På snart sagt var och varannan hemsida/blogg kan man läsa om mål. Vilka mål folk önskar uppnå på lång sikt, vilka mål de vill uppnå detta året, vilka mål de vill uppnå innan sommaren osv. Jag har själv ett antal gånger börjat sätta upp tydliga resultatmål, si och så långt vill jag ha kommit innan året tagit slut eller att vi ska ha tävlat inom ett visst datum, eller fixat en uppflyttning till en viss tävling etc. Jag har provat att ha dem offentliga (utskrivna på hemsidan) och jag har provat att ha dem hemliga (inte ens träningskompisarna har fått veta dem) Men... så snart som jag satt mina mål har en enda sak hänt -min motivation & träningsglädje har ersatts av precis det motsatta -prestationsångest! Ofta så mkt att jag vips upptäcker att jag skjuter upp träningspass, eller "råkar" träna på andra saker än de jag borde träna på för att nå målen, eller så tränar jag på "rätt" saker men blir en våldsamt mycket sämre tränare! Summa sumarum, träningspassen som borde vara dagens kick & höjdpunkt, är plötsligt inte alls roliga längre.  

Ja när det varit som värst tycker jag att hela min relation till mina hundar faktiskt har försämrats. När jag tänker som mest på resultatmål, det är de gångerna som mina hundar går ifrån att vara de underbara, världsbästa kompisarna som de är och istället glider över mer till att bli "bara hundar". Med det menar jag att jag ibland försökt anamma en mer professionell inställning till dem, ställa mig vid sidan om, se kritiskt på dem och ställa mig frågan: är det här hunden som kan ta mig dit jag vill? Om inte, ska den här hunden vara kvar i mitt hem (man kan inte ha hur många hundar som helst -om de ska ha ett sådant hundliv som jag tycker de förtjänar- så let´s face it, man har bara ett visst antal "platser" att fylla och då kommer hunden som inte fungerar så bra att ta upp en plats som kanske en mycket mer lämpad hund kunde haft!)? Jag säger inte att ett sådant synsätt är fel (varken för hund eller förare) men även om jag ibland skulle önska att jag själv var mera krass i min inställning till hundarna så får jag nog efter alla dessa år inse att nej, jag är inte sån. Har hunden och jag en tight relation, har vi kul ihop och älskar jag dem, ja då blir de kvar här hemma även om resultaten kanske hade blivit högre med en annan individ.

Därmed inte sagt att jag inte kan tänka mig att omplacera en hund som inte fungerar i vårt hem (det har vi gjort) eller som jag inte får rätt relation med, i bägge fallen är jag övertygad om att både hunden och jag mår mycket bättre av att gå skillda vägar. Man ska inte tro, att man själv är den enda rätta ägaren för en specifik hund!

Så, efter mycket brottandes med mina egna tankar nu när jag har en ung, lovande hund i hemmet ("jag BORDE verkligen sätta mål!", "alla som tar sig någon stans har mycket tydliga målbilder", "är jag inte bara feg & lat om jag inte sätter några mål?" osv..) så har jag bestämt mig för att nej, det kommer jag inte göra. Inga långsiktiga mål och ffa inga resultatmål. Mitt fokus ska ligga på att göra de enskilda träningspassen till de roligaste stunderna i min & hundarnas samvaro, för jag vet att när jag fokuserar på att bara ha riktigt jäkla kul i träningen, det är då som jag lyckas bli den tränare jag vill vara och som hundarna förtjänar -skärpt, fokuserad, duktig, engagerad och kan överföra känslan av DU KAN ALLT till min hund! Det är då jag får snabbast resultat, övningarna känns roligt utmanande och både jag & hunden får energi av vår träning. Så om att inte sätta mål kan kallas för et mål, blir definitionen: fullt fokus på det enskilda träningspasset men inte falla i fällan att låta långsiktiga mål förstöra resan!

Idag hittade jag en mening i en bok som jag just nu läser som jag blev så glad åt:

"Frågan du bör ställa dig är inte "vad vill jag?" eller "vad är mina mål" utan "vad tycker jag är spännande?" -Timothy Ferriss.

En som bloggat klokt & intressant om detta med mål, är Race uppfödare Heidi Billkvam (NM, EM, VM i lydnad och numera i landslaget i vallning!). Heidi påstår själv att hon aldrig satt upp långsiktiga mål utan valt att fokusera hårt på det enskilda träningspasset och på vart hon är just nu i träningen. Här hittar ni en del av hennes tankar kring mål & träning:

 http://kronbacken.bloggagratis.se/2010/01/28/2466713-mal-ambisjoner-kul-kan-alt-kombineres/

Så, om mål (ffa så kallade "smarta" mål = specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidssatta) gör att du får en kick, att det får din träning att kännas roligare, att du utvecklas och att du och hunden tar fram det bästa i varandra, så sätt igång, sätt mål!

Men om du liksom jag känner att mål lätt glider över till att bli en belastning istället för en inspiration och hjälp -skippa dem!

Idag körde jag vidare med slalominlärningen. Nu hade vi mindre snö på planen men marken var stenhård, så det första jag fick göra var att ta en hammare och en skruvmejsel och med de eminenta verktygen skapa hål för slalompinnarna! Fick ändå bara ner dem en liten bit men de satt fast nog för dagens övning iallafall.

För att försöka göra beskrivningen av övningarna begriplig: tänk dig att ett rakt skick (som det första som syns på filmen längre ner här på sidan) går från "klockan 6" (på filmen skickas Flynn mellan "klockan 5 och 6" på första skicket), dvs om det hade varit en vanlig slalom som stod där hade 1:a pinnen markerat klockan 6 och sista pinnen markerat klockan 12. En helt öppen port står då klockan 3 och 9 och belöningslinjen = den tänkta fortsättningen på slalomen går mitt emellan pinnarna. När jag börjar "stänga" porten, flyttas pinnarna från 3-9 till klockan 2-8 istället = hamnar närmare mittlinjen. Senare i träningen kommer de att placeras klockan 1-7 och till sist "stängs" porten och då står pinnarna 6-12 precis som en normal slalom.

Idag började jag stänga porten, dvs vinkla pinnarna mer, så att de hamnade närmare klockan 2 & 8 i förhållande till mittlinjen. Jag började med några enkla, rätt raka skick för att se vad han mindes från första passet. De gick finfint! Sedan varierade jag med att skicka ur svårare positioner och han satte alla försök när han kom från klockan 3-4-5 (så där måste jag nästa gång utmana mer -springa fortare kanske?). Men från andra sidan, dvs 9-8-7 , inser jag nu, när jag tittat på filmen i efterhand, att jag gav honom nästan bara svåra vinklar o många skick i den vinkeln han hade svårt för första passet.  Jag tror också att jag gav honom för lite utrymme i sidled för att han skulle ha en fair chans att sätta ingången bra med tanke på var vi är i träningen & med tanke på underlaget. Men det blev allt bättre! (Eftersom jag måste förborra hål i marken orkade jag inte avbryta o flytta porten mitt i träningspasset...)

Så här såg det ut idag:

Nu kommer han att få minst 2 dagars vila från slalomträningen. Nästa gång vi övar ska jag testa att ge honom mer utrymme på den svåra sidan samt att på de enklare ingångarna springa mer och även komma allt längre ifrån porten. Jag vill att han ska bli säkrare på de svåra ingångarna från 9-8 innan jag stänger porten mer och innan vi går vidare med andra övningar. Som helhet är jag grymt nöjd med Flynns framsteg, i träningspass räknat tror jag vi snabbt kan vara uppe i en riktigt 4-pinnars slalom men eftersom han är ung tänker jag som sagt inte låta honom öva mer än max varannan - var tredje dag.

Jag sa att Flynn, som julklapp, skulle få börja träna slalom och i morse startade så projekt super-slalom! Flynn är nu 13 månader, välmusklad, rör sig bra och känns väldigt stark och färdig i kroppen så jag tyckte han var redo att få börja sin slalomträning. Tyvärr hade det kommit 1 dm nysnö på min träningsplan vilket gjorde förutsättningarna lite sämre -hade tänkt börja med kastade (stora) godisbelöningar men den tanken var ju bara att släppa. Även lekbelöningen blev faktiskt sämre i snön, när leksaken blir täckt av snö vill Flynn först nagga av all snö innan han lämnar tillbaka leksaken, hm, där har jag något att jobba på!

Nåja, det jag inte kan klaga på var Flynns snabba utveckling & förståelse för övningen. Nu fick jag se vad goda förkunskaper betyder; direkt Flynn såg pinnarna siktade han mot dem och började interagera med dem. Efter endast ett rakt skick så kunde jag (som har en liten daredevil i mig!) på andra skicket sända honom i vinkel och han satte porten! Grymt bra! Flynns förkunskaper i att kunna sändas rakt fram (mot ingenting), att sändas ut och runda föremål (sin foderhink), att skickas mellan koner (sändandet till rutan) på långt håll och självklart hans olika andra target- och shejpingkunskaper gjorde att jag kunde göra skick redan detta första pass som jag inte alls hade förväntat mig. Vet inte hur bra man uppfattar avstånd & vinklar på filmen då det var svårt ljus (och mycket snö!) som gjorde att jag inte kunde placera kameran så bra, men jag kunde stå långt nedanför porten redan nu på första passet! Duktiga Flynn!

Så här såg passet ut:

Det jag måste få till om jag ska kunna köra vidare nu är att förborra hål i backen för pinnarna. De satt för löst nu och jag såg att han en gång strök sig mot pinnen redan nu så om jag ska kunna gå vidare måste pinnarna sitta bättre fast i marken. Tyvärr har jag inga riktiga portar för 2x2-slalom utan får köra på lösa pinnar fram tills han kan springa en riktig 4-pinnars slalom. Men det ska nog lösa sig ändå!

Tänkte mig att nästa pass i morgon eller på tisdag. Sedan kanske ett pass varannan dag, beror lite på vädret också.

Tänkte idag ge ett kort tips på en enkel övning för att vidareutveckla hundens apportering och samtidigt få lite enkel hjärngympa när man har ont om tid; välj ut udda föremål och låt din hund apportera dem! Du får både en massa övning på att gripa, hålla och avlämna föremål, du får finfin träning inför eventuella "konstiga" föremål i uppletanderutan, och om du ger hunden lite mer utmaningar i valet av föremål så kan det bli en bra aktivering också, att klura ut hur man får grepp om svårfångade föremål tröttade iallafall Flynn på ett sätt som jag inte sett i annan träning tidigare.

Enkelt beskrivet kör du enligt "Kajsa Warg-metoden", dvs "man tager vad man haver"! Jag brukar roa mig med att dra ut kökslådorna, leta i skåpen och se vilka nya föremål jag kan hitta som kan vara en utmaning antingen i sin form, storlek eller material. Varje nytt föremål ökar på hundens erfarenhet och du kommer att märka att hunden blir allt snabbare att chansa på att ett nytt föremål som presenteras, även om det skulle vara lite avvikande från vad hunden tidigare apporterat, säkert också går att gripa på något sätt. När jag jobbar med vanliga apporten vill jag att hunden håller den precis bakom huggtänderna, men jobbar man med olika föremål får hunden dessutom mycket träning i att även (på de föremål som kräver det) hålla med ett pincettgrepp, dvs nypa åt med de främsta tänderna bara.

För att ge lite idéer om vad man kan testa på följer här ur minnet en liten lista på vad Flynn idag, under "intjänandet" av sitt morgonmål mat, apporterade till mig i köket:

• Tjock spritpenna
• Liten påsklämma i plast
• En tung, stor silversked
• En liten, platt stålsax (mycket hal & svår för honom att få upp från golvet)
• En stor plastrulle med julklappssnöre, han kunde inte gripa om mitten av rullen utan var tvungen att nypa hårt om ena kanten.
• En pepparkaksform
• En liten kakform i plåt
• Tre olika bakformar i papper, från stora muffins ner till liten knäckform samt en ischokladform
• En klicker
• Ett stearinljus
• Ett leksakssvärd, smalt men långt
• Ett fodermått
• En stor plastmatskål
• En hundmatskål i plåt
• En foderprovspåse (med foder i)
• En liten tejprulle
• En tändsticka (gick mkt lättare än jag trodde)
• En liten klämma som man sätter ihop kompostgaller med
• En plastslev
• En gammal mobiltelefon
• En 5-krona (gick mycket lättare att lyfta än saxen trots att den var så platt!?)
• Ett tungt hålslag i plåt (absolut svåraste föremålet idag)
• En petflaska
• En stor kaffemugg (från en mack) svår att greppa runt
• Ett par gamla hörlurar till en walkman
• Ett DVD-omslag

Tänk bara på att riktigt små föremål kan ofrivilligt glida bakåt i munnen på hunden, så det kan vara en idé att fästa en liten tråd i dem innan så du har en säkerhetslina och kan stoppa innan föremålet glider ner i svalget. I övrigt är det bara fantasin som sätter gränser -ena gången kanske du fokuserar på små föremål, nästa på så udda former och material som du kan hitta, och en annan gång på stora, otympliga föremål. Har man gott om plats kan man ju testa på att apportera riktigt stora föremål som kanske en hink, en stövel, en ryggsäck eller som jag såg en gång på en uppvisning -en åra! (Kanske inte föremål som man hittar i sitt kök dock!)

Så, vad har din hund apporterat idag?

Det är inte ovanligt att höra om hundägaren som blivit nyfiken på klickerträning, skaffat sig en klicker, klickat in hunden (klick-godis, klick-godis, klick-godis etc) och så ska det första riktiga träningspasset ske. Spänd förväntan råder, inte minst om hundägaren tittat på YouTube och sett alla fantastiska saker som redan pyttesmå valpar erbjuder. Vad ska då inte den egna hunden komma på att erbjuda för spännande beteende!? Ägaren sitter som på nålar, med klickern i högsta hugg, stirrandes på hunden som... sitter still och glor tillbaka. Ägaren väntar... och väntar... och väntar... och... men nej, ingenting händer.

"Han bara satt still, han erbjöd INGENTING! Jag tror inte min hund passar för klickerträning."

Vad ser du -en passiv hund, eller en massa beteenden?

Det pratas mycket om att timing är det som tar längst tid att träna upp för den som är nybörjare på klickerträning. Men jag blir genom åren allt mer övertygad om att det är inte timingen som är det största problemet när folk inte lyckas komma igång med träningen, utan vad nybörjaren många gånger behöver är att lära sig SE vad hunden faktiskt gör!

Ett vanligt nybörjarfel är att föraren förväntar sig beteenden, medan en duktig tränare istället är mkt skicklig på att observera beteenden. Egentligen är det lite olyckligt att vi pratar så mycket om att "hunden erbjuder beteenden" då själva uttrycket lätt förmedlar en känsla av att ansvaret för träningen ligger hos hunden (det blir hundens ansvar att vara aktiv och erbjuda oss ett smörgåsbord av beteenden som vi sedan bara kan välja och vraka av!). I mitt tycke borde det pratas mer om att det är tränarens ansvar att vara duktig på att observera beteenden. Blir vi duktiga på att observera och förstärka alla de små beteenden som finns att se även hos en mycket stilla hund, kan vi successivt få den "kreativa" och "erbjudande" hunden som litteraturen talar om. Men ansvaret för att få fram den kreativiteten ligger hos tränaren, inte hunden!

Låt oss först fastslå att alla hundar visar upp en rad olika beteenden. Det går därför inte att påstå att en viss hund inte skulle lämpa sig för klickerträning för att den inte kan erbjuda beteenden. Den enda hund som inte kan erbjuda beteenden, är en död hund, och en död hund kan vi inte träna, inte med några metoder! Alla levande hundar har en massa beteenden som vi bara behöver observera och förstärka för att träningen ska vara igång.

  
Försök inte vinna blinkleken mot en border collie!

Hur ska man då lära sig att se? Hur blir man duktigare på att observera beteenden? Ett tips som jag brukar ge mina elever är att de under en veckas tid istället för att träna hunden, försöker lägga så mycket tid de kan på att bara observera den. Här gäller det med en del hundar att tänka som om man hade studerat ett vilt djur, dvs hunden ska inte känna sig iaktagen. Sitter eller står jag framför min hund och vrålstirrar på den, är det mycket möjligt att hunden inte kommer att visa upp så stor beteenderepertoar. Många hundar är uthålligare än vi människor är vad gäller att vara stilla länge och bara glo tillbaka. (Tävla inte mot en border collie i blinkleken, du kommer garanterat att förlora!) Tricket är istället att låtsas vara upptagen med något annat så hunden inte känner sig iaktagen, allt medan du i ögonvrån registrerar allt som hunden gör. Vilka beteenden ser du? Notera inte bara stora rörelser utan även små sådana, som ansiktsmimik, tassrörelser, kroppshållning, öron och ögon. Vilka föremål interagerar hunden med och hur? Vad gör den när den är i köket, när du lagar mat, när du läser tidningen (låtsas läsa!), när du sitter vid datorn och läser min blogg? Vad gör hunden när den är ute på tomten, på promenaderna, när den är tillsammans med en annan hund osv?

Vad gör din hund när han inte känner sig iaktagen?

Studerar du din hund ingående, kommer du både att upptäcka vilken otrolig mängd beteenden som redan finns tillgängliga -och än bättre, du kommer att veta i vilka situationer specifika beteenden har hög sannolikhet att dyka upp, så när du sedan vill börja träna din hund så kommer du kunna vara redo att markera (klicka) och förstärka de beteenden du vill ha när de sker! En långt bättre start på träningen än att sitta still, stirra på hunden och förvänta sig att den ska "erbjuda beteenden".

Så, för att komma igång med din hund -förvänta dig mindre, observera mer!

Att träna två (eller flera) hundar samtidigt, det är vad dagens blogg ska handla om. Passar väl bra i juletider när alla ska vara så stressade och försöker pressa in så mkt (onödigt) som möjligt på kortast möjliga tid!   Skämt å sido, tränar man två hundar samtidigt kan man på egen hand arrangera en massa bra störning, något som är toppen för mig som så ofta tränar ensam, särskilt nu när vintervädret gör att många träningspass får förläggas inomhus.

Idag testade jag att träna Flynn & Race samtidigt. Målet var att Flynn skulle kunna sitta still eller ligga still under tiden jag tränade med Race, oavsett om jag belönade Race, kastade godisar till honom på backen precis bredvid Flynn etc. Mitt mål för Flynn var att det skulle vara ett aktivt väntande med bibehållen position och muskeltonus. Dvs han skulle sitta som ett framtida "sitt i grupp" respektive ligga utan att skifta position (inte slappna av och lägga sig på skinkan). Att koppla av medan jag tränar en annan hund, är självklart jättefint om Flynn också kan, men till det tänker jag jobba vidare med burlekarna (vänta avslappnad i valfri position i en öppen bur). Här ville jag mer åt träning inför gruppmomenten i tävlingslydnaden.

För att göra det lättare för Flynn och inte börja för svårt, valde jag att inte använda en klicker utan Race fick direktbelöningar (däremot använde jag min rösten en hel del). Jag valde också nu i början bort att lekbelöna för jag ansåg det lite för svårt som start på träningen. Flynn fick i början erbjuda frivilliga sitt kvar respektive ligg kvar men senare under passet fick han sitta & ligga på kommando för att göra det mer likt de framtida tävlingsmomenten. Oavsett om han erbjöd stadgepositionen frivilligt eller om jag gett honom kommando för att sitta eller ligga, avbröt jag alla sittanden & ligganden med min fri-signal. På så sätt kunde jag antingen slumpmässigt (eller när jag utmanat med något extra svårt) gå tillbaka och belöna i position men sedan direkt fortsätta träningen utan att börja på ny kula så att säga. Jag varierade också hur långa pass han satt eller låg innan jag avslutade dem med fri-signalen.

Så här stegrade jag träningen: först fick Flynn sitta frivilligt och så kastade jag bara godisar till Race (bort från Flynn) och stod så nära att jag kunde bara ta ett steg för att nå att belöna Flynn i position. När det fungerade bra gick jag vidare till att verkligen träna Race (mer upphetsande för Flynn än att se Race ta sina godisar!), först lugna saker som frivilligt sitt, ligg, senare mer aktiva beteenden som nosduttar, trä huvudet genom halsbandet etc. Jag utmanade också mer med vart jag kastade belöningarna. När det gick fint i både sitt & ligg jobbade jag med att låta Race kallas in förbi Flynn, hämta godisar kastade precis bredvid honom, eller så satte jag upp Flynn & Race precis bredvid varandra och kallade in Race. Korta avstånd blir det ju eftersom vi var inomhus men bra att utgå ifrån!

Jag gick vidare till att öva klossen med Race (klossen är mkt frestande) med ingångar & vändningar och snurrar. Bröt Flynn positionen någon gång, avbröt jag bara, gick tillbaka dit han varit och antingen väntade ut honom (om han brutit en frivillig stadgeposition) tills han intog samma position igen, eller om jag lämnat honom med ett kommando: återvände till samma plats, gav nytt kommando, och återtog träningen. Han behärskade sig mycket fint så jag låg på en tämligen låg felprocent vilket som första pass känns bra.

Som svåraste övning idag gav jag Flynn kommando att sitta kvar och så tränade jag cirkelarbete (i lugnt tempo dock!) med Race runt Flynn. Samma sak i liggande också. MYCKET nöjd med hur bra det fungerade!

Jag tänker mig att "examen" på detta inomhus kan vara att Flynn sitter & ligger still dels under längre stunder än de respektive momenten utförs, dels klarar av att behärska sig under tiden jag tränar hans favoritmoment med Race (tror ffa apportering kommer vara en svår utmaning!) och lekbelönar Race riktigt ordentligt. Det blir en utmaning att sikta mot under vinterns inomhusträning!

Lägger ut en fortsättning på gårdagens tema om hantering, denna gång får ni en film som förhoppningsvis kan ge lite idéer till hur man kan träna stegvis inför kloklippningen.

Kloklippning är någon som många sliter med hela hundens liv, men investerar man i lite tid & träning från början kan man slippa allt krångel. Självklart går det att träna om så att även en vuxen hund gillar eller åtminstone accepterar kloklippningen frivilligt, men räkna då med längre tidsåtgång på varje steg.

På Flynn så har jag dels lärt honom att när klotången syns, får han något gott. Dvs skapat en positiv laddning till klotången innan vi övat med den. Jag tycker gärna man kan göra klotången till en target och låta hunden dutta nosen mot den eller liknande, att aktivt utföra något tycker jag gett bättre effekt än bara "se klotång & få godis". Det är inte svårt att senare lära hunden att nu ändrar vi spelreglerna till att vara still och inte sticka fram nosen mot tången.

I dagsläget fungerar min klotång som en signal för Flynn att sätta sig ned och sitta still. Hela inlärningen av kloklippningen byggde jag på att jag gick bara vidare om han frivilligt satt still, rörde han sig avbröt jag (och han gick miste om chansen till en belöning) och stegvis gjorde jag allt mer innan belöningen kom men aldrig så mkt att han blev orolig. Jag har också haft som kriterie att tassarna måste vara stilla, skulle han ryckt i en tass som jag hållit i har jag sett det som ett tecken på att jag gått för fort fram.

På filmen ger jag honom för tydlighetens skull belöningar efter varje liten del & efter varje klo. I verkligheten kan jag idag klippa alla han sklor i ett svep men vem har så bråttom att man inte kan fortsätta att då och då belöna för enstaka klor!? Jag låter gärna kloklippningen bli en mysstund som avslutas med att vi sitter och gosar ihop.

Så här kan några av stegen i träningen se ut (kan delas upp mkt mer självklart men jag tror det ger en idé iallafall):

Tyckte det var dags att lyfta fram ett av de viktigare områdena inom hundträningen -hanteringsträning. Mycket av det vi lär våra hundar gör vi för vårt ega höga nöjes skull, men hanteringsträning handlar däremot om att se till att hunden kommer att må bra när vi utför den friskvård, de kontroller, behandlingar och undersökningar som hunden genom sitt liv kommer att behöva genomgå. Jag önskar att fler vanliga hundägare, men också fler av de inbitna träningsentusiasterna, som kan slarva minst lika mkt med detta tyvärr, såg till att lägga en del av sin träningstid på att lära hunden uppskatta hantering. Det finns så mkt att vinna med en hund som är avslappnad och trivs när vi måste hantera den på olika sätt!

Hantering kan vara roligt! Lägger vi upp träningen i små steg och ökar svårigheterna gradvis går det så småningom att få en hund att uppskatta även tuffare hantering. Fundera igenom vad du tror att din hund kan komma att utsättas för vid olika undersökningar eller behandlingar och lägg sedan upp en träningsplan utifrån detta. Ett bra slutmål är att hunden ska kunna bli hanterad över hela kroppen, både av ägaren & av främmande personer. Utifrån detta kan vi sedan sätta upp delmål för träningen i stil med:

-Ta på huvudet, ta på öronen, titta i öronen, rengöra öronen, ta kring ögonen, ge ögondroppar.
-Titta i munnen, känna på tänderna, skrapa/borsta tänderna, titta i svalget, ge tabletter.
-Ta i pälsen, borsta, kamma, klippa. Vänja sig vid klippmaskin.
-Ta i tassarna, känna på och mellan tårna, ta i trampdynorna, känna på klorna, klippa klor.
-Bada, schamponera, torka med handduk, torka med hårfön.

Ungefär så långt brukar tipsen sträcka sig i de flesta hundböcker. Jag skulle vilja lägga till några fler punkter som om ni övat på dem definitivt kommer att underlätta framtida besök hos veterinär och liknande:

-Träning på bord: kunna stå, sitta & ligga still på bord. Kunna vändas manuellt från en sida till en annan liggande.
-Tåla påträngande kroppsspråk: kunna sitta still mellan ägarens ben, stå still när ägaren står grensle över hunden, tåla att främmande böjer sig ner/lutar sig över hunden i stående, sittande och liggande.
-Mer djupgående hantering: kunna stryka över och känna igenom hela kroppen med fingrarna, massera, kunna böja och sträcka benen, öva stretchrörelser.
-Hållas fast: kunna ta tag i halsbandet, hålla fast kring nosen, hålla stilla huvudet, hålla stilla ett visst ben, hållas fast i olika ställningar i stående, sittande & liggande. Vänjas vid munkorg.
-Kunna lyftas & bäras. (Inte minst viktigt för större hundar!)

Hur hanteringsträning kan se ut i praktiken kan du se på filmen nedan. Jag filmade olika steg för att lära Flynn att få tänderna borstade (hade jag inte gjort tidigare, fy skäms!), att hålla munnen & tungan stilla när jag öppnar hans mun, att tåla att jag undersöker ögonen & öronen.

Mer tips och fler tankar kring hantering hittar du i min artikel "Hantering -ett nödvändigt ont eller något ganska trevligt?" som du kan läsa på artikelsidan!