Den senaste tiden har det dykt upp ett par intressanta nyheter vad gäller avel på border collie som fått mig att fundera lite kring sjukdomar och avel. Först lite om ögon: Svak beslutat att det från och med 2013-01-01 ska vara krav på ögonundersökning av avelsdjur; "vid registrering av valpkull ska föräldradjuren ha officiellt ögonundersökningsresultat. Intyget får inte vara äldre än 1 år. I enlighet med SKKs grundregler ska giltigt resultat föreligga före parning."  (se mer info här: http://www.svak.se/?p=1746 ) Ögonspeglingen är det enda instrument vi har idag för att hitta allt det som (ännu?) inte går att gentesta för -PRA, retinopatier av olika slag, katarakter av olika slag, samt att man beroende på ålder och fel även kan se en del av symtomen på CEA (men CEA kan vi idag gentesta för) samt inte minst att man kan se vad som sker med de olika förändringarna i hundens ögon över en längre tid om hunden ögonspeglas flera gånger under sitt liv, något som kan ge mer information kring både skador och sjukdomar på sikt. 

Det nu ökade kravet på ögonspeglingen har tillkommit med referens till PRA (progressiv retinal dysplasi) vilket är en mycket allvarlig men som det tack och lov tycks, sällsynt sjukdom hos border collie. En hund som får PRA blir blind. Det har dykt upp fall av PRA i Sverige och då ville man stoppa aveln på avkommor efter kända anlagsbärare. Mer om problematiken kring PRA går att läsa här: http://www.botvidehunden.se/svakgrejer/OMKRING3_s5.pdf . Det är dock sällan man hör folk prata om PRA utan när ögonfel diskuteras är det nästan alltid CEA eller på senare tid möjligen retinopati som nämns. Vad CEA är vet vi idag bra, vi kan gentesta och sjukdomen är sällan ett problem, vad den sistnämnda diagnosen (retinopati) är, vet vi idag faktiskt inte lika bra. I det begreppet kan både förvärvade skador och genetsikt överförbara sjukdomar gömma sig idag.

Tidigare var det endast krav på ögonspegling av föräldradjuren för att kullen skulle få ligga på valphänvisningen på Svaks sida, men nu skärps det alltså och ställs som krav för att få registrera. Mycket bra tycker jag! Det kommer att innebära att långt fler tikar kommer att ögonspeglas än vad som tidigare skett, eftersom en del tikägare idag tycks leva med devisen att det är bättre att stoppa huvudet i sanden än att riskera att få reda på något "obehagligt" om den egna tilltänkta inkomstkällan... Dvs man struntar både i att ögonspegla och att gentesta tiken, parar med en "optigentestad normal" hanhund (dvs en hane som inte bär anlag för CEA -notera, det är den enda ögonsjukdomen som gentesten säger något om, det är inte samma sak som att hanen är fri från andra möjliga och kanske mkt värre ögondefekter) och sen struntar man dessutom i att ögonspegla valpkullen... Då finns ingen möjlighet alls att ett eventuellt fel kommer att synas innan leverans, smart va! ;-)

Hur som helst blir det mycket intressant när de nya reglerna blir gällande för det kommer jämna ut resultaten mellan de som speglat och därmed öppet redovisat sina hundar (och kanske ibland åkt på ett och annat fel som valpköparna då lätt kan ta ställning till) och de som gett tusan i det och därför inte tycks ha några fel.. Pluss att det kommer ge mer information om olika linjer/kombinationer när det inte bara till största del är hanhundar som speglas. Hade tikägarna sedan insett fördelen av att gentesta sina tilltänkta avelstikar hade det blivit än mer intressant, idag tycks man hellre satsa på en gentestad normal hane än våga ta reda på vad den egna tiken är -något som i dagsläget snävar åt avelsbasen och det är långt farligare med en överanvändning av några få hanhundar än att man på kontrollerat sätt använder de som är anlagsbärare. Är tiken själv fri, kan hon ju paras med både normal och carrier (dvs tikägaren får mer att välja på -så man faktiskt kan selektera på vallegenskaperna före "den måste vara gentestad normal" kanske!? ;-)), och paras två normala så behöver deras avkomma inte gentestas eftersom du då vet att alla valpar blir normala. Det borde väl sporra folk att börja testa sina tikar? Kanske blir det så, kanske tar det bara tid.

Riktigt festligt blir det när det då och då ifrågasätts varför hanhundar med optigenresultat "carrier" (anlagsbärare CEA) får stå med på täckhundslistan eftersom de hundarna ju bär på ett fel... Jag har däremot inte läst någonstans att man ifrågasatt att det används en massa hundar som man inte vet något alls om? Alla de icke testade tikar som idag paras med en testad normal hane, vem ifrågasätter användandet av dem? Eller tror man verkligen att det bara är om man vet om ett resultat som generna kan nedärvas? Eller kanske att tikar inte kan bära på dem alls ;-) Sorry men CEA nedärvs inte enbart av hanar...

CEA har i mina ögon (haha) fått för allt stor betydelse just för att det går att gentesta. Det innebär att hundar som är carrier (notera: carrier är friska och har själva inte sjukdomen, de bär bara på anlagen) lätt kommit att klassas som "sjuka" för att de har fått ett visst testresultat, men samtidigt verkar hundar med tex retinopati (som vi idag tycks veta mycket litet om men där i alla fall jag blir rädd då jag hör om hundar med den diagnosen som blivit eller är på väg att bli blinda) inte lika automatiskt stämplas som "sjuka" eller ifrågasättas att de används i avel, trots att det mesta i informationsväg man får där är uttalandet "sannolikt ej ärftligt". Sannolikt. Jaha liksom. Ska bli intressant i och med kraven på ögonspegling för registrering att följa de hundarna som idag har diagnosen retinopatis avkommor framåt, kanske får man så småningom veta vad "sannolikt" innebär då. Var det ingenting eller var det något mycket värre än CEA kanske? Den som lever -och ögonspeglar!- får se! :-)

Nästa spännande sak som skett är något som jag tjatat om länge. Att det börjat redovisas vilka kända fall av epilepsi som finns i rasen. Hurra! Det har nämligen i en herrans massa år gått att på vallreg läsa på en enda hane att han lämnat avkommor som fått epilepsi (hanen är Joe, pappa till min Fonzie, så slapp de av er som undrar fundera över vilken jag menar ;-)) medan jag -som inte ens är uppfödare- har vetat om fler fall som aldrig synts offentligt så att säga. Nu har de uppfödare eller hundägare som själva valt att berätta att deras hundar har fått epilepsi sammanställts på Svaks sida, du hittar resultaten här: http://www.svak.se/?page_id=1779 En stor eloge till de som valt att redovisa öppet var dessa tragiska fall dykt upp (jag har vänner som fått ta bort hundar pga av epilepsi och jag kan knappast tänka mig något grymmare att drabbas av som hundägare) så kanske vi på sikt kan slippa gissningar & rykten, vilket alltid är långt värre än öppna redovisningar. Tyvärr kan jag fortfarande säga att jag vet om fall som inte står med där, men det är i alla fall ett stort och modigt steg i rätt riktning, kanske vågar fler fylla ut luckorna så småningom. Precis som i frågan kring ögonspegling så blir det i början så att det är de som är ärliga och redovisar öppet som ser ut att ha mest fel, medan de som kniper käft måste man känna till bakvägen så att säga.

Så lång text bara om sjukdomar -jag måste vara sjukdomsfixerad! Tja, det är ju ett uttryck som ofta dyker upp då man efterfrågar information. Vad jag alltid varit ute efter är att ju mer vi vet, desto lättare för folk att ta ställning till det de köper. Informerade valpköpare kommer att vara mer nöjda valpköpare och det vill väl alla ha? Vi gör alla olika prioriteringar och olika val, men jag tycker att alla ska ha så stor chans som möjligt att göra de valen utifrån den information som idag finns tillgänglig. Det gäller oavsett om det är sjukdomar, vallegenskaper, mentala egenskaper eller annat som jag väger in i beslutet. Om en hund ofta biter fult, vill jag veta det. Om en hund har lämnat långt mer HD eller OCD än rasens genomsnitt, vill jag veta det. Om en avelshund är efter en som lämnat epilepsi vill jag veta det. Om valpens förälder har en ögondiagnos, vill jag veta det. Vad vi sen väljer att bortse ifrån varierar från person till person -jag visste att det fanns CEA i Flynns linjer men prioriterade att de hade många av de vallegenskaper och mentala egenskaper jag ville ha och när vi köpte Fog visste vi att det där var en högre risk för ledfel än i många andra kombinationer men då vägde också tron på den kombinationens vallegenskaper över riskerna. Kort sagt, information behöver inte betyda att man väljer bort, det betyder bara att man förhoppningsvis vet lite bättre vad man har att ta ställning till!

Är viljan att vara upplyst innan köpet verkligen att vara sjukdomsfixerad?

Idag har ARVID namnsdag :-) Min vitnosade haj som numera inte bara är vit i ansiktet utan även fått en massa gråvita hårstrån i öronen, i rumpan (!?) och långt upp på benen, har firat sin namnsdag med att träna lite nya trix i köket, sno en bit ost från köksbänken och busa med de andra hundarna. Ut är han inte vidare pigg på att gå när det spöregnar som idag, med ålderns rätt anser han att det faktiskt FINNS dåligt väder... Regn kan dessutom betyda åska och då går man inte längre ut om man heter Arvid. Pensionärsfasoner men det är väl precis det som en pensionär ska få lägga sig till med?

Arvid är nu 9,5 år gammal. Inte mycket för en border collie och han är pigg i huvudet och frisk i kroppen med ett stort undantag: vänster framben. Arvids dåliga & olycksdrabbade ben där han först opererades för OCD som liten, senare skadade en tå så illa att vi efter ett års rehab var tvugna att amputera den och som en följd av det har han numera problem även i armbågsleden. Bra dagar far han fram genom livet som en unghund, fortfarande med ett jäkla klipp i steget, och dåliga dagar struttar han som en gammal gubbe eller vill inte använda benet alls bitvis. Arvid har också med tiden blivit extremt väderkänslig, det märks direkt i lederna i hans dåliga ben om det är ett omslag på gång och kyla och fukt gör honom garanterat halt numera. Arvid säger att han har hört att pensionärer skaffar sig små hus i Spanien och han förstår varför!

Det är både roligt och sorgligt när man ser sin hund bli gammal. Roligt för att en gammal hund har så mycket charm, man känner varandra utan och innan och så är det något med allt det där kravlösa i relationen när de blivit gamla -man har inte längre mål och ambitioner, inte längre saker som ska uppnås eller rutiner som man bör hålla på. En efter en smyger sig nya vanor in och man kan fnissa ganska gott åt de nya friheterna som vips blir självklara med en gammal hund. När Loppan var husets äldsta hund, kunde jag ibland titta förvånat på hennes grå, nästan vita nos, stryka över det gammelhundsmjuka ansiktet och häpet säga "men, tänk att du och jag en gång i tiden tävlade!?" Loppan plirade då lite med sina kolsvarta ögon och slängde sedan ofelaktigt ut sin myrslokslånga tunga träffsäkert i mitt ansikte som för att säga "så, så, hetsa inte upp dig nu, kom ihåg att det var då, nu är nu och nu behöver jag faktiskt inte lyssna på annat än ordet mat så det så". Att den hunden en gång i tiden kunde en massa lydnadsmoment kändes helt bissart även om hon som pensionär ibland kunde ställa upp på att visa upp ett och annat. Gå fot tyckte hon absolut att hon gjort tillräckligt av i sina dagar, bad jag henne om det suckade hon och såg ut som 100 år gammal. Däremot behöll hon hela livet en positiv inställning till att någon gång ibland få springa till en ruta eller apportera. Man sätter onekligen sin egen signatur på hundarna man tränar!

Jag hoppas att Arvid får vara pigg nog för att även han bli lika gammal och grå som Loppan. Så länge han har roligt och så länge de bra dagarna långt överväger de dåliga så blir han kvar. Med alla sina egenheter och stökigheter och pensionärsfasoner så är det bara att konstatera -det finns bara EN Arvid.

Nu har Mörkötävlingarna del 1 lagts till handa :-) Jag & Krille åkte till Anneli på fredagen för att fixa det sista inför tävlingen. Efteråt, lagom när vi ätit en god middag och hunnit halvvägs genom vinet, så visade det sig att Annelis lamm hade rymt... Border collies to the rescue! Flynn, Race & Ids fick rycka ut och samla ihop 105 lamm och sen vidtog en promenad med flocken på ca fyra kilometer. Det är inte mycket om man flyttar tackor, men unga lamm... Lamm utan tackor är vimsiga varelser som inte har någon uppfattning om vart de vill gå, ingen vill gå först, de snurrar runt runt (bokstavligt talat) och ser ut att leva efter devisen "följ rumpan före dig" -oavsett om den rumpan bara går i en cirkel... Att få dem att traska på över fält och längs vägar (och förbi ett gäng ystra kor) krävde mycket mera jobb av hundarna. Nu hade vi ju dessutom tiden emot oss, om vi skulle hinna fram innan det blev becksvart eller ej. Men shit så roligt det var att se hur hundarna jobbade! Anneli & Krille gick först och jag gick sist efter flocken och kunde gå och bara studera hur hundarna delade upp jobbet sinsemellan, hur de kunde se något som behövde rättas till men snabbt ställa om till en annan uppgift om någon annan av hundarna var före med att placera sig där. Jäkligt intressant och jag kan inte låta bli att gång på gång imponeras av dessa hundars förmåga att läsa djur och agera på egen hand. Så coolt!

  Här börjar det skymma på... ännu en bra bit kvar att gå...

Vi hann precis komma hem med lammen och stänga grindarna när det blev så svart att man inte så hundarna längre :-) Garvade lite åt att detta skulle vara det sista Flynn & Race gjorde innan tävlingen, inte precis den optimala uppladdningen men kul hade det varit så vad tusan.

Lördagen bjöd överraskande nog på strålande sol, wow! Jag & Krille jobbade i djurhanteringen och jag måste säga att är det bra folk där & bra utställare, då finns det möjlighet att lära sig massor så att inte fler personer erbjuder sig att hoppa in och jobba där på tävlingar fattar jag inte, mig har det gett massor i alla fall. Nu hade vi dessutom en himla bra placering av fållan så vi såg hela banan fint och inte minst såg vi upptagen bättre än någon annan på hela tävlingen. OJ vad det är skillnad i hur hundarna ser ut när de kommer upp sista biten i utgången och när de påbörjar upptaget! Hett tips för den som vill veta mer om sin hund (för nej, du ser inte detta från förarens plats ens i IK I) är att antingen fråga utställaren/utställarna hur hunden jobbade eller -på träning- be någon filma upptagen. Jag kan till 99% säga att hundarna skapade sina egna flockar och att fåren läser hundarna såååå mycket fortare än vi tror. De hundar som beter sig fel på olika sätt i sista delen av utgången får inga upptag (om fåren är som Annelis i alla fall), de som kom in heta, spända, rädda eller för försiktiga avslöjas också direkt av fåren och det blir därefter. Jag såg både hundar som jag blev glatt överraskade över och hundar som jag hade hoppats mer på i det avseendet. Men det är ju med djur alltid dagsformen man ser också, viktigt att minnas. Men, summa sumarum, jag har från både Gotlands och nu Mörkötävlingarna blivit än mer nerdigt intresserad av vad hundarna faktiskt själva säger till djuren. Vore jättespännande om domarna hade dömt upptagen från utställarens plats egentligen, jag undrar om det alltid hade blivit samma siffror då?

Jag hade ju bestämt mig för att stå kvar vid stolpen och träna oss på det den här helgen. Första dagen gick det sisådär :-) Flynn fick 20p på utgången, 10p på upptaget men sen hade vi vår sämsta framdrivning på mycket länge, bara 8p kvar! 38p på hämtet. "Fösningen" (dvs fråndrivningen då) kändes det som om vi aldrig tränat på avstånd, han chansade på kommandon och kändes både trött och förvirrad och vi fick fåren tillbaka genom grinden + missade crossgrinden och strulade så mkt att vi bara hade 3p kvar. Räddade upp det hela med 10p på sista benet hem till mig och sen var han grym i delningen 10p och fållan 10p som vi gjorde snabbast av alla :-) Summa 71p från stolpen och på det kom vi på 10:e plats.

Race & Krille ville ha in ett resultat till så Krille gick med honom på banan. Race fick 20p utgång, 10p upptag, 16p framdrvning = 46p hämtet. 16p på fösningen, 5p på drivningen, 10p på en skitsnygg delning ("Snyggt! Proffsigt!" skrev domaren) och 7p på fållan med lite strul. Summa: 84p och på det kom de tvåa! Det roliga var att de slogs av kullbrorsan Rookie & Meril som fick 86p, fiiina R-bröder!!!

Efter att ha byggt om banan inför nästa tävlingsdag, åkte vi hem till Anneli och hjälpte till att riva ner den gamla plasten + pressenningarna på hennes bågväxthus (fårhuset). Mitt i allt rymde alla korna som går i sin hage bredvid Annelis hus! haha, vilda western! My God, efter detta kraschade jag i sängen ett tag på min spikmatta för då var min nacke & skalle slut. Sen blev det god mat, lite vin och -pang så sov man :-)

Söndagen var det oväder... Regn, mera regn och ännu mera regn toppat med åska och hagel! Gissa HUR blöt man blir av att jobba med blöta får en hel dag!? Jag & Krille såg ut som två dränkta katter och jag tänker inte lägga ut bild på det ;-) Men SuperFlynn hade sovit på saken och kom på att klart att han kunde både styra upp fåren själv OCH ta in mina kommandon. I allafall de flesta :-) Så denna dag såg det helt annorlunda ut: Från stolpen fick vi:

Utgång: 20p upptag 10p framdrivning 18p = 48p i hämtet. "Fösning" 11p (vi missade crossgrinden även denna gång, det var där vi tappade nästan all, första grinden satte vi däremot en supertight sväng på!), "drivning" 10p (så 21p på "fråndrivningen"), sen var han lika grym i delning 10p och tratten 10p. SuperFlynn: 89p och SEGRARE trots att jag stod kvar och körde honom från stolpen!!! Hade vi fixat crossgrinden hade det blivit vårt högsta någonsin i IK I, festligt! :-)

Krille valde att köra Race från stolpen också, Race var inte riktigt lika på hugget denna dag och de fick en del strul + tiden ute i tratten gav 68p. Men bra & nyttig träning!

När allt var klart, banan riven, toan bortmonterad, skyltar borttagna och allt småfix klart var det sköööönt att börja rulla hemmåt. Herre gud, det är kul att arrangera tävlingar men det är mycket som ska fixas och det går i ett i ett. Nu är det en månad kvar tills nästa gång... (Det är helt OK att anmäla ditt intresse redan nu för att hjälpa till!)

Förra året debuterade Flynn i vallningen, då blev han gk vallhund och tog två 1:a pris (90p bägge gångerna komiskt nog) innan han fyllde 2 år. Detta år har han plockat fyra förstapris till på 88-89-90-91p och ett av dem med matte vid stolpen + debuterat och gått runt i IK II. Känns som fin utveckling på en hanhund som inte fyller tre år förrän den 23:e november! Susanne säger att hanarna från Flynns linjer mognar långsamt, så vi får se nästa år hur "vuxen" han börjar kännas då. Än så länge är han nog rätt mycket unghund :-)

Hemma igen efter fyra mycket intensiva tävlingsdagar på Gotland! Gotlandsveckan var ett sammarbete mellan Gotlands VK (som arrangerade de första två dagarnas tävlingar) och min klubb Sörmlands VK som tog hand om de sista två tävlingsdagarna. Vi hade förmånen att vara på två stora och mycket fina djurbesättningar. Alla fyra dagarna arrangerades både IK I och IK II så jag och Krille hade beslutat oss för att låta detta bli Flynn & Race debut i IK II. Sammanlagt gjorde grabbarna åtta starter och jag är otroligt nöjd med hur fint de jobbade alla dagarna. Ibland gav det höga poäng och ibland valde vi att bryta men de hade en kalasfin djurhantering i allt och det är viktigast för mig.

Flynn lyckades bäst i IK I; han knep en 3:e placering på 88p andra tävlingsdagen och sen dammade han in en 1:a placering på 90p den näst sista tävlingsdagen! Jätteroligt!!! Vi tog oss runt två av våra IK II-starter, som bäst fick vi 76p utan fålla (som vi inte hann med att göra innan tiden var ute) och jag är mycket nöjd med hur Flynn skötte sig.

  Två segrare firar! Jag som vann IK I och Monika Lindblom som vann IK II ! :-)

Race kom 4:a på sin ena IK I-start och sen gjorde han två fina rundor i IK II, den bästa gav trots grindmiss där Krille såg helt fel, 79p ochjag tycker han är kalasfin i sitt sätt att jobba för att vara helt grön på denna nivå! Så här såg den rundan ut:

Nu räknar vi kallt med att bägge grabbarna med råge är klara för Unghundscupen. Vi har två starter kvar dock, nästa helg hos Anneli, men jag är mer sugen på att utnyttja de starterna till att stå kvar vid stolpen, vi får se :-)

Efter unghundscupen kommer jag inte tävla någon mer IK I med Flynn, det var så galet mycket roligare att köra honom i IK II även om vi har massor kvar att lära oss, så nästa år blir det i den klassen vi kommer att tävla.

Jag tappade dock en del av sugen att tävla riktigt mycket efter Gotland, då jag såg vad tävlingshetsen kan göra med människor när det får gå över styr. Där vill jag inte hamna! Mitt största mål är och förblir att utveckla Flynn till en grymt bra vallhund, en hund som jag har praktisk nytta av, som jag kan lita på och som jag vill ska kunna sköta så mycket som bara möjligt på egen hand. Får vi sen bra resultat på tävlingar är det en trevlig bonus. Min och Flynns relation går också före alla placeringar och cuper, sånt ska bara vara en extra krydda, inte ett självändamål.

Men det är självklart bara min filosofi.

I helgen var vi i Veddinge och tävlade vallning. Finfina får men ett rätt litet fält och mycket starkt drag på flera ställen på banan gav en rätt svår IK I-tävling där de bara blev ett enda 1:a pris under helgen (segrande hund dag 1) och där 12 stycken av 30 bröt dag två.

Race klarade sig bäst av Södertorparna, han placerade sig som 3:a dag två. Flynn och jag hade lite stolpe ut denna helg då vi bägge dagarna fick "tiden ute" innan vi fått in fåren i fållan. Vi placerade oss som 5:a dag ett och 7:a dag två. Mest nöjd är jag med fösningen & drivningen dag ett där Flynn var riktigt duktig på att hantera de snabba djuren och få ner dem i tempo, samt delningen dag två där vi satte en 10:a. Han hade också fullt på utgången dag 1 samt fullt bägge dagarna på upptagen som kändes bra.

Nu har Flynn 27p till unghundscupen och på det ligger han på 13:e plats. Race har 25p och ligger på 17:e plats så bägge grabbarna borde vara rätt säkra på att komma med tycker jag. Unghundscupen är öppen för hundar under 3 år, man får räkna 4 resultat i IK I och poängen ges till faktisk placering; en seger ger 10p, tvåan får 9p osv ner till 10:e plats som ger 1p. 30 ekipage kommer med till cupen som går i slutet av september.

Nästa vecka drar vi till Gotland och tävlar i fyra dagar! Då är planen att bägge grabbarna även ska debutera i IK II, spännande ska det bli!

När jag anmälde Fonzie & Flynn till deras debuttävling i rallylydnaden den 11/2 tänkte jag mest att det skulle få bli en kul grej att göra eftersom det var vinter, jag var uttråkad och tävlingen arrangerades så nära (Södertälje). Sen när det gick bra för bägge tänkte jag att detta kanske får bli Fonzies nya gren (jag misstänkte ju redan då att han skulle bli pensionerad från agilityn). För att tycka att det skulle bli mer spännande så kollade jag upp när sista kvalet till SM skulle vara och så räknade jag på vilka tävlingar jag trodde vi skulle hinna åka på och beslöt för mig själv: målet ska vara att sikta mot SM!

Sen blev Fonzie sämre i ryggen och avställd över en månad. Då trodde jag att det skulle vara kört men körde vidare så fick målet med SM förpassas till "nästa år" istället. Men så tog Fonz en direkt uppklassning på första starten i avancerad klass och vips skulle vi i och med det hinna få in precis tre starter i mästarklassen innan kvalperioden tog slut. (det är tre rseultat som räknas) Det KUNDE gå!

Första starten gick fint, ett missat moment men 87p hade varit helt OK som lägsta resultat om vi kunde peta in två riktigt höga sedan.

Nu i söndags var det sista chansen, en dubbeltävling i Linköping. Jag vet inte om Fonzie tog ljuden i bakgrunden som början på åska, men något gjorde honom låg och inte alls som han brukar vara (spöregnet räknar jag inte in som problem, regn är han mer än van vid att träna i!). Krille som tittade på tyckte inte Fonz såg påverkad ut men jag hade inte samma känsla av kontakt och fokus som vi brukar ha. Skumt. Galen Fonzie har jag tävlat med men "lätt avstängd" Fonzie har jag aldrig upplevt förut, jag hoppas verkligen det var en enågångsföreteelse. Hur som helst, vi var inte samspelta, jag stressade över att inte känna igen min hund och var mycket otydligare som förare. Och vid sändandet till konen noterade jag inte att man skickade snett mot hindret de nyligen hoppat... Där försvann Fonzie över hindret och där försvann min fokus och definitivt alla chanser till SM. Jag var övertygad om att vi var diskade (och en annan domare som själv tävlade och såg detta sa att jo, så är reglerna) men jag tänkte att vi kör väl klart banan. Men min fokus var borta och vi drog på oss fler fel. Döm om min förvåning när jag efteråt inser att vi tydligen fått poäng ändå? Nu var det ändå ett uselt resultat (icke meriterande) men skumt. Jag har försökt läsa reglerna i efterhand men det kanske är en tolkningsfråga?

Hur som helst valde jag att stryka mig från den andra starten på eftermiddagen. Möjligheten till SM var borta, jag var dyblöt (hade regnat igenom ända in på t-shirten) och jag var framför allt orolig över att Fonzie skulle bli kall och bli stel i ryggen om regnet fortsatte, så vi tackade för oss och åkte hem istället. Ta fler meriter i mästarklassen kan vi ju göra en annan gång, det var mindre viktigt.

Å, så retligt att snubbla så att säga på mållinjen! Men man lär sig ju av sina missar och detta är några av de faktorerna som gjorde att vi inte nådde fram:

• Först och främst: för få tävlingar. Vi saknade både rutin i och med att vi bara hade 6 starter på vägen upp i klasserna innan mästarklassen och ffa för få chanser i mästarklassen där vi skulle vara tvugna att sätta höga poäng varje start för att klara gränsen. Det kan alltid bli ett missförstånd när man tävlar med hund, för att klara att kvala in hade vi behövt "ha råd med" ett par sånna starter, det fanns nu noll marginaler för fel eftersom vi bara han starta tre ggr och det krävs tre resultat.
  
  
• För lite banträning. Jag har prioriterat att träna enskilda moment men varit dålig med att ta reda på hur banläggning i mästarklassen kan se ut. Jag skulle som förare behövt vara bättre förberedd och van vid att köra hela banor.
  
  
• För mycket lydnadsförare! Jag tänker, beter mig och för hund som om det var tävlingslydnad. Det gör att jag inte räddat moment som jag kunde gjort om jag varit inställd på att "DK" är ok så att säga.
  
  
• För lite träning. Vi har bägge för lite träning både i momenten och i helheter. Snabbinlärning kommer man långt med men man måste vara beredd på att det också lätt kan brista :-)
  
  
• För lite respekt. Med det menar jag inte att man ska intala sig att något är svårt, men jag har varit för slapp i min inställning till denna tävlingsgren vilket inte mindre än tre gånger gjort att jag på tävlingsdagen på domargenomgången insett att jag missat/missuppfattat hur en del moment ska utföras! (nu sist: att jag inte noterat att man efter backande framför föraren alltid tar in hunden till vänster sida, jag har glatt tänkt att man tar den till den sida man utgick ifrån innan momentet)
  
  
• För lite (i princip obefintlig) tävlingsträning. Vi har inte övat med skyltar och vi har bara 1 gång övat med mer tävlingslik situation där flera andra hundar tränat. Fonz brukar inte vara störningskänslig men jag ser att jag MÅSTE öva med andra om han ska klara att stå still 1,5 minut i honnören OM den som kör banan är högljudd, utför heta moment bredvid oss etc. Det har Fonz helt enkelt inte fått öva sig på!

Nu har jag tyvärr inte sett några fler tävlingar som jag kan åka på med Fonzie så vi får se om vi kan starta något mer i år. I övrigt funderar jag på vad nästa mål ska vara, det är inte glasklart än men det ger sig nog om ett tag. Vi har i alla fall haft roligt under våra få starter och jag blev mycket rörd när flera kom fram på senaste tävlingen och sa att de sett Fonzie under olika tidigare tävlingar och hur imponerade de var av honom. Det värmde i regnet!

Ibland har man sån tur att kompisarna har kameran redo när vi tränar! Här kommer några bilder på Race och Flynn som Anna & Sandra tagit. Håll till godo :-)

Nu har äntligen årets första vallhundstävlingar varit! Tre dagar på raken var det IK I-starter för Race & Flynn. Först ut var två dagars tävlande i Järna hos Mälarmårdens VK som bjöd på mkt fina tävlingar med stora startfält & många duktiga förare. Jag var därför extra glad att jag & Flynn fick till en riktigt bra runda där han var helt underbar att köra -Flynn var uppe på benen och skötte själv placering & tempo så fint, jag hade bara att lägga till den där sista lilla finishen kändes det som. Vi skrapade ihop 91p och på det kom vi tvåa av 50 startande, bara slagna av Barbro Klingborg. Krille och Race fick en strulig start men hämtade upp sig fint, slutade på 76p.

Dag två startade jag näst sist, jag vet inte om det var det jag ska skylla på men när fåren drar i upptaget så står jag konsekvent och visslar fel håll till Flynn i en smärre evighet... Jag tyckte det lät så fel när jag visslade men fattade inte VAD som var fel!? Galet! Stackars Flynn gjorde lite som hans djurkänsla sa (gå vänster) och lite som jag tjatade om (gå höger). Han fick fatt på fåren och fick in dem på linjen och genom framdrivningsgrinden och där någonstans inser jag vad jag gjort för fel... Men då kom nästa hjärnsläpp och jag påbörjar vändningen runt stolpen åt fel håll! När jag insåg det, vände jag mig mot domaren och sa att "Nu tackar jag för mig" och så klev vi av. Kanske dumt i efterhand för dag två kunde man placerat sig även med lägre poäng men å andra sidan var det nog snällast mot hunden efter att ha fått tvivla så på sin förare :-) Krille och Race bommade delningen så de fick 68p utan delning & fålla.

Efter tävlingen drog vi vidare mot Högbo Bruk där vi dagen efter tävlade IK I på ett mycket mindre fält och med en annan typ av får. Där var det rätt enkelt att få höga poäng på hämtet & fösningen/drivningen, delningarna gick också oftast bra men sen var den öppna fållan en riktig rysare! Jätterolig tävling! Det är sällan IK I är så kul att titta på tycker jag, men här var det spännande och publiken levde sig in i varje ekipage. Det dröjde lääääänge innan någon fick in alla fåren, de flesta rundorna slutade utan fålla. Bra test, det ska inte vara lätt!

Race gjorde en ovanligt dålig utgång men sen var han en fröjd att se, uppe på benen och skötte fåren så fint! Krille och Race var sen helt grymma i hur de jobbade vid fållan och de var ett av de få ekipagen som fick in fåren och slutade på 86p, Race första 1:a pris i IK I! Jätteroligt!!!! Jag & Flynn startade precis efter och Flynn skötte sig sååå fint men jag fick se mig slagen vid fållan, vi slutade på 84p utan fålla. Resultaten räckte gott: Krille och Race VANN och jag & Flynn kom trea! Härligt!!! Omdömet om Race blev: "Kvalitetshund. Med bättre utgång en komplett vallhund." Och om Flynn: "Hund som inger respekt. Föredömlig djurhantering. Stort framtidslöfte. Mkt väl förd."

Efter tävlingen drog vi vidare till Skinnskatteberg och gick vallhundskurs för Jonas i två dagar. Jag kände mig inte på topp själv men det var många saker som föll på plats och jag fick en tydligare bild av vad jag vill sträva mot. Nu är jag grymt träningssugen men Flynn ska få några vilodagar först. Sen hoppas vi att vi har fortsatt tur i lottningarna och kommer med på fler tävlingar i juli.