Nu i juletider dyker det ju upp ett och annat julkort över mailen eller på FB, inte helt sällan innehållandes någon söt bild på avsändarens hund eller hundar. Om hunden ifråga har en liten tomteluva på sig brukar nog inte väcka så mycket upprörda känslor hos betraktaren, man fnissar kanske lite på sin höjd. Extravaganta halsband, scarfs eller liknande brukar sällan heller provocera någon (möjligtvis blir man provocerad över priset på halsbanden!). Till och med i den tämligen osentimentala boken "Din hund fortsätter" (Sven Järverud & Gunvor af Klinteberg-Järverud) står det; "Sätt gärna en röd rosett i halsbandet på julafton och låt hunden få tårta på sin födelsedag, det tar den ingen skada av! Bara du vet var gränsen går för det som är plågsamt för hunden." Bilden intill texten visar också en hund som tar för sig av något gott från en tallrik på bordet, iförd en rosett (visserligen fastsatt i den obligatoriska strypkedjan, men ändock!).

Inte så upprörande...

Här börjar gränsen gå för en del hur mkt man får "spöka ut" en hund!

Men om man nu tar steget längre och börjar prata om hundkläder, då är det inte så säkert att åskådaren längre tycker att det är gulligt och OK. Jag menar nu inte funktionella täcken (det är väl bara de riktigt matchostinna gamla gubbarna som fortfarande droppar kommentarer som "Har den ingen päls!?" till de ansvarsfulla hundägare som satt täcke på sin hund för att inte riskera att kyla ner den i pauserna vid träningen), utan just kläder. Kanske en joggingdress, eller en t-shirt, eller en kjol...

Detta får de flesta (inklusive bloggaren;-)) att rynka på näsan, det är fjolligt eller kanske till och med skadligt för hunden anser många hundägare.

Jag tror att en anledning till varför det blir så provocerande med kläder på hundar är dels att det modet kom i och med miniatyrhundarnas genomslag. Hundar visades upp, inte som djur, utan som accessoarer, precis som en dyr handväska eller ett dyrt smycke. Dels tror jag att kläderna i sig kan provocera människor.  Om hundar (eller andra djur) bär kläder, blir de på sätt och vis mer lika oss människor och det kan vara upprörande för dem som är rädda för att djuren då kommer att drabbas negativt av antropomorfism. Men hundar i kläder provocerar också de människor som vill upprätthålla en stark distinktion mellan människor och djur med hänvisning till människans högre värde. 

Säkerligen levde många av dessa kändishundar ett allt annat än bra och sunt hundliv och säkerligen finns det gott om hundar som avskyr att bli påklädda -precis som det finns hundar som aldrig lär sig uppskatta att få klorna klippta eller ens att få på sig ett halsband eller en sele. Men kan man verkligen säga att en hund som någon gång ibland får ha en tröja på sig lider? Bara för att den bär en tröja? Handlar det inte mer om att åsynen av tröjan ger oss en massa idéer om hur den hunden får leva -vad den får aktivera sig med, vart den får promenera, hur dess ägare behandlar den, osv? Vet vi verkligen att hunden i tröjan lever ett mer "onaturligt" hundliv än min hund (iförd sitt funktionella täcke)?

Jag har själv varit väldigt negativ till allt vad kläder på hundar heter. (Utöver de funktionella täckena). När jag hade djurbutik slog jag fast att "Det kommer aldrig in några jäkla hundkläder i min butik!" (Nåja, det var ett ganska lätt ställningstagande att göra eftersom jag bor i Stallarholmen och trenden att klä på hundarna hade knappast tagit sig ut hit till landet...) Jag tyckte kläder var förlöjligande, tramsiga, gav fel signaler och ja -jag tyckte synd om hundarna som bar dem! Glitter på halsbanden, en liten scarf, kanske en tomteluva på julafton men sen fick det räcka, var min åsikt.

Men så läste jag en bok av en av mina favoritförfattare, Jean Donaldson. Jean Donaldson har skrivit bla den mycket välrenommerade boken "The Culture Clash" och om det är något som Jean Donaldson propagerat för i sina böcker så är det att få bort den mycket utbredda antropomorfism som råder i hundvärlden och som drabbar hundarna när vi tillskriver dem moral och mänskliga värderingar och sedan rättfärdigar vårt straffande av dem just på grund av samma felaktiga projektioner. Jag blev därför mycket förvånad (och först provocerad!) av att i hennes bok "Dogs Are From Neptune" läsa kapitlet "Dogs in Drag". Hur kunde en så kunnig människa skriva i positiva ordalag om att klä ut hundar i maskeradkläder och ha det som en del av sin valpkurs!?

Jo, för att vad Jean Donaldson hade upptäckt var att hur mycket hon än påpekade vikten av att öva hantering med valparna -särskilt för dem vars valpar redan visade tendenser till att få problem med detta- så var gensvaret väldigt svagt. Valpägarna övade helt enklet inte på de "tråkiga" hanteringsövningarna. Och det man inte övar på, det blir man ju som bekant sällan bra på... Jag vet inte om samma teknik skulle fungera här i Sverige, men vad Jean Donaldson kom på för att se till att eleverna faktiskt gjorde sin hemläxa med hanteringen var att köpa in ett stort antal utklädningskostymer till valpkursen! Deltagarna fick sedan välja ut en kostym till sin valp och läxan innebar att valparna veckan därpå skulle kunna visa sig i sin kostym -men inte bara det, de gilla att bli påklädda och de skulle bära kostymen glatt och villigt och vilja visa upp sig i den! För att uppnå det, menade författaren att ägarna skulle vara tvugna att öva mycket hantering och att ge massor av bra belöningar till valparna vid övningarna. Veckan därpå visade det sig att hemläxan varit en succé -familjemedlemmar som tidigare aldrig deltagit följde med till kursen, folk var engagerade och arbetade som aldrig förr och valparna hade fått en massa positiv hanteringsträning!

Wow, tänkte jag när jag slog ihop boken, vilket extremt udda men smart och roligt sätt att få folk att faktiskt öva med sin valp! Jag tror som sagt att det kanske hade varit svårare här i Sverige (eller är det kanske jag som fortfarande är lite för stelbent och kvar i "bara funktionella täcken"-tänket!?), men som idé är "hundparaden" helt underbar, snacka om att våga gå utanför gängse normer för att uppnå något viktigt som faktiskt ger hundarna ett bättre liv = trygghet vid hantering.

Jag tycker fortfarande att "kläder" för hundar är fjolligt. Men... jag ska erkänna att sedan jag hittade sidor med riktiga maskeradkläder för hundar så kan jag inte låta bli att tycka att det vore festligt att någon gång få klä ut Flynn (som älskar all hantering och är en exemplarisk modell). Kanske i någon sån här kreation...

Visst kan man se SuperFlynn bära denna dräkt!?

Den sötaste jag sett är nog ändå denna:

Flitig som ett bi!? Eller är det en humla kanske?

Jag tror dock att det lär stanna vid att fnissa och titta på bilder, för priserna på kostymerna kan onekligen få en att snabbt komma tillbaka ner på jorden och vilja utbrista -Sånt larv! Stackars hundar, vilken plåga!

En sista bild på Flynn tagen idag, mer glamoröst (eller plågsamt) än så här blir det inte (men jag är mäkta nöjd med att han hela sessionen satt så stilla att jag kunde vända & vrida och arrangera mössorna precis hur jag ville -det är en hanterings- och stadgevan hund det!):

Trygg hund sitter avslappnat trots att matte tar lång tid på sig att fota & trots att mösstofsen skymmer sikten!