...får man försöka lära sig att vilja det som blir.

Fonzie har nu vilat totalt från all slags agilityträning sedan december. Efter upprepade besök hos ortopeder, röntgen, provtagningar, långvarig vila och medicinering, så vet vi fortfarande inte riktigt vad som är fel med hans rygg. Det enda jag nu i dagsläget kan konstatera är att rörelsestörningen på bakbenet har sedan den 16/4 inte återkommit. Vi ska tillbaka till Stefan på ReDog lite längre fram i maj för att se om han och hans ortoped kan hitta ett tydligare svar på gåtan. Det troligaste är väl trots allt tyvärr att utgången är densamma -Fonzie tycks må mycket bättre när han inte utsätts för allt för häftiga rörelser. Jag har därför ställt in mig på att det klokaste är att vara beredd på att Fonzie inte kommer att få återuppta agilityträningen igen. Det känns jäkligt surt eftersom Fonzie själv tycker att agility är så roligt, ser han hinder på avstånd försöker han verkligen tjatat på mig att vi ska gå dit.

Nu med skogspromenader och träning bara i rallylydnad & heelwork så ser Fonzie fin ut (peppar, peppar). Mycket möjligt att det är den nivån vi kommer att få hålla oss på vad gäller intensitet och typ av rörelser. Jag kan ärligt säga att det har inte varit mina drömgrenar, jag har fortfarande svårt att hitta den där roliga utmaningen och jag älskar ju när hundarna får ta i och springa fort i träningen (även om jag ogillar att ta i själv haha!) och av det finns det ju noll i både rallyn & heelworken. Det känns helt enkelt lite mesigt att ha det som enda träningen med en border collie...

Men nu är det som det är med Fonzie, och efter att ha sett hur otroligt glad han varit när vi åkt iväg på rallytävlingarna (fram tills dess hade vi inte tävlat i någon gren på nästan ett halvår) och åter igen fått vara med mitt i smeten av folk och hundar, så får jag helt enkelt jobba på att släppa tanken på vad jag skulle vilja att vi kunde syssla med och istället försöka hitta utmaningar i den nya träningen istället. Heelwork är det fortfarande så få tävlingar i  och många är långt bort, men rallyn växer ju mer och mer så vi ska göra en satsning där och se hur långt vi hinner ta oss i år.

Hur var uttrycket nu -When God closes a door, He opens a window. Lära sig att gilla läget helt enkelt. Fast helt enkelt är det inte, men jag jobbar på det...

 

Jeanette, Sly & Maya

1 maj 2012 10:11

Kul att du är inne i ett bloggflow :-) Kloka Anna! Förstår att det känns trist MEN jag tror nog att ni kommer finna "wow-känslan" i heelworken också :-) I Linköping anordnas en hel del sådana tävlingar - Ni är välkomna! :-) Kram från oss!

http://www.starsweepers.se

 

Maria Y

1 maj 2012 13:21

Så klart det är supertrist att ni inte kan göra det som ni tycker är roligast! Samtidigt är det ju kanon att ni har hittat något som ni KAN göra utan att han får problem!
Minns förresten en mig närstående hunduppfödare berätta om en valp hon sålt, som senare visade sig ha ett diskvalificerande skönhetsfel så utställningskarriären tog slut innan den knappt börjat. Så valpköparen kom på att tävla lydnad I STÄLLET. Med bra resultat. Stackars vovve... ;) (Uppfödaren tyckte så synd om valpköparen, så hon skulle få en ny valp på foder)
Så ge nu rally-Sverige en riktig omgång!

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 

Anna

1 maj 2012 18:54

Japp, jag är glad att Fonzie mår bra & kan vara aktiv inom en annan tävlingsgren, just som "pensionärsgren" tror jag rallyn kommer bli stor, jag har sett flera fd agilityhundar och även hundar som pensionerats från andra grenar som fått en andra karriär i rallyn. Roligt! Jag är den första att erkänna att jag träna mer, bättre & har roligare med hundarna om vi har något slags mål att sikta på. Pluss att flera av de hundar jag haft verkar gilla själva tävlandet -komma till nya platser, mingla runt, få visa upp sig och ha en heldag med sin matte. Det blir på ett annat sätt än när man bara går och skrotar ihop hemma tycker jag. Så, rally-SM 2013 får väl vara Fonzies nya mål då ;-)

http://www.3vallare.se

 

Marre

2 maj 2012 09:39

Det låter som diskbråck med följd av en tandläkarebedövningkänsla som man här själv oturligt nog har, inte så att man inte kan gå, men efter 60,min gående så börjar foten där förlamningskänslan sitter i att protestera, kan det vara det som spökar tro?

Har vetten kollat upp alla kotor att dom ligger som dom ska? Och så även nervtrådarna så ingen är i kläm. Skulle jag varit du, skulle jag röntgat igen för ett koll utav detta.

Lycka till och se det som så, att så länge hunden visar glädje, så är allt fröjd och rally är ju skoj för både hund som ägare :)

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu i fem dagar väntat på svar från Bloggplatsens "support" på frågan Går det att exportera en bloggplatsen-blogg till Wordpress och hur gör man i så fall. De har ännu inte svarat, varför jag chansar och slänger ut detta i bloggen så kanske nå...

Något som kanske känns busenkelt för oss som varit med ett tag i leken, men som inte alls är så självklart om man är nybörjare är -var hittar man vilka tävlingar som finns och hur anmäler man sig till dem? Så idag tänkte jag tipsa lite om det efterso...

Min egen firma har hetat Mälardalens Hundcenter, men allt sedan jag sålde butiken och la ner hundsimmet, har jag känt att jag velat byta firmanamn. Nu har jag gjort slag i saken och firman heter istället 3vallare, precis som min hemsida har gjort i m...

Vad gjorde man innan det fanns smarta telefoner!? (Pratade mer i dem kanske?) Här kommer tips på några appar som jag gillar, med hundanknytning så klart! De jag tipsar om är för iPhone men de flesta finns säkerligen även för android. Först ut en...

Jag håller på och ska byta utseende totalt på min hemsida www.3vallare.se men har tyvärr i den processen lyckats radera den gamla sidan (och det gamla abonemanget) innan den nya är igång... Så just nu finns ingen hemsida att beskåda, väntar på att få...