Idag var andra kurstillfället på inkallningskursen för fortsättningsgänget. Jag hade planerat att vi idag skulle ta oss bort från träningsplanen (eftersom hundar så fort lär sig att störning på plan är en sak, medan störningar "i verkliga livet" är en helt annan sak!) och ut i skogen! Lite mindre "kurskänsla" hoppades jag på så sätt att skapa hos hundarna (och deltagarna) även om det inte är samma sak som att promenera på egen hand.

Jag hade innan eleverna kom förberett en promenad i skogen bakom vårt hus där ekipagen skulle få gå rundan en i taget och på olika platser under promenaden passera förbi olika störningar. Vi har på kursen hundar som både är mycket intresserade av dofter, av mat i olika form och av sådant som dyker upp hastigt. Några tycker att folk är mkt spännande, för andra är hundar en svårare störning. Idag hade jag ingen "figurant-hund" med på promenaden, men de fick bra med utmaningar ändå. Störningarna som dök upp längs promenaden (utöver alla viltdofter, spår & det faktum att jägarna var igång längre bort i skogen!) var följande:

1) Matskål med korv, ost & hundgodis, allt väldoftande :-)

2) Ett färskt märgben.

3) En enkel variant av "lilla bytet", jag hade fäst en pälsig leksak på en långlina som en figurant drog i så att det lilla bytet försvann iväg framför hunden på skogsstigen.

4) En fotboll som sparkades över stigen strax framför hunden.

5) En joggare som dök upp, sprang över stigen och försvann vidare in i skogen.

6) En öppnad sillburk! Oväntad doft = spännande!

7) Två personer som en bit bort från stigen plötsligt ropade HEJ! och började konversera högt med varandra och satte sig på huk och pysslade med något spännande på marken.

Det var roligt att se hundarnas olika reaktioner och skillnaderna i vad som var lätt respektive svårt för dem! Förarna fick jobba med att både belöna all frivillig kontakt och alla egna initiativ som hundarna tog till att avstå från störningarna, men också att kalla in direkt när hunden först reagerade -vilket ju är det vanliga som sker i verkliga livet. De fick också välja vilka av störningarna som de efteråt bara ville passera eller vilka de ville utnyttja som externbelöning efter inkallningen (och då testa hur bra det gick att sedan kalla in hunden igen bort från belöningen).

Det visade sig att man med ganska enkla medel kan arrangera bra och varierande störningar bara man tar ut det i en mer naturtrogen miljö. Nu fick deltagarna hjälpas åt att figga för varandra, vilket gav dem bra blick för hur de olika hundarna och förarna jobbade och löste övningarna. Annars vore ju det ultimata att man går banan helt ovetandes om vad och när saker kommer att ske. Men mycket kan man med enkla medel fixa hemma längs det vanliga promenadstråket -testa!