Hilde Finsås

11 mars 2011 00:04

Hei Anna!

Jeg leser hyppig bloggen din og synes det du skriver er veldig bra og interessant.
Jeg har et spørmsål til deg vedrørende bruk av straff i hverdagen. Du skriver i referatet at Anne Dahlin kan bruke straff i hverdagen men ikke på trening. Hvorfor skal man positive metoder på trening, men ikke hjemme? Jeg oppdrar min hund 100% positivt både hjemme og på trening. Hvorfor skal man straffe uønsket adferd i hverdagen når man vet at det finnes andre metoder? Bare lurte på hva du synes om dette.

Anna

11 mars 2011 09:10

De frågorna bör du nog ställa direkt till Anne Dahlin, jag har bara kort refererat som jag uppfattade hennes träningsfilosofi på kursen.

Generellt sett tror jag att många tränare dels upplever att det är svårt att bryta gamla vanor hos sig själva i vardagen, ett "nej" eller liknande poppar då lätt upp i situationer där vi kanske bara menar "sluta upp med det där" men där vi inte tänker TRÄNING egentligen. Jag håller inte med de som säger att vi måste ha ett "nej", för om jag tänker efter kan jag nog i varje situation där jag skulle sagt "nej" istället gett hunden info om vad jag ville att den skulle göra. Typ jag måste inte använda "nej" när hunden springer mot haren utan jag kunde ju lika så gärna sagt "hit" eller "stanna" eller vad jag nu vill att hunden ska göra istället för springa efter. Om jag lärt in de signalerna bra nog dvs! Det kan dock kännas som ett större och svårare projekt för många än att använda sig av ett "nej".

Jag tror också att många skiljer på träning = planerad aktivitet där vi bestämt oss för vad vi ska göra och hur vi ska agera, och vardagen = all den samvaro med hunden som jag har även när jag inte tänker träning/inlärning. Tror också att många vill använda sig av både positiv & negativ förstärkning i vardagen, att det är ett medvetet val som de trivs med och som de upplever att de har fördelar av eller anser att man måste ha för att samvaron med hunden ska fungera. Många ser ju på vardagslydnad = viktigt, något som måste fungera, det som är på allvar, och tävlingslydnad = cirkuskonster. Jag har mycket större förståelse för de som väljer att använda straff i vardagslydnaden, än de som gör det i tävlingslydnadsträning! Därmed inte sagt att jag inte tror att en skicklig tränare om han/hon vill kan klara sig utan det även i vardagslydanden.

Jag brukar ibland få frågan "men säger du aldrig nej till dina hundar?" och jag brukar svara att jo, det händer helt klart att det ibland slipper ut ett "nej men lägg av med det där" -men inte i planerad träning! Har jag migrän, är trött, stressad, grinig, har PMS etc ja tyvärr då får jag erkänna att jag kan snäsa åt både min sambo och mina hundar om jag går över min egen stresströskel. Så även om jag inte använder positiva straff i planerad träning, kan jag inte ärligt påstå att mina hundar aldrig upplever att jag kan vara obehaglig. Det behöver ju inte ens vara riktat mot hundarna för att en del individer ska ta åt sig, jag behöver tänka på att inte spontant på en dålig PMS-dag säga "men fan också!" om jag tex skulle tappa något eller om jag blir arg för att datorn hänger sig eller så -för den känsligaste av våra hundar kommer definitivt att reagera och uppleva mig som obehaglig trots att han bara råkade befinna sig i samma rum! Men det är inte hundträning, det är dålig självbehärskning av matte och något som jag försöker jobba på att hantera bättre.

Sedan finns ju en poäng för många att använda ett visst mått av aversiv träning då användadet av straff inte bara påverkar det enskilda beteendet utan ofta har en allmänt dämpande/hämmande funktion. Vill man ha en mer dämpad hund kan det för många vara en väg att gå. Då blir det också viktigare med åtskillnaden i vardagen och tävlingslydnaden tänker jag mig, eftersom du inte vill ha en för hämmad/dämpad hund på tävlingsplanen!

Använder jag mig av aversiver i någon PLANERAD träning? Ja, det gör jag. I vallningen använder jag mig av ljud eller visuella hot om de behövs (vilket ska vara mycket sällan annars har jag varit en klantig tränare!) och jag använder definitivt mycket hjälper som jag ju annars också vill minimera i träningen. Att använda sig av aversiv träning i vallningen har en del fördelar, bla att det blir lättare att få fram rätt attityd hos hunden just för att det har en allmänt dämpande/hämmande/bromsande effekt vilket vi ofta behöver i träningen inte minst i början. Den andra mycket stora fördelen med att tillåta sig att använda aversiver i vallträningen är att det gör det mycket lättare att hitta skickliga tränare att gå kurs för så att jag och min hund kan lära oss mer och utvecklas. Jag har hitills inte sett/träffat en enda skicklig vallhundstränare som inte använt ett visst mått av hot under åtminstone en del av utbildningen av hunden, detta betyder självklart inte per automatik att det inte skulle gå att träna annorlunda men för mig har det i vallningen varit viktigare att träna klokt (med sikte på minimal stress för hundarna och djuren) än att promt försöka träna "klickerskt".

Michaela

11 mars 2011 09:49

Mycket intressant att du tar upp just aversier i vallningen, för det är det jag är mest rädd för.. jag vill helst inte använda det i någon utsträckning och det försöker jag att inte göra i min lydnad eller agilityträning men visst händer det i vardagen när man har en dålig dag precis som du skrev, men man försöker bättra sig :P Jag håller på att vänja mig vid tanken att jag, inte måste men på något sätt förmodligen behöver använda det i någon form om vi ska kunna gå vidare i vallningen detta decenniet. Jag måste bara bestämma mig helt enkelt vad som är gränsen och vad som känns Ok för mig. Jag har så mycket funderingar om detta så det kommer ta ett tag att försöka reda ut alla tankar. Jag ser verkligen fram emot vallkursen i April.

Anna

11 mars 2011 15:12

Jag ska kanske påpeka att jag med hot inbegriper allt som vi vanligtvis kallar för att "lägga tryck på hunden" -om det sen är med rösten, hur vi håller/höjer staven/pinnen/pisken, eller vår egen placering (bodyblock). Många som tänker på positiva straff ser mer framför sig att vi smäller till hundarna, tar tag i dem eller lägger ner dem. Visst förekommer sådant ibland i vallhundsträning men majoriteten tränar framför allt med hjälper samt röst/käpp/pisk/bodyblock. Jag såg mer dålig träning (dåligt upplagda träningspass med för svåra övningar som gick åt skogen och som då ledde till att hundarna straffades mer o även mera fysiskt) förr än jag sett senaste åren. Jag har bara en gång ingripit när jag tittat på vallhundsträning och sagt till en förare som straffat sin hund, och då var det nog mer att det brann i förarens huvud än att hon egentligen tyckte att man borde behandla hunden så som hon gjorde just då. Men säga till folk som det brunnit i skallen för har jag å andra sidan gjort en gång i tävlingslydnad också så tappa humöret kan människor göra oavsett gren :-)