Idag körde jag vidare med slalominlärningen. Nu hade vi mindre snö på planen men marken var stenhård, så det första jag fick göra var att ta en hammare och en skruvmejsel och med de eminenta verktygen skapa hål för slalompinnarna! Fick ändå bara ner dem en liten bit men de satt fast nog för dagens övning iallafall.

För att försöka göra beskrivningen av övningarna begriplig: tänk dig att ett rakt skick (som det första som syns på filmen längre ner här på sidan) går från "klockan 6" (på filmen skickas Flynn mellan "klockan 5 och 6" på första skicket), dvs om det hade varit en vanlig slalom som stod där hade 1:a pinnen markerat klockan 6 och sista pinnen markerat klockan 12. En helt öppen port står då klockan 3 och 9 och belöningslinjen = den tänkta fortsättningen på slalomen går mitt emellan pinnarna. När jag börjar "stänga" porten, flyttas pinnarna från 3-9 till klockan 2-8 istället = hamnar närmare mittlinjen. Senare i träningen kommer de att placeras klockan 1-7 och till sist "stängs" porten och då står pinnarna 6-12 precis som en normal slalom.

Idag började jag stänga porten, dvs vinkla pinnarna mer, så att de hamnade närmare klockan 2 & 8 i förhållande till mittlinjen. Jag började med några enkla, rätt raka skick för att se vad han mindes från första passet. De gick finfint! Sedan varierade jag med att skicka ur svårare positioner och han satte alla försök när han kom från klockan 3-4-5 (så där måste jag nästa gång utmana mer -springa fortare kanske?). Men från andra sidan, dvs 9-8-7 , inser jag nu, när jag tittat på filmen i efterhand, att jag gav honom nästan bara svåra vinklar o många skick i den vinkeln han hade svårt för första passet.  Jag tror också att jag gav honom för lite utrymme i sidled för att han skulle ha en fair chans att sätta ingången bra med tanke på var vi är i träningen & med tanke på underlaget. Men det blev allt bättre! (Eftersom jag måste förborra hål i marken orkade jag inte avbryta o flytta porten mitt i träningspasset...)

Så här såg det ut idag:

Nu kommer han att få minst 2 dagars vila från slalomträningen. Nästa gång vi övar ska jag testa att ge honom mer utrymme på den svåra sidan samt att på de enklare ingångarna springa mer och även komma allt längre ifrån porten. Jag vill att han ska bli säkrare på de svåra ingångarna från 9-8 innan jag stänger porten mer och innan vi går vidare med andra övningar. Som helhet är jag grymt nöjd med Flynns framsteg, i träningspass räknat tror jag vi snabbt kan vara uppe i en riktigt 4-pinnars slalom men eftersom han är ung tänker jag som sagt inte låta honom öva mer än max varannan - var tredje dag.

Jag sa att Flynn, som julklapp, skulle få börja träna slalom och i morse startade så projekt super-slalom! Flynn är nu 13 månader, välmusklad, rör sig bra och känns väldigt stark och färdig i kroppen så jag tyckte han var redo att få börja sin slalomträning. Tyvärr hade det kommit 1 dm nysnö på min träningsplan vilket gjorde förutsättningarna lite sämre -hade tänkt börja med kastade (stora) godisbelöningar men den tanken var ju bara att släppa. Även lekbelöningen blev faktiskt sämre i snön, när leksaken blir täckt av snö vill Flynn först nagga av all snö innan han lämnar tillbaka leksaken, hm, där har jag något att jobba på!

Nåja, det jag inte kan klaga på var Flynns snabba utveckling & förståelse för övningen. Nu fick jag se vad goda förkunskaper betyder; direkt Flynn såg pinnarna siktade han mot dem och började interagera med dem. Efter endast ett rakt skick så kunde jag (som har en liten daredevil i mig!) på andra skicket sända honom i vinkel och han satte porten! Grymt bra! Flynns förkunskaper i att kunna sändas rakt fram (mot ingenting), att sändas ut och runda föremål (sin foderhink), att skickas mellan koner (sändandet till rutan) på långt håll och självklart hans olika andra target- och shejpingkunskaper gjorde att jag kunde göra skick redan detta första pass som jag inte alls hade förväntat mig. Vet inte hur bra man uppfattar avstånd & vinklar på filmen då det var svårt ljus (och mycket snö!) som gjorde att jag inte kunde placera kameran så bra, men jag kunde stå långt nedanför porten redan nu på första passet! Duktiga Flynn!

Så här såg passet ut:

Det jag måste få till om jag ska kunna köra vidare nu är att förborra hål i backen för pinnarna. De satt för löst nu och jag såg att han en gång strök sig mot pinnen redan nu så om jag ska kunna gå vidare måste pinnarna sitta bättre fast i marken. Tyvärr har jag inga riktiga portar för 2x2-slalom utan får köra på lösa pinnar fram tills han kan springa en riktig 4-pinnars slalom. Men det ska nog lösa sig ändå!

Tänkte mig att nästa pass i morgon eller på tisdag. Sedan kanske ett pass varannan dag, beror lite på vädret också.

I morgon är det julafton! En julklapp som mina hundar ska få, är en matte som inte stirrar på sin laptop på ett par dagar, så nu går jag faktiskt offline över julhelgen! Hoppas vädret blir lite mildare (vi har haft -20 två dagar på raken nu!) så promenaderna blir trevligare. I övrigt ska jag käka gott, koppla av och titta på en eller annan bra film och mysa ihop med hundarna i soffan. God Jul på er!

Tänkte idag ge ett kort tips på en enkel övning för att vidareutveckla hundens apportering och samtidigt få lite enkel hjärngympa när man har ont om tid; välj ut udda föremål och låt din hund apportera dem! Du får både en massa övning på att gripa, hålla och avlämna föremål, du får finfin träning inför eventuella "konstiga" föremål i uppletanderutan, och om du ger hunden lite mer utmaningar i valet av föremål så kan det bli en bra aktivering också, att klura ut hur man får grepp om svårfångade föremål tröttade iallafall Flynn på ett sätt som jag inte sett i annan träning tidigare.

Enkelt beskrivet kör du enligt "Kajsa Warg-metoden", dvs "man tager vad man haver"! Jag brukar roa mig med att dra ut kökslådorna, leta i skåpen och se vilka nya föremål jag kan hitta som kan vara en utmaning antingen i sin form, storlek eller material. Varje nytt föremål ökar på hundens erfarenhet och du kommer att märka att hunden blir allt snabbare att chansa på att ett nytt föremål som presenteras, även om det skulle vara lite avvikande från vad hunden tidigare apporterat, säkert också går att gripa på något sätt. När jag jobbar med vanliga apporten vill jag att hunden håller den precis bakom huggtänderna, men jobbar man med olika föremål får hunden dessutom mycket träning i att även (på de föremål som kräver det) hålla med ett pincettgrepp, dvs nypa åt med de främsta tänderna bara.

För att ge lite idéer om vad man kan testa på följer här ur minnet en liten lista på vad Flynn idag, under "intjänandet" av sitt morgonmål mat, apporterade till mig i köket:

• Tjock spritpenna
• Liten påsklämma i plast
• En tung, stor silversked
• En liten, platt stålsax (mycket hal & svår för honom att få upp från golvet)
• En stor plastrulle med julklappssnöre, han kunde inte gripa om mitten av rullen utan var tvungen att nypa hårt om ena kanten.
• En pepparkaksform
• En liten kakform i plåt
• Tre olika bakformar i papper, från stora muffins ner till liten knäckform samt en ischokladform
• En klicker
• Ett stearinljus
• Ett leksakssvärd, smalt men långt
• Ett fodermått
• En stor plastmatskål
• En hundmatskål i plåt
• En foderprovspåse (med foder i)
• En liten tejprulle
• En tändsticka (gick mkt lättare än jag trodde)
• En liten klämma som man sätter ihop kompostgaller med
• En plastslev
• En gammal mobiltelefon
• En 5-krona (gick mycket lättare att lyfta än saxen trots att den var så platt!?)
• Ett tungt hålslag i plåt (absolut svåraste föremålet idag)
• En petflaska
• En stor kaffemugg (från en mack) svår att greppa runt
• Ett par gamla hörlurar till en walkman
• Ett DVD-omslag

Tänk bara på att riktigt små föremål kan ofrivilligt glida bakåt i munnen på hunden, så det kan vara en idé att fästa en liten tråd i dem innan så du har en säkerhetslina och kan stoppa innan föremålet glider ner i svalget. I övrigt är det bara fantasin som sätter gränser -ena gången kanske du fokuserar på små föremål, nästa på så udda former och material som du kan hitta, och en annan gång på stora, otympliga föremål. Har man gott om plats kan man ju testa på att apportera riktigt stora föremål som kanske en hink, en stövel, en ryggsäck eller som jag såg en gång på en uppvisning -en åra! (Kanske inte föremål som man hittar i sitt kök dock!)

Så, vad har din hund apporterat idag?

Nu i juletider dyker det ju upp ett och annat julkort över mailen eller på FB, inte helt sällan innehållandes någon söt bild på avsändarens hund eller hundar. Om hunden ifråga har en liten tomteluva på sig brukar nog inte väcka så mycket upprörda känslor hos betraktaren, man fnissar kanske lite på sin höjd. Extravaganta halsband, scarfs eller liknande brukar sällan heller provocera någon (möjligtvis blir man provocerad över priset på halsbanden!). Till och med i den tämligen osentimentala boken "Din hund fortsätter" (Sven Järverud & Gunvor af Klinteberg-Järverud) står det; "Sätt gärna en röd rosett i halsbandet på julafton och låt hunden få tårta på sin födelsedag, det tar den ingen skada av! Bara du vet var gränsen går för det som är plågsamt för hunden." Bilden intill texten visar också en hund som tar för sig av något gott från en tallrik på bordet, iförd en rosett (visserligen fastsatt i den obligatoriska strypkedjan, men ändock!).

Inte så upprörande...

Här börjar gränsen gå för en del hur mkt man får "spöka ut" en hund!

Men om man nu tar steget längre och börjar prata om hundkläder, då är det inte så säkert att åskådaren längre tycker att det är gulligt och OK. Jag menar nu inte funktionella täcken (det är väl bara de riktigt matchostinna gamla gubbarna som fortfarande droppar kommentarer som "Har den ingen päls!?" till de ansvarsfulla hundägare som satt täcke på sin hund för att inte riskera att kyla ner den i pauserna vid träningen), utan just kläder. Kanske en joggingdress, eller en t-shirt, eller en kjol...

Detta får de flesta (inklusive bloggaren;-)) att rynka på näsan, det är fjolligt eller kanske till och med skadligt för hunden anser många hundägare.

Jag tror att en anledning till varför det blir så provocerande med kläder på hundar är dels att det modet kom i och med miniatyrhundarnas genomslag. Hundar visades upp, inte som djur, utan som accessoarer, precis som en dyr handväska eller ett dyrt smycke. Dels tror jag att kläderna i sig kan provocera människor.  Om hundar (eller andra djur) bär kläder, blir de på sätt och vis mer lika oss människor och det kan vara upprörande för dem som är rädda för att djuren då kommer att drabbas negativt av antropomorfism. Men hundar i kläder provocerar också de människor som vill upprätthålla en stark distinktion mellan människor och djur med hänvisning till människans högre värde. 

Säkerligen levde många av dessa kändishundar ett allt annat än bra och sunt hundliv och säkerligen finns det gott om hundar som avskyr att bli påklädda -precis som det finns hundar som aldrig lär sig uppskatta att få klorna klippta eller ens att få på sig ett halsband eller en sele. Men kan man verkligen säga att en hund som någon gång ibland får ha en tröja på sig lider? Bara för att den bär en tröja? Handlar det inte mer om att åsynen av tröjan ger oss en massa idéer om hur den hunden får leva -vad den får aktivera sig med, vart den får promenera, hur dess ägare behandlar den, osv? Vet vi verkligen att hunden i tröjan lever ett mer "onaturligt" hundliv än min hund (iförd sitt funktionella täcke)?

Jag har själv varit väldigt negativ till allt vad kläder på hundar heter. (Utöver de funktionella täckena). När jag hade djurbutik slog jag fast att "Det kommer aldrig in några jäkla hundkläder i min butik!" (Nåja, det var ett ganska lätt ställningstagande att göra eftersom jag bor i Stallarholmen och trenden att klä på hundarna hade knappast tagit sig ut hit till landet...) Jag tyckte kläder var förlöjligande, tramsiga, gav fel signaler och ja -jag tyckte synd om hundarna som bar dem! Glitter på halsbanden, en liten scarf, kanske en tomteluva på julafton men sen fick det räcka, var min åsikt.

Men så läste jag en bok av en av mina favoritförfattare, Jean Donaldson. Jean Donaldson har skrivit bla den mycket välrenommerade boken "The Culture Clash" och om det är något som Jean Donaldson propagerat för i sina böcker så är det att få bort den mycket utbredda antropomorfism som råder i hundvärlden och som drabbar hundarna när vi tillskriver dem moral och mänskliga värderingar och sedan rättfärdigar vårt straffande av dem just på grund av samma felaktiga projektioner. Jag blev därför mycket förvånad (och först provocerad!) av att i hennes bok "Dogs Are From Neptune" läsa kapitlet "Dogs in Drag". Hur kunde en så kunnig människa skriva i positiva ordalag om att klä ut hundar i maskeradkläder och ha det som en del av sin valpkurs!?

Jo, för att vad Jean Donaldson hade upptäckt var att hur mycket hon än påpekade vikten av att öva hantering med valparna -särskilt för dem vars valpar redan visade tendenser till att få problem med detta- så var gensvaret väldigt svagt. Valpägarna övade helt enklet inte på de "tråkiga" hanteringsövningarna. Och det man inte övar på, det blir man ju som bekant sällan bra på... Jag vet inte om samma teknik skulle fungera här i Sverige, men vad Jean Donaldson kom på för att se till att eleverna faktiskt gjorde sin hemläxa med hanteringen var att köpa in ett stort antal utklädningskostymer till valpkursen! Deltagarna fick sedan välja ut en kostym till sin valp och läxan innebar att valparna veckan därpå skulle kunna visa sig i sin kostym -men inte bara det, de gilla att bli påklädda och de skulle bära kostymen glatt och villigt och vilja visa upp sig i den! För att uppnå det, menade författaren att ägarna skulle vara tvugna att öva mycket hantering och att ge massor av bra belöningar till valparna vid övningarna. Veckan därpå visade det sig att hemläxan varit en succé -familjemedlemmar som tidigare aldrig deltagit följde med till kursen, folk var engagerade och arbetade som aldrig förr och valparna hade fått en massa positiv hanteringsträning!

Wow, tänkte jag när jag slog ihop boken, vilket extremt udda men smart och roligt sätt att få folk att faktiskt öva med sin valp! Jag tror som sagt att det kanske hade varit svårare här i Sverige (eller är det kanske jag som fortfarande är lite för stelbent och kvar i "bara funktionella täcken"-tänket!?), men som idé är "hundparaden" helt underbar, snacka om att våga gå utanför gängse normer för att uppnå något viktigt som faktiskt ger hundarna ett bättre liv = trygghet vid hantering.

Jag tycker fortfarande att "kläder" för hundar är fjolligt. Men... jag ska erkänna att sedan jag hittade sidor med riktiga maskeradkläder för hundar så kan jag inte låta bli att tycka att det vore festligt att någon gång få klä ut Flynn (som älskar all hantering och är en exemplarisk modell). Kanske i någon sån här kreation...

Visst kan man se SuperFlynn bära denna dräkt!?

Den sötaste jag sett är nog ändå denna:

Flitig som ett bi!? Eller är det en humla kanske?

Jag tror dock att det lär stanna vid att fnissa och titta på bilder, för priserna på kostymerna kan onekligen få en att snabbt komma tillbaka ner på jorden och vilja utbrista -Sånt larv! Stackars hundar, vilken plåga!

En sista bild på Flynn tagen idag, mer glamoröst (eller plågsamt) än så här blir det inte (men jag är mäkta nöjd med att han hela sessionen satt så stilla att jag kunde vända & vrida och arrangera mössorna precis hur jag ville -det är en hanterings- och stadgevan hund det!):

Trygg hund sitter avslappnat trots att matte tar lång tid på sig att fota & trots att mösstofsen skymmer sikten!

Titeln kanske var lite missvisande, jag menade inte att lydnaden som sport tagit två steg bakåt, utan det syftar på stegförflyttningarna som på NM utfördes tämligen nära en stolsrad. Så nära faktiskt att när första ekipaget (har jag för mig att det var) kommenderades att ta "Två steg bakåt" så gick det ett sus genom publiken -för det såg ut som om hunden skulle backa rakt in i närmsta stolen! Nu gick det bra, men jag måste säga att det kändes som om man lite väl mkt ville pressa hundarna upp mot stolsraderna, in mot podiet, ut ur ringen osv. Visst kan det vara en extra svårighet att gå nästan rakt in i föremål eller utföra vändningar extra nära olika slags naturliga kanter, men att styra in förarna så hela tiden? Det kändes lite onödigt för det hade nog gått att skilja agnarna från vetet ändå tänker jag. Men det kan ju vara en kul utmaning att ta med sig i tävlings- & störningsträningen -öva på att gå mycket nära väggar, stolsrader, andra föremål, öva på att gå nästan ut ur ringen, och kanske om man har lyxen att ha många att träna ihop med -öva på att ha 5 personer gåendes runt omkring dig & hunden när ni går ert fria följ. NM dömdes av fyra domare så de personerna pluss tävlingsledaren cirklade runt ekipagen hela tiden. Något att börja förbereda sig på om man en dag skulle stå inför ett mästerskap!

Idag var första dagen på NM så momenten som visades upp var: sittande i grupp, fritt följ, inkallande med ställande & läggande, sändande till rutan och vittringsapporteringen. Jag såg nästan alla hundar, missade några av de första grupperna i sittande i grupp och så såg jag inte de två sista hundarnas individuella program, men annars såg jag nästan hela startfältet inklusive alla de svenska ekipagen. Det var inte så mkt publik (synd för man såg bra, festligt inredd tävlingsring & snabbt & tydliga resultatredovisningar så det borde kunnat locka fler åskådare) men en fin hejarklack til Sverige & trevligt med folk som applåderar efter momenten oavsett vilken nationalitet som gått. Resultaten visades löpande på en skärm på väggen bredvid ringen, trevligt!

Intrycken från fria följet var över lag att många av hundarna verkade mkt laddade för flera hade en position som var ganska långt fram och/eller inte så rak som man kanske annars förväntar sig på den här nivån. Ett ekipage som imponerade mkt på mig där var Mona Kjernholm med sin Marvin, det var en STOR hund som höll en mycket snygg position! Över lag var det roligt att se att det var flera stora, långbenta hundar som presterade fint, ett tag kändes det ju som de flesta lydnadshundarna var små snabba vesslor. En liten hund med kvicka rörelser kan ju lätt se ärtigare ut (och det ser lätt ut som om det går fortare när en mindre hund utför vissa rörelser, än en stor hund med stor steglängd rör sig) så för mig med 20 kg långbent Flynn kändes det inspirerande och hoppfullt att det inte bara var "flashiga" hundar som var på NM. En av de allra bästa prestationerna (ekipaget ledde när jag åkte) stod tex norska Line Fatland Froystad med Harry Pepper, en just stor, långbent (och korthårig!) hund för! Roligt!

Det var genomgående, som jag upplevde det från publikplats på läktaren, en rätt hård bedömning. Jag såg ingen 10:a delas ut individuellt (vet ej om någon fick det i sittande i grupp men även där drogs betygen snabbt ner om hundarna såg sig om för mkt) och många låg kanske runt 7 i snitt på flera moment.

Inkallande med ställande är alltid svårt att bedömma kvaliten på inomhus på matta tycker jag. Sprang hundarna i smart fart, kunde de sprungit forta´re men ändå klarat av att stanna? Kunde de stannat bättre eller var det så bra som underlaget tillät? Svårt at veta! Läggandet på inkallningen hade några hundar en jättefin teknik på men över lag var betygen rätt låga på inkallningen tyckte jag. Men jag är inte van vid att titta på mästerskap heller, kanske brukar det vara så hårt trots förutsättningarna? Jag tycker den finska hunden Tending Bluey med föraren Elina Niemi hade dagens snyggaste inkallning (av de ekipage jag såg), den hunden tog i både för att få fart & för att utföra ställande & läggande snabbt. Härlig hund!

Sändande till rutan såg jag många fina utföranden av, men både i det momentet och i inkallningen var det några hundar som tjuvstartade och blev nollade (eller fick någon nolla beroende på hur de olika domarna upplevt det). Annars var riktning & fart snyggt på de allra flesta hundarna och många ställdes prick i mitten av rutan.

Sista momentet idag var vittringsapporteringen. Jag satt mitt framför den och det var intressant att se hur hundarna tog sig fram till pinnarna (inte helt ovanligt att hundarna går över dem o några lyckades trampa på dem också) och hur de sökte av dem. Flera hundar sökte med öppen mun och nuddade vid pinnarna men ingen plockade upp någon annan än rätt pinne, men även här blev det få som fick några högre betyg. Ett jäkla svårt moment att få ihop alla delarna bra på! Några hundar imponerade med bra fart in och en, men jag minns inte vilken, med att verkligen "klippa" pinnen lika kvickt som om den plockat upp en vanlig apport. Det var snyggt!

Jag såg ingenting av uppvärmningen tyvärr, hade annars varit intressant att se hur de olika ekipagen förberedde sig strax innan de gick in. Kanske det ska bli mitt mål på nästa tävling jag tittar på, att studera mer innan (och kanske efter?) än just under själva bedömningen.

I morgon går resten av momenten! HEJA SVERIGE!!!! Tyvärr kan jag inte vara där men jag hoppas någon rapporterar på FB allt eftersom!

Ibland snigar sig tiden fram och ibland går det tokfort! Valptiden tycker jag bitvis går galet fort, ena dagen får man hem sin lilla luddtuss och vips nästa dag så är de långbenta och kvicka unghundar istället känns det som!

Ena dagen är de bara små luddtussar...

Husses Race fyller idag 1 år. Borta är den lilla (pyttelilla!) valpen och nu finns här istället en högbent, vinthundsliknande, strömlinjeformad Race som tar sig fram lika kvickt som sitt namn. Utseendet har han i mångt och mycket från sin mamma Emma. Vi håller självklart tummarna för att han en dag ska bli en lika framgångsrik vallhund som sin mamma också!

Men så vips har valpen förvandlats till en gänglig unghund!

 Flynn & Race -tre veckors åldersskillnad och 20 respektive 14 kg :-)

Ser fram emot när våren kommer och vallningen kan startas upp på allvar igen, det ska bli så spännande att se hur Race & Flynn kommer att utvecklas under nästa år! Valptiden må vara gullig & rolig -men inget går upp emot när valpen blivit mogen nog för att börja tränas på riktigt i vallningen! Nästa år kommer förhoppningsvis att bjuda på många härliga upplevelser med unghundarna i fårhagarna.

Det är inte ovanligt att höra om hundägaren som blivit nyfiken på klickerträning, skaffat sig en klicker, klickat in hunden (klick-godis, klick-godis, klick-godis etc) och så ska det första riktiga träningspasset ske. Spänd förväntan råder, inte minst om hundägaren tittat på YouTube och sett alla fantastiska saker som redan pyttesmå valpar erbjuder. Vad ska då inte den egna hunden komma på att erbjuda för spännande beteende!? Ägaren sitter som på nålar, med klickern i högsta hugg, stirrandes på hunden som... sitter still och glor tillbaka. Ägaren väntar... och väntar... och väntar... och... men nej, ingenting händer.

"Han bara satt still, han erbjöd INGENTING! Jag tror inte min hund passar för klickerträning."

Vad ser du -en passiv hund, eller en massa beteenden?

Det pratas mycket om att timing är det som tar längst tid att träna upp för den som är nybörjare på klickerträning. Men jag blir genom åren allt mer övertygad om att det är inte timingen som är det största problemet när folk inte lyckas komma igång med träningen, utan vad nybörjaren många gånger behöver är att lära sig SE vad hunden faktiskt gör!

Ett vanligt nybörjarfel är att föraren förväntar sig beteenden, medan en duktig tränare istället är mkt skicklig på att observera beteenden. Egentligen är det lite olyckligt att vi pratar så mycket om att "hunden erbjuder beteenden" då själva uttrycket lätt förmedlar en känsla av att ansvaret för träningen ligger hos hunden (det blir hundens ansvar att vara aktiv och erbjuda oss ett smörgåsbord av beteenden som vi sedan bara kan välja och vraka av!). I mitt tycke borde det pratas mer om att det är tränarens ansvar att vara duktig på att observera beteenden. Blir vi duktiga på att observera och förstärka alla de små beteenden som finns att se även hos en mycket stilla hund, kan vi successivt få den "kreativa" och "erbjudande" hunden som litteraturen talar om. Men ansvaret för att få fram den kreativiteten ligger hos tränaren, inte hunden!

Låt oss först fastslå att alla hundar visar upp en rad olika beteenden. Det går därför inte att påstå att en viss hund inte skulle lämpa sig för klickerträning för att den inte kan erbjuda beteenden. Den enda hund som inte kan erbjuda beteenden, är en död hund, och en död hund kan vi inte träna, inte med några metoder! Alla levande hundar har en massa beteenden som vi bara behöver observera och förstärka för att träningen ska vara igång.

  
Försök inte vinna blinkleken mot en border collie!

Hur ska man då lära sig att se? Hur blir man duktigare på att observera beteenden? Ett tips som jag brukar ge mina elever är att de under en veckas tid istället för att träna hunden, försöker lägga så mycket tid de kan på att bara observera den. Här gäller det med en del hundar att tänka som om man hade studerat ett vilt djur, dvs hunden ska inte känna sig iaktagen. Sitter eller står jag framför min hund och vrålstirrar på den, är det mycket möjligt att hunden inte kommer att visa upp så stor beteenderepertoar. Många hundar är uthålligare än vi människor är vad gäller att vara stilla länge och bara glo tillbaka. (Tävla inte mot en border collie i blinkleken, du kommer garanterat att förlora!) Tricket är istället att låtsas vara upptagen med något annat så hunden inte känner sig iaktagen, allt medan du i ögonvrån registrerar allt som hunden gör. Vilka beteenden ser du? Notera inte bara stora rörelser utan även små sådana, som ansiktsmimik, tassrörelser, kroppshållning, öron och ögon. Vilka föremål interagerar hunden med och hur? Vad gör den när den är i köket, när du lagar mat, när du läser tidningen (låtsas läsa!), när du sitter vid datorn och läser min blogg? Vad gör hunden när den är ute på tomten, på promenaderna, när den är tillsammans med en annan hund osv?

Vad gör din hund när han inte känner sig iaktagen?

Studerar du din hund ingående, kommer du både att upptäcka vilken otrolig mängd beteenden som redan finns tillgängliga -och än bättre, du kommer att veta i vilka situationer specifika beteenden har hög sannolikhet att dyka upp, så när du sedan vill börja träna din hund så kommer du kunna vara redo att markera (klicka) och förstärka de beteenden du vill ha när de sker! En långt bättre start på träningen än att sitta still, stirra på hunden och förvänta sig att den ska "erbjuda beteenden".

Så, för att komma igång med din hund -förvänta dig mindre, observera mer!