...om de inte besvärades av stora ambitioner" - Henry Wadsworth Longfellow.

Det är ett citat som jag fick av en kompis för länge sedan och som jag hade uppskrivet på en papperslapp på kontoret på min förra arbetsplats. På pricken mig! Nu blev citatet aktuellt igen på sätt och vis när jag igår var på uppföljningen på Anne Dahlin-kursen. Förra gången så fick deltagarna redogöra för sina mål med sitt tävlande, någon ville ta ett championat, någon ville sikta på SM, någon ville ta sig till VM. Beroende på hur höga ambitionerna är, kan man välja hur petig & noggrann man vill vara i träningen. Den stående repliken under denna uppföljningsdag var "Men du ska ju bara till SM, så det duger". Både på skämt men självklart lite på allvar också. Anne menade att det är skillnad att ha som mål att kvala till SM, det kan du klara utan att ha alla detaljer tipp topp om du tävlar mkt -och kanske tävlar på rätt ställen- men att det sedan är en stor skillnad mellan den kvalitén som behövs för att kvala in och för att ta sig till final. Och att det inte alls behöver vara samma ekipage som ligger i topp på kvallistorna som automatiskt är finalisterna när SM väl avgörs. Att kvala till SM har många kapacitet till, men vill man ta sig till final eller landslaget eller VM då krävs mycket mera finlir i allt.

Jag tycker hur som helst att det var ett rätt befriande uttryck detta att "jaja, du ska ju bara till SM så det duger", det blev liksom mindre allvarligt & omöjligt. En trevligare och mer avspänd attityd än att man hamnar i att man tror att ALLT måste vara helt perfekt för att det ska räcka till. Jag såg ju på NM att inte ens där är alla detaljer skitsnygga, befriande faktiskt!

Jag har själv mycket lätt att bara fokusera på det som inte är bra nog, istället för att se helheten i utförandet (när det gäller min egen träning). Jag ser 0,5-avdraget och förstorar upp det till något gigantiskt istället för att se allt det fina som gav 9,5 enkelt uttryckt. DET måste jag jobba på, att ställa om mitt fokus.

Jag minns när Tweed tävlade. Vi han bara starta 6 ggr i elitklassen innan hans sjukdom blev så svår att vi tvingades sluta. När han tog sitt championat, var alla de tre resultaten med en nolla med i protokollet. Så för ett championat behöver man inte ens genomföra alla momenten! Det kan jag behöva påminna mig själv om när jag blir för pessimistisk. Hade vi haft ett hyfsat betyg på de momenten där vi nollade, då hade han (när det begav sig) legat så pass att han kunnat vara inkvalad på SM. Större än så var inte marginalen! Det ska jag också påminna mig om, att gränsen mellan lyckat & misslyckat ofta är rätt tunn och det kan man se som något positivt!

Detta var egentligen en utvikning, men det var mkt i de banorna jag funderade under bilresan hem efter kursen. En annan sak som jag insåg var att jag behöver ha ännu tydligare målbilder för vilken aktivitetsnivå och attityd som jag vill att Flynn ska ha i varje enskilt moment. Och att det är MIN målbild, vad JAG vill ha, inte nödvändigtvis samma som andra förare har som ideal. Domare kommer i en bedömningssport göra olika värderingar & ha olika smak. Någon kan dra på ett hoppstå för att det är för högt, någon vill ha snabba skiften i fjärren, en annan vill istället ha lugn hund och drar om skiftena blir för "energiska". Någon är mer generös med vad föraren kommer undan med i form av hjälper, andra ser allt osv. Inom ramarna för reglerna gäller det att hitta ett utförande som man själv uppskattar. Här har jag nog inbillat mig att jag vetat hur jag vill att det ska se ut men inser att jag kan ha ännu tydligare bild framför mig. Jag är inte helt säker heller på att jag vill ha så hög aktivitetsnivå/mkt attityd som jag först tänkt mig. En del lydnadshundar börjar likna IPO-hundarna i att vara heta och jag vill nog ha hela ekipaget mera samlat & prydligt har jag successivt insett. Tror dessutom på en hund som Flynn att han gärna kan få vara lite coolare i början då man ser så många hundar som med åren blir hetare & hetare. Fart brukar gå att få ändå om man vill öka den så småningom.

Hur som helst, det var mkt roligt att se utvecklingen på hundarna efter 14 dagars träning. Stämningen på kursen var verkligen jättetrevlig, har sällan skrattat så mkt på en kurs men ändå kännt att det var fokuserat och bra. Jag kan helt klart tänka mig att gå med Flynn om de bokar in Anne igen längre fram.

Idag var jag hos Anneli. Vi tog ett gäng ungtackor från Nöckna och flyttade dem med transporten till fältet utanför Annelis hus. Det blev grymt bra! Ungtackorna var snabba som tusan men ärliga, inget drag (helt ny plats för dem) men ständigt i rörelse och kvicka att svara på hundarnas signaler. Ids fick valla dem i början så de skulle inse att nej, det gick inte att smita någon stans, och shit, jag GILLAR den hunden! Vill verkligen ha en valp efter Ids en dag, hoppas någon med en riktigt bra tik använder honom.

Jag tänkte att det skulle bli lite väl tufft för Flynn så lite som vi gjort i vinter, men han skötte sig fint! Lite het i början men det dröjde inte länge förrän han gick fint & fåren började lita på honom. Jag hoppas verkligen det fortsätter att vara OK underlag så vi kan träna nu framöver, vill komm aigång på riktigt nu! Jag gillar Flynns öppenhet, han är lätt att nå fram till, han lyssnar och vill förstå utan att släppa fokus på djuren. Tror han kommer att bli kalasfin men jag tror han är en hundtyp som behöver lite tid på sig att mogna, han är så väldigt vänlig & valpig hemma mot våra vuxna hundar att jag misstänker att det även i vallningen behövs lite mera tid innan han kommer kännas riktigt vuxen. Worth waiting for! som man brukar säga!

Tränade lite med Fonzie också. Fy, det är svårt! Jag fick fram små glimtar av en riktigt bra vallhund men det sitter lååååångt inne och är svårt att få till någon riktig koncentration på den hunden. Vi får se under våren/sommaren hur det blir. Hans fördel är rena flanker, bra utgångar och att han är jäkligt lydig. En hund man kan vinna i IK I med men sen känns det långt kvar till att gå bra IK II-rundor. jaja, vi får kämpa på så får vi se...