På torsdag ska jag & Arvid underhålla ett gäng pensionärer med lite trix och prata lite om hundträning. Till detta har jag bland annat införskaffat en BRIO-spis, ni vet den där klassiska barnleksaken! (Fast jag får erkänna att jag aldrig haft någon sådan själv...) Arvid har fått lära sig att öppna ugnsluckan (lite svår att greppa är den), sticka in huvudet och hämta ut en form som står där inne, lämna den till mig och sedan stänga ugnsluckan igen.

Man kan förenklat säga att allt bygger egentligen på bara två grundfärdigheter -apportering (gripa, dra emot, hålla fast, släppa) och nosduttar (att trycka igen luckan samt att trycka/lämna formen mot min hand). Det svåra i övningen var själva öppnandet, dels är det inte lätt att greppa om det lilla "handtaget", dels tyckte Arvid att det var mycket skumt att han måste släppa taget om luckan som då föll ner mot honom med en smäll! Det är fortfarande den svåraste biten för honom i tricket. Har han väl öppnat går resten busenkelt. Det komiska är, att det smäller bra mycket högre när han stänger luckan, men det är tydligen helt OK och bara kul!? Här kommer väl hans erfarenhet av tidigare nostricks in i bilden, han kan ju stänga lådor tex.

När jag tränade in det, delade jag upp det i följande delar:

1) Att stänga luckan. Jag hade luckan pyttelite öppen och bara frishejpade tills Arvid satte nosen mot, då kom hans tidigare erfarenheter av nostargets in och pang tryckte han igen den. Successivt var luckan mer och mer öppen. Svårast var övergången när luckan var så öppen att han måste böja huvudet under och "flippa" upp luckan med nosryggen. Tidigare har han bara stängt lådor eller skåpsdörrar = kunnat trycka rakt på med nosen. Men efter ett par repetitioner fick Arvid till en bra teknik även på detta.

2) Att bära formen. Arvid har stor vana av att apportera olika föremål, så om jag presenterar ett nytt föremål för honom (bara står tyst och håller fram det) så gör han alltid två saker: 1) sätter nosen mot det, ifall det skulle vara en ny nostarget, och klickar jag inte då så går han över till 2) griper det. Systematiskt! Att lämna föremål i min hand kan han ju också sen tidigare, samma sak med att hämta föremål på olika platser. Så det gick tokfort att bara ha formen liggande i den öppna spisen och låta honom sticka in huvudet, gripa formen och bära den till mig.

3) Att öppna luckan. Som jag skrev högre upp så var detta den svåraste biten, både teknikmässigt och inte minst för att Arvid var mycket skeptisk till att luckan föll ut mot honom! Att gripa tag i "handtaget" tog jag fram med en kombination av target & frishejping; jag testade först att frishjpa helt men det fanns så mycket saker som han testade på spisen (alla reglagen var mycket mer greppvänliga och tydliga än det smala handtaget!) att jag övergick till att använda en fingertarget ett par repetitioner (klick för att han duttade mot mitt finger som jag höll mot handtaget), sedan kunde jag skippa den hjälpen och när han fått fokus på rätt del på spisen, bara shejpa fram hur han greppade och drog i handtaget.

När alla delar satt var för sig, baklängeskedjade jag allt, dvs vi repeterade "stänga luckan" ett antal gånger med en bra belöning efteråt, sedan la vi till steget innan = hämta formen (ur en redan öppen spis) och låta honom gå vidare till att stänga luckan. När de två stegen satt bra ihop (gick galet fort eftersom han gillar dessa övningar mkt!), la vi till den svåra början = öppna luckan. Den slutgiltiga kedjan blev alltså; öppna luckan, för att kunna hämta formen (och ge den till mig), för att kunna stänga luckan, för att få belöning! Så här ser det ut som färdigt:

Arvid har också ett annat, mindre trick med samma spis; jag ger honom en kastrull som han bär bort och ställer ifrån sig uppe på spisen. Det är ju också bara ett apporteringstrick men med ett par utmaningar (förutom att hunden måste kunna gå ifrån dig med föremålet och lämna det på en annan plats då), dels väger även en liten kastrull en del (och vikten hamnar ju bara på ena sidan) samtidigt som handtaget är rätt smalt, vilket kräver en viss finess i hur hunden greppar och bär. Dels måste hunden anpassa var den placerar sig i förhållande till spisen för att kunna ställa av kastrullen rätt. Så här ser detta ut:

Tja, det var allt för idag! Hoppas någon blivit inspirerad till ett litet apporteringstrick nu!