Tiden går så läskigt fort ibland! Idag fyller Flynn två år och jag tycker att det var alldeles nyss som han var en liten skrutt som fick plats i mitt knä... det gör han inte riktigt längre, även om han gärna försöker :-) Samtidigt känns det som jag haft honom länge, för vi känner varandra så bra och då tycks det som att han alltid funnits här på Södertorpet.

Samtidigt som jag får lite ångest över att tiden går så fort, ser jag fram emot när våren kommer. Jag har massor av saker jag vill göra nästa år och inte minst ser jag fram emot att fortsätta utvecklas ihop med Flynn inom vallningen & lydnaden och att fortsätta att ha en massa kul ihop i vardagen. När man skriver blogg eller på Facebook blir det lätt att man fokuserar på träningen. Vad som kanske inte alltid kommer fram är allt larv och nonsens, alla lekar och bus och gosande som faktiskt är en större del av vardagen än träningen. Jag har tex en massa tramsiga smeknamn på honom och självklart har Flynn som alla mina hundar ett antal egna ramsor & sånger :-) Vi gosar vääääldigt mycket ihop och jag tänker ofta att det är i soffan, inte på träningsplanen, som vi lagt viktigaste grunden för våra tävlingar. "Vi sitter en stund på kvällen i soffan, bara jag & Flynn, och berättar hur mycket vi tycker om varandra" sa jag till Flynns uppfödare för ett tag sedan, "Det är där vi gör upp alla våra planer, sen behöver vi bara gå ut och köra!"

Lite så tror jag nog att det är, klok träning är viktigt, men utan en bra relation blir det likt förbaskat inte så lyckat! :-)

Finaste mamma Jill med Flynn & hans syskon! (Visst är Flynn grymt lik sin mamma!?)

Idag stuvade jag in Fog, Race & Flynn i bilen och åkte till Anneli för att hjälpa till lite med fåren och för att träna. Vi hade otrolig tur med vädret -strålande sol och vindstilla, frost i marken men skönt i luften! Kan knappast bli bättre så här års. En dag då det kändes lyxigt att få vara ute och jobba istället för att sitta instängd på ett kontor!

Anneli har precis blivit klar med sitt nya fårhus, ett bågväxthus, så här ser det ut:

Och när det börjat halmats:

Första jobbet blev att halma resten av fårhuset, sätta upp grindar och bygga avdelningar för de tre olika betäckningsgrupperna. När det var klart, fick Flynn samla ihop ena gruppen som gick i en hage en bit bort, driva dem längs vägen (samma jobb som inför klippningen) och ta in dem i paddocken först för vi skulle passa på att träna lite. Det coola den här gången var, att det nu gick ett par bagglamm lösa i hagen utanför fårhuset som man passerade på vägen till paddocken. Gruppen vi drev framför oss fick syn på dessa, en tacka bestämmer sig kvickt för att kasta sig genom stängslet för att förenas med bagglammen -och får snabbt resten av gruppen med sig! Ett ögonblicksverk som min hund inte han stoppa eftersom han befann sig på andra sidan flocken på vägen. Men -jag pyschade på honom och smarta Flynn slänger sig genom staketet, slår ut och hinner komma in precis metrarna innan flocken kommit fram till bagglammen! Han räknade alltså själv snabbt ut att nix pix, det där gick inte rätt till och de ska INTE beblandas! Väl framme fick han fronta galopperande tackor (och en vuxen bagge) och med bara attityd och lugn fick han dem att bromsa och vända om och tryckte beslutsamt ut dem samma väg som de smet in och vips ville fåren snällt gå till paddocken istället. Duktiga Flynn! Om de hade hunnit gå ihop, hade vi fått merjobb med att sortera ut bagglammen ur gruppen och flytta dem -nu slapp vi det! Älskar att ha en hund som gör sånt på ett så klokt sätt.

Både Flynn, Kate, Fog & Race fick sedan varsitt träningspass inne i paddocken, sen åkte vi för att hämta hem den tredje gruppen med får (som gick vid Nöckna). Det visade sig att där stod grinden till hagen öppen (!?) och fåren hade traskat iväg ner till en annan gård, men med Ids hjälp var de samlade och inne i transporten på nolltid. Vad hade man gjort utan hundar!? Väl tillbaka fick Flynn ta in dem i hagen och slussa in dem till rätt del av fårhuset och efter det återstod bara för Flynn att plocka ut den gruppen med får som vi lämnat kvar i paddocken och ta in även dem till sin plats.

Jag gillar verkligen Flynns attityd i arbete och han börjar bli allt mer klok i att räkna ut vad som ska göras, vart fåren ska ta vägen, vilka som ska med eller ej osv. Det gillar jag skarpt!

                                             
Nostalgitripp: så här såg det ut första gången Flynn såg får 10 veckor gammal!

Dags för lite praktiskt jobb igen för hundarna! Den här gången var uppgiften att vara behjälpliga vid fårklippningen hos Anneli. Jobbet började i tisdags när vi planerade och byggde upp hanteringsanläggningen och testade ut hur vi smidigast skulle kunna slussa fåren från paddocken in i stallet, fram till fårklipparen och vidare ut i hagen. När vi fått upp grindar och fixat och trixat så var det dags att hämta ner första gänget tackor från hagen en bit bort längs vägen, Flynn fick förtroendet att samla ihop och ta ner djuren och det skötte han fint.

När vi fått in alla i paddocken, blev jobbet att testköra anläggningen för att se om vi tänkt rätt pluss att det skulle löpa smidigare vid klippningen om fåren redan en gång gått igenom rännan. Vi körde igenom hela gruppen tre gånger och efter några småjusteringar verkade allt funka bra.

Efter lite kort träning var det sedan dags att åka och hämta hem baggarna. Vid det här laget hade det börjat skymma på rejält så när vi kom fram till Nöckna var det inte mycket dagsljus kvar. Ids skickades ut för att leta efter får i hagen, han hittade ungefär halva gruppen och medan Anneli började sortera vilka av dem som hon skulle ha och lät Ids ta in dem i transporten, skickade jag ut Fog för att låta honom leta efter resten. Han kom efter en liten stund med de återstående baggarna, vi kunde plocka ihop vilka som skulle med och vilka som skulle stanna kvar och strax innan det var bäcksvart var vi klara.

Nästa dag var det dags för klippning, nu var vi förstärkta med Malin & Fly också och Flynn & Fly jobbade ihop i hanteringen med att hålla fåren och när det behövdes trycka fram dem i rännan. Mycket av jobbet för hundarna en sån dag är att kunna vara pasiva långa stunder och sen jobba bara när det behövs. Vallning är inte alltid att ideligen fara runt och flytta djuren än hit än dit! Det var här jag insåg till fullo hur skönt det är att ha en hund som man kan lita på, jag kunde lämna honom ensam i paddocken och syssla med annat och ändå veta att han varken ställer till ofog eller skapar extraarbete genom att jobba när det inte behövs, eller att han skulle bete sig illa mot djuren. Det är guld värt!

                                                  
               Flynn & Fly i paddocken.

Jag filmade en liten sekvens för att visa hur det såg ut med paddocken, rännan in till stallet där Magnus Wuolo stod & klippte fåren, och sen ser man var de färdigklippta fåren kommer ut i hagen:

                                                  
                      Klippningen! Det går tokfort!

Anneli stod i slutet av anläggningen och sorterade upp ullen, det blir en hel del. Jag tror att det var runt 85 djur som klipptes den här gången.

                                   De färdigklippta damerna passar på att beta av det sista höstgräset.

När klippningen var klar, blev det en mycket efterlängtad måltid och sen -dags att samla in fåren (som gått och betat under tiden) på nytt i paddocken för att sortera dem i betäckningsgrupperna. Anneli har tre avelsbaggar som skulla ha varsin grupp damer, så det var bara att ta dem genom anläggningen igen och sortera ut rätt djur till rätt grupp och sen flytta dem till respektive hage. Flynn & Fog fick hjälpa till i paddocken. Sista gruppen var sorterad vid 17:30, då var det mörkt vill jag lova!

En lång men rolig dag som gav Flynn många nya erfarenheter och mig själv än mer att tänka på om vallhundar och får.

Idag har jag & Arvid varit på en riktigt skojig utflykt! Vi var nämligen inbjudna till Frivilligcentralen i Nykvarn där vi skulle underhålla pensionärerna genom att Arvid skulle visa olika trix och jag skulle prata lite om inlärning och hundträning. Jättekul initiativ av min kompis Lotta som jobbar på Frivilligcentralen och som alltid kommer på nya, tokiga saker för pensionärerna att göra! Det var mycket spännande att se hur Arvid skulle ställa sig till att på en ny plats showa inför en helt okänd publik. Jag informerade innan att han ogillar nysningar (Arvid gömmer sig om någon nyser) och att han blir lätt galen/exalterad av applåder, så de ombads att bara applådera först när hela showen var färdig :-) . Men jag behövde inte oroa mig, Arvid skötte sig strålande! Jobbade nästan en timme med att visa trix (först hela trix och sedan hur vi tränat in dem del för del) och svansen gick i ett. Gulliga lilla hund! Han blev extra poppis eftersom han själv också är pensionär :-) Jag har inga foton från tillfället i fråga, men illustrerar med en del foton som jag har sen tidigare på de olika trixen.

         
Tre olika sidor av Arvid, min lille clown!  

Först presenterade jag och Arvid oss, sedan pratade jag lite kort om grunderna i klickerträning -vad en markör är och hur vi använder klickern, att jag jobbar med att förstärka = belöna beteenden som jag vill ha och att jag ignorerar det jag inte vill ha, att hunden är aktiv själv och erbjuder beteenden, och hur jag kan lära in det jag vill genom att antingen "fånga" beteenden, shejpa fram dem eller använda mig av targets. Allt illustrerandes med olika exempel.

Nostarget & att lämna föremål i handen = förkunskaper för många trix.

Sedan visade jag följande trix, först fick Arvid visa det slutgiltiga färdiga resultatet, och efter det visade vi hur vi gått till väga när vi tränat in tricket:

• FÅNGA SVANSEN - Arvid kan på frågan "Var är din svans?" fånga sin egen svans & hålla fast den i ett stadigt grepp tills han får klick & belöning. (Du kan se en gammal film på det tricket , samt att rulla in sig i en filt, här: svanstricket)
• PUPPY YOGA -Arvid kan på frågan "Kan du yoga?" utföra tricket "puppy yoga". Egentligen tror jag att man borde döpa om det till "Är du en apa?" för jag tycker han ser ut som en liten apa när han hänger så! (Ni som undrar hur tricket ser ut kan se den här filmen på Flynn när han var liten och lärde sig det.)
• HAR HUSSE PRUTTAT!? -japp, det tricket var med och rönte stort jubel! Särskilt som Husse satt med i publiken ;-) När man ställer den frågan, gömmer Arvid nosen under tassen så här.
• BAKVÄND ÅTTA -Arvid kan backa en åtta mellan mina ben. Det var de imponerade över!

Gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska backa i en åtta!

• RULLA IN SIG I EN FILT -Arvid kan lägga sig på en fil, ta tag i ena hörnet på den och sedan rulla in sig i den. Jubel!
• TA AV KEPSEN -jag förklarade att Arvid är en väluppfostrad herre som ogillar att ungdomar sitter med kepsar på sig inomhus, gör man något sånt kommer Arvid och sliter loss den från ens huvud! (Men han är snäll nog att lämna tillbaka kepsen till ägaren efteråt) Här visade jag alla steg från att hunden kan nosa på ett nytt föremål till att den vågar slita loss det från min kropp.
• SPISTRICKET 1 & 2 -som jag bloggade om med filmer i tisdags så kan Arvid numera jobba vid spisen :-) Detta var mycket uppskattat och vi visade både det färdiga tricket o hur vi lärt in delarna + hur baklängeskedjning fungerar!
• KLOSSARBETE -Arvid visade både hur han kan snurra runt på en kloss (en barnpall) först som "vanligt" = framtassarna uppe och kliver runt med bakbenen, och sedan tvärs om, att han står med bakbenen uppe och kliver runt med framtassarna istället. Samt att man kan använda klossen för att träna in höga benlyft som kan bli ett trick där hunden "låtsaskissar" mot något/någon!

Omvänd klossträning & benlyft!

Efter det fick Arvid köra en repris på några favorittrick och sen blev det fika och frågestund i ca en halvtimme. Jättetrevligt & roligt var det! Efter showen sov Arvid gott i bilen hem -det tar på krafterna att visa upp sig!

Husse & Arvid -mina bästa supportrar!   

På torsdag ska jag & Arvid underhålla ett gäng pensionärer med lite trix och prata lite om hundträning. Till detta har jag bland annat införskaffat en BRIO-spis, ni vet den där klassiska barnleksaken! (Fast jag får erkänna att jag aldrig haft någon sådan själv...) Arvid har fått lära sig att öppna ugnsluckan (lite svår att greppa är den), sticka in huvudet och hämta ut en form som står där inne, lämna den till mig och sedan stänga ugnsluckan igen.

Man kan förenklat säga att allt bygger egentligen på bara två grundfärdigheter -apportering (gripa, dra emot, hålla fast, släppa) och nosduttar (att trycka igen luckan samt att trycka/lämna formen mot min hand). Det svåra i övningen var själva öppnandet, dels är det inte lätt att greppa om det lilla "handtaget", dels tyckte Arvid att det var mycket skumt att han måste släppa taget om luckan som då föll ner mot honom med en smäll! Det är fortfarande den svåraste biten för honom i tricket. Har han väl öppnat går resten busenkelt. Det komiska är, att det smäller bra mycket högre när han stänger luckan, men det är tydligen helt OK och bara kul!? Här kommer väl hans erfarenhet av tidigare nostricks in i bilden, han kan ju stänga lådor tex.

När jag tränade in det, delade jag upp det i följande delar:

1) Att stänga luckan. Jag hade luckan pyttelite öppen och bara frishejpade tills Arvid satte nosen mot, då kom hans tidigare erfarenheter av nostargets in och pang tryckte han igen den. Successivt var luckan mer och mer öppen. Svårast var övergången när luckan var så öppen att han måste böja huvudet under och "flippa" upp luckan med nosryggen. Tidigare har han bara stängt lådor eller skåpsdörrar = kunnat trycka rakt på med nosen. Men efter ett par repetitioner fick Arvid till en bra teknik även på detta.

2) Att bära formen. Arvid har stor vana av att apportera olika föremål, så om jag presenterar ett nytt föremål för honom (bara står tyst och håller fram det) så gör han alltid två saker: 1) sätter nosen mot det, ifall det skulle vara en ny nostarget, och klickar jag inte då så går han över till 2) griper det. Systematiskt! Att lämna föremål i min hand kan han ju också sen tidigare, samma sak med att hämta föremål på olika platser. Så det gick tokfort att bara ha formen liggande i den öppna spisen och låta honom sticka in huvudet, gripa formen och bära den till mig.

3) Att öppna luckan. Som jag skrev högre upp så var detta den svåraste biten, både teknikmässigt och inte minst för att Arvid var mycket skeptisk till att luckan föll ut mot honom! Att gripa tag i "handtaget" tog jag fram med en kombination av target & frishejping; jag testade först att frishjpa helt men det fanns så mycket saker som han testade på spisen (alla reglagen var mycket mer greppvänliga och tydliga än det smala handtaget!) att jag övergick till att använda en fingertarget ett par repetitioner (klick för att han duttade mot mitt finger som jag höll mot handtaget), sedan kunde jag skippa den hjälpen och när han fått fokus på rätt del på spisen, bara shejpa fram hur han greppade och drog i handtaget.

När alla delar satt var för sig, baklängeskedjade jag allt, dvs vi repeterade "stänga luckan" ett antal gånger med en bra belöning efteråt, sedan la vi till steget innan = hämta formen (ur en redan öppen spis) och låta honom gå vidare till att stänga luckan. När de två stegen satt bra ihop (gick galet fort eftersom han gillar dessa övningar mkt!), la vi till den svåra början = öppna luckan. Den slutgiltiga kedjan blev alltså; öppna luckan, för att kunna hämta formen (och ge den till mig), för att kunna stänga luckan, för att få belöning! Så här ser det ut som färdigt:

Arvid har också ett annat, mindre trick med samma spis; jag ger honom en kastrull som han bär bort och ställer ifrån sig uppe på spisen. Det är ju också bara ett apporteringstrick men med ett par utmaningar (förutom att hunden måste kunna gå ifrån dig med föremålet och lämna det på en annan plats då), dels väger även en liten kastrull en del (och vikten hamnar ju bara på ena sidan) samtidigt som handtaget är rätt smalt, vilket kräver en viss finess i hur hunden greppar och bär. Dels måste hunden anpassa var den placerar sig i förhållande till spisen för att kunna ställa av kastrullen rätt. Så här ser detta ut:

Tja, det var allt för idag! Hoppas någon blivit inspirerad till ett litet apporteringstrick nu!

För några veckor sedan fick jag en idé -vore det inte dags att prova på en ny gren!? Lömskt övertygade jag successivt min elev & träningskompis Ann-Sofie att jodå, det vore en jätterolig och jättebra idé att åka och starta i heelwork to music. Eftersom vi bägge två hade så få andra grenar vi tränar & så mycket ledig tid menar jag! ;-) Vet inte hur det gick till men vips var vi anmälda. Och skulle jag ändå tävla kunde jag väl tävla med både Flynn & Fonzie. För att liksom verkligen se till att inte få för lite att stressa över haha!

Vad är då heelwork to music? Tja, jag hade noll koll innan tävlingen, nu har jag liiite mera koll i alla fall. HtM är from i år en officiell gren, en egen variant inom freestylen. I HtM finns det 10 fasta positioner och programet ska vara uppbyggt kring en eller flera av dessa positioner. Det kan vara som ett vanligt fritt följ, eller fritt följ på höger sida, eller som ett omvänt fritt följ på vänster eller höger sida, eller att hunden går mellan dina ben etc. Minst 75% av ett HtM-program ska bestå av dessa positioner, har du för mkt annat tappar du poäng. Hunden får heller aldrig i HtM vara längre än 2 meter ifrån dig, dvs du kan inte ha ngt distansarbete där (som däremot premieras i vanlig freestyle). Positionerna ska vara stabila & parallella.

I klass I i HtM står det att "programmet kan vara uppbyggt kring få HtM-positioner (ca 1-3) och enkla övergångar mellan dessa. Samarbetet ska vara gott men behöver inte vara felfritt för att belönas med uppflyttningspoäng. Programmets planering och kvalité kan vara enkel liksom tolkningen av musiken. Det ställs inga stora krav på uppfinningsrikedom."

Ett program i klass I ska vara minst 45 sekunder och max 2,5 minut långt.

För att bli uppklassad behöver man få en snittpoäng om minst 75% i samtliga tre bedömningskategorier (minst betyg 7,5 i snitt av domarna i var och en av de tre kategorierna). Maxbetyg är 10 och maxpoäng alltså 30. Det är 2-4 (!) domare i freestyle/HtM.

Vad tittar domarna på då? Tja, det finns tre bedömningskategorier:

Utförande -hur programmet utfördes på tävlingsdagen. Här ingår samarbete mellan förare & hund, hur programmet flyter, bedömning av signaler, helhetsintryck etc.

Programmets planering & kvalitet -den tekniska kvaliteten på utförande, koreografins utformning, hur programet planerats & genomförts efter ekipagets förutsättningar. Kvalitén på HtM-positionerna, utnyttjande av ringen etc.

Tolkning av musik -hur passar programmet till musiken och hur passar programmet och musiken till ekipaget? Passar det hundens tempo/rörelser/utstrålning?

Ann-Sofie har beskrivit dagen så på pricken i sin blogg så jag tänker inte skriva så mkt om det som var runt omkring, utan istället skriva vad Fonzie & Flynn fick för bedömning:

Fonzie var först ut av mina två hundar, vi hade ett till hälften improviserat programm till Lars Demians låt "Isabell" (vald för att jag älskar Lars Demians musik & för att den passar så bra till Fonz rörelser tycker jag och man blir glad av den!). Jag tappade bort mig så det blev inte helt som jag hade tänkt köra programmet, det jag dessutom inte tänkte på var att Fonzie har svårt att få bra grepp på hala underlag, det syns på filmen och han tappar då tempo & position och det var dumt av mig att inte improvisera fram ngt annat när han började halka! Men man lär sig av att testa! (Vad man inte ser på filmen är publiken som sitter dels till höger & dels i förgrunden.)

Så här såg Fonz program ut:

 Vi fick följande bedömning  (de två domarnas betyg först var och en för sig & sedan snittet):

Utförande: 7,8 - 9,3 = 8,55

Programmets planering & kvalitet: 7,7 - 9,3 = 8,50

Tolkning av musiken: 7,6 - 8,7 = 8,15

Summa = 25,20 och uppflyttning till nästa klass! (Placering 5:a)

Domarna skrev:

"Snygga positioner! Hunden kommer något ur takt vid tempoökningen -kan dock ha med underlaget att göra. Hade velat ha samma program & musik men utan texten då jag inte ser sambandet. Dock helt klart godkänt i klass 1 !! Strålande jobb!"

"Fina positioner som ni utför väl. Dock tappades positionerna ibland när tempot ökade. Ni hade ett fint samarbete & flyt samt rätt aktivitetsnivå. Du tar tillvara på låtens ändringar men jag skulle önska lite mer att tolka. Snyggt jobbat!"

Flynn startade bara två hundar efter Fonzie så det blev snabba ryck att skifta! Nu blev det klassikern "Min ponny" och jag hade lånat ridhjälm o hittat ett par vita handskar :-) Jag förberedde min unga hund så dåligt så tappet i början är helt mitt fel, sen såg jag att han inte läste min bensignal för slalomen så jag la till lite (fult utförda) handtecken. Så här såg det ut:

Duktiga lilla Flynn som aldrig gjort något liknande eller presterat i en sådan miljö tidigare! Domarna gillade oss och vi fick:

Utförande: 8- 8 = 8,00

Programmets planering & kvalitet: 7,9 - 8,7 = 8,30

Tolkning av musiken: 7,6 - 9,4 = 8,50

Summa = 24,80 och uppflyttning till nästa klass! (Placering 6:a)

Domarna skrev:

"Sånt här blir jag tårögd av! Supersött i helhet! Jobba på positionsbyten för att få bort handhjälperna. Positionerna är mycket trevliga och självständiga."

"En bra programidé! Snygga positioner, de utförs mycket väl! Tappar en del i vissa positioner men inget som stör helheten. Ett glatt ekipage med fint samarbete!"

(Den sista kommentaren är prick Team Flynn, ni minns väl den här bilden:)

 Man ska inte ta allt på så stort allvar, bara gå ut & ha kul & varför inte testa något nytt på köpet!? Våga vara barnslig :-)

Jag och Krille har tagit en mini-semester och åkt fem dagar till Gotland där vi hälsat på min bror och hans fru men också passat på att tävla vallning! Gotlands VK arrangerade VP, IK I och IK II lördag och söndag på fantastiskt vackra Nobell lammgård som hade otroligt fina djur. Det var verkligen en fröjd för ögat att i strålande höstsol se så vackra pälstackor i alla nyanser. Det var gott om utrymme där banan byggts upp, mkt bra djur som hundarna var tvungna att behandla väl men också verkligen styra upp för att det skulle bli bra, rätt starkt drag dag ett (och ett klokt snabbt ombygge av IK I banan när det visade sig vara för galet svårt) kort sagt en bra tävling! Delningarna var över lag det knepigaste + det bitvis starka draget då.

Dag 1 inleddes med VP och där startade en mkt nervös Krille (han har någon slags VP-noja) och Race. Det gick finfint även om husse inte riktigt var med i matchen som han annars brukar vara, Race skötte sig mkt bra och de fick ihop 71p och Race kan alltså numera titulera sig gk vallh pr Kronvallaren Race! Omdömmet blev "Koncentrerad och snabb" och det beskriver Race rätt bra kan man väl säga. Det är många som tycker om honom när de sett honom på banorna nu i sommar och jag tror ffa att han nästa år kan bli en riktigt bra hund. Även Race bror Radix startade på VP och blev godkänd med en mkt fin runda! Nu är om jag minns rätt fyra stycken i Race kull godkända och fem stycken har tävlat IK I med fina resultat. Lovande hundar!

I IK I gjorde Race & Krille en bra runda, de satte alla momenten, plockade 67p och placerade sig som 9:a och tog därmed sina första unghundscupspoäng ;-) Duktig Räserfräs! Det som strulade för dem var framdrivningen, där tappade de massor av poäng och hämtet blev allt som allt bara 29p så det var en snygg upphämtning de gjorde efter den inledningen!

För mig & Flynn var det inte någon bra dag, vi var inte på samma planet och gjorde ett bottennapp med poängen slut i fösningen efter ett hämt som vi inte var två om. Så kan det gå i vallningen med en ung hund! För mig var det klart en besvikelse först men samtidigt en mkt nyttig påminnelse om att det är en grön unghund jag har och inte en gammal veteran. Och kanske allra nyttigast -att påminnas om att de enda som inte ibland får dåliga rundor, är de som är för fega för att tävla!

I IK II gick Fog riktigt fint, jobbade självständigt men var ändå lyhörd för sin husse och de plockade 71p och jag tror att de blev placerade kanske som 9:a på det racet. Bra dag för Krille med sina hundar!

Dag två var jag och Flynn mer samspelta, han var fortfarande inte sig själv i hämtet så slutet av utgången och upptaget var det mera ben än hjärna, men sen var han fokuserad och styrbar resten av rundan, visade kalasfin attityd i fösningen och bra känsla och samarbete i närmomenten, hade hans matte varit lite mera skärpt kunde vi plockat mer poäng idag över huvud taget men vi fick till 78p iallafall och det gav oss en 11:e placering tror jag.

Krille och Race satte åter igen alla momenten i IK I och fick dag två ihop 75p, hans bästa hitills! De kom 12:a med det resultatet tror jag. Finfin attityd hos Race, mkt vilja men lyhörd och styrbar -Krille kommer ha en kalasfin hund i honom nästa år.

Fog gjorde ett till riktigt bra race i IK II, Krille kunde styrt bättre och varit mera på hugget som förare men de knep 72p och placerade sig nog runt plats 9:e även denna dag om jag minns rätt. Två finfina insatser av Fog, riktigt roligt att se honom!

Nu har vi beslutat att anmäla Race & Flynn till IK I i Lekeberga, det är många anmälda så vi får se om vi blir bortlottade eller kommer med. Det blir i så fall årets sista vallhundstävling. Beroende på hur vintern blir, får vi sen se hur mycket träning det blir eller om vi ska ta lite vintervila och ställa av dem helt från vallningen en period. Det visar sig. Vi har hur som helst fått mycket erfarenheter och mycket bra utvärdering av unghundsträningen nu efter deras första tävlingsässong. Ska bli mycket roligt att vidareutveckla dem till våren när allt drar igång ordentligt igen!

Lägger ut uppföljaren av vallningsartiklarna i bloggen också, så den som är nyfiken på hur det går till när man tävla i vallning -varsågod, här kommer en introduktion till världens roligaste gren inom hunderiet! Varning utfärdas dock, det ÄR beroendeframkallande!

Tävla i vallning -hur går det till? 

Den här artikeln är tänkt som en introduktion till vallhundstävlingar. Jag kommer att ta upp vilka moment som ingår och varför, hur de bedöms samt vilka klasser som finns. Jag kommer även inledningsvis att kort beröra historiken bakom vallhundstävlingarna.

Jag är medveten om att det i olika länder finns långt fler typer av tävlingar än de jag beskriver här, tex arrangerar rasklubbar i USA ofta specifika prov utifrån sin ras användningsområden. Min artikel kommer dock att begränsa sig till de slags vallhundsprov och tävlingar på får som SVaK -Svenska Vallhundsklubben- arrangerar.

Arbetsuppgifter som blev moment

Den nionde oktober 1873 arrangerades den allra första vallhundstävlingen i Bala i norra Wales. Tävlingen hade bara tio deltagare men lockade ändå trehundra åskådare sägs det! Idag finns det en sten rest på tävlingsplatsen till minne av händelsen. Det första vallhundsprovet i Sverige hölls 1941. Det hade dock få likheter med dagens tävlingar, för utöver vallning ingick då också lydnadsprov och karaktärsprov! I takt med att kunskapen om border collien och vallning ökat, har även våra svenska tävlingar utvecklats och successivt kommit att likna de brittiska tävlingarna allt mer. Intresset för att tävla med vallhundar har bara ökat de senaste åren.

Alla momenten som ingår på tävling speglar de arbetsuppgifter som en vallhund kan ställas inför och som man anser är viktiga för att border collien som ras ska bibehålla sin kvalité som en arbetande hund till gagn för djurägare. Tävlingarna ska testa hundens förmåga att, i samarbete med sin förare, hantera djur effektivt och med ett minimum av stress. Detta betyder att nästan alla fall av bitningar leder till att hunden blir diskvalificerad. Undantaget är om djuren anfaller hunden. Då får hunden försvara sig men den får aldrig gå efter djuren när den gjort sin markering. En hund som uppträder aggressivt mot djuren kan diskas även utan att ha bitit.

Av praktiska skäl, för att kunna ta emot många deltagare, sker tävlandet i regel på små flockar (4-5 djur) men bedömningen utgår alltid ifrån tanken att det är en större flock hunden och herden arbetar med. Border colliens ursprungliga arbetsuppgifter består i att hämta, förflytta och hantera djur och det är dessa uppgifter som, uppdelade i olika moment, testas på tävlingarna.

Kort om klasserna.

Den enklaste av klasserna är vallhundsprov (VP) som är en officiell klass som stamboksförs. Blir hunden godkänd i denna klass, och är tillgänglig, får den titeln godkänd vallhund. VP är en klass som är öppen för alla hundar att deltaga i. Den andra officiella klassen är certifikatklass (CK). För att få starta i CK måste hunden vara godkänd vallhund. Det är i denna klass som man kan ta certifikat och bli champion.

Det finns också två inofficiella klasser som det arrangeras mycket av: internationell klass-1 (IK I) samt den svårare klassen internationell klass-2 (IK II). Dessa klasser är öppna för alla registrerade hundar, helt oavsett om de har officiella meriter eller ej, och man får hoppa mellan klasserna hur man vill.

Både CK och IK II är kvalificerande till SM.

Att hämta djuren

Det första som sker på tävling är att hunden ska hämta djuren. I alla klasser ligger hälften, eller snudd på hälften, av alla poäng i just detta moment. Det beror på att det för border collien har ansetts mycket viktigt att behålla dess utpräglade egenskaper i att just hämta djur. Hämtningen är uppdelat i tre olika delar -utgång, upptag och framdrivning som alla bedöms och poängsätts var för sig. Under hela hämtningen står föraren kvar vid startstolpen. I VP hämtas djuren från ca 100m, i IK I ca 150m och i de högre klasserna allt ifrån ca 200-400m, ibland ännu längre.

   Arvid -full fart i utgången!

Utgång -hunden ska på förarens kommando effektivt och målmedvetet förflytta sig till balanspunkten av djuren. Hunden får varken tappa kontakten med fåren eller påverka (störa) dessa under utgången. Behöver du ge stödkommandon under utgången, dras det poäng. (I övrigt är det fri kommendering under resten av banan.) Skulle hunden korsa banan under utgången är det ett grovt fel och du tappar nästan alla poängen på utgången.

Upptag -detta är när hunden möter fåren och startar dem. Det viktigaste är att hunden genom sitt uppträdande får bra kontroll över fåren och startar dem i rätt riktning. För att lyckas med det bör hunden agera lugnt och bestämt med väl avvägt tryck. Upptaget ger fåren det första intrycket av hunden och sätter ofta standarden för hur resten av banan kommer att gå. För långsamma, för snabba eller sneda upptag leder till poängavdrag. Upptaget är klart så snart fåren börjat röra sig.

 Fogs upptag filmat av en av utställarna på en IK II-tävling för 2 år sedan. Det här är den biten man som förare inte kan se själv!

Framdrivning -framdrivningen ska ske i ett stadigt och effektivt tempo på den tänkta linjen. I IK I och IK II finns framdrivningsgrind som fåren ska passera igenom. Flocken drivs slutligen runt föraren/startstolpen och riktas mot första grinden på fråndrivningen.

Att driva djuren

I praktiskt arbete är det självklart en fördel om hunden på egen hand kan flytta fåren långa sträckor utan att herden behöver vara med bredvid den. Att hantera och flytta djur är det absolut vanligaste arbetet för en vallhund. Den förmågan testas på tävling i momenten fråndrivning, fösning samt drivning. Fösning & drivning ingår i VP & IK I, men i de högre klasserna ersätts dessa moment av fråndrivningen.

Vid fråndrivning står föraren kvar vid startstolpen och hunden ska själv, på kommando från föraren, kunna förflytta djuren längs den tänkta vägen. Oftast innebär detta att hunden ska driva flocken i en triangelformad bana där varje ben är ca 100 meter och där fåren ska passera igenom två grindpar. Man vill se god djurhantering och ett stadigt, effektivt tempo och raka linjer i drivningen.

Vid fösning ( VP/ IK I ) får föraren gå med, men skall befinna sig i sådan position att han/hon inte påverkar djuren. I VP finns även drivning, ett moment där föraren får ha valfri position och kan gå efter, vid sidan eller före flocken. Man behöver inte hålla samma position genom hela momentet men eftersom fållan är nästa moment i VP vill de flesta gå före för att hinna placera sig bra till momentet fålla in.

   Fog föser på en av sina tidiga IK I-tävlingar.


Att dela flocken

I praktiskt arbete behöver man ofta kunna dela flocken, eller sortera ut vissa djur, eller med hundens hjälp hålla och fånga ett enskilt djur. Dessa uppgifter prövas på tävling genom momenten delning och singling. I IK I ingår delning och i de högre klasserna antingen delning eller singling eller både och.

I momentet delning ska ett par får delas av från de resterande. Det kan vara två valfria, eller två märkta eller på annat sätt specificerade får (tex en tacka och ett lamm) som ska delas av. I IK I sker delningen på en anvisad plats och i de högre klasserna inom den så kallade delningsringen. Föraren skapar luckan, kommenderar hunden att komma in i luckan och sedan är det hunden som ska göra arbetet med att ta kontroll över de fåren som delats av. Hunden måste uppnå kontroll över fåren innan delningen kan godkännas. Efter delningen samlas fåren ihop inför nästa moment.

Singling innebär i praktiken att man delar av ett får. Här prövas hundens förmåga att kontrollera djur ytterligare.

Att ta in fåren i fållan

   Arvid & jag vid fållan för några år sedan.

Fållan på tävlingen symboliserar de situationer i praktiska arbetet när hunden ska ta fåren in i en hanteringsfålla, ett fårhus, in i en transport eller liknande. Man vill att hunden gör den största delen av arbetet vid fållan och föraren får därför från att han/hon öppnat fållan bara hålla i grinden eller det rep som är fäst vid grinden. Man kan som förare alltså bara röra sig på en rätt begränsad yta. Avdrag kan ske bland annat om fåren tar sig förbi fållan innan de går in.

I IK I och de högre klasserna bedöms bara hur hunden tar in fåren i fållan (valfritt hur man sedan tar ut dem igen, oftast lägger man bara hunden bakom fållan och öppnar den), medan det på VP även bedöms hur hunden tar ut dem ur fållan igen. Då är fållan större och hunden måste gå in i fållan och driva ut djuren.

Istället för fålla kan det på vissa tävlingar vara en öppen fålla (fålla utan grind) som fåren ska tas in i, eller en ränna som fåren ska tas igenom. Dessa moment symboliserar hur man arbetar för att få in får i en transport, respektive i en sorteringsanläggning.

Så går det till på tävlingsdagen

Tävlingen brukar inledas med att arrangören hälsar de tävlande & domaren välkomna. Sedan hålls en kortare eller längre domargenomgång där banan gås igenom, maxtiden berättas och där man som tävlande har möjlighet att ställa frågor. En enkel skiss över banan sitter också alltid uppe. Vilket startnummer din hund har är lottat redan långt innan tävlingsdagen och vill du som tävlande få dig en sovmorgon, räcker det att du är på plats och anmäler dig i sekretariatet i god tid innan din egen start. Domargenomgången är alltså en service till de tävlande men inget du måste vara med på.

När den tävlande före dig gått av banan, är det dags för dig att (med lös hund) gå in på banan och gå direkt till startstolpen. Den flock som din hund ska hämta kan då redan stå utplacerad eller vara på väg ut på banan. Vid domargenomgången har du fått reda på om du får skicka direkt då du tycker att det är lämpligt, eller om domaren först vill ge klartecken. Tiden börjar tas när din hund lämnar dig och avslutas när sista momentet är genomfört. Skulle du inte hinna med alla moment, får du behålla de poäng du hunnit samla på dig fram tills tiden gick ut.

När du utfört sista momentet på banan är tävlingen slut. Du och din hund hjälper till att ta av fåren från banan och så kan du andas ut! På vallhundstävlingar kan du oftast se ditt resultat på resultatlistan bara en kort stund efter att du gått av banan. På så sätt vet man snabbt hur många poäng man fick och hur man för stunden ligger till i placeringen. Ditt protokoll med dina poäng och eventuella domarkommentarer får du sedan vid prisutdelningen efter tävlingen. Resultaten läggs senare också ut på vallreg -Svaks stora vallhundsdatabas- och är tillgängliga för alla som besöker hemsidan.

En varning ska dock utfärdas! Mer än en flitig agility/lydnads/bruksförare har lite oskyldigt börjat med vallning, bara för att en dag upptäcka att vallningen plötsligt tagit över all annan hundträning! Det unika samspelet mellan tre parter -föraren-hunden och fåren- är vad som gör vallning så fascinerande. Mellan mig, hunden & fåren måste finnas både en ömsesidig förståelse och respekt. Tre olika arter måste läsa och förstå varandras kroppsspråk och intentioner och hitta ett fungerande samspel. Lyckas vi med det, ja då blir vallningen lätt beroendeframkallande!

   Fog -trött & nöjd efter ett race! (och ett svalkande bad efteråt)

/Anna Larsson, Canis Sörmland