Inspirerad av en fråga om just detta -vad folk gör av sina gamla (=tagna av tidigare hundar än de man nu har i huset) prisrosetter & pokaler, kommer nu ett blogginlägg i den myyycket viktiga frågan!   

Rosetter samlar ju bara damm!

Ja, det gör dem. Lösningen för många är väl att lägga rosetterna i någon kartong istället om man vill ha kvar dem. Där ligger numera alla de tidigare hundarnas rosetter, ffa Loppans utställningsrosetter, som jag visserligen inte vill ha uppsatta men som jag inte riktigt kan med att kasta ändå. Även om de är fula så är det ju små (eller nåja, utställning är väl den enda sporten där priserna är mkt större än prestationen vågar jag påstå!) minnen av att vi var där, Loppan & jag, och jag är sentimental av mig...  (Jag är också en sån som gråter till sentimentala filmer, som spar på snälla tack-kort från nöjda elever och som blir rörd för verkligen ingenting, hopplöst soft! ) Jag vet att jag för många år sedan var inne på att samla alla rosetterna tätt, tätt ihop innanför glas & ram, men det föll på både orken att göra det och tveksamheten om jag skulle gilla en "rosett-tavla" men jag har hört om någon som haft det så, blir onekligen lättstädat i allafall!

En smartare lösning är självklart att fotografera prissamlingen för att på så sätt kunna göra sig av med priserna men ändå kunna behålla fotot som minne. Jag har ibland fotat "årets priser" för skojs skull (som illustration när man sumerat ett tävlingsår i en blogg tex) eller som med Loppan -fotat hennes prissamling när hon blev pensionär.

Liten Loppa!  

Numera är det bara de levande hundarnas rosetter som sitter uppe, alla föregångarnas är nedplockade i en låda. Eller inte riktigt -Tweeds lydnadsrosetter sitter fortfarande uppe, intill hans championattavla, men Tweed är ju aldrig riktigt borta, han bor ju i mitt hjärta.   Hans agilityrosetter har jag lagt undan däremot. Kändes rätt med den fördelningen, championatet i lydnad var det sista vi gjorde ihop på tävlingsbanan, rosetten får vara kvar därför.

Kanske slänger jag alla rosetterna en vacker dag men än så länge får de nya som vi tar sitta uppe (iallafall ett tag) och de gamla får ligga kvar i sin låda i garderoben.

Prisskåp, framme en stund, slänga eller vad?

Pokaler då? Tja, jag är nu så gammal att jag vågar erkänna att jag tycker det är KUL med priser! Åtminstone precis när jag får dem! Även om jag kanske idag hellre väljer ett BRA sponsorpris (för handen på hjärtat -en del av den typen av priser man kan se på prisborden är minst lika onödiga, fula & skrymmande som pokaler & rosetter!) före en pokal, så gillar jag dem. Mer än rosetter. Så, de har fått bo kvar hos mig! I ett prisskåp. Jag kan inte påstå att jag dammar dem eller att jag direkt tittar på det skåpet så ofta, men ibland när jag får syn på det kan blicken fastna på ett visst pris och så kan jag minnas den tävlingen & den hunden och le lite för mig själv. En kort vandring längs minnets stig!

Det finns ju onekligen en stor variation i hur påkostade priserna varit under åren. När jag spånade på att skrva den här bloggen insåg jag att några "fulaste av de fula" nog förtjänade att förevigas! Håll till godo:

                        Alltså, vem kom på idén att "Vi ger ut en äggkopp!" för det tror jag egentligen att detta är!

  Man kan också fråga sig om nu kostar på att ge ut en hyfsat stor buckla... ser man inte till att ingraveringen blir liiite snyggare än detta!? Rekordfult :-)

                                         Man kan också ta snikvarianten o skriva med tusch! :-)

  Det här är nog det fulaste dock, inte ens de som älskar schäfrar kan väl gilla utseendet på den här hunden!? Rätt grotesk :-)

Två små priser som jag tycker är kul att ha kvar, är från min & första hunden (cavalieren Baloos) första lydnadstävling. Han vann sin klass & kom trea i cupen.

                                                  
                          1988! Tiden går fort!

Men... gillar man priser, ska man ha turen att råka tävla på rätt klubb! ;-) Det illustreras av tre priser för samma prestation (1:a pris o seger i lydandsklass I , alla på debuten) med tre olika hundar:

Från vänster: Baloos pris 1988, Flynns pris 2011 och Tweeds pris 2002. Fast jag har vunnit en gång & bara fått en pytteliten sponsormatskål i plast också så man ska inte klaga kanske :-)

Men i vallningen finns väl inga priser!?

Tja, det var ett tag sedan jag såg att det gavs ut 1:a pris diplom på någon tävling (det fick man förr), och mest är det nog sponsorpriser, men ibland -tex vid gk vallh pr- poppar det upp medaljer! Det verkar som om det är mer rumsrent i vallhundskretsar att ge ut medaljer än pokaler eller gud förbjude rosetter.

Lite mitt emellan...

Något jag faktiskt gillar, är när jag fått en klubb-mugg! Då har man både ett pris som minne av tävlingen och något användbart! (Jag minns däremot aldrig var/när/med vilken hund jag vann sånt som kupévärmare, verktygssatser, underlägg, hundprylar etc även om det kan vara bra prylar). Jag har inte någon dobermann längre, men jag dricker mkt ofta kaffe ur min dobermannmugg! Eller ur muggen med fåren från en av Tweeds tävlingar.

                                I köksskåpet, inte i prisskåpet. Men oftast vid datorn, odiskade haha!

Tips för den som INTE vill spara sina priser!

Om du tvärt emot mig tycker att pokalerna bara tar plats, så släng dem inte! Pilla bort plaketten på dem och skänk dem till närmsta lokala kenelklubb eller brukshundklubb eller kanske rasklubb! De kan återanvändas med eller utan ny plakett och vara till glädje för någon annan, kanske på en klubbtävling, kanske på en inoff utställning i klassen "barn med hund" eller bara som pris vid någon kursavslutning! Är man mer ambitiös, kan man skänka dem som ett eget HP (hederspris) och själv få bestämma på vilken tävling det ska gå att erövra priset.

När jag var 12 år och fick min första hund, blev jag överlycklig över de små priser vi lyckades vinna. Du kan göra någon annan liten unge lika glad om du skänker dina priser till en klubb istället för att kasta dem!

Japp, det var allt för denna gång om detta i-lands problem!

Ha det gott där ute med eller utan prisskåp & rosetter! :-)

Idag har jag & Arvid varit på en riktigt skojig utflykt! Vi var nämligen inbjudna till Frivilligcentralen i Nykvarn där vi skulle underhålla pensionärerna genom att Arvid skulle visa olika trix och jag skulle prata lite om inlärning och hundträning. Jättekul initiativ av min kompis Lotta som jobbar på Frivilligcentralen och som alltid kommer på nya, tokiga saker för pensionärerna att göra! Det var mycket spännande att se hur Arvid skulle ställa sig till att på en ny plats showa inför en helt okänd publik. Jag informerade innan att han ogillar nysningar (Arvid gömmer sig om någon nyser) och att han blir lätt galen/exalterad av applåder, så de ombads att bara applådera först när hela showen var färdig :-) . Men jag behövde inte oroa mig, Arvid skötte sig strålande! Jobbade nästan en timme med att visa trix (först hela trix och sedan hur vi tränat in dem del för del) och svansen gick i ett. Gulliga lilla hund! Han blev extra poppis eftersom han själv också är pensionär :-) Jag har inga foton från tillfället i fråga, men illustrerar med en del foton som jag har sen tidigare på de olika trixen.

         
Tre olika sidor av Arvid, min lille clown!  

Först presenterade jag och Arvid oss, sedan pratade jag lite kort om grunderna i klickerträning -vad en markör är och hur vi använder klickern, att jag jobbar med att förstärka = belöna beteenden som jag vill ha och att jag ignorerar det jag inte vill ha, att hunden är aktiv själv och erbjuder beteenden, och hur jag kan lära in det jag vill genom att antingen "fånga" beteenden, shejpa fram dem eller använda mig av targets. Allt illustrerandes med olika exempel.

Nostarget & att lämna föremål i handen = förkunskaper för många trix.

Sedan visade jag följande trix, först fick Arvid visa det slutgiltiga färdiga resultatet, och efter det visade vi hur vi gått till väga när vi tränat in tricket:

• FÅNGA SVANSEN - Arvid kan på frågan "Var är din svans?" fånga sin egen svans & hålla fast den i ett stadigt grepp tills han får klick & belöning. (Du kan se en gammal film på det tricket , samt att rulla in sig i en filt, här: svanstricket)
• PUPPY YOGA -Arvid kan på frågan "Kan du yoga?" utföra tricket "puppy yoga". Egentligen tror jag att man borde döpa om det till "Är du en apa?" för jag tycker han ser ut som en liten apa när han hänger så! (Ni som undrar hur tricket ser ut kan se den här filmen på Flynn när han var liten och lärde sig det.)
• HAR HUSSE PRUTTAT!? -japp, det tricket var med och rönte stort jubel! Särskilt som Husse satt med i publiken ;-) När man ställer den frågan, gömmer Arvid nosen under tassen så här.
• BAKVÄND ÅTTA -Arvid kan backa en åtta mellan mina ben. Det var de imponerade över!

Gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska backa i en åtta!

• RULLA IN SIG I EN FILT -Arvid kan lägga sig på en fil, ta tag i ena hörnet på den och sedan rulla in sig i den. Jubel!
• TA AV KEPSEN -jag förklarade att Arvid är en väluppfostrad herre som ogillar att ungdomar sitter med kepsar på sig inomhus, gör man något sånt kommer Arvid och sliter loss den från ens huvud! (Men han är snäll nog att lämna tillbaka kepsen till ägaren efteråt) Här visade jag alla steg från att hunden kan nosa på ett nytt föremål till att den vågar slita loss det från min kropp.
• SPISTRICKET 1 & 2 -som jag bloggade om med filmer i tisdags så kan Arvid numera jobba vid spisen :-) Detta var mycket uppskattat och vi visade både det färdiga tricket o hur vi lärt in delarna + hur baklängeskedjning fungerar!
• KLOSSARBETE -Arvid visade både hur han kan snurra runt på en kloss (en barnpall) först som "vanligt" = framtassarna uppe och kliver runt med bakbenen, och sedan tvärs om, att han står med bakbenen uppe och kliver runt med framtassarna istället. Samt att man kan använda klossen för att träna in höga benlyft som kan bli ett trick där hunden "låtsaskissar" mot något/någon!

Omvänd klossträning & benlyft!

Efter det fick Arvid köra en repris på några favorittrick och sen blev det fika och frågestund i ca en halvtimme. Jättetrevligt & roligt var det! Efter showen sov Arvid gott i bilen hem -det tar på krafterna att visa upp sig!

Husse & Arvid -mina bästa supportrar!   

På torsdag ska jag & Arvid underhålla ett gäng pensionärer med lite trix och prata lite om hundträning. Till detta har jag bland annat införskaffat en BRIO-spis, ni vet den där klassiska barnleksaken! (Fast jag får erkänna att jag aldrig haft någon sådan själv...) Arvid har fått lära sig att öppna ugnsluckan (lite svår att greppa är den), sticka in huvudet och hämta ut en form som står där inne, lämna den till mig och sedan stänga ugnsluckan igen.

Man kan förenklat säga att allt bygger egentligen på bara två grundfärdigheter -apportering (gripa, dra emot, hålla fast, släppa) och nosduttar (att trycka igen luckan samt att trycka/lämna formen mot min hand). Det svåra i övningen var själva öppnandet, dels är det inte lätt att greppa om det lilla "handtaget", dels tyckte Arvid att det var mycket skumt att han måste släppa taget om luckan som då föll ner mot honom med en smäll! Det är fortfarande den svåraste biten för honom i tricket. Har han väl öppnat går resten busenkelt. Det komiska är, att det smäller bra mycket högre när han stänger luckan, men det är tydligen helt OK och bara kul!? Här kommer väl hans erfarenhet av tidigare nostricks in i bilden, han kan ju stänga lådor tex.

När jag tränade in det, delade jag upp det i följande delar:

1) Att stänga luckan. Jag hade luckan pyttelite öppen och bara frishejpade tills Arvid satte nosen mot, då kom hans tidigare erfarenheter av nostargets in och pang tryckte han igen den. Successivt var luckan mer och mer öppen. Svårast var övergången när luckan var så öppen att han måste böja huvudet under och "flippa" upp luckan med nosryggen. Tidigare har han bara stängt lådor eller skåpsdörrar = kunnat trycka rakt på med nosen. Men efter ett par repetitioner fick Arvid till en bra teknik även på detta.

2) Att bära formen. Arvid har stor vana av att apportera olika föremål, så om jag presenterar ett nytt föremål för honom (bara står tyst och håller fram det) så gör han alltid två saker: 1) sätter nosen mot det, ifall det skulle vara en ny nostarget, och klickar jag inte då så går han över till 2) griper det. Systematiskt! Att lämna föremål i min hand kan han ju också sen tidigare, samma sak med att hämta föremål på olika platser. Så det gick tokfort att bara ha formen liggande i den öppna spisen och låta honom sticka in huvudet, gripa formen och bära den till mig.

3) Att öppna luckan. Som jag skrev högre upp så var detta den svåraste biten, både teknikmässigt och inte minst för att Arvid var mycket skeptisk till att luckan föll ut mot honom! Att gripa tag i "handtaget" tog jag fram med en kombination av target & frishejping; jag testade först att frishjpa helt men det fanns så mycket saker som han testade på spisen (alla reglagen var mycket mer greppvänliga och tydliga än det smala handtaget!) att jag övergick till att använda en fingertarget ett par repetitioner (klick för att han duttade mot mitt finger som jag höll mot handtaget), sedan kunde jag skippa den hjälpen och när han fått fokus på rätt del på spisen, bara shejpa fram hur han greppade och drog i handtaget.

När alla delar satt var för sig, baklängeskedjade jag allt, dvs vi repeterade "stänga luckan" ett antal gånger med en bra belöning efteråt, sedan la vi till steget innan = hämta formen (ur en redan öppen spis) och låta honom gå vidare till att stänga luckan. När de två stegen satt bra ihop (gick galet fort eftersom han gillar dessa övningar mkt!), la vi till den svåra början = öppna luckan. Den slutgiltiga kedjan blev alltså; öppna luckan, för att kunna hämta formen (och ge den till mig), för att kunna stänga luckan, för att få belöning! Så här ser det ut som färdigt:

Arvid har också ett annat, mindre trick med samma spis; jag ger honom en kastrull som han bär bort och ställer ifrån sig uppe på spisen. Det är ju också bara ett apporteringstrick men med ett par utmaningar (förutom att hunden måste kunna gå ifrån dig med föremålet och lämna det på en annan plats då), dels väger även en liten kastrull en del (och vikten hamnar ju bara på ena sidan) samtidigt som handtaget är rätt smalt, vilket kräver en viss finess i hur hunden greppar och bär. Dels måste hunden anpassa var den placerar sig i förhållande till spisen för att kunna ställa av kastrullen rätt. Så här ser detta ut:

Tja, det var allt för idag! Hoppas någon blivit inspirerad till ett litet apporteringstrick nu!

Nyligen avslutades detta års två klickertränarkurser, men redan nu är planeringen igång inför nästa års kurser.

Under året har vi satt oss in i klickerträningen både i teori och praktik. Eleverna har fått shejpa både varandra och sina hundar. Vi har jobbat med flera olika inlärningstekniker, shejping, targeting, testat olika varianter av belöningshantering och belöningsplacering, jobbat med att få fram frivilliga beteenden, få dem på flytnivå, sätta dem under stimuluskontroll och så småningom kedja ihop dem via baklängeskedjning. Eleverna har fått lära sig att skapa kriterieplaner, att bli duktiga på att organisera sin träningspass, hur man jobbar i team och coachar varandra i träningen mm. Vi har peppat, pratat och inte minst skrattat kopiöst mycket under året!

Så här galet kul kan det vara undér en shejpingövning!

Klickertränarkursen löper från mars till oktober och är en fantastiskt rolig utbildning att hålla som instruktör då man får chansen att följa ekipagens utveckling under lång tid! Det är alltid lite sorgligt när kursen avslutas, man är både stolt över att se elevernas framgångar under året, men det känns också tråkigt att skiljas från dem. Som tur är kommer jag att återse flera av dem under 2012, dels på den fortsättningskurs som kommer att läggas ut, dels på en del andra kurser!

Bilder brukar säga mer än ord, så jag har plockat ut lite blandade foton från de senaste årens tränarutbildningar. Håll till godo!

Det kan handla om lydnads- och bruksmoment...

...olika grundfärdigheter...

...trixträning...

...att kunna använda olika slags targets...

... hur man får fram självbehärskning & kontroll bland annat via omvänt lockande mm...

...eller utvecklar effektiva förstärkare...

...hur man kan träna in ett freestyletrick...

...eller något helt annat...

...kort sagt, vi har KUL ihop med våra hundar!

Nu går det att anmäla sig till nästa års klickertränarutbildningar, det gör du via www.canis.se/sormland .

För några veckor sedan fick jag en idé -vore det inte dags att prova på en ny gren!? Lömskt övertygade jag successivt min elev & träningskompis Ann-Sofie att jodå, det vore en jätterolig och jättebra idé att åka och starta i heelwork to music. Eftersom vi bägge två hade så få andra grenar vi tränar & så mycket ledig tid menar jag! ;-) Vet inte hur det gick till men vips var vi anmälda. Och skulle jag ändå tävla kunde jag väl tävla med både Flynn & Fonzie. För att liksom verkligen se till att inte få för lite att stressa över haha!

Vad är då heelwork to music? Tja, jag hade noll koll innan tävlingen, nu har jag liiite mera koll i alla fall. HtM är from i år en officiell gren, en egen variant inom freestylen. I HtM finns det 10 fasta positioner och programet ska vara uppbyggt kring en eller flera av dessa positioner. Det kan vara som ett vanligt fritt följ, eller fritt följ på höger sida, eller som ett omvänt fritt följ på vänster eller höger sida, eller att hunden går mellan dina ben etc. Minst 75% av ett HtM-program ska bestå av dessa positioner, har du för mkt annat tappar du poäng. Hunden får heller aldrig i HtM vara längre än 2 meter ifrån dig, dvs du kan inte ha ngt distansarbete där (som däremot premieras i vanlig freestyle). Positionerna ska vara stabila & parallella.

I klass I i HtM står det att "programmet kan vara uppbyggt kring få HtM-positioner (ca 1-3) och enkla övergångar mellan dessa. Samarbetet ska vara gott men behöver inte vara felfritt för att belönas med uppflyttningspoäng. Programmets planering och kvalité kan vara enkel liksom tolkningen av musiken. Det ställs inga stora krav på uppfinningsrikedom."

Ett program i klass I ska vara minst 45 sekunder och max 2,5 minut långt.

För att bli uppklassad behöver man få en snittpoäng om minst 75% i samtliga tre bedömningskategorier (minst betyg 7,5 i snitt av domarna i var och en av de tre kategorierna). Maxbetyg är 10 och maxpoäng alltså 30. Det är 2-4 (!) domare i freestyle/HtM.

Vad tittar domarna på då? Tja, det finns tre bedömningskategorier:

Utförande -hur programmet utfördes på tävlingsdagen. Här ingår samarbete mellan förare & hund, hur programmet flyter, bedömning av signaler, helhetsintryck etc.

Programmets planering & kvalitet -den tekniska kvaliteten på utförande, koreografins utformning, hur programet planerats & genomförts efter ekipagets förutsättningar. Kvalitén på HtM-positionerna, utnyttjande av ringen etc.

Tolkning av musik -hur passar programmet till musiken och hur passar programmet och musiken till ekipaget? Passar det hundens tempo/rörelser/utstrålning?

Ann-Sofie har beskrivit dagen så på pricken i sin blogg så jag tänker inte skriva så mkt om det som var runt omkring, utan istället skriva vad Fonzie & Flynn fick för bedömning:

Fonzie var först ut av mina två hundar, vi hade ett till hälften improviserat programm till Lars Demians låt "Isabell" (vald för att jag älskar Lars Demians musik & för att den passar så bra till Fonz rörelser tycker jag och man blir glad av den!). Jag tappade bort mig så det blev inte helt som jag hade tänkt köra programmet, det jag dessutom inte tänkte på var att Fonzie har svårt att få bra grepp på hala underlag, det syns på filmen och han tappar då tempo & position och det var dumt av mig att inte improvisera fram ngt annat när han började halka! Men man lär sig av att testa! (Vad man inte ser på filmen är publiken som sitter dels till höger & dels i förgrunden.)

Så här såg Fonz program ut:

 Vi fick följande bedömning  (de två domarnas betyg först var och en för sig & sedan snittet):

Utförande: 7,8 - 9,3 = 8,55

Programmets planering & kvalitet: 7,7 - 9,3 = 8,50

Tolkning av musiken: 7,6 - 8,7 = 8,15

Summa = 25,20 och uppflyttning till nästa klass! (Placering 5:a)

Domarna skrev:

"Snygga positioner! Hunden kommer något ur takt vid tempoökningen -kan dock ha med underlaget att göra. Hade velat ha samma program & musik men utan texten då jag inte ser sambandet. Dock helt klart godkänt i klass 1 !! Strålande jobb!"

"Fina positioner som ni utför väl. Dock tappades positionerna ibland när tempot ökade. Ni hade ett fint samarbete & flyt samt rätt aktivitetsnivå. Du tar tillvara på låtens ändringar men jag skulle önska lite mer att tolka. Snyggt jobbat!"

Flynn startade bara två hundar efter Fonzie så det blev snabba ryck att skifta! Nu blev det klassikern "Min ponny" och jag hade lånat ridhjälm o hittat ett par vita handskar :-) Jag förberedde min unga hund så dåligt så tappet i början är helt mitt fel, sen såg jag att han inte läste min bensignal för slalomen så jag la till lite (fult utförda) handtecken. Så här såg det ut:

Duktiga lilla Flynn som aldrig gjort något liknande eller presterat i en sådan miljö tidigare! Domarna gillade oss och vi fick:

Utförande: 8- 8 = 8,00

Programmets planering & kvalitet: 7,9 - 8,7 = 8,30

Tolkning av musiken: 7,6 - 9,4 = 8,50

Summa = 24,80 och uppflyttning till nästa klass! (Placering 6:a)

Domarna skrev:

"Sånt här blir jag tårögd av! Supersött i helhet! Jobba på positionsbyten för att få bort handhjälperna. Positionerna är mycket trevliga och självständiga."

"En bra programidé! Snygga positioner, de utförs mycket väl! Tappar en del i vissa positioner men inget som stör helheten. Ett glatt ekipage med fint samarbete!"

(Den sista kommentaren är prick Team Flynn, ni minns väl den här bilden:)

 Man ska inte ta allt på så stort allvar, bara gå ut & ha kul & varför inte testa något nytt på köpet!? Våga vara barnslig :-)

Jag och Krille har tagit en mini-semester och åkt fem dagar till Gotland där vi hälsat på min bror och hans fru men också passat på att tävla vallning! Gotlands VK arrangerade VP, IK I och IK II lördag och söndag på fantastiskt vackra Nobell lammgård som hade otroligt fina djur. Det var verkligen en fröjd för ögat att i strålande höstsol se så vackra pälstackor i alla nyanser. Det var gott om utrymme där banan byggts upp, mkt bra djur som hundarna var tvungna att behandla väl men också verkligen styra upp för att det skulle bli bra, rätt starkt drag dag ett (och ett klokt snabbt ombygge av IK I banan när det visade sig vara för galet svårt) kort sagt en bra tävling! Delningarna var över lag det knepigaste + det bitvis starka draget då.

Dag 1 inleddes med VP och där startade en mkt nervös Krille (han har någon slags VP-noja) och Race. Det gick finfint även om husse inte riktigt var med i matchen som han annars brukar vara, Race skötte sig mkt bra och de fick ihop 71p och Race kan alltså numera titulera sig gk vallh pr Kronvallaren Race! Omdömmet blev "Koncentrerad och snabb" och det beskriver Race rätt bra kan man väl säga. Det är många som tycker om honom när de sett honom på banorna nu i sommar och jag tror ffa att han nästa år kan bli en riktigt bra hund. Även Race bror Radix startade på VP och blev godkänd med en mkt fin runda! Nu är om jag minns rätt fyra stycken i Race kull godkända och fem stycken har tävlat IK I med fina resultat. Lovande hundar!

I IK I gjorde Race & Krille en bra runda, de satte alla momenten, plockade 67p och placerade sig som 9:a och tog därmed sina första unghundscupspoäng ;-) Duktig Räserfräs! Det som strulade för dem var framdrivningen, där tappade de massor av poäng och hämtet blev allt som allt bara 29p så det var en snygg upphämtning de gjorde efter den inledningen!

För mig & Flynn var det inte någon bra dag, vi var inte på samma planet och gjorde ett bottennapp med poängen slut i fösningen efter ett hämt som vi inte var två om. Så kan det gå i vallningen med en ung hund! För mig var det klart en besvikelse först men samtidigt en mkt nyttig påminnelse om att det är en grön unghund jag har och inte en gammal veteran. Och kanske allra nyttigast -att påminnas om att de enda som inte ibland får dåliga rundor, är de som är för fega för att tävla!

I IK II gick Fog riktigt fint, jobbade självständigt men var ändå lyhörd för sin husse och de plockade 71p och jag tror att de blev placerade kanske som 9:a på det racet. Bra dag för Krille med sina hundar!

Dag två var jag och Flynn mer samspelta, han var fortfarande inte sig själv i hämtet så slutet av utgången och upptaget var det mera ben än hjärna, men sen var han fokuserad och styrbar resten av rundan, visade kalasfin attityd i fösningen och bra känsla och samarbete i närmomenten, hade hans matte varit lite mera skärpt kunde vi plockat mer poäng idag över huvud taget men vi fick till 78p iallafall och det gav oss en 11:e placering tror jag.

Krille och Race satte åter igen alla momenten i IK I och fick dag två ihop 75p, hans bästa hitills! De kom 12:a med det resultatet tror jag. Finfin attityd hos Race, mkt vilja men lyhörd och styrbar -Krille kommer ha en kalasfin hund i honom nästa år.

Fog gjorde ett till riktigt bra race i IK II, Krille kunde styrt bättre och varit mera på hugget som förare men de knep 72p och placerade sig nog runt plats 9:e även denna dag om jag minns rätt. Två finfina insatser av Fog, riktigt roligt att se honom!

Nu har vi beslutat att anmäla Race & Flynn till IK I i Lekeberga, det är många anmälda så vi får se om vi blir bortlottade eller kommer med. Det blir i så fall årets sista vallhundstävling. Beroende på hur vintern blir, får vi sen se hur mycket träning det blir eller om vi ska ta lite vintervila och ställa av dem helt från vallningen en period. Det visar sig. Vi har hur som helst fått mycket erfarenheter och mycket bra utvärdering av unghundsträningen nu efter deras första tävlingsässong. Ska bli mycket roligt att vidareutveckla dem till våren när allt drar igång ordentligt igen!

Vilken kategori tillhör du som hundtränare / tävlingsmänniska -den som satsar helt och fullt på en gren, eller den som inte kan låta bli att testa på lite här och lite där av det dignande smörgåsbordet som kallas "hundsporter"? Har du en enda gren du kör, eller en huvudgren och någon bisyssla, eller kanske flera grenar som du kör parallellt?

Jag har i perioder växlat mellan att köra (nästan) bara en gren, eller bara två grenar, till att parallellt tävla i 4-5 olika grenar under samma år. Hundarna har också varit olika mkt inriktade på en eller flera grenar. Ett par av mina tidigare hundar har varit riktiga allrounders; Tweed tävlades i vallning, agility, lydnad & spår och Birka i lydnad, agility, sök, spår och utställning.

 Tweed -allroundern.

Arvid däremot var som tävlingshund till 99% enbart vallhund. Faktum är att hade inte Tweed dött så ung som han gjorde, hade nog Arvid aldrig lärt sig något annat än vallning. Nu blev jag ju tvungen att träna en del annat med Arvid eftersom jag gick klickertränarutbildningen när Tweed dog, och det ledde så småningom till att Arvid faktiskt fick göra en start i lydnad också (med 1:a pris och 2:a placering) men annars har han varit enbart vallhund och det ända ut i tåspetsarna kan man väl säga. (Som pensionär älskar Arvid dock att spåra & att träna lydnad & trix och jag kan se att han kunde haft fina karriärer även inom annat än vallningen om jag hade satsat på det. Det kan jag i efterhand ibland ångra. Å andra sidan, den hunden har lärt mig massor i vallningen, så jag kan inte klaga på mitt val att bara tävla vallning med honom heller.)

 Arvid -specialisten!

Jag har också själv upplevt att intresset för de olika grenarna gått upp och ner under åren, tex sålde jag (när Tweed dog) av de agilityhinder jag då hade och la ner tanken på den sporten helt. Tills Fonzie kom in mitt liv... då blev det åter igen kul att köra agility och vips stod en ny hinderbana på träningsplanen! Så kan det gå! Lydnaden föll i glömska under några år men där kände jag nu med Flynns debuttävling att å, jag har glömt bort hur kul det är att tävla lydnad (och hur mkt smidigare de tävlingarna är än agilityns jäääkla vääääääntan!). Vallningen är den enda gren som från att jag klev in i fårhagen första gången så var jag fast. Något mer spännande kan man helt enkelt inte syssla med!

Nu har jag min unga "SuperFlynn" och jag står åter igen och velar... det här året tyckte jag att vi kunde testa på lite vad som föll oss in, han är ju så ung och jag hade inte satt några specifika mål alls för vad vi skulle prestera. Jag hittade några nya grenar som jag blev nyfiken på och en del tävlingsdebuter valde jag utifrån att det var nära och jag råkade vara ledig. Inte någon seriösare satsning! Det har hur som helst lett till att han under sommaren debuterat både i spår, agility, vallning & lydnad och KANSKE kommer vi starta i HTM (heelwork to music) nu i höst. Det har varit galet roligt att ha en hund igen som säger "ja!" till allt jag föreslår och där det känns att det bara är min fokus & satsning som är avgörande för hur bra han ska bli. När Tweed gick bort (och Birka var pensionerad) saknade jag verkligen vissa dagar att ha en allrounder, en hund som man kunde haka på med, oavsett vad folk skulle träna/tävla i. Dessutom har jag alltid varit svag för de där ekipagen som lyckas i många grenar, det impar på sätt och vis mer på mig än stor framgång i bara en gren. MEN man ska ju hinna med och få till allt också! Helst utan att man som förare rusar huvudstupa in i den berömda väggen för då är vips ingen hundträning rolig alls... Har varit där också.

                                      Flynn -både specialbegåvad & allround ;-)

Så nu velar jag om hur jag ska tänka nästa år vad gäller Flynns tävlande. FÖRNUFTET säger att jag borde satsa enbart på vallningen, dels för att det är vad jag gillar mest, dels för att jag har en del mål där som jag verkligen vill nå (och som kommer kräva mkt tid), dels för att Flynn också är den oavgjort mest begåvade vallhund jag haft och jag tycker det vore illa att inte ta tillvara hans begåvning fullt ut. Men... det finns ju så många roliga grenar! Och att ha ROLIGT, ska alltid vara prio ett för Team Flynn. Suck, just nu önskar jag att jag hade en mer enkelspårig hjärna som absolut inte var nyfiken på en massa andra bitar av hundvärlden SAMTIDIGT som dess ägarinna absolut vill ta sig till toppen i sin favoritgren. Lös den ekvationen utan magsår, den som kan!

I helgen har vi varit och tävlat agility på Kumla BK. Dag ett var det dubbla agilityklass I och dag två dubbla hoppklass II för Fonzie. Första agilityloppet gick kalasfint, vi startade som nummer 1 och det passade både mig och Fonzie fint, loppet kändes mycket bra rakt igenom, vi nollade och placerade oss som 4:a av 67 startande och fick vår andra pinne i agilityklass 1. Härligt!

   Fonzie fotad på en tidigare tävling.

Tyvärr blev det sedan "stolpe ut" i de övriga klasserna men jag är mycket nöjd med hur Fonzie skötte sig, många delar av loppen var riktigt bra och tävlingen gav mig mer idéer och tankar om hans fortsatta träning. Nu har vi bara två starter till vi kan åka på det här året, en i oktober och en i december. Vore väldigt roligt om vi kunde lyckas knipa en pinne till i någon av klasserna innan året är slut.

Under helgen han vi också med att åka emellan och titta på "Fårfor" eller numera Canami Cup i vallning på Lekeberga gård. Vi såg när Ids och Anneli tävlade och jag blir allt mer övertygad om att jag måste ha en valp efter Ids när rätt tik dyker upp. Jag gillar verkligen hur han jobbar!

Krilles hundar han under helgen få sig ett par träningspass på Fanny & Thomas får också och så avgav han i ett svagt ögonblick ett löfte om att om jag bara lär in grunderna så skulle han börja köra agility med Race. Haha, nu får jag sätta fart!

I morgon ska Flynn ta blodprov för att gentestas för CEA, vet inte hur lång tid det tar innan man får svar sen men det visar sig väl.