...får man försöka lära sig att vilja det som blir.

Fonzie har nu vilat totalt från all slags agilityträning sedan december. Efter upprepade besök hos ortopeder, röntgen, provtagningar, långvarig vila och medicinering, så vet vi fortfarande inte riktigt vad som är fel med hans rygg. Det enda jag nu i dagsläget kan konstatera är att rörelsestörningen på bakbenet har sedan den 16/4 inte återkommit. Vi ska tillbaka till Stefan på ReDog lite längre fram i maj för att se om han och hans ortoped kan hitta ett tydligare svar på gåtan. Det troligaste är väl trots allt tyvärr att utgången är densamma -Fonzie tycks må mycket bättre när han inte utsätts för allt för häftiga rörelser. Jag har därför ställt in mig på att det klokaste är att vara beredd på att Fonzie inte kommer att få återuppta agilityträningen igen. Det känns jäkligt surt eftersom Fonzie själv tycker att agility är så roligt, ser han hinder på avstånd försöker han verkligen tjatat på mig att vi ska gå dit.

Nu med skogspromenader och träning bara i rallylydnad & heelwork så ser Fonzie fin ut (peppar, peppar). Mycket möjligt att det är den nivån vi kommer att få hålla oss på vad gäller intensitet och typ av rörelser. Jag kan ärligt säga att det har inte varit mina drömgrenar, jag har fortfarande svårt att hitta den där roliga utmaningen och jag älskar ju när hundarna får ta i och springa fort i träningen (även om jag ogillar att ta i själv haha!) och av det finns det ju noll i både rallyn & heelworken. Det känns helt enkelt lite mesigt att ha det som enda träningen med en border collie...

Men nu är det som det är med Fonzie, och efter att ha sett hur otroligt glad han varit när vi åkt iväg på rallytävlingarna (fram tills dess hade vi inte tävlat i någon gren på nästan ett halvår) och åter igen fått vara med mitt i smeten av folk och hundar, så får jag helt enkelt jobba på att släppa tanken på vad jag skulle vilja att vi kunde syssla med och istället försöka hitta utmaningar i den nya träningen istället. Heelwork är det fortfarande så få tävlingar i  och många är långt bort, men rallyn växer ju mer och mer så vi ska göra en satsning där och se hur långt vi hinner ta oss i år.

Hur var uttrycket nu -When God closes a door, He opens a window. Lära sig att gilla läget helt enkelt. Fast helt enkelt är det inte, men jag jobbar på det...