Idag skulle jag egentligen åkt och tränat vallning på morgonen, men när jag fått två sladdar med bilen redan i krypfart, insåg jag att i valet mellan "kanske kunna träna" och "kanske hamna i diket" så var diket värre än den uteblivna träningen. Sur som ett sviskon vände jag och åkte hem igen, tyckte livet var PEST och stressade som fan över den stora, viktiga livsfrågan -hur ska jag & Flynn kunna ta oss dit vi vill om vi inte lyckas träna!? Aaaaaalllllaaaaa andra jag kände var ute och tränade, eller gick kurs, eller tävlade eller hade i allafall nyss gjort det, eller skulle snart göra det, aaaaaaallllaaaaa på FaceFuckingPerfectLifeBook hade sååååå jävla roligt och lyckades med ALLT och det var bara jag och stackars, stackars Flynn som inte kunde göra ett skit och som följaktligen aaaaaldrig skulle lyckas med något här i livet. Någonsin. Never. Ever. Lika bra att ge bort Flynn till någon av dessa med ett perfekt liv som kunde ge honom den chans han förtjänar och själv kunde jag lika gärna gå och gömma mig i en grotta de närmsta 10, 20, 100 åren...

Jag får erkänna att det är inte alla dagar och stunder man har rätt perspektiv på tillvaron :-) Nåja, när jag svurit och gnällt klart (nåja, klagosångerna kortades i allafall av efter en stund) beslutade jag att gå ut och lägga spår istället. Om inte annat så för att inte hamna vid datorn och bli ännu surare. Sagt och gjort! Tre spår la jag och det är ju helt enkelt något magiskt med att strosa i naturen utan att se eller höra någon annan människa. Man blir... lugn. Och faktiskt så småningom nästan glad. OK, någon annan skulle få all framgång och ära och åka på roliga vallhundscuper och mästerskap men vi skulle i allafall ha trevligt i skogen hundarna och jag. Punkt. Sen fick jag väl gömma mig i grottan efter att jag gått spåren helt enkelt, om behovet kvarstod.

Så, vid ganska gott mod strosar jag hem, beslutar mig efter en stund för att ta en kaffe och sätter mig vid köksbordet.... Då ser jag en grönklädd människa traska förbi mitt fd fårhus ut till kanten av fältet där han sätter sig på pass. Typ 100m från mitt köksfönster. OK, kan ha varit 150 men just du kändes det jäääävligt kort och mitt humör sjönk som Titanic ungefär! "Först får jag inte valla och sen när jag är duktig och inte gnäller utan lägger spår istället, då kommer jägarjävlarna och nu kommer jag fan inte kunna gå mina spår heller! Helvetes jävla skit!" Som sagt, vissa dagar har man inte riktigt perspektiv på tillvaron, jag får tyvärr erkänna att jag satt och fullkomligt hypnotiserad glodde på det orangea bandet i hatten på jägaren i vad som kändes som en smärre evighet och bara osade av ilska. Inte ens kaffet smakade gott! Men mer action skulle det bli. Efter att ha glott lääääänge på jägaren, så hörs plötsligt en hög smäll, sekunden efter far ett rådjur förbi gubben därute, en till smäll och pang så snurrar rådjuret runt, ligger och sparkar ett tag och blir still ute på åkern. Allt sett från mitt köksfönster. Skotten fick Arvid att gå och gömma sig och jag blev om möjligt än mer skitarg. Inte nog med att deras jäkla jakt skulle omöjliggöra min spårning, de skrämde min hund också!

Enda plåstret på såren var att nu borde det ligga två (om det första skottet jag hörde inte varit en bom dvs) rådjur ute på fältet. Det borde väl rimligtvis samla ihop gubbarna och hålla dem sysselsatta ett tag? Kanske till och med så pass länge att jag kunde hinna gå mina spår (som låg ca kanske 7-800 m längre bort längs vägen) -om inte resten av jaktlaget befann sig där, dvs. Sagt och gjort, lagom när de började släpa iväg med rådjuren, stuvade jag in hundarna i bilen och åkte till spåren. Och jag hann. Och hundarna skötte sig såååå bra! Och när jag stod kvar där längs med vägen efter spårningen och pratade med en kompis (som åkt ut för att ge mig en finfin teckning på Flynn!), då först kommer jägarna åkande. Hm, tänker jag. De ser två kopplade hundar MEN de ser också två bilar parkerade "i skogen" och en hund med spårsele & lina fortfarande på, undras just... jo men, de sänker farten! NU kommer någon av surkartarna att säga något idiotiskt igen om att vi är ute och stressar viltet! Då... VINKAR gubbarna. Allihopa. Och kör i hövligt tempo förbi oss.

Undrens tid är ännu inte över. Och kanske. KANSKE kan vi vinna ära och berömmelse och få vara med på alla de där roliga sakerna vi vill, Flynn och jag, även om vi missade ett träningspass idag. Kanske!

När jag blir stor, ska jag ha perspektiv på tillvaron :-) Tills dess får jag väl traska mer i skogen helt enkelt!

Dagen idag har varit så himla bra! Från början var det tänkt att jag skulle åka & tävla agility i Hammarö, men igår kväll kände jag allt mer att nej, jag orkar inte gå upp svintidigt, åka innan 05:00 (på kanske skithala vägar) när vi inte är i form... Grubblade ett tag men bestämde mig sedan -känns det inte lockande, då ska jag inte åka. Det beslutet kändes så bra sedan för jag fick istället en helt strålande träningsdag och det känns viktigare än om vi hade lyckats peta in någon pinne!

Först var det agilityträning på morgonen. Vi var bara tre stycken som tränade så det gick att vara grymt effektiv. Fonzie fick halva tiden med hoppteknikövningar och halva tiden med hopp och slalomkombinationer. Han var så fin idag, hoppade smidigt & mjukt och läste min handling jättefint! Jag var på superhumör efter en timmes träning och berömmer mig själv för att jag då slutade istället för att köra hunden trött och sliten.

Efter agilityn blev det att ta sig hem, luncha och sen åka upp till Anneli (i strålande som och pluss 4 grader, wow, kan man få detta väder HELA december tack!?). Stackars Anneli låg däckad men jag och Krille tränade. Först ett pass var i paddocken, sedan tog vi upp fåren till den större hagen och tränade fråndrivningar ett pass och Flynn var helt grym, greppade djuren finfint och kunde sköta crossen nästan helt själv, så fräck utveckling sen förra passet! Efter det fick hundarna varsitt pass med hämtträning, åter igen mycket nöjd med min plan och hur Flynn svarade på träningen!

Så summa sumarum en dag då jag lyckats ha en plan, hålla mig till den, träna klokt och fått njuta av att hundarna gått kalasfint! Jag fattade verkligen rätt beslut när jag valde att träna istället för att tävla idag känner jag!

Vi har (ok, Krille har!) byggt en klädkammare på övervåningen och det har på samma gång gett mig en stor spegelvägg att träna framför! Speglarna går från golv till tak och allt som allt är de ca 2,5 meter breda. Genom att flytta på mitt skrivbord och tre bokhyllor och stuva om ett soffbord & ett par fåtöljer, så har jag nu fått en stor öppen yta framför spegelväggen. Kommer bli perfekt för allt finlir i lydnaden och positionsarbete i HtM! Ffa backanden, ingångar och stegförflyttningar är suveränt att kunna se genom en spegel istället för att vrida sig eller bara chansa. Ryggen är rätt mör efter att ha kånkat möbler så det blir ingen invigning av träningsytan ikväll dock.

Jag och Fonzie har idag på morgonen varit iväg och tränat agility. Det var andra gången i det ridhus som SLKK fått hyra in sig hos, vi har en månads prövotid där och jag hoppas verkligen att det ska gå att träna resten av vintern också. Jag har lånat ut balanshindren, tunnlarna, däcket och en del av hopphindren till ridhuset för nu framåt kommer man inte kunn aträna ute på planen, den är redan lerig och för hal för agility anser jag. Lite hoppteknik kan jag köra högst upp men annars får vi hålla oss till ridhusträning nu och ett bra tag framöver.

Får se om blåsten har mojnat tills i morgon, då har jag planerat att träffa några träningskompisar och spåra. Om det blåser lika mkt som idag lär det dock inte vara någon hit att ge sig ut i skogen...

Igår var vi och grattade Krilles storebror Roger som fyllt år, Arvid fick följa med och jag tror att sånna besök är vad han uppskattar allra mest i livet numera; huset var fullt av folk, han blev bjuden på olika små smakbitar, han träffade (och nollade) pudeln Roffe samt husets senaste tillskott, katten tja, namnvalet var inte helt spikat än ;-) Arvid var i sitt esse! Sitta med vid bordet, sno Roffes mat/leksaker, hångla med ungdomarna i soffan och bara mysa runt, det passar honom så bra! Han sov som en stock i bilen hem, det tar på krafterna att vara social :-)

Arvid -the one and only.   

Myspys på hög nivå!

Tiden går så läskigt fort ibland! Idag fyller Flynn två år och jag tycker att det var alldeles nyss som han var en liten skrutt som fick plats i mitt knä... det gör han inte riktigt längre, även om han gärna försöker :-) Samtidigt känns det som jag haft honom länge, för vi känner varandra så bra och då tycks det som att han alltid funnits här på Södertorpet.

Samtidigt som jag får lite ångest över att tiden går så fort, ser jag fram emot när våren kommer. Jag har massor av saker jag vill göra nästa år och inte minst ser jag fram emot att fortsätta utvecklas ihop med Flynn inom vallningen & lydnaden och att fortsätta att ha en massa kul ihop i vardagen. När man skriver blogg eller på Facebook blir det lätt att man fokuserar på träningen. Vad som kanske inte alltid kommer fram är allt larv och nonsens, alla lekar och bus och gosande som faktiskt är en större del av vardagen än träningen. Jag har tex en massa tramsiga smeknamn på honom och självklart har Flynn som alla mina hundar ett antal egna ramsor & sånger :-) Vi gosar vääääldigt mycket ihop och jag tänker ofta att det är i soffan, inte på träningsplanen, som vi lagt viktigaste grunden för våra tävlingar. "Vi sitter en stund på kvällen i soffan, bara jag & Flynn, och berättar hur mycket vi tycker om varandra" sa jag till Flynns uppfödare för ett tag sedan, "Det är där vi gör upp alla våra planer, sen behöver vi bara gå ut och köra!"

Lite så tror jag nog att det är, klok träning är viktigt, men utan en bra relation blir det likt förbaskat inte så lyckat! :-)

Finaste mamma Jill med Flynn & hans syskon! (Visst är Flynn grymt lik sin mamma!?)

Idag stuvade jag in Fog, Race & Flynn i bilen och åkte till Anneli för att hjälpa till lite med fåren och för att träna. Vi hade otrolig tur med vädret -strålande sol och vindstilla, frost i marken men skönt i luften! Kan knappast bli bättre så här års. En dag då det kändes lyxigt att få vara ute och jobba istället för att sitta instängd på ett kontor!

Anneli har precis blivit klar med sitt nya fårhus, ett bågväxthus, så här ser det ut:

Och när det börjat halmats:

Första jobbet blev att halma resten av fårhuset, sätta upp grindar och bygga avdelningar för de tre olika betäckningsgrupperna. När det var klart, fick Flynn samla ihop ena gruppen som gick i en hage en bit bort, driva dem längs vägen (samma jobb som inför klippningen) och ta in dem i paddocken först för vi skulle passa på att träna lite. Det coola den här gången var, att det nu gick ett par bagglamm lösa i hagen utanför fårhuset som man passerade på vägen till paddocken. Gruppen vi drev framför oss fick syn på dessa, en tacka bestämmer sig kvickt för att kasta sig genom stängslet för att förenas med bagglammen -och får snabbt resten av gruppen med sig! Ett ögonblicksverk som min hund inte han stoppa eftersom han befann sig på andra sidan flocken på vägen. Men -jag pyschade på honom och smarta Flynn slänger sig genom staketet, slår ut och hinner komma in precis metrarna innan flocken kommit fram till bagglammen! Han räknade alltså själv snabbt ut att nix pix, det där gick inte rätt till och de ska INTE beblandas! Väl framme fick han fronta galopperande tackor (och en vuxen bagge) och med bara attityd och lugn fick han dem att bromsa och vända om och tryckte beslutsamt ut dem samma väg som de smet in och vips ville fåren snällt gå till paddocken istället. Duktiga Flynn! Om de hade hunnit gå ihop, hade vi fått merjobb med att sortera ut bagglammen ur gruppen och flytta dem -nu slapp vi det! Älskar att ha en hund som gör sånt på ett så klokt sätt.

Både Flynn, Kate, Fog & Race fick sedan varsitt träningspass inne i paddocken, sen åkte vi för att hämta hem den tredje gruppen med får (som gick vid Nöckna). Det visade sig att där stod grinden till hagen öppen (!?) och fåren hade traskat iväg ner till en annan gård, men med Ids hjälp var de samlade och inne i transporten på nolltid. Vad hade man gjort utan hundar!? Väl tillbaka fick Flynn ta in dem i hagen och slussa in dem till rätt del av fårhuset och efter det återstod bara för Flynn att plocka ut den gruppen med får som vi lämnat kvar i paddocken och ta in även dem till sin plats.

Jag gillar verkligen Flynns attityd i arbete och han börjar bli allt mer klok i att räkna ut vad som ska göras, vart fåren ska ta vägen, vilka som ska med eller ej osv. Det gillar jag skarpt!

                                             
Nostalgitripp: så här såg det ut första gången Flynn såg får 10 veckor gammal!

Jisses vad lydnad är ROLIGT! Fattar inte alls varför tävlingslydnaden fått en stämpel på sig att vara stel & tråkig, den blir ju som allt annat precis vad man gör den till. Själv gillar jag lydnaden för det finns mycket ACTION i den, massor av moment där man kan ösa på och låta hunden ta i och sånt gillar jag! En hund som ena stunden sitter blickstilla för att nästa explodera iväg -det är ju skitkul träning!!!

Idag har jag tränat ett litet pass inomhus och ett litet pass utomhus. Inne jobbade jag bland annat med fjärren. Den brukar i klass II inte var mycket att hetsa upp sig över, men jag har själv hamnat i ett litet dilemma om hur jag vill ha det. Ska jag redan nu tänka "bara aktiva uppsitt med två tassar direkt bak till stramt sittande gills" eller ska jag bara tänka uppflyttning och släppa igenom att sittandet kan bli med en mindre aktiv rörelse? Hm... måste bestämma mig. Lutar åt att tänka uppflyttning och sen eventuellt träna in det aktiva uppsittet senare (han gör det kalasbra från liggande upp i utgångsställning) för jag har sett att hans ena baktass ryckts framåt av rörelsen, inte att han vill flytta rumpan men att hans baktass glider i uppsittet. Kan vara att han behöver öva tekniken mer i och för sig + underlaget. Men, jag måste tänka lite här innan jag går vidare känner jag.

Utomhus jobbade jag med apportering över hinder. Dels för att det är roligt & dels för att komma vidare från den vanliga apporteringen (jag upplever att ju fortare de får gå vidare till även hopp-apport och dirrigeringsapportering, desto bättre förståelse för den enkla apporteringen får de). Kom nu i efterhand på att jag kunde ju fräschat upp det vi testade på Obedience Rules med att skicka honom runt föremål med apporten samt hoppa i en åtta med apporten, det får bli som lite skoj vid ett annat träningspass!

Jag körde något uthopp till sitt också. Nöjd med hur han utför det momentet, det ska bara vara med i en klass så han ska vara säker men behöver inte finlira på det.

Så här såg apporteringen & hoppet ut:

Jag har börjat återuppta lydnadsträningen med Flynn och nu har fokus legat på de moment som tillkommer i klass II. Även om han haft många grundfärdigheter klara som passar för de högre klasserna, är det ändå något annat när man väl börjar fokusera på en viss klass. Just nu jobbar vi mest med sändandet till rutan, fjärrdirrigeringen och apporteringen. Väntar spänt på att de nya lydnadsreglerna ska släppas, nu utgår jag bara från att ändringarna kommer att bli så som remissförslaget sett ut och sen får vi se om vi behöver tänka om när de släppts på riktigt.

Sändandet tycker jag själv är ett jättekul moment (jag gillar allt med fart & action!) och att lära hunden att jobba bort ifrån mig är något jag påbörjar tidigt numera. Lille Flynn fick sina första övningar i att jobba bort ifrån mig redan som pyttevalp: så här såg det ut när han var 11 veckor och shejpades att gå ut ifrån mig hemma i köket:

Och så här såg det ut när Flynn var 13 veckor och jag för första gången testade att shejpa honom att springa bort ifrån mig på träningsplanen (fritt sändande, ingen target ute):

Nu har jag lagt ihop fritt sändande ut mot ingenting med ställande på kommando, samt att jag gjort samma sak men lagt till rutan. Så här såg det ut för några dagar sedan:

Jag har fortfarande ingen ny videokamera, utan jag filmar & ber om att den fungerar ett tag till.. den har strulat igen vid ett tillfälle så den är inte så pålitlig längre. Men om allt funkar ska jag försöka filma mer träning framöver och berätta om den här i bloggen!

Är du själv sugen på att utveckla dig & din hund i lydnad under nästa år så är tipset att du anmäler dig till min elitsatsning i lydnad, du kan gå kursen både med en valp eller med en hund som du redan är igång och tävlar med!

Dags för lite praktiskt jobb igen för hundarna! Den här gången var uppgiften att vara behjälpliga vid fårklippningen hos Anneli. Jobbet började i tisdags när vi planerade och byggde upp hanteringsanläggningen och testade ut hur vi smidigast skulle kunna slussa fåren från paddocken in i stallet, fram till fårklipparen och vidare ut i hagen. När vi fått upp grindar och fixat och trixat så var det dags att hämta ner första gänget tackor från hagen en bit bort längs vägen, Flynn fick förtroendet att samla ihop och ta ner djuren och det skötte han fint.

När vi fått in alla i paddocken, blev jobbet att testköra anläggningen för att se om vi tänkt rätt pluss att det skulle löpa smidigare vid klippningen om fåren redan en gång gått igenom rännan. Vi körde igenom hela gruppen tre gånger och efter några småjusteringar verkade allt funka bra.

Efter lite kort träning var det sedan dags att åka och hämta hem baggarna. Vid det här laget hade det börjat skymma på rejält så när vi kom fram till Nöckna var det inte mycket dagsljus kvar. Ids skickades ut för att leta efter får i hagen, han hittade ungefär halva gruppen och medan Anneli började sortera vilka av dem som hon skulle ha och lät Ids ta in dem i transporten, skickade jag ut Fog för att låta honom leta efter resten. Han kom efter en liten stund med de återstående baggarna, vi kunde plocka ihop vilka som skulle med och vilka som skulle stanna kvar och strax innan det var bäcksvart var vi klara.

Nästa dag var det dags för klippning, nu var vi förstärkta med Malin & Fly också och Flynn & Fly jobbade ihop i hanteringen med att hålla fåren och när det behövdes trycka fram dem i rännan. Mycket av jobbet för hundarna en sån dag är att kunna vara pasiva långa stunder och sen jobba bara när det behövs. Vallning är inte alltid att ideligen fara runt och flytta djuren än hit än dit! Det var här jag insåg till fullo hur skönt det är att ha en hund som man kan lita på, jag kunde lämna honom ensam i paddocken och syssla med annat och ändå veta att han varken ställer till ofog eller skapar extraarbete genom att jobba när det inte behövs, eller att han skulle bete sig illa mot djuren. Det är guld värt!

                                                  
               Flynn & Fly i paddocken.

Jag filmade en liten sekvens för att visa hur det såg ut med paddocken, rännan in till stallet där Magnus Wuolo stod & klippte fåren, och sen ser man var de färdigklippta fåren kommer ut i hagen:

                                                  
                      Klippningen! Det går tokfort!

Anneli stod i slutet av anläggningen och sorterade upp ullen, det blir en hel del. Jag tror att det var runt 85 djur som klipptes den här gången.

                                   De färdigklippta damerna passar på att beta av det sista höstgräset.

När klippningen var klar, blev det en mycket efterlängtad måltid och sen -dags att samla in fåren (som gått och betat under tiden) på nytt i paddocken för att sortera dem i betäckningsgrupperna. Anneli har tre avelsbaggar som skulla ha varsin grupp damer, så det var bara att ta dem genom anläggningen igen och sortera ut rätt djur till rätt grupp och sen flytta dem till respektive hage. Flynn & Fog fick hjälpa till i paddocken. Sista gruppen var sorterad vid 17:30, då var det mörkt vill jag lova!

En lång men rolig dag som gav Flynn många nya erfarenheter och mig själv än mer att tänka på om vallhundar och får.