Jag klurar fortfarande på olika uppslag som jag fått efter den respons som blev på inlägget "http://3vallare.bloggplatsen.se/2011/09/16/6248871-fungerar-det-pa-riktigt-om-inte-vad-ar-det-da-for-vallning/ ", så håll ut, det kommer nog snart en fortsättning med mer funderingar! Tills dess att tankarna samlat sig, bjuder jag på den artikel jag skrev för något år sedan om border collie. Här tar jag upp vad en border collie är för slags vallhund, vilka egenskaper som krävs i dess arbete etc. Håll till godo så länge!

Border collien -en vallhund

Min målsättning med den här artikeln är att ge den nyfikne läsaren en första inblick i hur en border collie arbetar och fungerar. Det är inte ovanligt att på hundforum och frågespalter läsa att folk letar efter hundar med ”mindre vallning”, eller att hudar som låser sig och fixerar föremål i vardagen sägs ha ”mycket vallning” i sig. Man utgår vid sådana resonemang ifrån att vallning är ett beteende/anlag som den enskilda hunden sedan har i större eller mindre mängd. Så är inte fallet. Vallanlagen är flera olika anlag och hur mycket hunden har av de olika anlagen, samt självklart hur den fått en chans att utvecklas, är vad som kommer att avgöra hur den blir som vallhund. Jag hoppas att på ett enkelt sätt kunna ge lite mer inblick i vad vallning är, dvs hur relationen mellan vallhunden och djuren fungerar. För att göra det enklare har jag valt att enbart skriva om får eftersom det var som fårhund rasen uppstod. Men en border collie kan även användas till att valla många andra djurslag även om den i praktiskt arbete används framför allt till att hantera får & nöt.

Vad är en vallhund?

En vallhund används för att kontrollera och flytta djur. Olika djurslag och olika raser inom de djurslagen, ställer olika krav på den hund som hanterar dem. Vilka djur man haft och hur man har hållit dessa, har runt om i världen skapat olika vallhundsraser som anpassats efter dessa behov. Av dessa raser är border collien den i särklass mest spridda, använda och allsidiga vallhunden.

Ursprunget till dagens border collies finns i de hundar som herdarna på de brittiska öarna avlade fram. Får hölls på de stora områden som inte gick att odla upp -de skotska högländerna, på hedarna i gränstrakten mellan England och Skottland och i Skottland och Wales bergstrakter. Det var stora hjordar med förvildade får som betade på enorma ytor.

Border collien är främst avlad för att hämta djur. På de stora områdena som de brittiska herdarna arbetade på krävdes det en hund som på egen hand kunde hämta djur på flera kilometers avstånd, samla ihop dem och driva dem över svår terräng tillbaka till herden. Hundarna måste kunna arbeta självständigt samtidigt som de skulle vara samarbetsvilliga nog att ta styrning och kommandon på mycket långa avstånd. Eftersom fåren var mer vilda än tama och lätt tog till flykten, avlade man fram en hund som naturligt gick ut i en vid båge, tog sig runt fåren utan att störa dem, dök upp på lagom avstånd bakom flocken och därifrån började driva dem tillbaka mot herden. Den stora, naturliga utgången hos hunden var ett måste för att man inte skulle missa några av de vitt utspridda fåren.

Vilka egenskaper krävs?

En bra vallhund måste ha en god känsla för att läsa får, dvs kunna förutse deras rörelser och placera sig och agera utifrån detta. Den måste kunna anpassa sina rörelser och sin attityd gentemot djuren beroende på vad uppgiften kräver. Den ska vara totalt fokuserad och koncentrerad på djuren och på egen hand kunna sköta sin del av arbetet, men måste ändå samtidigt vara öppen att ta in förarens kommandon och reagera ögonblickligen på dessa. Den idealiska vallhunden ska ha mod och styrka nog att övertyga och flytta motsträviga och aggressiva djur, samtidigt som den ska vara lugn och hålla sig tillbaka för att inte skrämma lättfotade djur på flykten. Ovan på allt detta ska den ha en fysik och uthållighet som gör den lämpad för många timmars hårt arbete. Den ska kunna hämta djur på långt håll, flytta stora flockar eller hålla upp och parera en enskild tacka. Det är sannerligen inte lite vi kräver av en bra vallhund! En väl grundtränad vallhund ska kunna användas i alla situationer i djurhanteringen, ifrån att hämta djur på mycket långa avstånd till att arbeta inne i fårstallet vid lammningen. Några av de bitarna som ingår i en bra vallhund är balans, tryck, eye, koncentration och förutseende.

Balans -att uppnå jämnvikt.

Balans brukar ofta förenklat beskrivas med hjälp av liknelsen vid en klocka. Om fåren befinner sig mitt i urtavlan och föraren är placerad klockan sex, tänker man sig att hunden för att uppnå balans ska befinna sig klockan tolv. Om föraren i detta läge börjar röra sig mot klockan fyra, kommer hunden att vilja röra sig mot klockan tio för att upprätthålla balansen. Liknelsen är inte fel men den lurar lätt läsaren att tro att balans är något som måste inbegripa föraren och att hunden alltid är placerad mitt emot denne. Så är det inte alls. Balans handlar om hundens placering i förhållande till djuren och inte till föraren.

Balans är hundens förmåga att hålla flocken i jämnvikt och baserar sig på fårens rörelser och hundens respons på dessa. Man brukar tala om att hunden strävar efter att nå balanspunkten, den placering som ger den bäst kontroll över djuren oavsett om dessa står still eller befinner sig i rörelse. Vi kan tänka oss följande scenario:

Rörelse (eller intention till rörelse) hos fåren åt ett visst håll, kommer att skapa vad vi kan kalla ett drag eller tryck som hunden känner av. Hundens reaktion på fåren blir att försöka placera sig så att den återtar kontrollen över djurens rörelse och motverkar det tryck som fåren skapat. När hunden nått balanspunkten har jämvikt åter etablerats mellan fårens tryck och hundens tryck. Hunden arbetar med sin balans både när den håller får orörliga, när den håller fåren balanserade mot föraren och när hunden driver fåren bort från föraren. I det sista fallet är det balansen som hjälper hunden att hålla fåren på en rak linje. Förutsättningen för att hunden ska kunna balansera flocken är att den har tillräckligt med koncentration, förutseende och djurkänsla.

Tryck -att få fåren i rörelse

Tryck är en term som man ofta talar om i vallning. Tryck (eller press) skapas som jag skrev ovan både från fårens rörelser och från hundens rörelser, men också från föraren. Förarens placering och rörelser kan också skapa ett tryck gentemot fåren, något som används bland annat när fåren ska tas in i fålla (föraren kan med sitt tryck, på sin sida av fållan, påverka var fåren vill gå eller inte vill gå) eller när man delar en flock med får (förarens tryck på djuren skapar en lucka i flocken). Är vi inte medvetna om det tryck vi själva lägger på fåren, kan vi ofrivilligt komma att pressa dem mot hunden istället för att hjälpa hunden att balansera upp dem. Termen tryck (eller press) används också ofta för att beskriva förarens tryck gentemot hunden. Då oftast i fråga om röst, kroppsrörelser eller placering som en hjälp att få hunden att agera på ett visst sätt i en viss situation.

Tryck hos själva hunden är dess förmåga att sätta djur i rörelse. Om vi tänker oss att hunden har uppnått balanspunkten och jämnvikt etablerats, måste sedan hundens tryck på fåren öka för att den ska kunna sätta dem i rörelse. Har inte hunden tryck nog att flytta djuren, kommer dessa inte att röra sig. Trycker hunden på för kraftigt, kan den komma att skrämma djuren och kanske splittra flocken. En bra hund anpassar självmant sitt tryck utifrån vad de olika djuren och situationerna kräver. Ibland måste hunden släppa en del på sitt tryck för att djuren ska våga gå undan från den.

När man talar om olika hundars tryck nämns ofta hur långt ifrån hunden arbetar, dvs på vilket avstånd hunden kan befinna sig från flocken och ändå påverka den. En hund som kan kontrollera och flytta djur på långt avstånd sägs ha stort tryck och en hund som måste komma mycket närmare innan djuren reagerar, menar man har ett mindre tryck.

Men avståndet till fåren handlar inte bara om det tryck hunden utövar, utan styrs också av fler faktorer så som hundens arbetssätt, rörelser, erfarenhet samt de svår definierade egenskaperna som mod och pondus. Många som sett en ung, oerfaren hund valla, vet att de ofta kan påverka fåren på ett rätt långt avstånd så länge de är på en öppen plats. Unghundens ofta hetsiga rörelser, överarbetande och spända uppträdande, får lätt djuren att ta det säkra före det osäkra och de ser till att hålla ett stort avstånd till den heta hunden. Om samma hund däremot måste pressa in fåren i ett litet utrymme, kan det visa sig att fåren inte alls kommer att gå undan för hunden som nu kanske kommer att bli attackerad av fåren istället. På samma sätt kan en lugn, trygg hund som har självförtroende och pondus, arbeta nära djur utan att störa eller oroa dem, och fåren kommer ändå att flytta sig för hunden i svåra situationer.

Eye, koncentration och förutseende.

En arbetande vallhund måste ha åtminstone en viss mängd ”eye” och det är något han måste vara född med. Eye innebär inte enbart att hunden stirrar på djuren, det är mycket mer än så. Vad vi kan se utifrån hos en hund som visar eye är en mer eller mindre hukad kroppsställning, smygande rörelser, en sänkt svans, en blick och attityd som utstrålar stark koncentration. Man brukar säga att hundens eye till viss del har en hypnotisk effekt på fåren. Hundens eye är också vad som håller den tillbaka och skapar avstånd till djuren och får den att känna av gränsen där dess rörelser påverkar men inte skrämmer djuren. Utan eye skulle hunden inte kunna känna av den optimala placeringen i förhållande till djuren.

Mängden eye varierar mycket mellan olika individer och hundens grad av eye likställs ofta med dess grad av koncentration i arbetet. I aveln är det inget mål att uppnå så mycket eye som möjligt, utan man strävar efter en optimal nivå av egenskapen. En hund med för mycket eye kan låsa sig och bli orörlig. Riktigt extrema eyehundar har så mycket koncentration och så mycket överdriven djurkänsla att de inte vill flytta djuren utan helst bara ligger still och fixerar dem med blicken. En vallhundsförare jag lyssnade på en gång beskrev de extrema eyehundarna som ”hundar som hellre kryper runt i dikena än riskerar att störa djuren”. En hund med så mycket eye är självklart svår att arbeta med och inget man önskar sig och det är just därför mycket sällan man stöter på dessa hundar idag i rasen. Hundar som ligger åt den för höga graden av eye kan vara långsamma att reagera på förarens kommandon och de kan vara svåra att få att sätta igång orörliga får.

Hundar med för lite eye har lättare att tappa koncentrationen på sitt arbete. De kommer också att få använda sin kropp mer och röra sig mer för att flytta och styra djuren vilket inte är optimalt. Hunden kommer ha mycket svårare att med små medel flytta och kontrollera djuren och när det kommer till att hålla upp enskilda djur, kan hunden inte klara av det om den inte har eye, koncentration och djurkänsla nog. En hund med för lite eye kommer att kräva mycket mer kompensation från förarens sida (hur vi hjälper hunden genom att styra den) för att samma arbete ska kunna utföras.

Förutseende är enkelt beskrivet hur bra hunden är på att läsa fårens intentioner redan innan de rör sig. En hund med väldigt stort förutseende eller stor djurkänsla kan vara svårare att få att lyssna på förarens kommandon i situationer när dessa kommer att gå emot vad hundens instinkt säger den. En hund med för lite förutseende kommer att placera sig fel, tappa djur och orsaka en massa onödigt extraarbete.

Hur testas egenskaperna?

Den som läst så här långt undrar kanske nu -men hur testas och utvärderas alla de här egenskaperna? Självklart främst i praktiskt arbete, men ända sedan ISDS -the International Sheep Dog Society- skapades i början av 1900-talet har tävlingar med vallhundar ansetts vara en viktig del i utvecklandet av border collien som ras. Det är vad nästa artikel ska handla om -hur det går till på vallhundstävlingar!

/Anna Larsson, Canis Sörmland

Titt som tätt när jag läser på olika forum, dyker det upp frågor och diskussioner kring vallning och olika vallhundsraser. Inte helt sällan ser man uttryck som "ska inte valla som en BC" och att man letar instruktörer som förstår sig på hur den udda rasen XX ska valla och tränas. Eller att man vill ha rasspecifika prov utifrån rasens unika arbetssätt eftersom det tydligen är för svårt/fel för XX att gå ett vanligt VP (vallhundsprov). Jag brukar bli allt mer konfunderad en bit in i texterna. Jag trodde nämligen att vi hade hunden som hjälp för att sköta djuren, inte att skötseln av djuren skulle ändras utifrån hundens ras!? Det hade varit mer rimligt att ställa frågan -kräver det här djurslaget, den här rasen av får eller nöt, en viss typ av hund, snarare än att utgå från en hundras och sedan försöka skräddarsy någon slags "vallning" till hunden.

  Vi använder inte border collies för att de är "vackra" utan för att de fungerar.

Jag vet inte vad dessa som vill ha rasspecifika prov anser vara för svårt eller onödigt i de prov och tävlingar som vi har inom Svak, men jag kan istället beskriva vad jag och två vänner gjorde i onsdags:

Det var dags för blodprovstagning & träckprover på Annelis djur. Jag kom först till hagen så jag tog ut Flynn och samlade ihop djuren. Det innebar att få ihop ca 80 djur (tackor & lamm) som var spridda över en stor yta (fältet fåren går på är kanske 6-700 meter långt?). När Flynn samlat fåren, skulle de flyttas till en hanteringsanläggning i bortre änden av hagen, enklaste sättet att lösa det var att låta honom fösa dem långt framför mig, det av mig bra överblick och är betydligt trevligare för en själv än att gå framför en stor djurflock tycker jag. När vi kommit dit hade Kicki & Anneli också anslutit, de hade tidigare hämtat Annelis tre baggar från en annan hage så veterinären skulle slippa åka runt vid provtagningen. Alla fåren fållades in i den stora hanteringsanläggningen (en oval stor fålla som sedan övergår i en "ränna" med tre fållor i som djuren slussas frammåt genom, grupp för grupp.

  Ids i vintras, han & Anneli har inne i fårhuset delat av o sorterat ut ett gäng ungtackor som Ids sedan tar ut utanför stallet för att jag & Flynn ska få träna.

Veterinären kom, han & Anneli sysslade med provtagningen i den sista fållan och jag och Kicki sorteradeoch flyttade fram får så det hela tiden fanns nya färdiga grupper i de tre fållorna. Annelis hund Ids släpptes in i den stora uppsamlingsfållan och där skötte han sig sedan helt och hållet på egen hand under den timme som arbetet tog, han puttade utan kommandon på fåren när vi behövde få fram fler djur men höll sig så snart det var paus stilla och kopplade av i bakgrunden. Kickis hund Lexi låg utanför sorteringsanläggningen och var redo att fånga in eventuella djur som försökte smita. När proven var klara, släpptes fåren ut igen och strosade på egen hand ut i hagen igen.

Provtagningen rullade på bra, fram till en av de sista tackorna, där det efter att provet tagits och tackan släppts ut, plötsligt uppstod en tveksamhet om de sett rätt nummer på öronmärkningen. Tackan hade då ensam hunnit kanske 50-60 meter bort och var raskt på väg mot de andra fåren som betade ytterligare ca 100 meter längre ner i hagen. Fort som tusan skickade Kicki sin hund Lexi att stoppa den enskilda tackan och han lyckades hålla den så länge så Kicki kunde hinna fram och se öronmärkningen och så var det frågetecknet utrett! Hade inte hunden kunnat singla & låsa ett enda djur (som verkligen ville till sina kompisar!) hade vi haft ett tidsödande jobb framför oss att få fatt på rätt tacka i den stora flocken!

  Flynns mamma Jill, en klippa på att fånga upp och hålla enskilda djur! Här 10 år gammal och fortfarande i arbete!

När all provtagning var klar och samtliga får utsläppta i hagen igen, skulle de tre baggarna hämtas in för att åter flyttas till sin egen hage. Anneli skickade ut Ids som hämtade hela flocken och så sorterade hon med hjälp av sin hund ut de tre baggarna från de övriga 80 djuren. Ids höll baggarna och Lexi drev iväg resten av fåren. Sedan lastades baggarna upp i fårsläpet av hundarna och vips var allt klart.

Även under det här lilla rutinjobbet, behövde vi hundar som kunde hämta och samla djur, flytta en större flock, fålla in dem, sköta sig lugnt & klokt och självständigt i närarbete, kunna dela, singla och hjälpa till vid sortering och lastning. Hundarna var helt klart en förutsättning för att undersökningen skulle löpa smidigt och med minimal stress i hanteringen av djuren och det de utförde var praktiska moment som, i standardiserad form, alla ingår i de prov och tävlingar som finns inom Svak!

Vilket av alla dessa moment behöver man INTE att en vallhund klarar av? Vilken av dessa kvalitéer kan man plocka bort och ändå påstå att det är vallhundar man har i snöret? Det undrar jag över idag.

 Fog får här illustrera nyttan av att ha en vallhund. Hämtar in får på Gessie strandängar i Skåne förra sommaren.

Flynns syster Kate får illustrera träningen av en ung hund i att singla, en kunskap som kommer behövas i det framtida praktiska arbetet med fåren.

Jag kommer att starta nästa valpkurs här i Stallarholmen den 28/9 och det finns platser kvar! Valpkursen är på 6 tillfällen och vi kommer att gå igenom de viktigaste färdigheterna som en bra familjehund behöver till vardags. Vill du veta mer om den kommande kursen och anmäla dig, gör du det via denna länk: VALPKURS.

På den valpkurs som redan är igång, har vi hitills (utöver teori om inlärning & klickerträning) hunnit med att öva inkallningar på olika sätt (och med olika störningar), att vänja valparna vid att koppla av bredvid sin ägare medan andra valpar tränar, att följa efter ägaren, att erbjuda på olika frivilliga beteenden (sitta, stå, ligga etc), omvänt lockande, att vänta på "varsågod" när något frestande finns, inlärning av target etc. Vi har gått igenom hur man kan forma fram beteenden och hur man sätter på signal på frivilliga beteenden. Nästa gång kommer vi bland annat börja jobba med att lära valparna hälsa fint på folk!

Apropå valpar, så här såg det ut när jag själv hämtade hem min valp Flynn i januari 2010:

Kan inte låta bli att lägga ut en till valpfilm, här är Flynn när han åtta veckor gammal leker med kompisens hund Skorpan:

Idag kom röntgenbeskedet in på SKK Hunddata, både Race & Flynn har HD A! Känns otroligt roligt både med tanke på träning och tävling, men även för att det är två mkt lovande unghundar. Flynn har redan tidigare fått några förfrågningar om avel, om det blir något med det får framtiden utvisa. Nu är han iallafall officiellt klar med allt som krävs för att man ska få registrera avkomma efter honom!

Flynn har idag:

HD A

Ögonspeglad UA (valp)

Gk vallh pr

1:a pris IK I får

Race har idag:

HD A

2:a pris IK I får

(ska starta på vallhundsprov senare i höst)

Bägge grabbarna ska nog Optigentestas också.

Igår var det dags för Flynn att få en ny erfarenhet, nämligen att testa dubbelhämt. Övningen var egentligen till för Ids (som vi hoppas ska tävla på FårforCup) och för Fog, men jag kunde inte låta bli att köra den med Flynn också. Vi tog och delade Annelis tackor & lamm i två grupper (blev runt 35 djur i varje grupp) och städde ut med varsin hund. För Ids utnyttjade vi hela fältet så han fick rejäl längd på hämten, men Flynn fick göra övningen på kortare avstånd, kanske 100 m ca och flockarna stod kanske 100 m ifrån varandra parallellt.

Jag skickade först på den vänstra flocken (vänsterutgång),och efter att Flynn drivit fram dem ca 2/3-delar stoppade jag honom, flankerade ut honom långt åt vänster "ovanför & förbi" den flocken han jobbade på, la honom ner, gav honom kommandot "Look!" och gick samtidigt upp mot honom riktad mot den nya flocken. När jag fick honom att vända, sändes han sedan ut på en högerutgång för att hämta hem den andra flocken. När andra flocken kommit nästan fram till den första, flankade jag honom höger runt den flock han jobbade på (så att han kom in emellan flockarna) och så fick han ett nytt look back för att slå tillbaka på den gamla flocken. Det sista var självklart bara för att få in dels att han ska släppa och slå ut i framdrivningen, dels få en ny chans att repetera look back. På tävling så hade ju flockarna istället drivits ihop.

Jag gjorde två sånna övningar, så sammanlagt fyra look back och sex utgångar & upptag. Alla upptagen var kalasfina och trots att vi bara har jobbat mycket lite på större flockar skötte han sig strålande i framdrivningarna! Jag kunde inte vara mera nöjd! Lite mera övning så tror jag snart att jag kan få honom att ta look back på avstånd ifrån mig (nu första gången var ju allt mkt nära).

Det är en fröjd att ha en hund som både är begåvad, cool och samarbetsvillig på samma gång! Nu väntar vi på resultatet på Flynns & Race HD-röntgen och jag hoppas så att bägge grabbarna ska visa sig ha bra höfter. Om det är någon hund som skulle kunna få mig att vilja bli uppfödare, så är det Flynn.   

I helgen var det IK I-tävlingar på Mörkö på Annelis besättning. Det var Mälarmården som stod som arrangörer och domare var Peter Nilsson. Det var allt som allt 40 startande och stor del av startfältet utgjordes av unga hundar. Det skulle första dagen visa sig att draget & de rätt bestämda tackorna ffa i en del djurgrupper, blev lite för mkt för dessa unga, orutinerade hundar. Framdrivningarna första dagen var det många som var helt av linjen och även under resten av banan kunde man se att djuren nog krävde mer rutin än vad flertalet av hundarna hade. Första dagen blev det också bara ett förstapris, det knep Sanna med Kep (halvbror till min Flynn, ur kullen innan honom) efter en mycket fin runda. Tvåa, och precis under 1:a poängsgränsen, blev Anneli och Ids med mkt snygg djurhantering! Dag två lades banan om så det värsta draget försvann och det blev bra för fåren i sig var utmaning nog och premierade bra hundar med bra djurhantering, precis som det ska vara! En finfin besättning att tävla på!

Jag var själv inte rätt fokuserad när jag skulle starta på lördagen och jag velade in i det sista om jag skulle skicka höger eller vänster. Valde till slut höger (där det starka draget var) men Flynn var inte bekväm idag i utgången, kom upp bakom djuren med mer ben än huvud och vi fick aldrig grepp om dem på ett bra sätt så framdrivningen var helt av. En grå pälstacka låg på och ville sticka/utmana ideligen.

Fösningen tog vi oss igenom (såg sen att vi fick 15 p på den, det kändes långt värre än det såg ut uppenbarligen)  men efter drivningen så kände jag att nej, nu har min unga hund tampats hela rundan igenom med denna tacka, risken är för stor att han tappar tålamodet och läxar upp henne (hade det varit jobb, hade han fått OK för att nypa henne i nosen för det var vad han ville) eller att han lär sig något annat dumt eller känner att han inte orkar med henne på ett bra sätt om vi ska genomföra delning & fålla efter en sån dålig start. Så jag valde att samla ihop djuren, lugna ner allt och när Flynn kände att "nu är allt under kontroll" så sa jag till domaren att "nu bryter jag för tackan och hunden har bägge fått nog av varandra för idag". Jag har så svårt för att "ge upp" men ska verkligen försöka tänka långsiktigt, det är inte här & nu det gäller utan vad han får för erfarenheter inför framtiden. Domaren höll med mig och jag fick kommentaren "Bra förare med bra förutseende, föredömligt." och det var ju alltid lite plåster på såren. Även mina vallhundskompisar som såg rundan tyckte att jag agerat klokt men å, så retligt det är att gå av! Där behöver jag bli duktigare på att släppa det som varit och snabbt tänka framåt på nästa start. (TACK till alla er som peppade!)

Dag två hade jag hittat tillbaka till rätt fokus, rätt avslappnade attityd innan och äntligen prick den känslan inför starten som jag vill ha (saknade den verkligen dagen innan), vi laddade som vi ska göra med att mysa ihop och inna jag gick fram till stolpen visste jag att idag skulle de få se ett helt annat Team Flynn!

Jag skickade vänster, Flynn gjorde en kalasfin utgång (20p) och ett mycket bra upptag (10p) och sen en efter sin rutin & förhållandena finfin framdrivning (14p) så 44p i hämtet och en helt annan attityd hos både förare, hund & får.

Fösningen var jag grymt nöjd med, han var på benen, gick stadigt & coolt och var så styrbar, vi fick 17p. Drivningen hade vi en liten miss precis i början men sen spikrakt så 9p där. Så var det dags för delningen... Flera hade haft svårt att dela och det hade inte blivit lättare under dagen precis. Jag försökte se vilka djur som ville gå ihop men de var som en enda massa, så jag gick över till det som Flynn gör så bra -flyttade honom små bitar, han var med och på hugget och jag kunde använda hans och mina rörelser samtidigt för att skapa luckan. Liten lucka men in kom han och yes 10p på delningen! Hopsamlingen och vägen till fållan blev kalas och med rätt flank och sen rätt attityd framåt så var de vips inne. 10p!

Så, allt som allt fick vi åter igen 90p och på det blev vi tvåa!!! Wow!!! Var så lycklig & stolt över vår runda när jag gick av!!! "Bra samarbete mellan förare och hund, trevlig unghund!" blev kommentaren. Vann gjorde Annica med finfina Cream på 92p och trea Sven med Tim på 89p, det var de enda tre förstaprisen den dagen så även med ombyggd bana var det rätt svårt att få till en riktigt bra runda.

Nu ska vi suga på den här karamellen och sen börja ladda inför de kommande tävlingarna senare i höst.

Igår kom vi hem efter att ha varit på resande fot i en veckas tid. Tisdag - torsdag hade jag ett litet agilityläger här hemma, sedan drog vi direkt efter kursens slut på torsdagen upp till Anneli och hjälpte till med att skilja av tackor & lamm. Flynn fick både jobba praktiskt & fick ett litet träningspass efteråt. Fredagen sedan inleddes med att vi på morgonen åkte till Anna W och tränade på hennes får, både Race, Flynn & Fog fick sig en genomkörare. Sedan gick turen till Fjugesta där vi skulle bo hos Fanny & Thomas under helgens tävlande i Pålsboda. Krille & Fog han med att träna på fredagkvällen och Fonzie fick jobba en massa med att ställa ut & hämta upp fåren när de andra tränade. Han gjorde utan problem riktigt långa hämt och tog styrning fint på håll! Flynn & Race fick vila däremot.

Tävlingen i Pålsboda var ingen höjdare för egen del. Första dagen bröt jag efter hämtet, dels för att jag inte tyckte Flynn hade fått någon bra start men ffa för att han när han skulle slå ut för att fånga upp djuren nere vid stolpen sprang rakt in i en väntande hund och fastande i dess koppel! Han kom loss fort men jag såg att ena benet sträcktes när han fastnade och valde att bryta ifall han skulle ha sträckt sig i tumulten. Bättre att kliva av än att riskera att han skulle skadat sig & förvärra det under resten av banan! Men vi hade tur, Flynn såg finfin ut efteråt och det var bara matte som blev skärrad av den underliga olyckan. Jag fick senare höra att han hade tur ändå, när han slog ut för att stoppa fåren sprang han runt hästsläpet som domaren satt i och han var en hårsmån från att slå i fästet mot dragkroken! När han girade undan för fästet, hamnade han istället i vägen för hunden och satt vips fast i kopplet. En mycket lindrigare "smäll"!

Dag två inledde Flynn med ett grymt bra hämt trots att fåren då vi gick fortfarande hade mkt drag & var krångliga för utställarna. 19 på utgången, 10 upptag och 19 på framdrivningen = 48p av 50 på hämtet! Så glad! Men sen strulade vi ändå till det och tappade nästan alla poäng på resten av momenten och vid delningen tog tiden slut. Flynn hade kämpat galet bra med en riktigt envis tacka som ideligen försökte sticka, han vände henne flera gånger och jag var så nöjd med att han på så utmanande djur inte tappade huvudet. Men det tog på orken och på poängen att kriga sig genom banan.

Race skötte sig strålande dessa två dagar, lite för svårt med draget i hämtet för honom så där tappade de poäng, men de gick runt bäge dagarna på 64 resp 69p. Sista sagen hade Race en helt grymt snygg fålla in, full pott och domáren skrev tom "Snyggt!" i kommentaren. Duktigt Fräs!

Tävlingen i Pålsboda fick mig att inse hur viktigt det är med nog med utrymme för hundarna att arbeta och bra & lugna utställare för att skapa en bra tävling. Fåren var nämligen mkt lyhörda för hundarna och det kunde varit en riktigt kalasbra tävling om det funnits mera utrymme (=mindre drag) och om det gått att få dem lugnare i utställningen. Sånt är naturligtvis svårt att veta innan och arrangörerna gjorde nog så gott de kunde. Omläggningen av banan till dag två tycker jag skapade en mycket bättre tävling.

En annan sak jag tänkt på under de olika helgerna vi tävlat nu i juli, är att det borde ändras detta med hur många gånger fåren får gå. När man ser skillnad i hur drag etc ändras bara från första till andra gången fåren går, tycker jag att det inte borde vara OK med att låta djuren gå tre gånger (vilket det alltså är enligt reglerna). Det sliter både på djuren och det är absolut inte lika förutsättningar första och tredje gången djuren får gå. Bättre att det är mindre startfält och att djuren går max två gånger (vilket är vanligast, jag tror flockarna gått max 2 ggr på alla tävlingar jag varit på nu i juli).

Efter tävlingen åkte vi vidare till Skåne. Där tillbringade vi sedan fem dagar fyllda med vallning! Vi träffade Flynns uppfödare Susanne (med syrran Kate & halvsyster Peg) samt Flynns syskon Bri, Taff & Kite med respektive mattar. Vidare kom Åsa (kennel Strömfors) också förbi och tränade, samt Anna W som också var i Skåne då. Jätteroligt har vi haft! Vi tränade både i Gessie, "hemma" hos Susanne, i Sjöbo och en dag i underbart vackra Andrarum hos kennel Seemework. Helt sagolik plats & fantastiskt bra djur att träna på var det!

Det har varit mkt roligt att få visa upp Flynn och få input på vår träning, samt att se utvecklingen hos hans syskon. Det är verkligen en himla fin kull. Den enda jag fortfarande inte sett är Tai men hon och Ann har debuterat med råge -två förstapris på de första två starterna i IK I! Hoppas se henne på ngn tävling framöver.

Nu i eftermiddag ska jag göra ett tvärt kast från vallning till lydnad och åka med Flynn på Obedience Rules 2011. Lydnaden har hamnat i skymundan så jag hoppas på att bli inspirerad till att komma igång bra där också. Nu är vi vääääldigt ringrostiga men jag hoppas vi ska kunna skärpa till oss under veckan.

Igår startade jag Flynn på VP = vallhundsprov, hos Viktoria, Stjärnhov. Vallhundsprovet är tänkt att vara just ett prov, inte en tävling, även om de enskilda momenten poängsätts. För att bli godkänd måste en hund ha minst hälften av totalsumman i hämtet (minst 25 av 50 möjliga poäng), samt minst hälften av poängen i de övriga momenten (dvs totalt landa på minst 50p). Den måste vidare vara tillgänglig för att kunna godkännas. Maxpoängen på ett VP är 100.

Hämtet i ett VP är ca 100m, framdrivningen sker utan att ngn grind behöver passeras. Fösningen ska vara ca 100m (en rak sträcka som avslutas med en grindpassage), därefter vidtar ca 200 drivning (valfritt hur föraren placerar sig) där också en grindpassage ska genomföras. Sedan följer fålla in. När fåren är infållade vidtar fålla ut = föraren öppnar grinden på fållan, släpper in hunden, stänger grinden. Skickar sedan runt hunden bakom fåren, driver fram fåren till fållans grind, öppnar, driver ut djuren och efteråt ska hunden också ta kontroll över flocken på nytt. Sedan är provet klart.

Ett godkänt vallhundsprov (eller som titeln skrivs; gk vallh pr) krävs idag för att en border collie ska kunna få registrerade avkommor (både hanen & tiken måste ha gk vallh pr för att valparna ska kunna registreras). Dessutom krävs gk vallh pr för att hunden ska få deltaga i CK (certifikatklass), NN-2 (nordisk nöt klass 2) samt för att få deltaga på SM i får- respektive nötvallning.

Jag tycker det är BRA att vi i Sverige har kravet på gk vallh pr för att få registrera valpar, det har troligtvis varit den enskilda största orsaken till att vi (nästan) sluppit utställningsbordercollies & utseendeavel i Sverige. Jag tycker också att det är BRA att VP finns som en sporre för ffa nybörjare i vallningen att satsa på, det kan kännas som ett lagom mål för många. Vad jag däremot verkligen hoppas, är att ingen likställer "gk vallh pr" med att hunden per automatik är en självklar kandidat som avelshund. Jag hoppas innerligt att folk som sätter border collies i avel har långt högre mål med vad avelsdjuren ska kunna prestera än dagens mkt enkla VP. För valphänvisning i rasklubben krävs idag att tiken utöver gk vallh pr har lägst ett 2:a pris i IK I så där har man ett lite högre krav än vad som krävs för registreringen. Man kan självklart inte säga att en hög tävlingsmerit automatiskt borgar för att hunden är en bra avelshund, men det ger iallafall mer möjlighet till utvärdering än de hundar som efter sitt gk vallh pr varken arbetar som vallhundar eller fortsätter tävla i vallning. Ju mer man ser av en hund, desto bättre chans har man att bedömma dess egenskaper.

Det var en utvikning!   

VP:t hos Viktoria gav verkligen alla en bra chans att lyckas (kanske på gränsen till för bra), det var mkt snälla djur och extremt jämna djurgrupper som kom ut lugnt & fint hanterat av Åse & Anna W med hundar. Mkt lite drag om hunden bara skötte sig. Det enda som inte skötte sig var vädret -spöregn!

Flynn skötte sig fint tycker jag på VP:t. Jag kunde släppt på honom lite mer så han fått visa sina egenskaper bättre, men jag var mest inställd på att vi skulle genomföra en obligatorisk test och "få det gjort". Hans kvalitéer kommer nästa år synas mer även när vi tävlar tror jag! Vi fick iallafall detta: utgång: 18p, upptag 9p, framdrivning 16p = 43p på hämtet. Fösning 4p, drivning 17p, fålla in 8p och fålla ut (det enda "nya" mot våra IK I -starter) 10p. Summa = 82p och Flynn var självklart tillgänglig, så nu har han sin första officiella titel! "Arbetsvillig hund, lydig, ta vara på hundens kapacitet att arbeta."  blev kommentaren.

Gk vallh pr Strandängens Flynn med diplom & medalj!

Efter Flynns runda hjälpte jag till i djurhanteringen och sorterade får till de övriga tävlande.