Hemma igen efter två timmars lydnadsträning i Kungsörs inomhushall!

Planen för idag var:

-stimuluskontroll på uppsitt (från frivilligt läggande i utgångsställning)

-inkallning med tävlingsledare

-hopp klass I med tävlingsledare

-fritt följ med tävlingsledare

-apportering med tävlingsledare (klass I)

-sittande i grupp

-platsliggning

De frivilliga läggandena & uppsitten på kommando gick finfint! Första gången jag provade dem i ny miljö.

Inkallningarna hade han jättefin attityd & tempo men slarviga avslut idag! En gång slängde han in ett hoppstå prick framför mig, en annan satte han sig snett först och sedan en riktig ingång. Där har vi lite fix att göra! Men sitta kvar, starta kvickt & verkligen ta i, det gör han!

Hoppet har varit en stor frestelse för Flynn så jag var mkt nöjd med att han nu kunde gå i helt OK fritt följ fram till rätt plats framför hindret utan att vilja tjuvstarta. En gång tjuvade han innan mitt kommando, jag bara avbröt & andra gången satt han fint & väntade & reagerade inte på tävlingsledaren.

Fria följet var han lite övertänd på så han fick en del höga benlyft :-) men jag gillade verkligen hans attityd och det var kul att se att han klarade av mer än jag trodde i längd & vändningar. Själv behöver jag öva mig på att bli kommenderad, jag gick inte så bra kände jag och missade att förbereda honom rätt inför en del vändningar & halter. Nyttigt att bli påmind om vad jag behöver träna på!

Apporteringen testade jag för första gången med tävlingsledare. Flynn hade lite för löst grepp för min smak, inget tugg men han kan nypa åt mkt hårdare om apporten. Där ska vi jobba vidare så att det blir ett lika bra grepp även i sittande & när någon annan står intill. Han grep direkt dock, ingen tvekan så men lite för löst tycker jag.

Sittande i grupp (nåja, med en hund till) var Flynn kalasfin på, blickstilla & rätt attityd. Samma sak på platsliggningen, den var mkt fin. Jag måste bara skärpa mig och öva de momenten oftare & sträcka tider o variera mig.

Summa sumarum är jag mycket nöjd med träningen! Jag fick se vad vi kunde bra och vad vi behöver träna mer på och det känns som vi kan få en riktigt rolig vår & sommar ihop jag & Flynn!

Busväder idag med blåst & snödrev men det märks ju inte om man tränar innomhus! Eller nästan inte iallafall, det blev lite kyligt på slutet i fårhuset. Tog med Flynn, Race & Fog idag också och körde ett par pass var med dem med ungefär samma upplägg som igår. Roligt att se hur en del saker som igår var svåra vips tycktes fallit på plats efter nattens vila! Jag tog upp iPhonen men fick inse att varken ljus eller fokus blev så bra när jag försökte filma & träna samtidigt, bara att lägga ner dokumentationen och satsa på träningen istället. Vallning är en mental utmaning både för hund och förare haha!

Idag har jag skickat in en anmälan för mig & Flynn till Obedience Rules 2011, fem dagar proppfulla med lydnadsträning & seminarier första veckan i augusti! Jag hoppas vi kommer med men besked om det får vi inte förrän i början av mars. Håll tummarna!

Två andra lydnadsinspirerade anmälningar har jag också gjort; en ansökan om att gå som åhörare på en tvådagarskurs med Anne Dahlin i mars (återstår också att se om jag kom med där) och så har jag & Flynn anmält oss till SHK:s landslagsuttagning 2011. Det blir träningar & träffar under vår/sommar och uttagning till laget senare i augusti. Själva landskampen är i september och går i Morokulien, bara namnet gör ju att vi måste ta oss dit! (Namnet kommer sig av det norska ordet moro och det svenska ordet kul som har samma betydelse; moro & kul i en = moro-kul-i-en. Namnet uppfanns av Bertil Perrolf.)

Jag har äntligen fått tummen ur och bokat in rabiesvaccinering för alla hundarna. På måndag ska de få sin första spruta och sedan ytterligare en om en månad. Så får vi hålla tummarna att de alla får tillräckligt med antikroppar! I så fall blir det kanske en tripp till Danmark senare i sommar. Arvid stackaren måste dessutom chippas för reglerna ändras i juli så vanlig tatuering gills inte längre. Jag ser det som att vi ska uppgradera honom till version 2001:01 och hopas att den versionen ska vara bugfri!

På snart sagt var och varannan hemsida/blogg kan man läsa om mål. Vilka mål folk önskar uppnå på lång sikt, vilka mål de vill uppnå detta året, vilka mål de vill uppnå innan sommaren osv. Jag har själv ett antal gånger börjat sätta upp tydliga resultatmål, si och så långt vill jag ha kommit innan året tagit slut eller att vi ska ha tävlat inom ett visst datum, eller fixat en uppflyttning till en viss tävling etc. Jag har provat att ha dem offentliga (utskrivna på hemsidan) och jag har provat att ha dem hemliga (inte ens träningskompisarna har fått veta dem) Men... så snart som jag satt mina mål har en enda sak hänt -min motivation & träningsglädje har ersatts av precis det motsatta -prestationsångest! Ofta så mkt att jag vips upptäcker att jag skjuter upp träningspass, eller "råkar" träna på andra saker än de jag borde träna på för att nå målen, eller så tränar jag på "rätt" saker men blir en våldsamt mycket sämre tränare! Summa sumarum, träningspassen som borde vara dagens kick & höjdpunkt, är plötsligt inte alls roliga längre.  

Ja när det varit som värst tycker jag att hela min relation till mina hundar faktiskt har försämrats. När jag tänker som mest på resultatmål, det är de gångerna som mina hundar går ifrån att vara de underbara, världsbästa kompisarna som de är och istället glider över mer till att bli "bara hundar". Med det menar jag att jag ibland försökt anamma en mer professionell inställning till dem, ställa mig vid sidan om, se kritiskt på dem och ställa mig frågan: är det här hunden som kan ta mig dit jag vill? Om inte, ska den här hunden vara kvar i mitt hem (man kan inte ha hur många hundar som helst -om de ska ha ett sådant hundliv som jag tycker de förtjänar- så let´s face it, man har bara ett visst antal "platser" att fylla och då kommer hunden som inte fungerar så bra att ta upp en plats som kanske en mycket mer lämpad hund kunde haft!)? Jag säger inte att ett sådant synsätt är fel (varken för hund eller förare) men även om jag ibland skulle önska att jag själv var mera krass i min inställning till hundarna så får jag nog efter alla dessa år inse att nej, jag är inte sån. Har hunden och jag en tight relation, har vi kul ihop och älskar jag dem, ja då blir de kvar här hemma även om resultaten kanske hade blivit högre med en annan individ.

Därmed inte sagt att jag inte kan tänka mig att omplacera en hund som inte fungerar i vårt hem (det har vi gjort) eller som jag inte får rätt relation med, i bägge fallen är jag övertygad om att både hunden och jag mår mycket bättre av att gå skillda vägar. Man ska inte tro, att man själv är den enda rätta ägaren för en specifik hund!

Så, efter mycket brottandes med mina egna tankar nu när jag har en ung, lovande hund i hemmet ("jag BORDE verkligen sätta mål!", "alla som tar sig någon stans har mycket tydliga målbilder", "är jag inte bara feg & lat om jag inte sätter några mål?" osv..) så har jag bestämt mig för att nej, det kommer jag inte göra. Inga långsiktiga mål och ffa inga resultatmål. Mitt fokus ska ligga på att göra de enskilda träningspassen till de roligaste stunderna i min & hundarnas samvaro, för jag vet att när jag fokuserar på att bara ha riktigt jäkla kul i träningen, det är då som jag lyckas bli den tränare jag vill vara och som hundarna förtjänar -skärpt, fokuserad, duktig, engagerad och kan överföra känslan av DU KAN ALLT till min hund! Det är då jag får snabbast resultat, övningarna känns roligt utmanande och både jag & hunden får energi av vår träning. Så om att inte sätta mål kan kallas för et mål, blir definitionen: fullt fokus på det enskilda träningspasset men inte falla i fällan att låta långsiktiga mål förstöra resan!

Idag hittade jag en mening i en bok som jag just nu läser som jag blev så glad åt:

"Frågan du bör ställa dig är inte "vad vill jag?" eller "vad är mina mål" utan "vad tycker jag är spännande?" -Timothy Ferriss.

En som bloggat klokt & intressant om detta med mål, är Race uppfödare Heidi Billkvam (NM, EM, VM i lydnad och numera i landslaget i vallning!). Heidi påstår själv att hon aldrig satt upp långsiktiga mål utan valt att fokusera hårt på det enskilda träningspasset och på vart hon är just nu i träningen. Här hittar ni en del av hennes tankar kring mål & träning:

 http://kronbacken.bloggagratis.se/2010/01/28/2466713-mal-ambisjoner-kul-kan-alt-kombineres/

Så, om mål (ffa så kallade "smarta" mål = specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidssatta) gör att du får en kick, att det får din träning att kännas roligare, att du utvecklas och att du och hunden tar fram det bästa i varandra, så sätt igång, sätt mål!

Men om du liksom jag känner att mål lätt glider över till att bli en belastning istället för en inspiration och hjälp -skippa dem!

Underlaget kändes OK på planen så jag påbörjade Projekt Hoppteknik idag. Jag tänker först bara gå igenom alla de olika övningar jag känner till för att se hur Fonzie (och Flynn!) löser dem idag och sedan ska jag försöka sätta en träningsplan efter det. Dagens övningar fick bli följande:

"Straight line equal distance grid with height" -5 hopphinder på en rak linje med 6-7 fots mellanrum. Nr 1, 3 och 5 är bara till för att styra hundens steg och har ingen höjd alls, nr 2 & 4 är det höjd på (upp till tävlingshöjd). För Fonzie var hopphindren uppe på tävlingshöjd i denna övning och för Flynn satte jag dem lägre.

"Progressive grid" -5 hopphinder på rak linje med successivt ökande avstånd mellan dem. Jag satte hindren på 6-7-8-9 fots avstånd. Tanken är att hunden ska studshoppa och länga sprången i takt med att avstånden ökar. Mkt låg höjd på hindren. Både Flynn & Fonzie tog den fint men Flynn skulle nog egentligen haft en större ökning mellan hindren för att verkligen länga sig eftersom hans steglängd är så mkt större än Fonzies.

Och så till sist blev det en som jag inte vet om den har ett eget namn, en övning med en oxer -4 hinder på rak linje, hinder nr 1, 3 och 5 är låga (25 cm), hinder nr 2 är en oxer på 40-45 cm. Avstånd jag satte mellan hindren var 7-9-9. Flynn var överambitiös första gången och laddade på massor över oxern i längd, men sen läste han den bra. Fonzie tog den fint!

Alla övningarna fick de göra bara 3-4 ggr sedan bytte jag hund så de fick vilopauser ofta. Eftersom man som förare inte anstränger sig nämnvärt vid hopptekniken så är det lätt att man kör för mkt! Bra att ha två hundar så man kan växla och är man själv blir det dessutom längre pauser mellan övningarna när hindren ska flyttas & höjderna ska ställas om.

Inomhus idag fick jag vad som kändes som ett genombrott i passivitetsträningen (Flynn vilar i bur när jag tränar Race). Inga skall, några nedtonade pip och långa stunder då han var riktigt lugn! Kunde ligga och gnaga på sitt ben eller bara ligga ner och se lugn ut bitvis när jag tränade bara någon/några meter ifrån. Härligt om det är på väg att ge sig! Race fick öva ingångar, fritt följ, gripa & hålla föremål, nosduttar och en liten shejpinglek mot en pall.

I övrigt har jag börjat renskriva anteckningar om hoppteknik och olika dubbelboxövningar på A5-papper och börjat laminera dessa så man lätt ska kunna ha övningarna med sig ut, utan att ha blöta/smutsiga papper som dessutom brukar vilja blås bort! Tror det kommer bli smidigare så!

Tänkte idag ge ett kort tips på en enkel övning för att vidareutveckla hundens apportering och samtidigt få lite enkel hjärngympa när man har ont om tid; välj ut udda föremål och låt din hund apportera dem! Du får både en massa övning på att gripa, hålla och avlämna föremål, du får finfin träning inför eventuella "konstiga" föremål i uppletanderutan, och om du ger hunden lite mer utmaningar i valet av föremål så kan det bli en bra aktivering också, att klura ut hur man får grepp om svårfångade föremål tröttade iallafall Flynn på ett sätt som jag inte sett i annan träning tidigare.

Enkelt beskrivet kör du enligt "Kajsa Warg-metoden", dvs "man tager vad man haver"! Jag brukar roa mig med att dra ut kökslådorna, leta i skåpen och se vilka nya föremål jag kan hitta som kan vara en utmaning antingen i sin form, storlek eller material. Varje nytt föremål ökar på hundens erfarenhet och du kommer att märka att hunden blir allt snabbare att chansa på att ett nytt föremål som presenteras, även om det skulle vara lite avvikande från vad hunden tidigare apporterat, säkert också går att gripa på något sätt. När jag jobbar med vanliga apporten vill jag att hunden håller den precis bakom huggtänderna, men jobbar man med olika föremål får hunden dessutom mycket träning i att även (på de föremål som kräver det) hålla med ett pincettgrepp, dvs nypa åt med de främsta tänderna bara.

För att ge lite idéer om vad man kan testa på följer här ur minnet en liten lista på vad Flynn idag, under "intjänandet" av sitt morgonmål mat, apporterade till mig i köket:

• Tjock spritpenna
• Liten påsklämma i plast
• En tung, stor silversked
• En liten, platt stålsax (mycket hal & svår för honom att få upp från golvet)
• En stor plastrulle med julklappssnöre, han kunde inte gripa om mitten av rullen utan var tvungen att nypa hårt om ena kanten.
• En pepparkaksform
• En liten kakform i plåt
• Tre olika bakformar i papper, från stora muffins ner till liten knäckform samt en ischokladform
• En klicker
• Ett stearinljus
• Ett leksakssvärd, smalt men långt
• Ett fodermått
• En stor plastmatskål
• En hundmatskål i plåt
• En foderprovspåse (med foder i)
• En liten tejprulle
• En tändsticka (gick mkt lättare än jag trodde)
• En liten klämma som man sätter ihop kompostgaller med
• En plastslev
• En gammal mobiltelefon
• En 5-krona (gick mycket lättare att lyfta än saxen trots att den var så platt!?)
• Ett tungt hålslag i plåt (absolut svåraste föremålet idag)
• En petflaska
• En stor kaffemugg (från en mack) svår att greppa runt
• Ett par gamla hörlurar till en walkman
• Ett DVD-omslag

Tänk bara på att riktigt små föremål kan ofrivilligt glida bakåt i munnen på hunden, så det kan vara en idé att fästa en liten tråd i dem innan så du har en säkerhetslina och kan stoppa innan föremålet glider ner i svalget. I övrigt är det bara fantasin som sätter gränser -ena gången kanske du fokuserar på små föremål, nästa på så udda former och material som du kan hitta, och en annan gång på stora, otympliga föremål. Har man gott om plats kan man ju testa på att apportera riktigt stora föremål som kanske en hink, en stövel, en ryggsäck eller som jag såg en gång på en uppvisning -en åra! (Kanske inte föremål som man hittar i sitt kök dock!)

Så, vad har din hund apporterat idag?

Titeln kanske var lite missvisande, jag menade inte att lydnaden som sport tagit två steg bakåt, utan det syftar på stegförflyttningarna som på NM utfördes tämligen nära en stolsrad. Så nära faktiskt att när första ekipaget (har jag för mig att det var) kommenderades att ta "Två steg bakåt" så gick det ett sus genom publiken -för det såg ut som om hunden skulle backa rakt in i närmsta stolen! Nu gick det bra, men jag måste säga att det kändes som om man lite väl mkt ville pressa hundarna upp mot stolsraderna, in mot podiet, ut ur ringen osv. Visst kan det vara en extra svårighet att gå nästan rakt in i föremål eller utföra vändningar extra nära olika slags naturliga kanter, men att styra in förarna så hela tiden? Det kändes lite onödigt för det hade nog gått att skilja agnarna från vetet ändå tänker jag. Men det kan ju vara en kul utmaning att ta med sig i tävlings- & störningsträningen -öva på att gå mycket nära väggar, stolsrader, andra föremål, öva på att gå nästan ut ur ringen, och kanske om man har lyxen att ha många att träna ihop med -öva på att ha 5 personer gåendes runt omkring dig & hunden när ni går ert fria följ. NM dömdes av fyra domare så de personerna pluss tävlingsledaren cirklade runt ekipagen hela tiden. Något att börja förbereda sig på om man en dag skulle stå inför ett mästerskap!

Idag var första dagen på NM så momenten som visades upp var: sittande i grupp, fritt följ, inkallande med ställande & läggande, sändande till rutan och vittringsapporteringen. Jag såg nästan alla hundar, missade några av de första grupperna i sittande i grupp och så såg jag inte de två sista hundarnas individuella program, men annars såg jag nästan hela startfältet inklusive alla de svenska ekipagen. Det var inte så mkt publik (synd för man såg bra, festligt inredd tävlingsring & snabbt & tydliga resultatredovisningar så det borde kunnat locka fler åskådare) men en fin hejarklack til Sverige & trevligt med folk som applåderar efter momenten oavsett vilken nationalitet som gått. Resultaten visades löpande på en skärm på väggen bredvid ringen, trevligt!

Intrycken från fria följet var över lag att många av hundarna verkade mkt laddade för flera hade en position som var ganska långt fram och/eller inte så rak som man kanske annars förväntar sig på den här nivån. Ett ekipage som imponerade mkt på mig där var Mona Kjernholm med sin Marvin, det var en STOR hund som höll en mycket snygg position! Över lag var det roligt att se att det var flera stora, långbenta hundar som presterade fint, ett tag kändes det ju som de flesta lydnadshundarna var små snabba vesslor. En liten hund med kvicka rörelser kan ju lätt se ärtigare ut (och det ser lätt ut som om det går fortare när en mindre hund utför vissa rörelser, än en stor hund med stor steglängd rör sig) så för mig med 20 kg långbent Flynn kändes det inspirerande och hoppfullt att det inte bara var "flashiga" hundar som var på NM. En av de allra bästa prestationerna (ekipaget ledde när jag åkte) stod tex norska Line Fatland Froystad med Harry Pepper, en just stor, långbent (och korthårig!) hund för! Roligt!

Det var genomgående, som jag upplevde det från publikplats på läktaren, en rätt hård bedömning. Jag såg ingen 10:a delas ut individuellt (vet ej om någon fick det i sittande i grupp men även där drogs betygen snabbt ner om hundarna såg sig om för mkt) och många låg kanske runt 7 i snitt på flera moment.

Inkallande med ställande är alltid svårt att bedömma kvaliten på inomhus på matta tycker jag. Sprang hundarna i smart fart, kunde de sprungit forta´re men ändå klarat av att stanna? Kunde de stannat bättre eller var det så bra som underlaget tillät? Svårt at veta! Läggandet på inkallningen hade några hundar en jättefin teknik på men över lag var betygen rätt låga på inkallningen tyckte jag. Men jag är inte van vid att titta på mästerskap heller, kanske brukar det vara så hårt trots förutsättningarna? Jag tycker den finska hunden Tending Bluey med föraren Elina Niemi hade dagens snyggaste inkallning (av de ekipage jag såg), den hunden tog i både för att få fart & för att utföra ställande & läggande snabbt. Härlig hund!

Sändande till rutan såg jag många fina utföranden av, men både i det momentet och i inkallningen var det några hundar som tjuvstartade och blev nollade (eller fick någon nolla beroende på hur de olika domarna upplevt det). Annars var riktning & fart snyggt på de allra flesta hundarna och många ställdes prick i mitten av rutan.

Sista momentet idag var vittringsapporteringen. Jag satt mitt framför den och det var intressant att se hur hundarna tog sig fram till pinnarna (inte helt ovanligt att hundarna går över dem o några lyckades trampa på dem också) och hur de sökte av dem. Flera hundar sökte med öppen mun och nuddade vid pinnarna men ingen plockade upp någon annan än rätt pinne, men även här blev det få som fick några högre betyg. Ett jäkla svårt moment att få ihop alla delarna bra på! Några hundar imponerade med bra fart in och en, men jag minns inte vilken, med att verkligen "klippa" pinnen lika kvickt som om den plockat upp en vanlig apport. Det var snyggt!

Jag såg ingenting av uppvärmningen tyvärr, hade annars varit intressant att se hur de olika ekipagen förberedde sig strax innan de gick in. Kanske det ska bli mitt mål på nästa tävling jag tittar på, att studera mer innan (och kanske efter?) än just under själva bedömningen.

I morgon går resten av momenten! HEJA SVERIGE!!!! Tyvärr kan jag inte vara där men jag hoppas någon rapporterar på FB allt eftersom!

Att träna två (eller flera) hundar samtidigt, det är vad dagens blogg ska handla om. Passar väl bra i juletider när alla ska vara så stressade och försöker pressa in så mkt (onödigt) som möjligt på kortast möjliga tid!   Skämt å sido, tränar man två hundar samtidigt kan man på egen hand arrangera en massa bra störning, något som är toppen för mig som så ofta tränar ensam, särskilt nu när vintervädret gör att många träningspass får förläggas inomhus.

Idag testade jag att träna Flynn & Race samtidigt. Målet var att Flynn skulle kunna sitta still eller ligga still under tiden jag tränade med Race, oavsett om jag belönade Race, kastade godisar till honom på backen precis bredvid Flynn etc. Mitt mål för Flynn var att det skulle vara ett aktivt väntande med bibehållen position och muskeltonus. Dvs han skulle sitta som ett framtida "sitt i grupp" respektive ligga utan att skifta position (inte slappna av och lägga sig på skinkan). Att koppla av medan jag tränar en annan hund, är självklart jättefint om Flynn också kan, men till det tänker jag jobba vidare med burlekarna (vänta avslappnad i valfri position i en öppen bur). Här ville jag mer åt träning inför gruppmomenten i tävlingslydnaden.

För att göra det lättare för Flynn och inte börja för svårt, valde jag att inte använda en klicker utan Race fick direktbelöningar (däremot använde jag min rösten en hel del). Jag valde också nu i början bort att lekbelöna för jag ansåg det lite för svårt som start på träningen. Flynn fick i början erbjuda frivilliga sitt kvar respektive ligg kvar men senare under passet fick han sitta & ligga på kommando för att göra det mer likt de framtida tävlingsmomenten. Oavsett om han erbjöd stadgepositionen frivilligt eller om jag gett honom kommando för att sitta eller ligga, avbröt jag alla sittanden & ligganden med min fri-signal. På så sätt kunde jag antingen slumpmässigt (eller när jag utmanat med något extra svårt) gå tillbaka och belöna i position men sedan direkt fortsätta träningen utan att börja på ny kula så att säga. Jag varierade också hur långa pass han satt eller låg innan jag avslutade dem med fri-signalen.

Så här stegrade jag träningen: först fick Flynn sitta frivilligt och så kastade jag bara godisar till Race (bort från Flynn) och stod så nära att jag kunde bara ta ett steg för att nå att belöna Flynn i position. När det fungerade bra gick jag vidare till att verkligen träna Race (mer upphetsande för Flynn än att se Race ta sina godisar!), först lugna saker som frivilligt sitt, ligg, senare mer aktiva beteenden som nosduttar, trä huvudet genom halsbandet etc. Jag utmanade också mer med vart jag kastade belöningarna. När det gick fint i både sitt & ligg jobbade jag med att låta Race kallas in förbi Flynn, hämta godisar kastade precis bredvid honom, eller så satte jag upp Flynn & Race precis bredvid varandra och kallade in Race. Korta avstånd blir det ju eftersom vi var inomhus men bra att utgå ifrån!

Jag gick vidare till att öva klossen med Race (klossen är mkt frestande) med ingångar & vändningar och snurrar. Bröt Flynn positionen någon gång, avbröt jag bara, gick tillbaka dit han varit och antingen väntade ut honom (om han brutit en frivillig stadgeposition) tills han intog samma position igen, eller om jag lämnat honom med ett kommando: återvände till samma plats, gav nytt kommando, och återtog träningen. Han behärskade sig mycket fint så jag låg på en tämligen låg felprocent vilket som första pass känns bra.

Som svåraste övning idag gav jag Flynn kommando att sitta kvar och så tränade jag cirkelarbete (i lugnt tempo dock!) med Race runt Flynn. Samma sak i liggande också. MYCKET nöjd med hur bra det fungerade!

Jag tänker mig att "examen" på detta inomhus kan vara att Flynn sitter & ligger still dels under längre stunder än de respektive momenten utförs, dels klarar av att behärska sig under tiden jag tränar hans favoritmoment med Race (tror ffa apportering kommer vara en svår utmaning!) och lekbelönar Race riktigt ordentligt. Det blir en utmaning att sikta mot under vinterns inomhusträning!