarva igenom inlärningen av två av de viktigaste momenten -fjärren och vittringsapporteringen- och det skulle straffa sig i längden. Så jag beslöt att skjuta upp den starten tills vi känner oss mera klara. Kanske det blir i vinter eller så blir det till våren.

Nu ska vi ha en lång period med fysträning, roligt småfix i lydnaden -och praktiskt jobb och mkt variation i vallningen. Och så ska vi vila och lata oss också :-)

Försöker komma ikapp i bloggen vad gäller de senaste tävlingarna, börjar med den mest aktuella: IK II på Mörkö nu i helgen som var. Första dagen var det fem djur varav två märkta i gruppen. Rak framdrivning och en vanlig triangel i fråndrivningen, sen var det delning där du skulle dela av två av de djuren som inte var märkta och sen ränna som sista moment.

Jag och Krille jobbade i djurhanteringen under tävlingen. Här en bild på Annelis vackar och nyklippta får redo att tas ut på banan! 

Sista fixet på banan innan tävlingen startar. Delningsringen ska mäkas upp, grindarna slutgiltigt justeras och sättas fast.

Krille och Race fick till en riktigt fin runda som gav 78p och som skulle visa sig hålla ända fram till en fjärdeplacering! Bra jobbat bland så många duktiga och rutinerade ekipage! I och med den placeringen plockade Race sina första SM-poäng, roligt! Race har haft en grymt fin utveckling sista tiden, känns synd att säsongen lider mot sitt slut men nästa år kan Krille och Race vara riktigt vassa tror jag. Jag gillar verkligen Race djurhantering.

Dag två skötte sig Race egentligen ännu bättre, de fick då också till en ännu bättre fråndrivning, men denna dag var det singling istället för delning och Krille själv stressade upp sig och lyckades inte få till singlingen så de missade både det momentet och sista som denna dag var öppen fålla.

Jag och Flynn var inte i form alls, faktum är att jag var tveksam innan om jag skulle starta honom eller ej men eftersom jag ändå skulle vara på tävlingen hela dagarna så varför inte tänkte jag. Första dagen tog tiden slut i delningen och andra dagen bröt jag i fråndrivningen. Flynn kändes inte alls som sig själv, tveksam och osäker och inte alls i närheten av hur han var i slutet av sommaren. Någonting fattas honom, om det är att jag för fort har ökat kraven i träningen och gjort det för svårt eller om det är någon fas han går igenom vet jag inte men de här två dagarna var ett plågsamt men tydligt kvitto på att min första tanke var rätt -jag ska ta tävlingsvila NU och under en lång period ändra fokuset i träningen samt framför allt försöka låta honom arbeta så mkt det går med en massa varierande uppgifter. Tråkigt att få en sån svacka efter hans annars jättefina säsong i år men sånt händer. Jag kände mig som världens uslaste och ledsnaste förare när jag åkte hem. Alltid skit att avsluta en säsong med något riktigt dåligt men nu ska jag försöka tänka på allt vi HAR uppnått under året och sen ska vi komma igen nästa år istället. Då kan man tex peppa sig med att minnas att vi på samma plats och samma djur från stolpen faktiskt vann förra gången vi tävlade:

           Ett roligare tävlingsminne: fika efter min & Flynns segerrunda i augusti då Peter Nilsson dömde.  

Vi var ju på Unghundscupen och tävlade helgen innan med både Flynn och Race. Där lyckades ingen av oss så himla bra resultatsmässigt. Race drog till uttaget när Krille skickade honom och han fick slita rejält för att få honom bort därifrån och kunna styra om honom till de djur han skulle hämta. Han hade 2p kvar på utgången :-) Men efter det skötte han sig fint och med bara 23p i hämtet så fick han ihop 64p allt som allt. Om inte utgången strulat så...! :-)

Flynns hämt som brukar vara hans starka sida strulade idag, vi fick bara 24p och sammanlagt 56p. Jaja, så kan det också gå. Den svackan som jag skrev om innan tyckte jag började märkas under september så jag var inte nöjd men inte helt förvånad kan jag väl sumera unghundscupen med. Däremot hade jag trott att Race skulle kunna lyckas riktigt bra och tja, hade han inte tänkt fel i utgången så hade de definitivt kunnat ge de andra en riktig match! Men det är ju så det är, man har inte råd att göra fel och ffa inte så grova fel som att dra på fel djur :-) Nåja, vi blev i alla fall några erfarenheter rikare av att ha startat och nästa år gäller andra mål.

Vy över unghundscupsbanan. Fåren ställdes ut på andra skiftet, en ny erfarenhet för våra hundar att ta sig över sån terräng.

Innan tävlingarna var vi nere i Skåne en vända och tränade och hade mkt roligt ihop med Flynns uppfödare Susanne mfl. Skåne är jäkligt kul att komma till men oj vad det blåste första dagen, det var vintermössa och vantar på :-) Hundarna fick många knixiga situationer att jobba med, roligt.

                                                  

               En del av träningsgänget i Skåne!    

Kan inte låta bli att visa bild på Flynns kullbror Taff, de är sååå lika (minus att Taff har vackrare öron och tjockare päls).

                                                 Jag och Flynn pustar ut efter träning i Gessie.  

Igår åkte jag till Anneli och lät Flynn jobba en massa på stora flocken av tackor och tacklamm och senare på flocken med baggarna och bagglammen. Försökte filma hans hämt mm med mobilen men vips sa den att det finns ingen plats kvar, ooooopppps, dags att börja rensa bland allt jag sparat på den :-) Får filma en annan gång.

Jag och Flynn tar som sagt tävlingsvila nu, men Krille och Race har anmält till ett par till IK II-starter och så ska de åka på uttagningstävlingen till Nordic Nursery. Ska bli spännande att se hur det går!