Titt som tätt när jag läser på olika forum, dyker det upp frågor och diskussioner kring vallning och olika vallhundsraser. Inte helt sällan ser man uttryck som "ska inte valla som en BC" och att man letar instruktörer som förstår sig på hur den udda rasen XX ska valla och tränas. Eller att man vill ha rasspecifika prov utifrån rasens unika arbetssätt eftersom det tydligen är för svårt/fel för XX att gå ett vanligt VP (vallhundsprov). Jag brukar bli allt mer konfunderad en bit in i texterna. Jag trodde nämligen att vi hade hunden som hjälp för att sköta djuren, inte att skötseln av djuren skulle ändras utifrån hundens ras!? Det hade varit mer rimligt att ställa frågan -kräver det här djurslaget, den här rasen av får eller nöt, en viss typ av hund, snarare än att utgå från en hundras och sedan försöka skräddarsy någon slags "vallning" till hunden.

  Vi använder inte border collies för att de är "vackra" utan för att de fungerar.

Jag vet inte vad dessa som vill ha rasspecifika prov anser vara för svårt eller onödigt i de prov och tävlingar som vi har inom Svak, men jag kan istället beskriva vad jag och två vänner gjorde i onsdags:

Det var dags för blodprovstagning & träckprover på Annelis djur. Jag kom först till hagen så jag tog ut Flynn och samlade ihop djuren. Det innebar att få ihop ca 80 djur (tackor & lamm) som var spridda över en stor yta (fältet fåren går på är kanske 6-700 meter långt?). När Flynn samlat fåren, skulle de flyttas till en hanteringsanläggning i bortre änden av hagen, enklaste sättet att lösa det var att låta honom fösa dem långt framför mig, det av mig bra överblick och är betydligt trevligare för en själv än att gå framför en stor djurflock tycker jag. När vi kommit dit hade Kicki & Anneli också anslutit, de hade tidigare hämtat Annelis tre baggar från en annan hage så veterinären skulle slippa åka runt vid provtagningen. Alla fåren fållades in i den stora hanteringsanläggningen (en oval stor fålla som sedan övergår i en "ränna" med tre fållor i som djuren slussas frammåt genom, grupp för grupp.

  Ids i vintras, han & Anneli har inne i fårhuset delat av o sorterat ut ett gäng ungtackor som Ids sedan tar ut utanför stallet för att jag & Flynn ska få träna.

Veterinären kom, han & Anneli sysslade med provtagningen i den sista fållan och jag och Kicki sorteradeoch flyttade fram får så det hela tiden fanns nya färdiga grupper i de tre fållorna. Annelis hund Ids släpptes in i den stora uppsamlingsfållan och där skötte han sig sedan helt och hållet på egen hand under den timme som arbetet tog, han puttade utan kommandon på fåren när vi behövde få fram fler djur men höll sig så snart det var paus stilla och kopplade av i bakgrunden. Kickis hund Lexi låg utanför sorteringsanläggningen och var redo att fånga in eventuella djur som försökte smita. När proven var klara, släpptes fåren ut igen och strosade på egen hand ut i hagen igen.

Provtagningen rullade på bra, fram till en av de sista tackorna, där det efter att provet tagits och tackan släppts ut, plötsligt uppstod en tveksamhet om de sett rätt nummer på öronmärkningen. Tackan hade då ensam hunnit kanske 50-60 meter bort och var raskt på väg mot de andra fåren som betade ytterligare ca 100 meter längre ner i hagen. Fort som tusan skickade Kicki sin hund Lexi att stoppa den enskilda tackan och han lyckades hålla den så länge så Kicki kunde hinna fram och se öronmärkningen och så var det frågetecknet utrett! Hade inte hunden kunnat singla & låsa ett enda djur (som verkligen ville till sina kompisar!) hade vi haft ett tidsödande jobb framför oss att få fatt på rätt tacka i den stora flocken!

  Flynns mamma Jill, en klippa på att fånga upp och hålla enskilda djur! Här 10 år gammal och fortfarande i arbete!

När all provtagning var klar och samtliga får utsläppta i hagen igen, skulle de tre baggarna hämtas in för att åter flyttas till sin egen hage. Anneli skickade ut Ids som hämtade hela flocken och så sorterade hon med hjälp av sin hund ut de tre baggarna från de övriga 80 djuren. Ids höll baggarna och Lexi drev iväg resten av fåren. Sedan lastades baggarna upp i fårsläpet av hundarna och vips var allt klart.

Även under det här lilla rutinjobbet, behövde vi hundar som kunde hämta och samla djur, flytta en större flock, fålla in dem, sköta sig lugnt & klokt och självständigt i närarbete, kunna dela, singla och hjälpa till vid sortering och lastning. Hundarna var helt klart en förutsättning för att undersökningen skulle löpa smidigt och med minimal stress i hanteringen av djuren och det de utförde var praktiska moment som, i standardiserad form, alla ingår i de prov och tävlingar som finns inom Svak!

Vilket av alla dessa moment behöver man INTE att en vallhund klarar av? Vilken av dessa kvalitéer kan man plocka bort och ändå påstå att det är vallhundar man har i snöret? Det undrar jag över idag.

 Fog får här illustrera nyttan av att ha en vallhund. Hämtar in får på Gessie strandängar i Skåne förra sommaren.

Flynns syster Kate får illustrera träningen av en ung hund i att singla, en kunskap som kommer behövas i det framtida praktiska arbetet med fåren.