Idag tävlade Flynn för första gången i agility. Det var på Svenska Hundklubbens agilitytävling i Bastmora, Södertälje. Svenska Hundklubben är en organisation som skapades 1912 och har idag fem lokalavdelningar i Eskilstuna/Torshälla, Södertälje, Västerås, Uppsala och Norra Westmanland/Dalarna (NWD Fagersta/Borlänge). Föreningen har egna regler & eget uppklassningssystem i lydnad (med moment som påminner både om SKKs lydnadsklasser & SBKs brukslydnad), egna tävlingar i spår, utställning och agility. I agilityn är tävlingsreglerna i stort sett samma som när man tävlar inom SBK men i SHK finns fortfarande en startklass kvar (en lätt hoppklassbana) och man klassar upp sig på lite annat sätt i klass I-III också (från klass I till klass II: Två lopp med 0 fel bland de fem bäst placerade. Från klass II till klass III: Två lopp med 0 fel bland de tre bäst placerade. Certifikat utdelas till vinnande hund i agilityklass III, respektive hoppklass III, med 0 fel.)

Flynn startade i två startklasslopp. Första loppet gick han jättefint men jag slarvade och stack ifrån honom för fort vid en sväng så vi fick en vägran. Med 5 fel och supertid (idealtiden var 50 sek, Flynn gick in på 27,20!) vann Flynn klassen för ingen lyckades bli nollad! Jag var så nöjd med att han fixade slalomen och att han hade en underbar attityd & vilja i loppet!

I det andra startklassloppet gick han ännu bättre och vi var helt felfria! Idealtiden var även där 50 sek och Flynn gick på 24,20! DUKTIG pojke!!! Seger även denna gång & i och med detta lopp blev han uppklasad ur startklassen enligt SHKs regler (felfri vinst = uppklassning). STOLT över Flynns debut är jag!

  Malliga gänget! Fonzie = vinnare i hoppklassen, Flynn = vinnare x 2 i startklasserna!

Drabbad av hybris efteranmälde jag Flynn även till hoppklassen men där diskade vi oss när Flynn inte kände igen däcket :-) Men vi körde vidare och han gjorde en massa fina saker på banan och trots att han kom i rätt hög fart satte han slalomen igen. DUKTIG hund! Så stolt & nöjd matte!

Jag hade svårt efter Flynns debut att ladda om och fokusera på Fonzies lopp så i agilityklassen diskade vi oss och det var helt & hållet mitt fel. Behöver lära mig att köra två hundar! I hoppklassen fick vi en trist vägran då jag var sen med information på ett ställe och vips fick vi en rivning också. Men hör & häpna så vann vi på det trots 10 fel. Hårfin marginal dock till tvåan som vi klådde med endast 1 hundradel!

I morgon ska Flynn få en välförtjänt vilodag men Fonzie & jag ska till Strängnäs LKK och tävla i deras agilitycup. Ska bli kul!

Jag & Krille var på Agdala igår & tränade och passade på att filma lite. Jag tränade vips så mkt sämre när videokameran kom på men här är iallafall lite av Flynns pass:

• En nos, rak & lång nog att andas fritt med.
• Tänder, starka & placerade så att jag kan bita, ta tag, gnaga, och bära saker med lätthet.
• Ögon, klara med bra syn, inte utstående.
• Ögonlock som skyddar, inte stör, och som sluter tätt intill ögonen.
• En hud som följer min kropp smidigt, som är frisk och inte kliar, som tål att jag badar utan att bli irriterad.
• En frisk, stark päls som skyddar, inte hindrar, som aldrig är i vägen för mina rörelser & språk, som tål både sommar & vinter, regn & solsken.
• En kropp som är smidig, stark och tålig.
• Starka tassar & ben som är långa nog att låta mig springa, hoppa, fara över stock och sten utan begränsningar.
• En mage som tål att jag får matrester, att jag ibland länsar soptunnan, att jag ibland hittar ett dött djur på promenaden...
• Ett starkt hjärta som orkar lika mkt som min själ vill.

Om vi kunde fråga den ännu inte födda valpen vad den vill födas i för kropp, tror ni då att någon hundsjäl INTE skulle vilja ha ovanstående? Det tror inte jag. Jag tror att hundar vill kunna leva så obegränsade liv som möjligt. Jag tror de vill känna sig friska, starka, snabba, smidiga, ja oövervinnerliga. Jag tror de vill se de öppna ängarna som ett kapplöpningsfält, kunna fara obehindrat över stock & sten i skogen, kunna simma i sjöarna, rulla sig i smutsen och svälja ett och annat kadaver. Jag tror de vill vara uthålliga, vädertåliga, klådfria och aldrig någonsin uppleva att de inte får luft nog eller att deras hjärtan inte orkar. Det är vad jag tror att hunden själv menar med ett "hundliv".

Vad människan önskar av den ännu ofödda valpen, är tyvärr ofta något helt annat... Det är skrämmande uppenbart när man tittar på dagens avel av flertalet raser. Vi människor har en fascination för det udda, det extrema, det som sticker ut. Men det är hunden, inte du, som ska leva fångad i sin deformerade och sjuka kropp...

När jag ser avvarter av hundaveln undrar jag, skulle ägaren själv vilja leva i en motsvarande kropp, och skulle han/hon våga ställa sig frågan -vad skulle stå på min hunds önskelista?

Äntligen börjar vi vara igång igen med agilityträningen! Det känns att både jag & Fonzie är lite ringrostiga efter vintern och att vi bägge behöver få bättre kondis dessutom... Jag har börjat köra hoppteknikövningar, hunnit med något pass i dubbelboxen, och så har vi börjat fräscha upp mionnet av kontaktfälten. Så här såg Fonzies stopp på a-hindret ut för ett par dagar sedan:  

Jag filmade också lite av de hoppteknikövningarna som jag körde. Insåg när jag tittade på filmen att hundarna, ffa Flynn, var rätt trötta. De hoppade bättre & hade mer klipp i benen dagen innan. Jag kände själv att jag var stum & tung i benen efter att vi börjat cykla, träna mer & valla mer! Jaja, bara att kämpa vidare.

Flynn har äntligen fått återuppta slalomträningen som vi påbörjade i vintras! Så här såg det ut när vi startade upp träningen igen! (Självklart ska hunden inte få vanan att gå tillbaka genom slalomen när det blir fel = slarvig hundtränare! Men håll med om att det ser lite coolt ut när det blir fel, jag gör ett omedvetet framförbyte & Flynn tar slalomen från andra hållet -rätt!)

Men allt är ju inte bara träning, ibland ser det ut så här hemma också:

Vi har varit på vallhundskurs i tre dagar för den norske vallhundsföraren Jo Agnar Hansen. Kursen var inbokad av Fanny & Thomas men hölls på underbara Lekeberga gård som har både marker & får som är suveräna att få träna på. Det var andra gången vi gick kurs för Jo Agnar och det var precis som förra gången mkt givande.

Vad jag uppskattar mest är att träningen är väldigt genomtänkt, med tydliga steg och gradvis svårighetsökning och att man med rätt upplägg av träningen kan få en mer avslappnad hund då man redan från början tänker på att minimera fel/för hög förväntan hos hunden på att få utföra vissa saker, samt att grundtanken är att vi först tydligt visar och lär hunden vad vi vill att den ska göra innan vi (eventuellt) lägger press på den. Jo Agnar gick bla igenom system för flankeringsträning ifrån första övningarna i balans till olika steg för att få hunden bekväm med att arbeta ur balans, hämtträning i olika steg och med olika övningar för att kunna styra hunden i utgången (dra in hunden på kommando & få den att vidga & slå ut på kommando), tankar kring hur man kan dela upp träningen vid delning/singling/sortering och olika övningar för detta mm.

Flynn -på väg att bli en riktigt fin vallhund! (foto: Fanny Gott) 

Ledord i hela utbildningen av hunden är -VAR TYDLIG. Vi ska veta VAD vi ska träna på, HUR vi ska göra det, och hur vi ska kunna veta att det FUNGERAR (utvärdering). Vikten av att träna tillräckligt ofta / tillräckligt mycket återkom Jo Agnar ofta till under de tre dagarna (plågsamt att höra för mig som inte kan träna alls så ofta som jag vill & inser att jag behöver...). Att man med unghundar ofta har bättre effekt av att träna mkt intensivt i perioder och sedan låta dem vila (om det behövs för hundens skull eller om vårt övriga arbete tvingar oss till det) för att sedan åter igen ha en intensivare träningsperiod. Att träna för sällan är värre än att inte träna alls, för träning bara någon gång ibland skapar lätt stora spänningar i hunden som vi då måste arbeta med att ta bort varje gång vi tar den till fåren. Ju mer "vardagsmat" träningen blir för hunden, desto lättare att få till en avslappnad inställning till djuren och hanteringen av dem.

Detta med träningsmängdens inverkan känner jag definitivt igen. Skillnaden som var när vi hade egna får = kunde träna ofta men också att hundarna bara "var med" till djuren utan att det blev träning, kontra nu när de vips förväntar sig träning vid åsynen av får! Det får mig också att än mer tvivla på meningen med att låta hunden valla "någon gång ibland" som många gör som själva inte egentligen är intresserade av vallning men ändå tycker att hundarna "mår bra av att valla". Jag tror allt mer att det är både meningslöst & ofta bara stressande för både hunden & djuren med en sån inställning. En utbildad vuxen hund kan självklart tåla träning mera sällan utan att hetsa upp sig, men en ung hund som inte kommit så långt i utbildningen har jag svårt att tro att vallning någon gång ibland är att rekommendera, tvärt om. Träna vallning om du vet att du vill utbilda din hund, annars kan du med gott samvete låta bli & istället träna andra grenar menar jag!

Vikten av att vara lugn, tydlig och att passa på sig själv och vilka känslor jag själv har under träningspasset, togs också upp. Jag behöver vara medveten om vilka känslor träningen sätter hos mig och hur dessa påverkar min hund. Vallning sätter lätt känslorna i gungning även hos annars vana hundtränare! 

Det blev också en del prat om tävlingsstrategier, hur jag kan hitta & utnyttja de platser på banan där jag kan få fatt på min hund & lugna ner racet och hur jag kan förbereda inför olika moment.

Kort sagt, vi han gå igenom ett vitt spektra av både olika moment & olika stadier i utbildningen av en vallhund, nu är jag taggad att träna vidare utifrån de tips jag fått och jag hoppas verkligen jag har möjlighet att gå kurs för Jo Agnar igen senare i år. Detta är vallhundsträning som passar mig & Flynn perfekt!

Nu ska vi träna flitigt i vår och sedan, kära vänner, kommer vi och klår er på banorna!  

...om de inte besvärades av stora ambitioner" - Henry Wadsworth Longfellow.

Det är ett citat som jag fick av en kompis för länge sedan och som jag hade uppskrivet på en papperslapp på kontoret på min förra arbetsplats. På pricken mig! Nu blev citatet aktuellt igen på sätt och vis när jag igår var på uppföljningen på Anne Dahlin-kursen. Förra gången så fick deltagarna redogöra för sina mål med sitt tävlande, någon ville ta ett championat, någon ville sikta på SM, någon ville ta sig till VM. Beroende på hur höga ambitionerna är, kan man välja hur petig & noggrann man vill vara i träningen. Den stående repliken under denna uppföljningsdag var "Men du ska ju bara till SM, så det duger". Både på skämt men självklart lite på allvar också. Anne menade att det är skillnad att ha som mål att kvala till SM, det kan du klara utan att ha alla detaljer tipp topp om du tävlar mkt -och kanske tävlar på rätt ställen- men att det sedan är en stor skillnad mellan den kvalitén som behövs för att kvala in och för att ta sig till final. Och att det inte alls behöver vara samma ekipage som ligger i topp på kvallistorna som automatiskt är finalisterna när SM väl avgörs. Att kvala till SM har många kapacitet till, men vill man ta sig till final eller landslaget eller VM då krävs mycket mera finlir i allt.

Jag tycker hur som helst att det var ett rätt befriande uttryck detta att "jaja, du ska ju bara till SM så det duger", det blev liksom mindre allvarligt & omöjligt. En trevligare och mer avspänd attityd än att man hamnar i att man tror att ALLT måste vara helt perfekt för att det ska räcka till. Jag såg ju på NM att inte ens där är alla detaljer skitsnygga, befriande faktiskt!

Jag har själv mycket lätt att bara fokusera på det som inte är bra nog, istället för att se helheten i utförandet (när det gäller min egen träning). Jag ser 0,5-avdraget och förstorar upp det till något gigantiskt istället för att se allt det fina som gav 9,5 enkelt uttryckt. DET måste jag jobba på, att ställa om mitt fokus.

Jag minns när Tweed tävlade. Vi han bara starta 6 ggr i elitklassen innan hans sjukdom blev så svår att vi tvingades sluta. När han tog sitt championat, var alla de tre resultaten med en nolla med i protokollet. Så för ett championat behöver man inte ens genomföra alla momenten! Det kan jag behöva påminna mig själv om när jag blir för pessimistisk. Hade vi haft ett hyfsat betyg på de momenten där vi nollade, då hade han (när det begav sig) legat så pass att han kunnat vara inkvalad på SM. Större än så var inte marginalen! Det ska jag också påminna mig om, att gränsen mellan lyckat & misslyckat ofta är rätt tunn och det kan man se som något positivt!

Detta var egentligen en utvikning, men det var mkt i de banorna jag funderade under bilresan hem efter kursen. En annan sak som jag insåg var att jag behöver ha ännu tydligare målbilder för vilken aktivitetsnivå och attityd som jag vill att Flynn ska ha i varje enskilt moment. Och att det är MIN målbild, vad JAG vill ha, inte nödvändigtvis samma som andra förare har som ideal. Domare kommer i en bedömningssport göra olika värderingar & ha olika smak. Någon kan dra på ett hoppstå för att det är för högt, någon vill ha snabba skiften i fjärren, en annan vill istället ha lugn hund och drar om skiftena blir för "energiska". Någon är mer generös med vad föraren kommer undan med i form av hjälper, andra ser allt osv. Inom ramarna för reglerna gäller det att hitta ett utförande som man själv uppskattar. Här har jag nog inbillat mig att jag vetat hur jag vill att det ska se ut men inser att jag kan ha ännu tydligare bild framför mig. Jag är inte helt säker heller på att jag vill ha så hög aktivitetsnivå/mkt attityd som jag först tänkt mig. En del lydnadshundar börjar likna IPO-hundarna i att vara heta och jag vill nog ha hela ekipaget mera samlat & prydligt har jag successivt insett. Tror dessutom på en hund som Flynn att han gärna kan få vara lite coolare i början då man ser så många hundar som med åren blir hetare & hetare. Fart brukar gå att få ändå om man vill öka den så småningom.

Hur som helst, det var mkt roligt att se utvecklingen på hundarna efter 14 dagars träning. Stämningen på kursen var verkligen jättetrevlig, har sällan skrattat så mkt på en kurs men ändå kännt att det var fokuserat och bra. Jag kan helt klart tänka mig att gå med Flynn om de bokar in Anne igen längre fram.

Idag var jag hos Anneli. Vi tog ett gäng ungtackor från Nöckna och flyttade dem med transporten till fältet utanför Annelis hus. Det blev grymt bra! Ungtackorna var snabba som tusan men ärliga, inget drag (helt ny plats för dem) men ständigt i rörelse och kvicka att svara på hundarnas signaler. Ids fick valla dem i början så de skulle inse att nej, det gick inte att smita någon stans, och shit, jag GILLAR den hunden! Vill verkligen ha en valp efter Ids en dag, hoppas någon med en riktigt bra tik använder honom.

Jag tänkte att det skulle bli lite väl tufft för Flynn så lite som vi gjort i vinter, men han skötte sig fint! Lite het i början men det dröjde inte länge förrän han gick fint & fåren började lita på honom. Jag hoppas verkligen det fortsätter att vara OK underlag så vi kan träna nu framöver, vill komm aigång på riktigt nu! Jag gillar Flynns öppenhet, han är lätt att nå fram till, han lyssnar och vill förstå utan att släppa fokus på djuren. Tror han kommer att bli kalasfin men jag tror han är en hundtyp som behöver lite tid på sig att mogna, han är så väldigt vänlig & valpig hemma mot våra vuxna hundar att jag misstänker att det även i vallningen behövs lite mera tid innan han kommer kännas riktigt vuxen. Worth waiting for! som man brukar säga!

Tränade lite med Fonzie också. Fy, det är svårt! Jag fick fram små glimtar av en riktigt bra vallhund men det sitter lååååångt inne och är svårt att få till någon riktig koncentration på den hunden. Vi får se under våren/sommaren hur det blir. Hans fördel är rena flanker, bra utgångar och att han är jäkligt lydig. En hund man kan vinna i IK I med men sen känns det långt kvar till att gå bra IK II-rundor. jaja, vi får kämpa på så får vi se...

Ibland hittar man guldkorn på YouTube! Här är två jag fann idag!

Tyvärr kan man inte "bädda in" första klippet men gå till länken o se ett underbart klipp om positiv förstärkning!  

http://www.youtube.com/watch?v=JA96Fba-WHk&feature=player_embedded

Och här nedan hittar du ett kul klipp om negativ förstärkning!

Förstärkning = ett beteende blir mer sannolikt

Negativ = tar bort ngt / undgår/undviker ngt

Positiv = tillför ngt

Igår var jag med som åhörare på en lydnadskurs med Anne Dahlin som instruktör. Det var min nygamla hemmaklubb Södertälje Brukshundklubb som hade bokat in henne för två heldagar med tävlingslydnad. Med på kursen var sex ekipage med hundar (rottis, boxer, golden, schäfer & två border collies) samt två åhörare.

Upplägget var att varje deltagare fick komma med sina specifika önskemål angående problem eller nyinlärning av moment, så det blev rätt varierande övningar. Anne höll ingen direkt teori utan inledde med att prata lite kort om sin grundsyn på relationen med hunden och hur hon såg på vardagslydnad kontra tävlingslydnad där grunden till tävlingslydnaden är en bra relation och att vardagslydnaden fungerar. I tävlingslydnaden ville hon inte arbeta med bestraffningar, det ska inte behöva vara negativt på lydnadsplanen. Fungerar något inte i tävlingslydnaden bör vi fundera över hur bra hunden lyssnar & samarbetar i vardagen, vilken relation vi har och se om det är något jag behöver åtgärda där först. Även om hon kan tänka sig att korrigera hundarna fysiskt om det skulle behövas i vardagen så ska man tänka på att ha "snälla händer" (akta så att det inte skapas en negativ association till mina händer) och i så fall hellre använda sig av tex en kastad burk eller vattenspruta eller dylikt. Tävlingslydnaden ska däremot vara fritt från sådant. Inlärningen i tävlingslydnaden är alltid mitt ansvar, gör hunden fel har jag inte förklarat bra nog. Vidare är det viktigt att hitta en riktigt bra belöning, så bra att den kan konkurrera ut andra störningar och frestelser som finns runt omkring oss när vi tränar. Efter varje träningspass bör du också utvärdera om dina belöningar kan bli bättre.

Med valpar och unghundar bör man lägga vikt vid att få goda grunder i tex belöningskontroll, där Anne pratade om att sätta olika ord inte bara för om belöningen kommer från mig eller externbelöning utan att man även skulle kunna laborera med olika ord för riktningen till externbelöningen. Vidare lyfte hon fram vikten av att öva stadga i olika positioner, samt belöningsutveckling. Omvänt lockande och ett tydligt avslut på all stadga (slutsignal/fri-signal) gick hon också igenom. Påpekade även att ordkontroll (signalkontroll) är mkt viktigt att öva upp.

Anne pratade om att skilja på attityd = viljan, och aktivitetsnivå. Attityden/viljan ska finnas hela tiden (viljan att vara kvar & arbeta ihop med mig), och aktivitetsnivån kan jag styra bla genom vilka belöningar jag använder och hur jag levererar dem.

Praktiska träningen kördes först inne i klubbstugan (skönt med tanke på både underlag & väder!), var och ett av ekipagen fick 15 minuter vardera med valfria övningar/moment/problemlösning. Bla gicks det igenom fritt följ, fjärrdirrigering, sättande under gång, att lära hunden att om den tappar fokus på oss kommer vi att konkurrera med den om dess belöning (vi sticker själva iväg & har roligt med belöningen, har vi hundenb i koppel/lina kan vi dessutom låta någon annan förare "sno" hunden så den inte kan följa efter oss utan går miste helt & hållet om belöningen), fokus vid inmarcher, etc. Senare blev det träning utomhus också, bland annat sändande till rutan, apporteringar, störningsträning/tävlingsträning, inkallningar, dumrutan, mera fritt följ etc. Sista träningspasset blev en kort genomgång inne igen, då valde många att antingen arbeta vidare på fjärret eller vittringsapporteringen. 

Det var genomgående en mycket trevlig & glad stäming på kursen -och mycket skratt! Även om jag hade sett eller själv använt många av de tekniker som tipsades om var det inspirerande att vara på kurs i lydnad. Fick också en del tankar kring förberedelserna inför varje enskilt moment där Anne har varit mycket mer långtgående i att sätta ord inför varje enskild övning som förberedelse för hunden. Det har jag inte sysslat med tidigare på det sättet. Hon hade också ett mycket tydlig åtskillnad i hur hon utförde halter & marcher i vändningarna för att ge hunden signaler innan om vad som skulle komma. Olika varianter på detta togs upp och det ska jag nog laborera mer med själv. Något som jag inte alls tyckt varit ett problem var att återanvända vittringspinnar, men alla vi som gjorde detta (var väl åtminstone hälften av deltagarna så jag var i gott -eller i Annes ögon dålig eller iallfall snålt- sällskap) fick höra att det gör man absolut inte. Oavsett vilken metod man använde för att göra rent dem igen. "det kommer aldrig lukta diskmedel om pinnarna på tävling!". Nåja, jag tror nu inte just återanvändande eller ej är vad som gör att det kan gå troll i det momentet men vill man vara så tävlingslik som möjligt kan det ju vara en poäng i att alltid ha helt fräscha pinnar och kasta dem sedan (eller elda upp dem!).

Nu är det ca 14 dagar till nästa träff. Ska bli roligt att se hur ekipagen utvecklats och se fortsättningen på en del av övningarna! Mycket trevligt initiativ av Södertälje BK att boka in Anne Dahlin tycker jag!

Idag har det regnat, det enda positiva med det är att jag HOPPAS det betyder att snön kanske minskar något. Det är fortfarande mycket svårt att träna ute här hemma, inte alls något bra underlag, så igår o idag har jag bara spårat och sedan tränat lydnad inomhus. Längtar så efter våren!

Har inte haft någon blogginspiration på ett tag, har lite tankar som snurrat runt som nog kommer ut här så småningom men ikväll blir det bara en liten uppdatering om vad som hänt sen sist & vad som är på gång.

Vi har fortfarande en jäkla massa snö & is här hemma. Tack o lov har underlaget funkat att köra kurserna på (har haft tävlingslydnadskurs & inkallningskurs som avslutades nu i helgen) men det går inte att tex köra agility och vår grusväg har förvandlats till en skridskobana. Trist men jag hoppas att lite plussgrader & sol ska börja få bort eländet snart!

Jag har hållt en temadag (specialerbjudande som gick ut till tidigare elever bara) om belöningsutveckling och det blev väldigt lyckat! Full fart på både hundar & folk och många kreativa idéer kring belöningar och ffa lek. Roligt också att återse hundar & förare som jag inte sett på ett tag och kunna följa deras utveckling! I morgon kommer ett annat gäng tidigare elever och vi ska jobba med motbetingning, blir säkerligen också roligt & givande!

På det egna kursandet har jag nu anmält mig som åhörare till en tävlingslydnadskurs (två heldagar) för Anne Dahlin. Det är Södertälje BK som arrangerar och första tillfället är på onsdag. Ska bli spännande! Hoppas få lite nya idéer & inspiration. Det riktigt spännande på lydnadsfronten är att jag & Flynn fick en plats på Obedience Rules 2011 så i augusti blir det 5 intensiva dagar bara med en massa tävlingslydnad! Ska bli så spännande!!!

Agility går som sagt inte alls att träna här hemma nu, men jag fick syn på att SLKK skulle bjuda in Eva Marie Wergård för en kortare kurs en kväll i juni, så den har jag anmält Flynn till. Innan dess ska väl snön vara borta & vi ska hinna vara igång tänker jag!  

På tal om agility skulle Fonzie ha tävlat både förra helgen & förrförra men med vår vanliga tur, halkade han på promenaden och bröt av en klo... Suck... Tack o lov sprack den inte ända upp till klofästet så vi slapp åka in och dra ut den, utan det räckte med att vi tog klotången och knipsade av halva klon. Nu får han ha tassskydd under tiden det läker men någon träning har vi inte kunnat ha och självklart fick vi ställa in de fyra loppen vi var anmälda till. Suck. Nu dröjer det en evighet innan det finns någon tävling som jag kan åka på.

Nu har alla våra 5 hundar blivit rabiesvaccinerade för andra gången så nu ska vi vänta de 120 dagarna och sedan blir det blodprov. Spännande om vi kunde komma iväg & träna & tävla utomlands så småningom!

Jaha, det var lite vad som skett sedan sist. Mer inspirerande inlägg kommer nog så småningom! :-)