Jag kommer att starta nästa valpkurs här i Stallarholmen den 28/9 och det finns platser kvar! Valpkursen är på 6 tillfällen och vi kommer att gå igenom de viktigaste färdigheterna som en bra familjehund behöver till vardags. Vill du veta mer om den kommande kursen och anmäla dig, gör du det via denna länk: VALPKURS.

På den valpkurs som redan är igång, har vi hitills (utöver teori om inlärning & klickerträning) hunnit med att öva inkallningar på olika sätt (och med olika störningar), att vänja valparna vid att koppla av bredvid sin ägare medan andra valpar tränar, att följa efter ägaren, att erbjuda på olika frivilliga beteenden (sitta, stå, ligga etc), omvänt lockande, att vänta på "varsågod" när något frestande finns, inlärning av target etc. Vi har gått igenom hur man kan forma fram beteenden och hur man sätter på signal på frivilliga beteenden. Nästa gång kommer vi bland annat börja jobba med att lära valparna hälsa fint på folk!

Apropå valpar, så här såg det ut när jag själv hämtade hem min valp Flynn i januari 2010:

Kan inte låta bli att lägga ut en till valpfilm, här är Flynn när han åtta veckor gammal leker med kompisens hund Skorpan:

Igår hade jag ont i halsen och var förkylnings-frusen hela dagen. Fann det klokast att hålla mig inne, syssla med lite kursplanering och i övrigt ta det lugnt i soffan mest. Hundarna fick lite träning inne, några små trix och Flynn har jobbat med stimuluskontroll på uppsitt från ligg i utgångsställning (japp, har skjutit upp det ända till nu!). Race senaste trick filmade jag för skojs skull: att slita av mig kepsen! Så här ser det ut:

Idag är halsen bättre men har fortfarande ont i kroppen & det känns som bomull i skallen. Har dock bokat in en tripp till Kungsörs fantastiska inomhushall så idag blir det mer ordentlig hundträning oavsett om mattes skalle inte är helt på topp!

Tänkte idag ge ett kort tips på en enkel övning för att vidareutveckla hundens apportering och samtidigt få lite enkel hjärngympa när man har ont om tid; välj ut udda föremål och låt din hund apportera dem! Du får både en massa övning på att gripa, hålla och avlämna föremål, du får finfin träning inför eventuella "konstiga" föremål i uppletanderutan, och om du ger hunden lite mer utmaningar i valet av föremål så kan det bli en bra aktivering också, att klura ut hur man får grepp om svårfångade föremål tröttade iallafall Flynn på ett sätt som jag inte sett i annan träning tidigare.

Enkelt beskrivet kör du enligt "Kajsa Warg-metoden", dvs "man tager vad man haver"! Jag brukar roa mig med att dra ut kökslådorna, leta i skåpen och se vilka nya föremål jag kan hitta som kan vara en utmaning antingen i sin form, storlek eller material. Varje nytt föremål ökar på hundens erfarenhet och du kommer att märka att hunden blir allt snabbare att chansa på att ett nytt föremål som presenteras, även om det skulle vara lite avvikande från vad hunden tidigare apporterat, säkert också går att gripa på något sätt. När jag jobbar med vanliga apporten vill jag att hunden håller den precis bakom huggtänderna, men jobbar man med olika föremål får hunden dessutom mycket träning i att även (på de föremål som kräver det) hålla med ett pincettgrepp, dvs nypa åt med de främsta tänderna bara.

För att ge lite idéer om vad man kan testa på följer här ur minnet en liten lista på vad Flynn idag, under "intjänandet" av sitt morgonmål mat, apporterade till mig i köket:

• Tjock spritpenna
• Liten påsklämma i plast
• En tung, stor silversked
• En liten, platt stålsax (mycket hal & svår för honom att få upp från golvet)
• En stor plastrulle med julklappssnöre, han kunde inte gripa om mitten av rullen utan var tvungen att nypa hårt om ena kanten.
• En pepparkaksform
• En liten kakform i plåt
• Tre olika bakformar i papper, från stora muffins ner till liten knäckform samt en ischokladform
• En klicker
• Ett stearinljus
• Ett leksakssvärd, smalt men långt
• Ett fodermått
• En stor plastmatskål
• En hundmatskål i plåt
• En foderprovspåse (med foder i)
• En liten tejprulle
• En tändsticka (gick mkt lättare än jag trodde)
• En liten klämma som man sätter ihop kompostgaller med
• En plastslev
• En gammal mobiltelefon
• En 5-krona (gick mycket lättare att lyfta än saxen trots att den var så platt!?)
• Ett tungt hålslag i plåt (absolut svåraste föremålet idag)
• En petflaska
• En stor kaffemugg (från en mack) svår att greppa runt
• Ett par gamla hörlurar till en walkman
• Ett DVD-omslag

Tänk bara på att riktigt små föremål kan ofrivilligt glida bakåt i munnen på hunden, så det kan vara en idé att fästa en liten tråd i dem innan så du har en säkerhetslina och kan stoppa innan föremålet glider ner i svalget. I övrigt är det bara fantasin som sätter gränser -ena gången kanske du fokuserar på små föremål, nästa på så udda former och material som du kan hitta, och en annan gång på stora, otympliga föremål. Har man gott om plats kan man ju testa på att apportera riktigt stora föremål som kanske en hink, en stövel, en ryggsäck eller som jag såg en gång på en uppvisning -en åra! (Kanske inte föremål som man hittar i sitt kök dock!)

Så, vad har din hund apporterat idag?

Nu i juletider dyker det ju upp ett och annat julkort över mailen eller på FB, inte helt sällan innehållandes någon söt bild på avsändarens hund eller hundar. Om hunden ifråga har en liten tomteluva på sig brukar nog inte väcka så mycket upprörda känslor hos betraktaren, man fnissar kanske lite på sin höjd. Extravaganta halsband, scarfs eller liknande brukar sällan heller provocera någon (möjligtvis blir man provocerad över priset på halsbanden!). Till och med i den tämligen osentimentala boken "Din hund fortsätter" (Sven Järverud & Gunvor af Klinteberg-Järverud) står det; "Sätt gärna en röd rosett i halsbandet på julafton och låt hunden få tårta på sin födelsedag, det tar den ingen skada av! Bara du vet var gränsen går för det som är plågsamt för hunden." Bilden intill texten visar också en hund som tar för sig av något gott från en tallrik på bordet, iförd en rosett (visserligen fastsatt i den obligatoriska strypkedjan, men ändock!).

Inte så upprörande...

Här börjar gränsen gå för en del hur mkt man får "spöka ut" en hund!

Men om man nu tar steget längre och börjar prata om hundkläder, då är det inte så säkert att åskådaren längre tycker att det är gulligt och OK. Jag menar nu inte funktionella täcken (det är väl bara de riktigt matchostinna gamla gubbarna som fortfarande droppar kommentarer som "Har den ingen päls!?" till de ansvarsfulla hundägare som satt täcke på sin hund för att inte riskera att kyla ner den i pauserna vid träningen), utan just kläder. Kanske en joggingdress, eller en t-shirt, eller en kjol...

Detta får de flesta (inklusive bloggaren;-)) att rynka på näsan, det är fjolligt eller kanske till och med skadligt för hunden anser många hundägare.

Jag tror att en anledning till varför det blir så provocerande med kläder på hundar är dels att det modet kom i och med miniatyrhundarnas genomslag. Hundar visades upp, inte som djur, utan som accessoarer, precis som en dyr handväska eller ett dyrt smycke. Dels tror jag att kläderna i sig kan provocera människor.  Om hundar (eller andra djur) bär kläder, blir de på sätt och vis mer lika oss människor och det kan vara upprörande för dem som är rädda för att djuren då kommer att drabbas negativt av antropomorfism. Men hundar i kläder provocerar också de människor som vill upprätthålla en stark distinktion mellan människor och djur med hänvisning till människans högre värde. 

Säkerligen levde många av dessa kändishundar ett allt annat än bra och sunt hundliv och säkerligen finns det gott om hundar som avskyr att bli påklädda -precis som det finns hundar som aldrig lär sig uppskatta att få klorna klippta eller ens att få på sig ett halsband eller en sele. Men kan man verkligen säga att en hund som någon gång ibland får ha en tröja på sig lider? Bara för att den bär en tröja? Handlar det inte mer om att åsynen av tröjan ger oss en massa idéer om hur den hunden får leva -vad den får aktivera sig med, vart den får promenera, hur dess ägare behandlar den, osv? Vet vi verkligen att hunden i tröjan lever ett mer "onaturligt" hundliv än min hund (iförd sitt funktionella täcke)?

Jag har själv varit väldigt negativ till allt vad kläder på hundar heter. (Utöver de funktionella täckena). När jag hade djurbutik slog jag fast att "Det kommer aldrig in några jäkla hundkläder i min butik!" (Nåja, det var ett ganska lätt ställningstagande att göra eftersom jag bor i Stallarholmen och trenden att klä på hundarna hade knappast tagit sig ut hit till landet...) Jag tyckte kläder var förlöjligande, tramsiga, gav fel signaler och ja -jag tyckte synd om hundarna som bar dem! Glitter på halsbanden, en liten scarf, kanske en tomteluva på julafton men sen fick det räcka, var min åsikt.

Men så läste jag en bok av en av mina favoritförfattare, Jean Donaldson. Jean Donaldson har skrivit bla den mycket välrenommerade boken "The Culture Clash" och om det är något som Jean Donaldson propagerat för i sina böcker så är det att få bort den mycket utbredda antropomorfism som råder i hundvärlden och som drabbar hundarna när vi tillskriver dem moral och mänskliga värderingar och sedan rättfärdigar vårt straffande av dem just på grund av samma felaktiga projektioner. Jag blev därför mycket förvånad (och först provocerad!) av att i hennes bok "Dogs Are From Neptune" läsa kapitlet "Dogs in Drag". Hur kunde en så kunnig människa skriva i positiva ordalag om att klä ut hundar i maskeradkläder och ha det som en del av sin valpkurs!?

Jo, för att vad Jean Donaldson hade upptäckt var att hur mycket hon än påpekade vikten av att öva hantering med valparna -särskilt för dem vars valpar redan visade tendenser till att få problem med detta- så var gensvaret väldigt svagt. Valpägarna övade helt enklet inte på de "tråkiga" hanteringsövningarna. Och det man inte övar på, det blir man ju som bekant sällan bra på... Jag vet inte om samma teknik skulle fungera här i Sverige, men vad Jean Donaldson kom på för att se till att eleverna faktiskt gjorde sin hemläxa med hanteringen var att köpa in ett stort antal utklädningskostymer till valpkursen! Deltagarna fick sedan välja ut en kostym till sin valp och läxan innebar att valparna veckan därpå skulle kunna visa sig i sin kostym -men inte bara det, de gilla att bli påklädda och de skulle bära kostymen glatt och villigt och vilja visa upp sig i den! För att uppnå det, menade författaren att ägarna skulle vara tvugna att öva mycket hantering och att ge massor av bra belöningar till valparna vid övningarna. Veckan därpå visade det sig att hemläxan varit en succé -familjemedlemmar som tidigare aldrig deltagit följde med till kursen, folk var engagerade och arbetade som aldrig förr och valparna hade fått en massa positiv hanteringsträning!

Wow, tänkte jag när jag slog ihop boken, vilket extremt udda men smart och roligt sätt att få folk att faktiskt öva med sin valp! Jag tror som sagt att det kanske hade varit svårare här i Sverige (eller är det kanske jag som fortfarande är lite för stelbent och kvar i "bara funktionella täcken"-tänket!?), men som idé är "hundparaden" helt underbar, snacka om att våga gå utanför gängse normer för att uppnå något viktigt som faktiskt ger hundarna ett bättre liv = trygghet vid hantering.

Jag tycker fortfarande att "kläder" för hundar är fjolligt. Men... jag ska erkänna att sedan jag hittade sidor med riktiga maskeradkläder för hundar så kan jag inte låta bli att tycka att det vore festligt att någon gång få klä ut Flynn (som älskar all hantering och är en exemplarisk modell). Kanske i någon sån här kreation...

Visst kan man se SuperFlynn bära denna dräkt!?

Den sötaste jag sett är nog ändå denna:

Flitig som ett bi!? Eller är det en humla kanske?

Jag tror dock att det lär stanna vid att fnissa och titta på bilder, för priserna på kostymerna kan onekligen få en att snabbt komma tillbaka ner på jorden och vilja utbrista -Sånt larv! Stackars hundar, vilken plåga!

En sista bild på Flynn tagen idag, mer glamoröst (eller plågsamt) än så här blir det inte (men jag är mäkta nöjd med att han hela sessionen satt så stilla att jag kunde vända & vrida och arrangera mössorna precis hur jag ville -det är en hanterings- och stadgevan hund det!):

Trygg hund sitter avslappnat trots att matte tar lång tid på sig att fota & trots att mösstofsen skymmer sikten!

I morse vaknade jag med migrän, frossa och värk i lederna. Ovanpå det hade jag haft en mardröm om en nära anhörigs begravning. Kort sagt, det var inte en bra start på dagen. Tyvärr höll migränen och ledvärken i sig så det fick bli en oplanerad och ofrivillig vilodag för mig och hundarna. Det fick mig att tänka på alla de gånger jag, antingen på olika hundforum eller IRL, fått frågan "Vad gör dina hundar om du är sjuk?" eller ibland formulerat som "Hur klarar sig dina hundar sig om du är sjuk?".

Med risk för att förstöra någons illusioner om border collien som den ständigt aktiva arbetsnarkomanen, måste jag svara "De gör ingenting." respektive "Jo, tack, de klarar sig finfint." Är jag sjuk, ligger mina hundar och sover. Visst, de äter, släpps ut för att kissa och strosa runt lite på tomten, och unghundarna kanske leker lite med varandra, men annars ligger de still och sover. Hela dagen. Ibland bredvid mig i sängen eller soffan, men oftast på sina egna liggplatser. Frivilligt och utan att komma och tjata om aktivitet. Utan att riva ner huset eller plocka fram felriktade vallbeteenden.

Inte ens Full Fart Fonzie tror på full aktivitet 24-7...  

Jag tror att många har en överdriven syn på hur en hund måste aktiveras, ffa när man tror att hunden måste ha samma mängd motion och arbete varje dag (och i värsta fall på exakt samma tider). Det leder i bästa fall till att hunden får bra kondition, bra muskler och får arbeta mkt med sin hjärna (dock med risken att den kan komma att kräva allt mer med tiden), men i sämsta fall leder det till att hunden inte klarar av att koppla av de dagar som något oförutsett inträffar och du vips måste frångå dina rutiner och din aktivitetsmängd.

Jag lägger ner mkt tid på hundarna och vet att jag trots detta själv har lätt att förfalla till "Åh, idag fick ni inte göra så mkt, stackars er!", men en sak jag varit noga med är att aldrig skapa så fasta rutiner att hundarna skulle bli stökiga om jag måste frångå dem. Mina hundar har därför inga fasta tider för mat, promenader, träning eller något annat. Det gör, är jag övertygad om, det mycket lättare för dem att koppla av de dagar jag råkar bli sjuk eller något annat inträffar som gör att de får en vilodag. Eller flera -om matte skulle ha oturen att bli långvarigt sjuk. De är som sagt tämligen aktiva hundar, men de går inte i spinn om jag fått influensa och ligger i sängen en vecka.

Flynn & Race -nu är de större men kan fortfarande gärna vila "rumpa mot rumpa" när inget roligt erbjuds.

Förmågan att koppla av är mkt viktig hos en arbets- eller tävlingshund. Utan den kommer hunden snabbt att köra slut på sig. Det är i vilan som både kroppen och hjärnan får en chans att återhämta sig för att på bästa sätt kunna tillgodogöra sig träningen. Det är dock lätt hänt som hundägare (många av oss slåss ju ständigt med det dåliga samvetet att hinna med allt vi vill göra eller allt vi känner att vi borde) att i bästa välmening råka vänja hunden vid ett allt mer uppskruvat tempo och en överdriven aktivitetsförväntan. Svarar vi alltid på hundens inviter, förstärks snabbt tjatiga beteenden som då kommer att öka och det i sin tur kanske får oss att automatiskt tänka att hunden är uttråkad/understimulerad och så ger vi den än mer aktivitet -och vips är ekorrhjulet igång... Hundar ska självklart få sina behov tillgodosedda, men vi ska akta oss så vi inte gör dem en björntjänst och i bästa välmening gör dem till uppskruvade, ständigt aktivitetssökande varelser där hunden till slut mår dåligt trots alla våra goda intentioner.

Arvid & Husse, filosoferar gärna ihop på sofflocket.

Faktum är att jag själv blir mycket mer stressad, rastlös och tjatig av inaktivitet än någon av mina arbetsavlade border collies blir! När jag beklagade mig om att vintern kommit så tidigt och satt effektiva käppar i hjulet för vallträningen, påminde några av mina vallhundsvänner lite fint att träning var nog bra, men vintervila var nog minst lika behövligt för hundarna -och för mig. Så, även om jag tycker det är jättetrist att jag bara orkat ligga på soffan idag, så kanske jag ska försöka se dessa ofivilliga vilodagar som en nyttig påminnelse om att alla behöver vila ibland -även hundägare.

Fog tycker att det är mycket trevligt om Husse sträcker ut sig i kökssoffan.

Lägger ut en fortsättning på gårdagens tema om hantering, denna gång får ni en film som förhoppningsvis kan ge lite idéer till hur man kan träna stegvis inför kloklippningen.

Kloklippning är någon som många sliter med hela hundens liv, men investerar man i lite tid & träning från början kan man slippa allt krångel. Självklart går det att träna om så att även en vuxen hund gillar eller åtminstone accepterar kloklippningen frivilligt, men räkna då med längre tidsåtgång på varje steg.

På Flynn så har jag dels lärt honom att när klotången syns, får han något gott. Dvs skapat en positiv laddning till klotången innan vi övat med den. Jag tycker gärna man kan göra klotången till en target och låta hunden dutta nosen mot den eller liknande, att aktivt utföra något tycker jag gett bättre effekt än bara "se klotång & få godis". Det är inte svårt att senare lära hunden att nu ändrar vi spelreglerna till att vara still och inte sticka fram nosen mot tången.

I dagsläget fungerar min klotång som en signal för Flynn att sätta sig ned och sitta still. Hela inlärningen av kloklippningen byggde jag på att jag gick bara vidare om han frivilligt satt still, rörde han sig avbröt jag (och han gick miste om chansen till en belöning) och stegvis gjorde jag allt mer innan belöningen kom men aldrig så mkt att han blev orolig. Jag har också haft som kriterie att tassarna måste vara stilla, skulle han ryckt i en tass som jag hållit i har jag sett det som ett tecken på att jag gått för fort fram.

På filmen ger jag honom för tydlighetens skull belöningar efter varje liten del & efter varje klo. I verkligheten kan jag idag klippa alla han sklor i ett svep men vem har så bråttom att man inte kan fortsätta att då och då belöna för enstaka klor!? Jag låter gärna kloklippningen bli en mysstund som avslutas med att vi sitter och gosar ihop.

Så här kan några av stegen i träningen se ut (kan delas upp mkt mer självklart men jag tror det ger en idé iallafall):

Tyckte det var dags att lyfta fram ett av de viktigare områdena inom hundträningen -hanteringsträning. Mycket av det vi lär våra hundar gör vi för vårt ega höga nöjes skull, men hanteringsträning handlar däremot om att se till att hunden kommer att må bra när vi utför den friskvård, de kontroller, behandlingar och undersökningar som hunden genom sitt liv kommer att behöva genomgå. Jag önskar att fler vanliga hundägare, men också fler av de inbitna träningsentusiasterna, som kan slarva minst lika mkt med detta tyvärr, såg till att lägga en del av sin träningstid på att lära hunden uppskatta hantering. Det finns så mkt att vinna med en hund som är avslappnad och trivs när vi måste hantera den på olika sätt!

Hantering kan vara roligt! Lägger vi upp träningen i små steg och ökar svårigheterna gradvis går det så småningom att få en hund att uppskatta även tuffare hantering. Fundera igenom vad du tror att din hund kan komma att utsättas för vid olika undersökningar eller behandlingar och lägg sedan upp en träningsplan utifrån detta. Ett bra slutmål är att hunden ska kunna bli hanterad över hela kroppen, både av ägaren & av främmande personer. Utifrån detta kan vi sedan sätta upp delmål för träningen i stil med:

-Ta på huvudet, ta på öronen, titta i öronen, rengöra öronen, ta kring ögonen, ge ögondroppar.
-Titta i munnen, känna på tänderna, skrapa/borsta tänderna, titta i svalget, ge tabletter.
-Ta i pälsen, borsta, kamma, klippa. Vänja sig vid klippmaskin.
-Ta i tassarna, känna på och mellan tårna, ta i trampdynorna, känna på klorna, klippa klor.
-Bada, schamponera, torka med handduk, torka med hårfön.

Ungefär så långt brukar tipsen sträcka sig i de flesta hundböcker. Jag skulle vilja lägga till några fler punkter som om ni övat på dem definitivt kommer att underlätta framtida besök hos veterinär och liknande:

-Träning på bord: kunna stå, sitta & ligga still på bord. Kunna vändas manuellt från en sida till en annan liggande.
-Tåla påträngande kroppsspråk: kunna sitta still mellan ägarens ben, stå still när ägaren står grensle över hunden, tåla att främmande böjer sig ner/lutar sig över hunden i stående, sittande och liggande.
-Mer djupgående hantering: kunna stryka över och känna igenom hela kroppen med fingrarna, massera, kunna böja och sträcka benen, öva stretchrörelser.
-Hållas fast: kunna ta tag i halsbandet, hålla fast kring nosen, hålla stilla huvudet, hålla stilla ett visst ben, hållas fast i olika ställningar i stående, sittande & liggande. Vänjas vid munkorg.
-Kunna lyftas & bäras. (Inte minst viktigt för större hundar!)

Hur hanteringsträning kan se ut i praktiken kan du se på filmen nedan. Jag filmade olika steg för att lära Flynn att få tänderna borstade (hade jag inte gjort tidigare, fy skäms!), att hålla munnen & tungan stilla när jag öppnar hans mun, att tåla att jag undersöker ögonen & öronen.

Mer tips och fler tankar kring hantering hittar du i min artikel "Hantering -ett nödvändigt ont eller något ganska trevligt?" som du kan läsa på artikelsidan!