Idag har hundarna vilodag. Ska man prestera på topp, kan man inte bara lägga tid på träning, man måste planera in vila också. Vilodagar ger hundarna en chans till återhämtning och nedvarvning oavsett om de gått hårt fysiskt eller är "trötta i huvudet" efter utmanande träning -eller bägge delarna. Bara för att en hund orkar och "vill" träna är det inte säkert att det är det optimala valet att köra hårt hela tiden, vilodagar och lugnare perioder behövs både för deras fysik och för att hålla motivationen på topp. Även en hund kan bli övetränad och det är bättre att mota Olle i grind... Överträningssymtom uppträder när återhämtningstiden är för kort i förhållande till träningsmängden och träningsintensiteten, eller om träningen är för ensidig, hunden har sömnbrist, är felaktigt utfodrad eller har för hög stresspåverkan. Symtom på överträning kan vara minskad prestationsförmåga, ökad trötthet, rastlöshet, eller tvärt om att hunden känns seg och nedstämd och ovillig att arbeta. Vilopulsen kan vara förhöjd, återhämtningsförmågan sänks och hunden kan bli mer infektionskänslig.

Många förebygger risken med överträning genom att dels periodisera träningsmängden över året (jag har skrivit en del om det i mina artiklar om fysträning av hund som du hittar på min hemsida http://www.3vallare.se/text_108820.html ) men också genom att lägga in en total vilodag per vecka. På vilodagarna gör mina hundar ingenting. De går ut och pinkar och nosar runt lite på tomten en kort stund, eller så får de gå på korta, långsamma och mycket lugna rastningspromenader (i koppel) -inga långpromenader! De kan få massage eller återhämtningsprogram på vibben ibland men allra mest ligger de bara och sover. Någon gång får de ett märgben att tugga på men roligare och mer innehållsrika än så blir inte dessa dagar. Vilodagen är till för just vila och de har inga problem alls att ställa om till en mycket långsam och innehållslös dag när i veckan den än infaller.

Så, igår gick hundarna riktigt hårt på träningen, de såg verkligen ut som de arbetsnarkomaner deras ras är känd för att vara!  Idag ligger det däremot fyra latmaskar utspridda i huset och slappar och lyfter i princip inte på huvudena förrän matskålarna tas fram (sen somnar man om igen). Den bilden av border collies är inte lika vitt spridd, men en bra BC ska kunna koppla av mellan arbetsinsatserna, annars blir det inte bra i längden hur mycket "arbetsmaskiner" de än må vara! Ingen kan köra på 100% hela tiden.

Så idag laddar vi batterierna. I morgon är det fårjobb och träning igen, då kommer killarna att se helt annorlunda ut än de gör idag :-)

Den här veckan har jag trotsat novemberkänslan och tränat inte mindre än fem olika grenar med hundarna. Måndagen var vigd åt att hålla kurs (elitsatsning i lydnad) och då fick de egna hundarna vila, men sen har det rullat på bra för att vara den här tiden på året!

Tisdagen drog jag till Södertälje och la spår till Fonzie & Flynn, medan de låg till sig åkte jag till brukshundklubben och tränade ett pass lydnad med Flynn (fritt följ, sändande till rutan, hopp-apport, sättande under gång och lite småfix), tillbaka och gick spåren och sen sammanstrålade jag med Ullis på klubben. Arvo och Flynn fick träna lydnad. Jag lät Ullis agera tävlingsledare och fokuserade på fria följet med Flynn och så fick han dessutom chans att öva både sitt i grupp och platsliggning med nya främmande hundar. Bra! Fonzie fick ett pass han med, körde rallylydnad och fokuserade ffa på hans svåra vändningar (snurrarna bort från mig) samt proofing på sändandet till konen som jag ställde upp en halvmeter ifrån det mycket inbjudande hopphindret. Svårt men inte omöjligt! Även gamle Arvid fick komma ut och köra lite lydnad -fritt följ, läggande under gång, inkallning, apportering, budföring mellan mig & Ullis mm. Han blir så glad för så lite!

Onsdagen vallade jag med Flynn & Race hos Britta. Race körde jag korta hämt och cirkelträning (fast med mig på långt avstånd) och la krutet ffa på att han skulle växla mellan långa och korta flanker och kunna göra dem mjuka, långsamma eller snabba & tighta, dvs verkligen lyssna på nyanserna. Flynn hade jag som plan att han bara skulle få jobba utan kommandon och först fick han bara balansera en massa till mig där jag utnyttjade mycket av det drag som skapades (halva flocken stod i fålla en bit bort) och han jobbade så bra, rörlig och rätt placerad, jag kunde traska runt hur som helst. Han fick även fösa och fråndriva lite utan kommandon.

Torsdagen drog jag till SLKK direkt på morgonen och hade en grymt bra träning med Fonzie (rally) och även bra pass med Flynn (lydnad).

Fredagen drog Krille och Race till Norge för att tävla på Nordic Nursery. Själv åkte jag till Anneli för att valla ihop med henne, Kicki & Carina. Shit så kul träning det blev! Tog ut en grupp får till ett helt nytt ställe, en gigantisk stor hage som korna går i på somrarna och där terrängen är allt ifrån strandbete till stora dungar av ekskog och allt fint kuperat och roligt. Flynn fick jobba med långa fråndrivningar och hämt och sen arrangerade mina snälla träningskompisar så jag kunde öva dubbelhämt där det första hämtet hade svårigheten att terrängen drog in hunden så den nästan skar (och Flynn slog ut helt rätt efter den dungen) och sen var andra hämtet lagt så hunden måste gå ut första biten helt utan att se djuren. Å, så duktig Flynn var! Den hunden måste vara specialdesignad för mig, vi förstår varandra så bra! Kan inte vara mer nöjd än jag var efter den dagens träning!

Flynn spanar efter fåren.  

Annelis nya lille bagge, en dorper!

Idag har jag filat lite på fjärr & vittring samt påbörjat dirrigering med Flynn och Fonzie har jobbat på lite smådetaljer i rallyn. Sen drog vi till Åker där snälla Petra hade lagt viltspår till Flynn. Spåret var ungefär som ett spår i anlagsklassen i ålder & längd och svårighet och Flynn löste det superfint! Blev lite sugen på att kanske låta honom starta på viltspår någon gång för skojs skull.

Flynn har hittat sin första klöv :-) 

Efter mycket letande bland tävlingar så tvingas jag inse att det finns inga mer som jag och Fonzie kan åka på detta år. Tar alltså och sumerar 2012 för Fonz och sätter planer för 2013 istället.

Året började ju trist med att jag fick pensionera Fonzie som agilityhund, vad än det är som är fel i ryggen så lär inte agilitytävlande i Fonz-fart vara lämpligt. Så vi testade att byta gren till rallylydnad istället och där har han fungerat jättefint, eller vad sägs om följande svit av tävlingar:

• 11/2 Nybörjarklass: 99p plac 2/35
• 21/4 Nybörjarklass: 100p plac 1/51
• 22/4 Nybörjarklass: 97p plac 1/33 RLD N
• 6/5 Fortsättningsklass: 99p plac 2/35
• 17/5 Fortsättningsklass: 100p plac 1/30
• 19/5 Avancerad klass: 100p plac 1/30

Alla tävlingar med uppflyttning och placering 1:a eller 2:a på vägen till mästarklassen :-)

Sen han vi starta två gånger i mästarklassen, första gick OK med 87p plac 8, och sen hade vi den som inte gick bra som jag bloggade om tidigare under rubriken http://3vallare.bloggplatsen.se/2012/07/...nalysera-varfor/

Efter det har vi tyvärr inte hunnit med att tävla något mer så Fonz 2012 var bara 8 starter i rallylydnad och inget mer. Lite trist men så kan det bli ibland.

Efter tävlandet hade jag ett långt träningsuppehåll för jag tappade sugen att köra rally när vi inte kunde satsa på SM. Men nu börjar jag känna att Fonzie behöver ju något att göra och jag vet ju att jag tränar mer och bättre om jag har mål att sikta mot så vi testar att göra en satsning 2013 istället! Ser inte ut att vara så mycket tävlingar vi kan åka på tyvärr men målet är att vi ska försöka ta oss till SM.

Jag har också ett annat mål med Fonzie för 2013 OM det löser sig praktiskt och OM hans rygg ser OK ut, nämligen att försöka lära mig (och Fonz) att valla nöt! Jag kan noll om nötvallning men en del som sett Fonzie tror att han skulle kunna det och hans bror Fog visade sig ju 7 år gammal vara en hejare på att valla nöt så vem vet. Om det funkar är målet att starta en NN1 med honom. Jag tycker det vore jättekul att få lära mig om nötvallning och jag känner att Fonzie kan vara rätt hund att experimentera med. Hoppas det går att lösa praktiskt!

Här är en film på hur Fonzie själv vill lösa uppgifterna om jag är helt tyst, nog ser han ut mer som en hund för nöt än en för finlir i IK 2 :-)

 Så, mål 2013 för Fonzie: rallylydnads-SM och utbildas till nöthund och starta i NN1! Håll tummarna att ryggen funkar!

Som kanske några av er minns så skulle Flynn parat en tik för snart ett år sedan, men vid den ögonspegling som vi då gjorde så hittade veterinären en liten prick i Flynns ena öga och jag valde att avstå från att låta honom gå i avel tills de kunde säga mer vad detta kunde innebära. Vad de då kunde säga var ju bara att det INTE var CEA (vilket är genetiskt omöjligt för Flynn att utveckla), PRA eller retinopati och att det inte såg ut som någon av border colliens ögonsjukdomar, men att man behövde se tiden ann och spegla igen om 6-12 månader för att kunna säga mer än så. (Hela resonemanget då går att läsa i detta blogginlägg: http://3vallare.bloggplatsen.se/2011/12/15/6874325-det-blir-inte-alltid-som-man-tankt-sig/ )

Nu när det gått nästan ett år sedan förra speglingen åkte jag för att kolla upp Flynns ögon igen och förhoppningsvis få bättre besked. Jag valde att åka till Arboga Djurklinik för att få Flynn undersökt av Erik Kjellgren, en av landets första auktoriserade ögonspecialister, som speglade Race tidigare i år och som jag då fick mkt bra förtroende för. Jag hade även med resultatet från Flynns tidigare ögonundersökning för att kunna diskutera och jämföra.

Först undersöks ögonbottnarna och de var, citat, "Helt perfekta". Sedan undersöks linserna och där är vänster öga åter igen helt perfekt, medan höger öga så hittade Erik samma pyttelilla prick som syntes för ett år sedan. Redan vid speglingen i december 2011 sa dåvarande specialister (det var två veterinärer som tittade på Flynns ögon den gången så han verkligen nogrannt undersökt!) att den pyttelilla pricken INTE påverkade Flynns syn ("han vet inte om att han har den"). Det glädjande nu var att nu kunde vi konstatera att pricken hade INTE förändrats efter ett års tid,

och Erik Kjellgren fastslog med kraft att "Detta är INTE någon av border colliens sjukdomar". Han menade att Flynns ögon borde stå som, citat: "Ögon UA", men att SKKs blankett (vars utformning lämnar mycket att önska...) är så utformad att det på Flynn i och med pricken tyvärr måste stå "visar symtom på katarakt" MEN den bedöms helt klart av Erik som INTE ärftlig och det fanns ingen som helst anledning att INTE låta Flynn gå i avel på grund av pricken i ögat! "Det vore dumt att slå ut en bra vallhund ur avel bara för att SKK tvingar mig att kryssa i en viss ruta på blanketten" :-)

Så på Flynns officiella resultat kommer det stå "katarakt, partiell, cortex, främre, punktformig" och den klassas som "lindrig" dvs absolut lägsta graden. Men den bedöms alltså nu efter två ögonspeglingar med nästan ett års mellanrum som "Ej ärftig".

För mig är det fortfarande självklart prio ett att veta att Flynns syn är perfekt. Om han kommer att användas i avel eller ej vet jag inte, det är ju som bekant inte hanhundsägaren som väljer   men om rätt tik (med bra härstamning, som själv en bra vallhund och meriterad, är frisk, friröntgad och gentestad normal för CEA) dyker upp så kan jag absolut tänka mig att låta Flynn gå i avel. De som känner mig vet att jag har hårda krav på mina egna hundar och har lättare för att fälla än fria när frågan om avel dyker upp, men Flynn tycker jag har så många goda egenskaper att där tvekar jag inte om rätt tik hos en seriös uppfödare dyker upp. Vi får se. Kanske hittar jag till och med en vacker dag en tik som faller mig själv i smaken och som jag kan tänka mig att ta en egen kull på även om jag sagt att jag aldrig ska bli uppfödare. Viktigast nu är hur som helst att jag & Flynn kan fortsätta med allt roligt vi gör ihop. I vått och torrt, jobb och tävling, är han verkligen min SuperFlynn!   

Försöker komma ikapp i bloggen vad gäller de senaste tävlingarna, börjar med den mest aktuella: IK II på Mörkö nu i helgen som var. Första dagen var det fem djur varav två märkta i gruppen. Rak framdrivning och en vanlig triangel i fråndrivningen, sen var det delning där du skulle dela av två av de djuren som inte var märkta och sen ränna som sista moment.

Jag och Krille jobbade i djurhanteringen under tävlingen. Här en bild på Annelis vackar och nyklippta får redo att tas ut på banan! 

Sista fixet på banan innan tävlingen startar. Delningsringen ska mäkas upp, grindarna slutgiltigt justeras och sättas fast.

Krille och Race fick till en riktigt fin runda som gav 78p och som skulle visa sig hålla ända fram till en fjärdeplacering! Bra jobbat bland så många duktiga och rutinerade ekipage! I och med den placeringen plockade Race sina första SM-poäng, roligt! Race har haft en grymt fin utveckling sista tiden, känns synd att säsongen lider mot sitt slut men nästa år kan Krille och Race vara riktigt vassa tror jag. Jag gillar verkligen Race djurhantering.

Dag två skötte sig Race egentligen ännu bättre, de fick då också till en ännu bättre fråndrivning, men denna dag var det singling istället för delning och Krille själv stressade upp sig och lyckades inte få till singlingen så de missade både det momentet och sista som denna dag var öppen fålla.

Jag och Flynn var inte i form alls, faktum är att jag var tveksam innan om jag skulle starta honom eller ej men eftersom jag ändå skulle vara på tävlingen hela dagarna så varför inte tänkte jag. Första dagen tog tiden slut i delningen och andra dagen bröt jag i fråndrivningen. Flynn kändes inte alls som sig själv, tveksam och osäker och inte alls i närheten av hur han var i slutet av sommaren. Någonting fattas honom, om det är att jag för fort har ökat kraven i träningen och gjort det för svårt eller om det är någon fas han går igenom vet jag inte men de här två dagarna var ett plågsamt men tydligt kvitto på att min första tanke var rätt -jag ska ta tävlingsvila NU och under en lång period ändra fokuset i träningen samt framför allt försöka låta honom arbeta så mkt det går med en massa varierande uppgifter. Tråkigt att få en sån svacka efter hans annars jättefina säsong i år men sånt händer. Jag kände mig som världens uslaste och ledsnaste förare när jag åkte hem. Alltid skit att avsluta en säsong med något riktigt dåligt men nu ska jag försöka tänka på allt vi HAR uppnått under året och sen ska vi komma igen nästa år istället. Då kan man tex peppa sig med att minnas att vi på samma plats och samma djur från stolpen faktiskt vann förra gången vi tävlade:

           Ett roligare tävlingsminne: fika efter min & Flynns segerrunda i augusti då Peter Nilsson dömde.  

Vi var ju på Unghundscupen och tävlade helgen innan med både Flynn och Race. Där lyckades ingen av oss så himla bra resultatsmässigt. Race drog till uttaget när Krille skickade honom och han fick slita rejält för att få honom bort därifrån och kunna styra om honom till de djur han skulle hämta. Han hade 2p kvar på utgången :-) Men efter det skötte han sig fint och med bara 23p i hämtet så fick han ihop 64p allt som allt. Om inte utgången strulat så...! :-)

Flynns hämt som brukar vara hans starka sida strulade idag, vi fick bara 24p och sammanlagt 56p. Jaja, så kan det också gå. Den svackan som jag skrev om innan tyckte jag började märkas under september så jag var inte nöjd men inte helt förvånad kan jag väl sumera unghundscupen med. Däremot hade jag trott att Race skulle kunna lyckas riktigt bra och tja, hade han inte tänkt fel i utgången så hade de definitivt kunnat ge de andra en riktig match! Men det är ju så det är, man har inte råd att göra fel och ffa inte så grova fel som att dra på fel djur :-) Nåja, vi blev i alla fall några erfarenheter rikare av att ha startat och nästa år gäller andra mål.

Vy över unghundscupsbanan. Fåren ställdes ut på andra skiftet, en ny erfarenhet för våra hundar att ta sig över sån terräng.

Innan tävlingarna var vi nere i Skåne en vända och tränade och hade mkt roligt ihop med Flynns uppfödare Susanne mfl. Skåne är jäkligt kul att komma till men oj vad det blåste första dagen, det var vintermössa och vantar på :-) Hundarna fick många knixiga situationer att jobba med, roligt.

                                                  

               En del av träningsgänget i Skåne!    

Kan inte låta bli att visa bild på Flynns kullbror Taff, de är sååå lika (minus att Taff har vackrare öron och tjockare päls).

                                                 Jag och Flynn pustar ut efter träning i Gessie.  

Igår åkte jag till Anneli och lät Flynn jobba en massa på stora flocken av tackor och tacklamm och senare på flocken med baggarna och bagglammen. Försökte filma hans hämt mm med mobilen men vips sa den att det finns ingen plats kvar, ooooopppps, dags att börja rensa bland allt jag sparat på den :-) Får filma en annan gång.

Jag och Flynn tar som sagt tävlingsvila nu, men Krille och Race har anmält till ett par till IK II-starter och så ska de åka på uttagningstävlingen till Nordic Nursery. Ska bli spännande att se hur det går!

Den senaste tiden har det dykt upp ett par intressanta nyheter vad gäller avel på border collie som fått mig att fundera lite kring sjukdomar och avel. Först lite om ögon: Svak beslutat att det från och med 2013-01-01 ska vara krav på ögonundersökning av avelsdjur; "vid registrering av valpkull ska föräldradjuren ha officiellt ögonundersökningsresultat. Intyget får inte vara äldre än 1 år. I enlighet med SKKs grundregler ska giltigt resultat föreligga före parning."  (se mer info här: http://www.svak.se/?p=1746 ) Ögonspeglingen är det enda instrument vi har idag för att hitta allt det som (ännu?) inte går att gentesta för -PRA, retinopatier av olika slag, katarakter av olika slag, samt att man beroende på ålder och fel även kan se en del av symtomen på CEA (men CEA kan vi idag gentesta för) samt inte minst att man kan se vad som sker med de olika förändringarna i hundens ögon över en längre tid om hunden ögonspeglas flera gånger under sitt liv, något som kan ge mer information kring både skador och sjukdomar på sikt. 

Det nu ökade kravet på ögonspeglingen har tillkommit med referens till PRA (progressiv retinal dysplasi) vilket är en mycket allvarlig men som det tack och lov tycks, sällsynt sjukdom hos border collie. En hund som får PRA blir blind. Det har dykt upp fall av PRA i Sverige och då ville man stoppa aveln på avkommor efter kända anlagsbärare. Mer om problematiken kring PRA går att läsa här: http://www.botvidehunden.se/svakgrejer/OMKRING3_s5.pdf . Det är dock sällan man hör folk prata om PRA utan när ögonfel diskuteras är det nästan alltid CEA eller på senare tid möjligen retinopati som nämns. Vad CEA är vet vi idag bra, vi kan gentesta och sjukdomen är sällan ett problem, vad den sistnämnda diagnosen (retinopati) är, vet vi idag faktiskt inte lika bra. I det begreppet kan både förvärvade skador och genetsikt överförbara sjukdomar gömma sig idag.

Tidigare var det endast krav på ögonspegling av föräldradjuren för att kullen skulle få ligga på valphänvisningen på Svaks sida, men nu skärps det alltså och ställs som krav för att få registrera. Mycket bra tycker jag! Det kommer att innebära att långt fler tikar kommer att ögonspeglas än vad som tidigare skett, eftersom en del tikägare idag tycks leva med devisen att det är bättre att stoppa huvudet i sanden än att riskera att få reda på något "obehagligt" om den egna tilltänkta inkomstkällan... Dvs man struntar både i att ögonspegla och att gentesta tiken, parar med en "optigentestad normal" hanhund (dvs en hane som inte bär anlag för CEA -notera, det är den enda ögonsjukdomen som gentesten säger något om, det är inte samma sak som att hanen är fri från andra möjliga och kanske mkt värre ögondefekter) och sen struntar man dessutom i att ögonspegla valpkullen... Då finns ingen möjlighet alls att ett eventuellt fel kommer att synas innan leverans, smart va! ;-)

Hur som helst blir det mycket intressant när de nya reglerna blir gällande för det kommer jämna ut resultaten mellan de som speglat och därmed öppet redovisat sina hundar (och kanske ibland åkt på ett och annat fel som valpköparna då lätt kan ta ställning till) och de som gett tusan i det och därför inte tycks ha några fel.. Pluss att det kommer ge mer information om olika linjer/kombinationer när det inte bara till största del är hanhundar som speglas. Hade tikägarna sedan insett fördelen av att gentesta sina tilltänkta avelstikar hade det blivit än mer intressant, idag tycks man hellre satsa på en gentestad normal hane än våga ta reda på vad den egna tiken är -något som i dagsläget snävar åt avelsbasen och det är långt farligare med en överanvändning av några få hanhundar än att man på kontrollerat sätt använder de som är anlagsbärare. Är tiken själv fri, kan hon ju paras med både normal och carrier (dvs tikägaren får mer att välja på -så man faktiskt kan selektera på vallegenskaperna före "den måste vara gentestad normal" kanske!? ;-)), och paras två normala så behöver deras avkomma inte gentestas eftersom du då vet att alla valpar blir normala. Det borde väl sporra folk att börja testa sina tikar? Kanske blir det så, kanske tar det bara tid.

Riktigt festligt blir det när det då och då ifrågasätts varför hanhundar med optigenresultat "carrier" (anlagsbärare CEA) får stå med på täckhundslistan eftersom de hundarna ju bär på ett fel... Jag har däremot inte läst någonstans att man ifrågasatt att det används en massa hundar som man inte vet något alls om? Alla de icke testade tikar som idag paras med en testad normal hane, vem ifrågasätter användandet av dem? Eller tror man verkligen att det bara är om man vet om ett resultat som generna kan nedärvas? Eller kanske att tikar inte kan bära på dem alls ;-) Sorry men CEA nedärvs inte enbart av hanar...

CEA har i mina ögon (haha) fått för allt stor betydelse just för att det går att gentesta. Det innebär att hundar som är carrier (notera: carrier är friska och har själva inte sjukdomen, de bär bara på anlagen) lätt kommit att klassas som "sjuka" för att de har fått ett visst testresultat, men samtidigt verkar hundar med tex retinopati (som vi idag tycks veta mycket litet om men där i alla fall jag blir rädd då jag hör om hundar med den diagnosen som blivit eller är på väg att bli blinda) inte lika automatiskt stämplas som "sjuka" eller ifrågasättas att de används i avel, trots att det mesta i informationsväg man får där är uttalandet "sannolikt ej ärftligt". Sannolikt. Jaha liksom. Ska bli intressant i och med kraven på ögonspegling för registrering att följa de hundarna som idag har diagnosen retinopatis avkommor framåt, kanske får man så småningom veta vad "sannolikt" innebär då. Var det ingenting eller var det något mycket värre än CEA kanske? Den som lever -och ögonspeglar!- får se! :-)

Nästa spännande sak som skett är något som jag tjatat om länge. Att det börjat redovisas vilka kända fall av epilepsi som finns i rasen. Hurra! Det har nämligen i en herrans massa år gått att på vallreg läsa på en enda hane att han lämnat avkommor som fått epilepsi (hanen är Joe, pappa till min Fonzie, så slapp de av er som undrar fundera över vilken jag menar ;-)) medan jag -som inte ens är uppfödare- har vetat om fler fall som aldrig synts offentligt så att säga. Nu har de uppfödare eller hundägare som själva valt att berätta att deras hundar har fått epilepsi sammanställts på Svaks sida, du hittar resultaten här: http://www.svak.se/?page_id=1779 En stor eloge till de som valt att redovisa öppet var dessa tragiska fall dykt upp (jag har vänner som fått ta bort hundar pga av epilepsi och jag kan knappast tänka mig något grymmare att drabbas av som hundägare) så kanske vi på sikt kan slippa gissningar & rykten, vilket alltid är långt värre än öppna redovisningar. Tyvärr kan jag fortfarande säga att jag vet om fall som inte står med där, men det är i alla fall ett stort och modigt steg i rätt riktning, kanske vågar fler fylla ut luckorna så småningom. Precis som i frågan kring ögonspegling så blir det i början så att det är de som är ärliga och redovisar öppet som ser ut att ha mest fel, medan de som kniper käft måste man känna till bakvägen så att säga.

Så lång text bara om sjukdomar -jag måste vara sjukdomsfixerad! Tja, det är ju ett uttryck som ofta dyker upp då man efterfrågar information. Vad jag alltid varit ute efter är att ju mer vi vet, desto lättare för folk att ta ställning till det de köper. Informerade valpköpare kommer att vara mer nöjda valpköpare och det vill väl alla ha? Vi gör alla olika prioriteringar och olika val, men jag tycker att alla ska ha så stor chans som möjligt att göra de valen utifrån den information som idag finns tillgänglig. Det gäller oavsett om det är sjukdomar, vallegenskaper, mentala egenskaper eller annat som jag väger in i beslutet. Om en hund ofta biter fult, vill jag veta det. Om en hund har lämnat långt mer HD eller OCD än rasens genomsnitt, vill jag veta det. Om en avelshund är efter en som lämnat epilepsi vill jag veta det. Om valpens förälder har en ögondiagnos, vill jag veta det. Vad vi sen väljer att bortse ifrån varierar från person till person -jag visste att det fanns CEA i Flynns linjer men prioriterade att de hade många av de vallegenskaper och mentala egenskaper jag ville ha och när vi köpte Fog visste vi att det där var en högre risk för ledfel än i många andra kombinationer men då vägde också tron på den kombinationens vallegenskaper över riskerna. Kort sagt, information behöver inte betyda att man väljer bort, det betyder bara att man förhoppningsvis vet lite bättre vad man har att ta ställning till!

Är viljan att vara upplyst innan köpet verkligen att vara sjukdomsfixerad?

Idag har ARVID namnsdag :-) Min vitnosade haj som numera inte bara är vit i ansiktet utan även fått en massa gråvita hårstrån i öronen, i rumpan (!?) och långt upp på benen, har firat sin namnsdag med att träna lite nya trix i köket, sno en bit ost från köksbänken och busa med de andra hundarna. Ut är han inte vidare pigg på att gå när det spöregnar som idag, med ålderns rätt anser han att det faktiskt FINNS dåligt väder... Regn kan dessutom betyda åska och då går man inte längre ut om man heter Arvid. Pensionärsfasoner men det är väl precis det som en pensionär ska få lägga sig till med?

Arvid är nu 9,5 år gammal. Inte mycket för en border collie och han är pigg i huvudet och frisk i kroppen med ett stort undantag: vänster framben. Arvids dåliga & olycksdrabbade ben där han först opererades för OCD som liten, senare skadade en tå så illa att vi efter ett års rehab var tvugna att amputera den och som en följd av det har han numera problem även i armbågsleden. Bra dagar far han fram genom livet som en unghund, fortfarande med ett jäkla klipp i steget, och dåliga dagar struttar han som en gammal gubbe eller vill inte använda benet alls bitvis. Arvid har också med tiden blivit extremt väderkänslig, det märks direkt i lederna i hans dåliga ben om det är ett omslag på gång och kyla och fukt gör honom garanterat halt numera. Arvid säger att han har hört att pensionärer skaffar sig små hus i Spanien och han förstår varför!

Det är både roligt och sorgligt när man ser sin hund bli gammal. Roligt för att en gammal hund har så mycket charm, man känner varandra utan och innan och så är det något med allt det där kravlösa i relationen när de blivit gamla -man har inte längre mål och ambitioner, inte längre saker som ska uppnås eller rutiner som man bör hålla på. En efter en smyger sig nya vanor in och man kan fnissa ganska gott åt de nya friheterna som vips blir självklara med en gammal hund. När Loppan var husets äldsta hund, kunde jag ibland titta förvånat på hennes grå, nästan vita nos, stryka över det gammelhundsmjuka ansiktet och häpet säga "men, tänk att du och jag en gång i tiden tävlade!?" Loppan plirade då lite med sina kolsvarta ögon och slängde sedan ofelaktigt ut sin myrslokslånga tunga träffsäkert i mitt ansikte som för att säga "så, så, hetsa inte upp dig nu, kom ihåg att det var då, nu är nu och nu behöver jag faktiskt inte lyssna på annat än ordet mat så det så". Att den hunden en gång i tiden kunde en massa lydnadsmoment kändes helt bissart även om hon som pensionär ibland kunde ställa upp på att visa upp ett och annat. Gå fot tyckte hon absolut att hon gjort tillräckligt av i sina dagar, bad jag henne om det suckade hon och såg ut som 100 år gammal. Däremot behöll hon hela livet en positiv inställning till att någon gång ibland få springa till en ruta eller apportera. Man sätter onekligen sin egen signatur på hundarna man tränar!

Jag hoppas att Arvid får vara pigg nog för att även han bli lika gammal och grå som Loppan. Så länge han har roligt och så länge de bra dagarna långt överväger de dåliga så blir han kvar. Med alla sina egenheter och stökigheter och pensionärsfasoner så är det bara att konstatera -det finns bara EN Arvid.

Nu har Mörkötävlingarna del 1 lagts till handa :-) Jag & Krille åkte till Anneli på fredagen för att fixa det sista inför tävlingen. Efteråt, lagom när vi ätit en god middag och hunnit halvvägs genom vinet, så visade det sig att Annelis lamm hade rymt... Border collies to the rescue! Flynn, Race & Ids fick rycka ut och samla ihop 105 lamm och sen vidtog en promenad med flocken på ca fyra kilometer. Det är inte mycket om man flyttar tackor, men unga lamm... Lamm utan tackor är vimsiga varelser som inte har någon uppfattning om vart de vill gå, ingen vill gå först, de snurrar runt runt (bokstavligt talat) och ser ut att leva efter devisen "följ rumpan före dig" -oavsett om den rumpan bara går i en cirkel... Att få dem att traska på över fält och längs vägar (och förbi ett gäng ystra kor) krävde mycket mera jobb av hundarna. Nu hade vi ju dessutom tiden emot oss, om vi skulle hinna fram innan det blev becksvart eller ej. Men shit så roligt det var att se hur hundarna jobbade! Anneli & Krille gick först och jag gick sist efter flocken och kunde gå och bara studera hur hundarna delade upp jobbet sinsemellan, hur de kunde se något som behövde rättas till men snabbt ställa om till en annan uppgift om någon annan av hundarna var före med att placera sig där. Jäkligt intressant och jag kan inte låta bli att gång på gång imponeras av dessa hundars förmåga att läsa djur och agera på egen hand. Så coolt!

  Här börjar det skymma på... ännu en bra bit kvar att gå...

Vi hann precis komma hem med lammen och stänga grindarna när det blev så svart att man inte så hundarna längre :-) Garvade lite åt att detta skulle vara det sista Flynn & Race gjorde innan tävlingen, inte precis den optimala uppladdningen men kul hade det varit så vad tusan.

Lördagen bjöd överraskande nog på strålande sol, wow! Jag & Krille jobbade i djurhanteringen och jag måste säga att är det bra folk där & bra utställare, då finns det möjlighet att lära sig massor så att inte fler personer erbjuder sig att hoppa in och jobba där på tävlingar fattar jag inte, mig har det gett massor i alla fall. Nu hade vi dessutom en himla bra placering av fållan så vi såg hela banan fint och inte minst såg vi upptagen bättre än någon annan på hela tävlingen. OJ vad det är skillnad i hur hundarna ser ut när de kommer upp sista biten i utgången och när de påbörjar upptaget! Hett tips för den som vill veta mer om sin hund (för nej, du ser inte detta från förarens plats ens i IK I) är att antingen fråga utställaren/utställarna hur hunden jobbade eller -på träning- be någon filma upptagen. Jag kan till 99% säga att hundarna skapade sina egna flockar och att fåren läser hundarna såååå mycket fortare än vi tror. De hundar som beter sig fel på olika sätt i sista delen av utgången får inga upptag (om fåren är som Annelis i alla fall), de som kom in heta, spända, rädda eller för försiktiga avslöjas också direkt av fåren och det blir därefter. Jag såg både hundar som jag blev glatt överraskade över och hundar som jag hade hoppats mer på i det avseendet. Men det är ju med djur alltid dagsformen man ser också, viktigt att minnas. Men, summa sumarum, jag har från både Gotlands och nu Mörkötävlingarna blivit än mer nerdigt intresserad av vad hundarna faktiskt själva säger till djuren. Vore jättespännande om domarna hade dömt upptagen från utställarens plats egentligen, jag undrar om det alltid hade blivit samma siffror då?

Jag hade ju bestämt mig för att stå kvar vid stolpen och träna oss på det den här helgen. Första dagen gick det sisådär :-) Flynn fick 20p på utgången, 10p på upptaget men sen hade vi vår sämsta framdrivning på mycket länge, bara 8p kvar! 38p på hämtet. "Fösningen" (dvs fråndrivningen då) kändes det som om vi aldrig tränat på avstånd, han chansade på kommandon och kändes både trött och förvirrad och vi fick fåren tillbaka genom grinden + missade crossgrinden och strulade så mkt att vi bara hade 3p kvar. Räddade upp det hela med 10p på sista benet hem till mig och sen var han grym i delningen 10p och fållan 10p som vi gjorde snabbast av alla :-) Summa 71p från stolpen och på det kom vi på 10:e plats.

Race & Krille ville ha in ett resultat till så Krille gick med honom på banan. Race fick 20p utgång, 10p upptag, 16p framdrvning = 46p hämtet. 16p på fösningen, 5p på drivningen, 10p på en skitsnygg delning ("Snyggt! Proffsigt!" skrev domaren) och 7p på fållan med lite strul. Summa: 84p och på det kom de tvåa! Det roliga var att de slogs av kullbrorsan Rookie & Meril som fick 86p, fiiina R-bröder!!!

Efter att ha byggt om banan inför nästa tävlingsdag, åkte vi hem till Anneli och hjälpte till att riva ner den gamla plasten + pressenningarna på hennes bågväxthus (fårhuset). Mitt i allt rymde alla korna som går i sin hage bredvid Annelis hus! haha, vilda western! My God, efter detta kraschade jag i sängen ett tag på min spikmatta för då var min nacke & skalle slut. Sen blev det god mat, lite vin och -pang så sov man :-)

Söndagen var det oväder... Regn, mera regn och ännu mera regn toppat med åska och hagel! Gissa HUR blöt man blir av att jobba med blöta får en hel dag!? Jag & Krille såg ut som två dränkta katter och jag tänker inte lägga ut bild på det ;-) Men SuperFlynn hade sovit på saken och kom på att klart att han kunde både styra upp fåren själv OCH ta in mina kommandon. I allafall de flesta :-) Så denna dag såg det helt annorlunda ut: Från stolpen fick vi:

Utgång: 20p upptag 10p framdrivning 18p = 48p i hämtet. "Fösning" 11p (vi missade crossgrinden även denna gång, det var där vi tappade nästan all, första grinden satte vi däremot en supertight sväng på!), "drivning" 10p (så 21p på "fråndrivningen"), sen var han lika grym i delning 10p och tratten 10p. SuperFlynn: 89p och SEGRARE trots att jag stod kvar och körde honom från stolpen!!! Hade vi fixat crossgrinden hade det blivit vårt högsta någonsin i IK I, festligt! :-)

Krille valde att köra Race från stolpen också, Race var inte riktigt lika på hugget denna dag och de fick en del strul + tiden ute i tratten gav 68p. Men bra & nyttig träning!

När allt var klart, banan riven, toan bortmonterad, skyltar borttagna och allt småfix klart var det sköööönt att börja rulla hemmåt. Herre gud, det är kul att arrangera tävlingar men det är mycket som ska fixas och det går i ett i ett. Nu är det en månad kvar tills nästa gång... (Det är helt OK att anmäla ditt intresse redan nu för att hjälpa till!)

Förra året debuterade Flynn i vallningen, då blev han gk vallhund och tog två 1:a pris (90p bägge gångerna komiskt nog) innan han fyllde 2 år. Detta år har han plockat fyra förstapris till på 88-89-90-91p och ett av dem med matte vid stolpen + debuterat och gått runt i IK II. Känns som fin utveckling på en hanhund som inte fyller tre år förrän den 23:e november! Susanne säger att hanarna från Flynns linjer mognar långsamt, så vi får se nästa år hur "vuxen" han börjar kännas då. Än så länge är han nog rätt mycket unghund :-)