Inspirerad av en fråga om just detta -vad folk gör av sina gamla (=tagna av tidigare hundar än de man nu har i huset) prisrosetter & pokaler, kommer nu ett blogginlägg i den myyycket viktiga frågan!   

Rosetter samlar ju bara damm!

Ja, det gör dem. Lösningen för många är väl att lägga rosetterna i någon kartong istället om man vill ha kvar dem. Där ligger numera alla de tidigare hundarnas rosetter, ffa Loppans utställningsrosetter, som jag visserligen inte vill ha uppsatta men som jag inte riktigt kan med att kasta ändå. Även om de är fula så är det ju små (eller nåja, utställning är väl den enda sporten där priserna är mkt större än prestationen vågar jag påstå!) minnen av att vi var där, Loppan & jag, och jag är sentimental av mig...  (Jag är också en sån som gråter till sentimentala filmer, som spar på snälla tack-kort från nöjda elever och som blir rörd för verkligen ingenting, hopplöst soft! ) Jag vet att jag för många år sedan var inne på att samla alla rosetterna tätt, tätt ihop innanför glas & ram, men det föll på både orken att göra det och tveksamheten om jag skulle gilla en "rosett-tavla" men jag har hört om någon som haft det så, blir onekligen lättstädat i allafall!

En smartare lösning är självklart att fotografera prissamlingen för att på så sätt kunna göra sig av med priserna men ändå kunna behålla fotot som minne. Jag har ibland fotat "årets priser" för skojs skull (som illustration när man sumerat ett tävlingsår i en blogg tex) eller som med Loppan -fotat hennes prissamling när hon blev pensionär.

Liten Loppa!  

Numera är det bara de levande hundarnas rosetter som sitter uppe, alla föregångarnas är nedplockade i en låda. Eller inte riktigt -Tweeds lydnadsrosetter sitter fortfarande uppe, intill hans championattavla, men Tweed är ju aldrig riktigt borta, han bor ju i mitt hjärta.   Hans agilityrosetter har jag lagt undan däremot. Kändes rätt med den fördelningen, championatet i lydnad var det sista vi gjorde ihop på tävlingsbanan, rosetten får vara kvar därför.

Kanske slänger jag alla rosetterna en vacker dag men än så länge får de nya som vi tar sitta uppe (iallafall ett tag) och de gamla får ligga kvar i sin låda i garderoben.

Prisskåp, framme en stund, slänga eller vad?

Pokaler då? Tja, jag är nu så gammal att jag vågar erkänna att jag tycker det är KUL med priser! Åtminstone precis när jag får dem! Även om jag kanske idag hellre väljer ett BRA sponsorpris (för handen på hjärtat -en del av den typen av priser man kan se på prisborden är minst lika onödiga, fula & skrymmande som pokaler & rosetter!) före en pokal, så gillar jag dem. Mer än rosetter. Så, de har fått bo kvar hos mig! I ett prisskåp. Jag kan inte påstå att jag dammar dem eller att jag direkt tittar på det skåpet så ofta, men ibland när jag får syn på det kan blicken fastna på ett visst pris och så kan jag minnas den tävlingen & den hunden och le lite för mig själv. En kort vandring längs minnets stig!

Det finns ju onekligen en stor variation i hur påkostade priserna varit under åren. När jag spånade på att skrva den här bloggen insåg jag att några "fulaste av de fula" nog förtjänade att förevigas! Håll till godo:

                        Alltså, vem kom på idén att "Vi ger ut en äggkopp!" för det tror jag egentligen att detta är!

  Man kan också fråga sig om nu kostar på att ge ut en hyfsat stor buckla... ser man inte till att ingraveringen blir liiite snyggare än detta!? Rekordfult :-)

                                         Man kan också ta snikvarianten o skriva med tusch! :-)

  Det här är nog det fulaste dock, inte ens de som älskar schäfrar kan väl gilla utseendet på den här hunden!? Rätt grotesk :-)

Två små priser som jag tycker är kul att ha kvar, är från min & första hunden (cavalieren Baloos) första lydnadstävling. Han vann sin klass & kom trea i cupen.

                                                  
                          1988! Tiden går fort!

Men... gillar man priser, ska man ha turen att råka tävla på rätt klubb! ;-) Det illustreras av tre priser för samma prestation (1:a pris o seger i lydandsklass I , alla på debuten) med tre olika hundar:

Från vänster: Baloos pris 1988, Flynns pris 2011 och Tweeds pris 2002. Fast jag har vunnit en gång & bara fått en pytteliten sponsormatskål i plast också så man ska inte klaga kanske :-)

Men i vallningen finns väl inga priser!?

Tja, det var ett tag sedan jag såg att det gavs ut 1:a pris diplom på någon tävling (det fick man förr), och mest är det nog sponsorpriser, men ibland -tex vid gk vallh pr- poppar det upp medaljer! Det verkar som om det är mer rumsrent i vallhundskretsar att ge ut medaljer än pokaler eller gud förbjude rosetter.

Lite mitt emellan...

Något jag faktiskt gillar, är när jag fått en klubb-mugg! Då har man både ett pris som minne av tävlingen och något användbart! (Jag minns däremot aldrig var/när/med vilken hund jag vann sånt som kupévärmare, verktygssatser, underlägg, hundprylar etc även om det kan vara bra prylar). Jag har inte någon dobermann längre, men jag dricker mkt ofta kaffe ur min dobermannmugg! Eller ur muggen med fåren från en av Tweeds tävlingar.

                                I köksskåpet, inte i prisskåpet. Men oftast vid datorn, odiskade haha!

Tips för den som INTE vill spara sina priser!

Om du tvärt emot mig tycker att pokalerna bara tar plats, så släng dem inte! Pilla bort plaketten på dem och skänk dem till närmsta lokala kenelklubb eller brukshundklubb eller kanske rasklubb! De kan återanvändas med eller utan ny plakett och vara till glädje för någon annan, kanske på en klubbtävling, kanske på en inoff utställning i klassen "barn med hund" eller bara som pris vid någon kursavslutning! Är man mer ambitiös, kan man skänka dem som ett eget HP (hederspris) och själv få bestämma på vilken tävling det ska gå att erövra priset.

När jag var 12 år och fick min första hund, blev jag överlycklig över de små priser vi lyckades vinna. Du kan göra någon annan liten unge lika glad om du skänker dina priser till en klubb istället för att kasta dem!

Japp, det var allt för denna gång om detta i-lands problem!

Ha det gott där ute med eller utan prisskåp & rosetter! :-)

Idag har jag & Arvid varit på en riktigt skojig utflykt! Vi var nämligen inbjudna till Frivilligcentralen i Nykvarn där vi skulle underhålla pensionärerna genom att Arvid skulle visa olika trix och jag skulle prata lite om inlärning och hundträning. Jättekul initiativ av min kompis Lotta som jobbar på Frivilligcentralen och som alltid kommer på nya, tokiga saker för pensionärerna att göra! Det var mycket spännande att se hur Arvid skulle ställa sig till att på en ny plats showa inför en helt okänd publik. Jag informerade innan att han ogillar nysningar (Arvid gömmer sig om någon nyser) och att han blir lätt galen/exalterad av applåder, så de ombads att bara applådera först när hela showen var färdig :-) . Men jag behövde inte oroa mig, Arvid skötte sig strålande! Jobbade nästan en timme med att visa trix (först hela trix och sedan hur vi tränat in dem del för del) och svansen gick i ett. Gulliga lilla hund! Han blev extra poppis eftersom han själv också är pensionär :-) Jag har inga foton från tillfället i fråga, men illustrerar med en del foton som jag har sen tidigare på de olika trixen.

         
Tre olika sidor av Arvid, min lille clown!  

Först presenterade jag och Arvid oss, sedan pratade jag lite kort om grunderna i klickerträning -vad en markör är och hur vi använder klickern, att jag jobbar med att förstärka = belöna beteenden som jag vill ha och att jag ignorerar det jag inte vill ha, att hunden är aktiv själv och erbjuder beteenden, och hur jag kan lära in det jag vill genom att antingen "fånga" beteenden, shejpa fram dem eller använda mig av targets. Allt illustrerandes med olika exempel.

Nostarget & att lämna föremål i handen = förkunskaper för många trix.

Sedan visade jag följande trix, först fick Arvid visa det slutgiltiga färdiga resultatet, och efter det visade vi hur vi gått till väga när vi tränat in tricket:

• FÅNGA SVANSEN - Arvid kan på frågan "Var är din svans?" fånga sin egen svans & hålla fast den i ett stadigt grepp tills han får klick & belöning. (Du kan se en gammal film på det tricket , samt att rulla in sig i en filt, här: svanstricket)
• PUPPY YOGA -Arvid kan på frågan "Kan du yoga?" utföra tricket "puppy yoga". Egentligen tror jag att man borde döpa om det till "Är du en apa?" för jag tycker han ser ut som en liten apa när han hänger så! (Ni som undrar hur tricket ser ut kan se den här filmen på Flynn när han var liten och lärde sig det.)
• HAR HUSSE PRUTTAT!? -japp, det tricket var med och rönte stort jubel! Särskilt som Husse satt med i publiken ;-) När man ställer den frågan, gömmer Arvid nosen under tassen så här.
• BAKVÄND ÅTTA -Arvid kan backa en åtta mellan mina ben. Det var de imponerade över!

Gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska backa i en åtta!

• RULLA IN SIG I EN FILT -Arvid kan lägga sig på en fil, ta tag i ena hörnet på den och sedan rulla in sig i den. Jubel!
• TA AV KEPSEN -jag förklarade att Arvid är en väluppfostrad herre som ogillar att ungdomar sitter med kepsar på sig inomhus, gör man något sånt kommer Arvid och sliter loss den från ens huvud! (Men han är snäll nog att lämna tillbaka kepsen till ägaren efteråt) Här visade jag alla steg från att hunden kan nosa på ett nytt föremål till att den vågar slita loss det från min kropp.
• SPISTRICKET 1 & 2 -som jag bloggade om med filmer i tisdags så kan Arvid numera jobba vid spisen :-) Detta var mycket uppskattat och vi visade både det färdiga tricket o hur vi lärt in delarna + hur baklängeskedjning fungerar!
• KLOSSARBETE -Arvid visade både hur han kan snurra runt på en kloss (en barnpall) först som "vanligt" = framtassarna uppe och kliver runt med bakbenen, och sedan tvärs om, att han står med bakbenen uppe och kliver runt med framtassarna istället. Samt att man kan använda klossen för att träna in höga benlyft som kan bli ett trick där hunden "låtsaskissar" mot något/någon!

Omvänd klossträning & benlyft!

Efter det fick Arvid köra en repris på några favorittrick och sen blev det fika och frågestund i ca en halvtimme. Jättetrevligt & roligt var det! Efter showen sov Arvid gott i bilen hem -det tar på krafterna att visa upp sig!

Husse & Arvid -mina bästa supportrar!   

På torsdag ska jag & Arvid underhålla ett gäng pensionärer med lite trix och prata lite om hundträning. Till detta har jag bland annat införskaffat en BRIO-spis, ni vet den där klassiska barnleksaken! (Fast jag får erkänna att jag aldrig haft någon sådan själv...) Arvid har fått lära sig att öppna ugnsluckan (lite svår att greppa är den), sticka in huvudet och hämta ut en form som står där inne, lämna den till mig och sedan stänga ugnsluckan igen.

Man kan förenklat säga att allt bygger egentligen på bara två grundfärdigheter -apportering (gripa, dra emot, hålla fast, släppa) och nosduttar (att trycka igen luckan samt att trycka/lämna formen mot min hand). Det svåra i övningen var själva öppnandet, dels är det inte lätt att greppa om det lilla "handtaget", dels tyckte Arvid att det var mycket skumt att han måste släppa taget om luckan som då föll ner mot honom med en smäll! Det är fortfarande den svåraste biten för honom i tricket. Har han väl öppnat går resten busenkelt. Det komiska är, att det smäller bra mycket högre när han stänger luckan, men det är tydligen helt OK och bara kul!? Här kommer väl hans erfarenhet av tidigare nostricks in i bilden, han kan ju stänga lådor tex.

När jag tränade in det, delade jag upp det i följande delar:

1) Att stänga luckan. Jag hade luckan pyttelite öppen och bara frishejpade tills Arvid satte nosen mot, då kom hans tidigare erfarenheter av nostargets in och pang tryckte han igen den. Successivt var luckan mer och mer öppen. Svårast var övergången när luckan var så öppen att han måste böja huvudet under och "flippa" upp luckan med nosryggen. Tidigare har han bara stängt lådor eller skåpsdörrar = kunnat trycka rakt på med nosen. Men efter ett par repetitioner fick Arvid till en bra teknik även på detta.

2) Att bära formen. Arvid har stor vana av att apportera olika föremål, så om jag presenterar ett nytt föremål för honom (bara står tyst och håller fram det) så gör han alltid två saker: 1) sätter nosen mot det, ifall det skulle vara en ny nostarget, och klickar jag inte då så går han över till 2) griper det. Systematiskt! Att lämna föremål i min hand kan han ju också sen tidigare, samma sak med att hämta föremål på olika platser. Så det gick tokfort att bara ha formen liggande i den öppna spisen och låta honom sticka in huvudet, gripa formen och bära den till mig.

3) Att öppna luckan. Som jag skrev högre upp så var detta den svåraste biten, både teknikmässigt och inte minst för att Arvid var mycket skeptisk till att luckan föll ut mot honom! Att gripa tag i "handtaget" tog jag fram med en kombination av target & frishejping; jag testade först att frishjpa helt men det fanns så mycket saker som han testade på spisen (alla reglagen var mycket mer greppvänliga och tydliga än det smala handtaget!) att jag övergick till att använda en fingertarget ett par repetitioner (klick för att han duttade mot mitt finger som jag höll mot handtaget), sedan kunde jag skippa den hjälpen och när han fått fokus på rätt del på spisen, bara shejpa fram hur han greppade och drog i handtaget.

När alla delar satt var för sig, baklängeskedjade jag allt, dvs vi repeterade "stänga luckan" ett antal gånger med en bra belöning efteråt, sedan la vi till steget innan = hämta formen (ur en redan öppen spis) och låta honom gå vidare till att stänga luckan. När de två stegen satt bra ihop (gick galet fort eftersom han gillar dessa övningar mkt!), la vi till den svåra början = öppna luckan. Den slutgiltiga kedjan blev alltså; öppna luckan, för att kunna hämta formen (och ge den till mig), för att kunna stänga luckan, för att få belöning! Så här ser det ut som färdigt:

Arvid har också ett annat, mindre trick med samma spis; jag ger honom en kastrull som han bär bort och ställer ifrån sig uppe på spisen. Det är ju också bara ett apporteringstrick men med ett par utmaningar (förutom att hunden måste kunna gå ifrån dig med föremålet och lämna det på en annan plats då), dels väger även en liten kastrull en del (och vikten hamnar ju bara på ena sidan) samtidigt som handtaget är rätt smalt, vilket kräver en viss finess i hur hunden greppar och bär. Dels måste hunden anpassa var den placerar sig i förhållande till spisen för att kunna ställa av kastrullen rätt. Så här ser detta ut:

Tja, det var allt för idag! Hoppas någon blivit inspirerad till ett litet apporteringstrick nu!