God Jul på er alla där ute, hoppas ni inte stressar för mkt över julafton utan hinner ha det lugnt & skönt och trevligt. Om det är något som jag tror både barn och hundar (och även vuxna med för den delen) skulle uppskatta så är det att få mera tid, inte mer prylar. Med det sagt, blir det nu bara två julbilder och inget långt inlägg :-)

   Arvid har hittat en tomte som tycks ta det lugnt trots att det är julafton i morgon.

"Kan vi skynda på med julen så man kan få valla får istället?"

Idag var det nog ruggigaste träningsvädret hitills denna vinter! Spöregn när jag & Krille åkte hemifrån, men ju närmare Mörkö vi kom desto mer övergick det i snö och det yrde bitvis så mkt att farten på mororvägen inte var vidare hög. Men efter lite kaffe inne hos Anneli så morskade vi upp oss och tränade. Både Fog, Race, Flynn & Kate fick träningspass inne i paddocken (den enda platsen med ett OK underlag just nu), vi hade lite av en "hundbytardag" för Anneli körde Fog (gick kalasfint) och jag tog ett pass med Kate (skitkul hund att köra).

  Anneli & Fog i paddocken.

Hemma hade det tydligen inte kommit någon snö utan bara ännu mera regn. Vore så skönt om det kom ett par dagar när det kan hinna torka upp lite för nu är träningsplanen väldigt blöt och vägarna är det så mycket vatten på som fryser till nattetid och gör dem snorhala...

Hemma tränade jag lite tricks med Fonzie. Just nu jobbar vi med några nya rörelser som jag tänker att vi kan ha i kommande HtM och/eller freestyleprogram -att "köa", att springa runt en pinne (medan jag rör mig åt andra hållet), att snurra åt höger & vänster, att hoppa över mina armar och att slå växelvis på mina ben med framtassarna. För hopp- och snurrövningarna inser jag dock att jag kommer behöva skaffa en matta som jag kan rulla ut när vi tränar inne, Fonzie vill göra rörelserna snabbare än han kan på golvets plastmatta!

Avslutningsvis kommer ett försenat GRATTIS till RACE som fyllde två år igår! Lille Mus-Mus är nu en stor pojk!

  
Räsermusen!

Nu i dagarna var det planerat att Flynn skulle parat Fly, men när jag & Malin åkte till Strömsholm för att ögonspegla dem, blev vi vips påminda om att man aldrig kan ta något för givet. Både Flynn & Fly är ögonspeglade UA som valpar men detta var första gången som de speglades som vuxna. Bägge hundarna visade sig ha små, väldigt icke-typiska förändringar. I Flynns fall en liten prick i högerögat och i Flys fall ett streck i vänsterögat. Vi hade två ögonexperter som tittade på Flynn men de kunde inte säga exakt vad det var. Det enda kunde säga var att det är INTE CEA, PRA eller retinopati. Det såg inte ut som någon av border colliens ärftliga ögonsjukdomar (satt på fel ställe) och troligtvis skulle det inte varit något bekymmer att para dem, men eftersom bägge visade på (om än olika) förändringar så diskuterade vi en massa och skippade planerna på att para Flynn & Fly.

Jag frågade självklart om pricken på något sätt kunde påverka Flynn själv, om det är något som påverkar hans syn "Han vet inte ens om att han har den" blev svaret och nej, det påverkar inte hans syn. För mig är självklart Flynns egen hälsa det absolut viktigaste så det svaret var i allafall hoppfullt!

I dagsläget kunde veterinärerna inte avgöra om förändringen är ärftlig eller ej. Jag frågade hur jag borde göra framåt med Flynn och fick rådet att spegla honom igen, det kommer jag också att göra om 6-12 månader för att kunna få ett säkrare besked på vad jag ska tro om detta.

Nu kommer bedömningen bara bli (detta är vad man kan fylla i på SKKS blanketter så de har standardformuleringar bara) "Diagnos: Katarakt, ej medfödd, partiell, cortex, punktformig. Grad: Lindrig. Visar symptom på Katarakt, ärftlighet kan för närvarande inte bedömas." På vallreg och i Hunddata kommer han stå som "katarakt ÖP". Om jag speglar om honom om 6-12 månader är det mycket möjligt att de då kommer att bedöma förändringen som "sannolikt ej ärftlig" -i så fall har han grönt ljus från rasklubbens sida för att användas i avel (finns välanvända hanhundar med den anmärkningen). Tills dess att jag fått ett klarare besked från veterinärerna kommer jag inte låna ut Flynn för avel utan den som är intresserad kommer få vänta tills Flynn är närmare tre år i så fall. Jag kommer sedan att spegla honom (oavsett om han används i avel eller ej) varje år för att själv vara på säkra sidan.

Det ironiska i allt sånt här är, att det är bara när man är nogrann och öppen som "fel" påträffas. Det riktigt skittråkiga är däremot att jag vet hur snabbt skitsnack och falska rykten sprids i hundvärlden. Jag tvekade därför länge kring hur jag skulle skriva om detta, men eftersom jag själv verkligen hoppas på en Flynn-avkomma om några år om rätt tik med rätt linjer och samma höga kvalité som Flynn i vallningen dyker upp, så valde jag att lägga ut allt i bloggen. Jag hoppas verkligen jag så småningom får ett bättre och tydligare besked.

Självklart känns diagnosen idag som ett väldigt hårt slag för mig. Jag har svårt att inte oroa mig, jag vet att jag är sådan som lätt målar upp "worst-case scenario" inte minst för att Flynn betyder så otroligt mycket för mig. Förnuftsmässigt inser jag att detta troligtvis är en ren bagatell, men vad hjärnan vet är inte samma sak som hjärtat känner. Så, just nu, trött, deppig, sliten och inför julen (som är en högtid som jag personligen tycker är jävligt jobbig) så ÄR detta nonsens jättestort och jättejobbigt för mig. Jag är övertygad om att det kommer kännas på ett helt annat sätt när det gått lite tid och i vår när Flynn bjuder mig på högtidsstunder i fårhagen kommer jag inte att "se" hans eventuella prick. Jag kommer att se en hund som blivit precis allt jag önskade mig och hoppades på när jag första gången såg honom och det är långt viktigare än en sketen diagnos. En hund full av tallang, vilja och samarbete.

That´s it. Nu ska vi ut på promenad.

Klickertränarkurs STEG 2:

Har du gått Canis KlickerTRÄNARkurs och vill nu fördjupa dig ytterligare? I så fall ska du satsa ett år på att utvecklas & ha kul ihop med din hund på klickertränarutbildning steg 2!

Kursen består av fyra träffar (sammanlagt 8 heldagar) spridda under 2012. Varje träff kommer att ha ett tema som vi fördjupar oss i:

1) TARGETING -hur använder du targeting effektivt, hur jobbar du med targetöverföring, olika typer av targets & i olika moment & olika grenar. Targeting är mkt mer än att bara trampa på en musmatta! :-)

 

2) SHEJPING -bli duktigare på att shejpa! Ni kommer att få syssla med olika shejpingutmaningar både inom trix, lydnadsmoment mm.

 

3) KEDJOR & ÖVERTRÄNING -bli duktigare på att länka ihop beteenden och få en massa tips på hur man vågar gå vidare & överträna / utmana hunden i träningen!

 

4) TAKE THE SHOW ON THE ROAD! -tävlingsträning oavsett vilken gren du kör! Vi jobbar med att prestera när det gäller, att prestera inför folk, ni får visa upp moment / program som ni arbetat med under kursens gång inför resten av gruppen mm.

    

Kursen kostar 10.000:- det finns möjlighet att betala 5000:- före första träffen o resterande 5000:- före tredje träffen. 

Kurserna startar i mars respektive april (en går på helger & en går på vardagar) 2012.   Anmälan på www.canis.se/sormland .

Om du tidigare gått inkallningskurs inom Canis eller jobbat med inkallningsträning baserad på klickerträning (kanske utifrån filmen på Canis-TV!?) men känner att du vill få mer övningar, fler utmaningar och hjälp att jobba vidare på din vardagsinkallning -då är detta kursen för dig!

Vi träffas fyra lördagar mellan 10:00-12:00 och tränar vidare utifrån var du och din hund är idag.

Datum: 14/1, 28/1, 4/2 och 18/2.

Anmälan & mer info på: http://www.canis.se/hundeskolen/kurspres.php?mid=274&s=1&avdid=23&kursid=3386 

Idag var det avslutning på en kortare (4 ggr) tävlingslydnadskurs som jag hållt under början av vintern. Så roligt att se utvecklingen på hundarna och inte minst att i kylan (idag var det råkallt!) ha så väldigt taggade, positiva och energiska elever! Wow! Klick & jackpot till er! En av eleverna som bloggat en del om kursen är Jeanette, hennes blogg hittar du här: http://wwwstarsweepersse.blogg.se/ Nu kommer det bli en fortsättning som startar i januari, kommer ut på www.canis.se/sormland snart. Apropå tävlingslydnad så har jag fortfarande två platser lediga på elitsatsningen nästa år, så vill du få ett riktigt lyft i lydnaden 2012 gå in på samma länk och läs mer om den kursen!

Idag skulle jag egentligen åkt och tränat vallning på morgonen, men när jag fått två sladdar med bilen redan i krypfart, insåg jag att i valet mellan "kanske kunna träna" och "kanske hamna i diket" så var diket värre än den uteblivna träningen. Sur som ett sviskon vände jag och åkte hem igen, tyckte livet var PEST och stressade som fan över den stora, viktiga livsfrågan -hur ska jag & Flynn kunna ta oss dit vi vill om vi inte lyckas träna!? Aaaaaalllllaaaaa andra jag kände var ute och tränade, eller gick kurs, eller tävlade eller hade i allafall nyss gjort det, eller skulle snart göra det, aaaaaaallllaaaaa på FaceFuckingPerfectLifeBook hade sååååå jävla roligt och lyckades med ALLT och det var bara jag och stackars, stackars Flynn som inte kunde göra ett skit och som följaktligen aaaaaldrig skulle lyckas med något här i livet. Någonsin. Never. Ever. Lika bra att ge bort Flynn till någon av dessa med ett perfekt liv som kunde ge honom den chans han förtjänar och själv kunde jag lika gärna gå och gömma mig i en grotta de närmsta 10, 20, 100 åren...

Jag får erkänna att det är inte alla dagar och stunder man har rätt perspektiv på tillvaron :-) Nåja, när jag svurit och gnällt klart (nåja, klagosångerna kortades i allafall av efter en stund) beslutade jag att gå ut och lägga spår istället. Om inte annat så för att inte hamna vid datorn och bli ännu surare. Sagt och gjort! Tre spår la jag och det är ju helt enkelt något magiskt med att strosa i naturen utan att se eller höra någon annan människa. Man blir... lugn. Och faktiskt så småningom nästan glad. OK, någon annan skulle få all framgång och ära och åka på roliga vallhundscuper och mästerskap men vi skulle i allafall ha trevligt i skogen hundarna och jag. Punkt. Sen fick jag väl gömma mig i grottan efter att jag gått spåren helt enkelt, om behovet kvarstod.

Så, vid ganska gott mod strosar jag hem, beslutar mig efter en stund för att ta en kaffe och sätter mig vid köksbordet.... Då ser jag en grönklädd människa traska förbi mitt fd fårhus ut till kanten av fältet där han sätter sig på pass. Typ 100m från mitt köksfönster. OK, kan ha varit 150 men just du kändes det jäääävligt kort och mitt humör sjönk som Titanic ungefär! "Först får jag inte valla och sen när jag är duktig och inte gnäller utan lägger spår istället, då kommer jägarjävlarna och nu kommer jag fan inte kunna gå mina spår heller! Helvetes jävla skit!" Som sagt, vissa dagar har man inte riktigt perspektiv på tillvaron, jag får tyvärr erkänna att jag satt och fullkomligt hypnotiserad glodde på det orangea bandet i hatten på jägaren i vad som kändes som en smärre evighet och bara osade av ilska. Inte ens kaffet smakade gott! Men mer action skulle det bli. Efter att ha glott lääääänge på jägaren, så hörs plötsligt en hög smäll, sekunden efter far ett rådjur förbi gubben därute, en till smäll och pang så snurrar rådjuret runt, ligger och sparkar ett tag och blir still ute på åkern. Allt sett från mitt köksfönster. Skotten fick Arvid att gå och gömma sig och jag blev om möjligt än mer skitarg. Inte nog med att deras jäkla jakt skulle omöjliggöra min spårning, de skrämde min hund också!

Enda plåstret på såren var att nu borde det ligga två (om det första skottet jag hörde inte varit en bom dvs) rådjur ute på fältet. Det borde väl rimligtvis samla ihop gubbarna och hålla dem sysselsatta ett tag? Kanske till och med så pass länge att jag kunde hinna gå mina spår (som låg ca kanske 7-800 m längre bort längs vägen) -om inte resten av jaktlaget befann sig där, dvs. Sagt och gjort, lagom när de började släpa iväg med rådjuren, stuvade jag in hundarna i bilen och åkte till spåren. Och jag hann. Och hundarna skötte sig såååå bra! Och när jag stod kvar där längs med vägen efter spårningen och pratade med en kompis (som åkt ut för att ge mig en finfin teckning på Flynn!), då först kommer jägarna åkande. Hm, tänker jag. De ser två kopplade hundar MEN de ser också två bilar parkerade "i skogen" och en hund med spårsele & lina fortfarande på, undras just... jo men, de sänker farten! NU kommer någon av surkartarna att säga något idiotiskt igen om att vi är ute och stressar viltet! Då... VINKAR gubbarna. Allihopa. Och kör i hövligt tempo förbi oss.

Undrens tid är ännu inte över. Och kanske. KANSKE kan vi vinna ära och berömmelse och få vara med på alla de där roliga sakerna vi vill, Flynn och jag, även om vi missade ett träningspass idag. Kanske!

När jag blir stor, ska jag ha perspektiv på tillvaron :-) Tills dess får jag väl traska mer i skogen helt enkelt!

Dagen idag har varit så himla bra! Från början var det tänkt att jag skulle åka & tävla agility i Hammarö, men igår kväll kände jag allt mer att nej, jag orkar inte gå upp svintidigt, åka innan 05:00 (på kanske skithala vägar) när vi inte är i form... Grubblade ett tag men bestämde mig sedan -känns det inte lockande, då ska jag inte åka. Det beslutet kändes så bra sedan för jag fick istället en helt strålande träningsdag och det känns viktigare än om vi hade lyckats peta in någon pinne!

Först var det agilityträning på morgonen. Vi var bara tre stycken som tränade så det gick att vara grymt effektiv. Fonzie fick halva tiden med hoppteknikövningar och halva tiden med hopp och slalomkombinationer. Han var så fin idag, hoppade smidigt & mjukt och läste min handling jättefint! Jag var på superhumör efter en timmes träning och berömmer mig själv för att jag då slutade istället för att köra hunden trött och sliten.

Efter agilityn blev det att ta sig hem, luncha och sen åka upp till Anneli (i strålande som och pluss 4 grader, wow, kan man få detta väder HELA december tack!?). Stackars Anneli låg däckad men jag och Krille tränade. Först ett pass var i paddocken, sedan tog vi upp fåren till den större hagen och tränade fråndrivningar ett pass och Flynn var helt grym, greppade djuren finfint och kunde sköta crossen nästan helt själv, så fräck utveckling sen förra passet! Efter det fick hundarna varsitt pass med hämtträning, åter igen mycket nöjd med min plan och hur Flynn svarade på träningen!

Så summa sumarum en dag då jag lyckats ha en plan, hålla mig till den, träna klokt och fått njuta av att hundarna gått kalasfint! Jag fattade verkligen rätt beslut när jag valde att träna istället för att tävla idag känner jag!